Ismael, som bor i Mexiko, bestämde sig för att läsa igenom hela Bibeln. På ett år hann han läsa den två gånger. Tyvärr förlorade han synen strax därefter. Några år senare träffade han ett Jehovas vittne som heter Ángel, och under deras samtal pratade de om Guds löften. Ismael ville verkligen lära sig mer men sa:  ”Jag är blind, så jag kan inte läsa Bibeln.”

”Det gör inget”, sa Ángel, ”för jag kan lära dig punktskrift.”

”Oj, kan du punktskrift?” frågade Ismael.

”Nej, men vi kan lära oss det tillsammans”, svarade Ángel. Ismael kunde knappt ta in att Ángel var beredd att göra det. Men Ángel gick hem, läste på om punktskrift och gjorde i ordning en pappskiva med punktskriftstecken. Sedan satte han i gång att hjälpa Ismael, som på kort tid lärde sig alfabetet. Han började gå på mötena och studera punktskriftspublikationerna. I dag studerar Ángel med fyra blinda personer. De älskar att prata om hur de en dag ska kunna se igen.

Viannei, en fjortonårig syster i USA, skriver: ”En lärarvikarie på min skola började prata om religion på samhällskunskapen. Han bad oss räkna upp några religioner, så jag räckte upp handen och sa ’Jehovas vittnen’. Mina klasskompisar började skratta. De sa att vi bara slösar bort deras tid, att vi borde ha något bättre för oss och att de brukar slänga vår litteratur. Till och med läraren klankade ner på oss.

Då bad jag snabbt till Jehova om mod att kunna vittna. Jag sa att vi inte kommer för att slösa bort deras tid,  utan för att vi har fått ett uppdrag av Jehova och vill visa hur praktisk Bibeln är. Jag bad dem att inte slänga vår litteratur eftersom den kan förändra deras liv och leda till räddning. Läraren bad faktiskt om ursäkt och lovade att han skulle läsa vår litteratur och lyssna nästa gång ett Jehovas vittne knackade på. Det trodde jag inte ett dugg på.

 Fyra månader senare stötte jag på honom igen. Jag blev chockad när jag hörde att han hade börjat studera Bibeln. Ett halvår efter det sökte han upp mig i skolan och tackade mig för att jag predikat för honom. Jag kände inte ens igen honom, eftersom han hade klippt sig och rakat bort skägget. Nu har han börjat som förkunnare!”

Förra året lade vännerna i Brasilien extra krut på att predika i det vidsträckta Amazonas. Många i det området har aldrig fått en chans att höra de goda nyheterna. Den styrande kretsen godkände därför en speciell kampanj som skulle pågå i ett helt år. Under den tiden skulle man försöka nå de tusentals människor som bor i Amazonas mest svåråtkomliga områden.

Avdelningskontoret valde ut 53 städer som kunde nås via Amazonas flodsystem. Inom fyra månader hade mer än 6 500 förkunnare anmält sig till den här predikokampanjen.

Tio bröder och systrar tog sig till den avlägsna staden Anamã. De stannade i elva dagar och lämnade mer än 12 500 publikationer. De hann med att starta 200 bibelkurser, som i dag leds per telefon. Bröderna passade också på att anordna möten när de var där. Vid det allra sista mötet de höll kom hela 90 personer! Det återstår att se vad som blir det slutliga resultatet av den här stora kampanjen.

Jehizel och Mariana bor i Venezuela och har gått i samma klass i sex år. Jehizel är ett Jehovas vittne, och Mariana brukade ofta reta henne för det. Hon påstod att Jehizel inte visste hur man har kul. En dag, efter ett antal gliringar, sa Jehizel: ”Vet du, Mariana, du borde kolla in vår hemsida, jw.org. Gå in på ’Filmer’ och klicka sedan på ’Tonåringar’.”

Den kvällen ringde Mariana upp Jehizel. ”Nu fattar jag varför du är som du är”, sa hon.

 Jehizel var osäker på vad hon menade och frågade: ”Driver du med mig?”

”Nej”, svarade en uppriktig röst. ”Jag ska aldrig mer säga något dumt om dig. Tack vare dig har jag insett att det jag uppfattar som att ’ha kul’ bara har lett till massa problem för mig.” Efter det började Mariana studera Bibeln, och nu går hon på alla möten.

Gérole, som arbetade som sekreterare i en kyrka på Haiti, blev imponerad av att vittnena kunde svara på hennes frågor med hjälp av Bibeln. Hon och hennes  dotter tackade därför ja till en bibelkurs. De berördes verkligen av vad de lärde sig och frågade om vittnena kunde studera med dem två gånger i veckan.

Tre månader senare gick Gérole till sin präst. Hon hade fyra frågor: ”Vilket år blev Jesus insatt som kung? Var hamnar goda människor när de dör? Vad händer med de onda när de dör? Och dog Jesus på ett kors eller en påle?” Prästen sa att han bara kunde svara på andra och tredje frågan. Han sa: ”Jehovas vittnen säger att 144 000 kommer till himlen. Men jag tror att alla som gör Guds vilja kommer till himlen och att de onda kommer att brinna i helvetet för evigt.” Gérole bad honom visa var i Bibeln det stod så, men det kunde han inte. Hon blev väldigt besviken, och samtidigt blev hon ännu mer besluten att fortsätta sin bibelkurs. Hon gick ur kyrkan och sa att hon lärt sig mer om Bibeln av vittnena på tre månader än hon gjort i kyrkan på 30 år. Både Gérole och hennes dotter döpte sig nyligen, och de har startat 23 bibelkurser i byn där de bor.