Kapitel 8

Överlevande ur alla nationerna

1. Vilket löfte till Abraham visar att Guds godkännande är möjligt för mänsklighetens ”alla släkter”?

JEHOVA är kärleksfullt intresserad av människor ur alla nationer och stammar. Han har sörjt för att alla släkter på jorden skall kunna få åtnjuta hans godkännande och välsignelse. Till Abram (Abraham), en avkomling av Noas son Sem, sade Jehova: ”Gå ut ur ditt land och från dina släktingar och från din faders hus till det land, som jag skall visa dig; och jag skall göra en stor nation av dig, och jag skall välsigna dig, och jag skall göra ditt namn stort; och bevisa dig vara en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som nedkallar ont över dig skall jag förbanna, och alla släkter på jorden skall sannerligen välsigna sig förmedelst dig.” (1 Moseboken 12:1—3, NW; Apostlagärningarna 7:2—4) ”Alla släkter på jorden” — det inbegriper oss i våra dagar, oavsett vilken nation vi föddes i eller vilket språk vi talar. — Psalm 65:32.

2. a) Vilken egenskap behöver vi i likhet med Abraham? b) Hur bevisade Abraham, enligt vad som sägs i Hebréerna 11:8—10, att han hade denna egenskap?

² Den som fick detta löfte av Jehova var en man med tro, precis som vi också måste ha tro, om vi skall få uppleva den välsignelse som Gud här har utlovat. (Jakob 2:23; Hebréerna 11:6) Abrahams tro var inte bara en passiv tro, utan åtföljdes av handling. Den fick honom att flytta från Mesopotamien till ett avlägset land som han aldrig tidigare hade sett. ”Genom tro levde han såsom en främling i löftets land såsom i ett  främmande land”, och han anslöt sig inte till något av stadsrikena där. ”Ty han väntade på staden [Guds rike] som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud.” — Hebréerna 11:8—10.

3. Vilket rannsakande trosprov genomgick Abraham angående Isak?

³ När Abraham var 100 år och hans hustru Sara 90, välsignade Jehova dem genom ett underverk med en son, Isak. I förbindelse med denne son blev Abrahams tro och lydnad mot Gud grundligt prövade. Jehova befallde Abraham att ta Isak, som nu var en ung man, till Moria land och där offra honom som ett brännoffer. Abraham, som hade tro på Guds förmåga att ge hans son liv igen genom en uppståndelse, började lyda befallningen. (Hebréerna 11:17—19) Isak, som var undergiven sin far, var redan bunden på altaret, och Abraham höll i kniven med vilken han skulle döda honom, när Jehovas ängel ingrep. Provet hade gått tillräckligt långt för att bevisa att Abraham inte skulle undanhålla Gud någonting. Därför bekräftade Gud sitt förbund med Abraham, som bibeln berättar:

4. Vilket annat viktigt löfte angående människor ur alla nationer gav Gud vid detta tillfälle?

⁴ ”’Jag svär i sanning vid mig själv’, är Jehovas uttalande, ’att på grund av att du har gjort detta och inte har undanhållit mig din son, den ende, skall jag sannerligen välsigna dig och skall jag sannerligen föröka din säd, så att den blir lik himmelens stjärnor och lik sandkornen, som är på havsstranden; och din säd skall ta sina fienders port i besittning. Och förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.’” — 1 Moseboken 22:15—18, NW.

5. a) Vad förebildades genom Abrahams försök att offra Isak? b) Hur nedkallar människor, i uppfyllelse av 1 Moseboken 12:3 (NW), ont över den större Abraham, och med vilket resultat? c) Hur kan vi ”välsigna” honom?

 ⁵ När vi inser att den större Abraham är Jehova och att Isak förebildade Jesus Kristus, kan vi börja förstå hur dessa händelser är av vikt för oss personligen. Vår framtid avgörs faktiskt av hur vi handlar mot Jehova Gud. Vi har möjlighet att få evigt liv, därför att Gud i verkligheten gav sin enfödde Son som ett offer för våra synder, vilket illustrerades genom att Abraham försökte offra Isak. (Johannes 3:16) Alla som framhärdar i att ”nedkalla ont” över Jehova genom att förakta honom eller ringakta hans kärleksfulla uppsåt kommer under en förbannelse som kommer att innebära deras eviga förintelse. (Jämför 1 Samuelsboken 3:12—14; 2:12.) Men om vi är människor med uppskattning kommer vi att ”välsigna” den större Abraham. Hur då? Genom att villigt erkänna att alla goda ting, däribland den oförtjänta gåvan liv genom hans Son, kommer från Jehova. Vi kommer också att berätta för andra om Jehovas godhet och om hans rikes storslagna egenskaper. (Jakob 1:17; Psalm 145:7—13) På så sätt kan vi få höra till dem som får motta välsignelser från honom för evigt.

ABRAHAMS UTLOVADE ”SÄD”

6. a) Vem är i första hand Abrahams ”säd”? b) Hur kan vi få den välsignelse som kommer förmedelst honom?

⁶ Jehova hade för avsikt att skapa en rättfärdig himmelsk regering, som skulle ingå i den anordning varigenom han skulle välsigna mänskligheten. Jesus Kristus föddes som en avkomling av Abraham, som hans viktigaste avkomma eller ”säd”, och det är honom Jehova har gett kungavärdighet. (Galaterna 3:16; Matteus 1:1) Som Guds svurna ed till Abraham angav, är det genom Jesus Kristus som människor  ur alla nationer på jorden kommer att bli välsignade. Gör du vad som krävs för att skaffa dig den välsignelsen för egen del? Visar till exempel din livskurs att du uppskattar värdet av offret av Jesu liv? Underordnar du dig verkligen hans myndighet som kung? — Johannes 3:36; Apostlagärningarna 4:12.

7. a) Vilka andra ingår i ”Abrahams säd”? b) Hur vet vi att inte alla som troget tjänar Gud skall komma till himmelen?

⁷ I en profetisk förhandssyn av händelser i himmelen fick aposteln Johannes se andra förenade med Jesus Kristus på det himmelska Sions berg. De är också en del av ”Abrahams säd”. De är, som det sägs i Uppenbarelseboken 14:1—5, ”köpta från människorna” och uppgår till 144.000. (Galaterna 3:26—29) Vilka omfattar de? Bibeln visar mycket tydligt att det aldrig har varit Guds uppsåt att ta alla rättfärdigt sinnade människor till himmelen. (Matteus 11:11; Apostlagärningarna 2:34; Psalm 37:29) Det storslagna privilegiet att få vara med Kristus i himmelriket är begränsat till en ”liten hjord”, som skall vara kungar och präster tillsammans med honom i tusen år. — Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:6.

8. När började utväljandet av den ”lilla hjorden”, och hur länge fortsätter detta?

⁸ Hur började utväljandet av denna ”lilla hjord”? De första som fick motta den nåderika inbjudan att vara med i det himmelska riket var de naturliga israeliterna. Men på grund av sin brist på tro kunde de inte tillhandahålla alla de 144.000. Därför inbjöds samariter och senare också folk av alla nationer. (Apostlagärningarna 1:8) Vid pingsten år 33 v.t. smordes de första av Kristi medarvingar med helig ande. Utväljandet av denna grupp fortsätter tills 144.000 har blivit ”försedda med sigill” av Gud såsom godkända. Därefter riktas uppmärksamheten mot insamlandet  av människor som skall få leva på jorden som den himmelska regeringens uppskattande undersåtar.

9. a) Vilka uttryck i bibeln gäller denna himmelska klass? b) Vilka förebildades av de naturliga israeliterna?

⁹ Dessa som är arvingar till det himmelska riket tillsammans med Kristus omnämns i bibeln som ”utvalda”, ”heliga” och människor smorda av Gud. (2 Timoteus 2:10; 1 Korintierna 6:1, 2; 2 Korintierna 1:21) De beskrivs också kollektivt som Kristi ”brud”. (Uppenbarelseboken 21:2, 9; Efesierna 5:22—32) Betraktade ur andra synvinklar kallas de för Kristi ”bröder”, ”Kristi medarvingar” och Guds ”söner”. (Hebréerna 2:10, 11; Romarna 8:15—17; Efesierna 1:5) Oberoende av sin nationalitet är de andligen talat ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Romarna 2:28, 29; 9:6—8) När Jehova gjorde slut på lagförbundet med det köttsliga Israel, förde han in det andliga Israel i ett nytt förbund med sig själv. Men hans handlande med det köttsliga Israel medan det var under lagen utgjorde en mönsterbild av ting som skulle komma. (Hebréerna 10:1) Vem förebildade då nationen av det köttsliga Israel, som var utvald av Gud som hans ”särskilda egendom”? Fakta pekar på det andliga Israel, dessa som Gud har utvalt till att härska tillsammans med Kristus i himmelen. (Jämför 2 Moseboken 19:5, 6 [NW] med 1 Petrus 1:3, 4; och 1 Petrus 2:9.) De utgör tillsammans med Kristus det organ genom vilket välsignelser kommer att utsträckas till andra lydiga människor. Att inse detta är en nyckel till att förstå bibeln.

DESSA SOM VÄLSIGNAS FÖRMEDELST ”SÄDEN”

10. Vilka förebildas av icke-israelitiska tillbedjare av Jehova?

¹⁰ Under den tid som Gud handlade på ett speciellt sätt med Israels nation gjorde han också kärleksfulla anordningar  för människor som inte tillhörde den nationen men vars hjärtan drev dem till att ta del i sann tillbedjan tillsammans med israeliterna. Det är värt att lägga märke till det sätt varpå bibeln talar om dem. Har de också nutida motsvarigheter? Ja, verkligen. De förebildar på många sätt dessa som inte är andliga israeliter men som hyser det fantastiska hoppet att få leva för evigt som Guds rikes jordiska undersåtar. Det var dessa Gud talade om till Abraham, när han sade att människor ur ”alla jordens nationer” skulle välsigna sig förmedelst hans ”säd”. — 1 Moseboken 22:18, NW; 5 Moseboken 32:43.

11. a) Hur omnämndes denna grupp vid överlämnandet av Salomos tempel? b) Hur sluter sig ”utlänningar” till Jehova i vår tid, såsom det är förutsagt i Jesaja 56:6, 7 (NW)?

¹¹ Det har alltid varit Guds uppsåt att hela mänskligheten skall vara förenad i sann tillbedjan. Det var därför på sin plats att kung Salomo vid överlämnandet av det tempel som han hade byggt i Jerusalem bad att Jehova skulle höra de utlänningars böner som sökte tillbedja Jehova på ett godtagbart sätt tillsammans med Israel. (2 Krönikeboken 6:32, 33, NW) I Jesaja 56:6, 7 (NW) lovade Gud: ”Utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att tjäna honom och för att älska Jehovas namn, för att de skall bli hans tjänare ... , dem skall jag också föra till mitt heliga berg och få dem att fröjdas inne i mitt bönehus.” De nutida ”utlänningarna” återspeglar den anda som här kommer till uttryck genom att inte församlas ur alla nationer enbart som tillfälliga iakttagare, utan som människor som sluter sig till Jehova. De gör detta genom att överlämna sitt liv åt honom, symbolisera detta genom dop i vatten och sedan tjäna på ett sätt som visar deras kärlek till ”Jehovas namn” och allt som det representerar. — Matteus 28:19, 20.

12. Hur visar den mosaiska lagen att dessa som hoppas på att bli jordiska undersåtar under Guds rike måste rätta sig efter de höga normer som gäller för det andliga Israel?

 ¹² De måste vara lika trogna som de som är smorda kristna. Under den mosaiska lagen krävde Jehova att den ”tillfälligt bosatte” som började ägna sig åt sann tillbedjan rättade sig efter samma lag som var bindande för Israel. (4 Moseboken 15:15, 16, NW) De skulle inte enbart tolerera varandra, utan det skulle råda ett förhållande av verklig kärlek dem emellan. (3 Moseboken 19:34) Dessa som förebildades av de ”tillfälligt bosatta” söker likaså bringa sina liv i full överensstämmelse med Jehovas krav och tjäna i kärleksfull endräkt med de återstående av det andliga Israel. — Jesaja 61:5.

13. Vilka detaljer i Jesaja 2:1—4 (NW) bör vi ta till hjärtat, om vi önskar få överleva in på den ”nya jorden”?

¹³ Genom sin profet Jesaja beskrev Jehova alla de ivriga människor ur ”alla nationer” som nu flockas till Jehovas universella tillbedjans hus. Han förutsade: ”Många folk skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’” Som ett resultat av detta har de smitt sina svärd till plogbillar, och inte ens i denna av strider sönderslitna värld lär de sig mer att kriga. (Jesaja 2:1—4, NW) Ser du dig själv i denna lyckliga skara? Delar du deras önskan att lära känna Jehovas krav, att tillämpa dessa i ditt liv och att sluta upp med att förtrösta på krigsvapen? Gud har lovat att en stor skara som följer denna kurs skall komma ”ut ur den stora vedermödan” som överlevande in på hans fridfulla ”nya jord”. — Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14; Psalm 46:9, 108, 9.

[Frågor]