Kapitel 21

De som återvänder blir hjärtligt välkomnade

1. Vad slags personer behandlas i det här kapitlet?

DET finns många människor som en gång har haft så pass kontakt med bibelns sanning att de vet att Jehova är den sanne Guden och förstår något om hans olika uppsåt. Fastän de inte är Jehovas vittnen, har de kanske studerat bibeln tillsammans med vittnena eller också kanske deras föräldrar var vittnen. Många av dessa har varit med vid några möten i en Rikets sal. De kan till och med i viss utsträckning ha talat med andra om Rikets budskap. Men de har inte vigt sitt liv åt att göra Guds vilja. Varför har de inte gjort det?

2. a) Varför förirrade de sig bort från Jehovas organisation? b) Varför börjar de önska att de vore tillbaka igen?

² Världen lockar dem med sådant som de tycker att de vill ha, sådant som de tycker kommer att göra att de får ut mer av livet, och i sitt sökande efter dessa ting förirrar de sig bort från Jehovas organisation. Men så småningom inser några av dem att de inte har funnit det slags liv de förväntade. De vaknar till insikt om att de, om de fortsätter som de gör, kommer att förgås tillsammans med världen. De har inte glömt tryggheten och det andliga överflödet i Jehovas ”hus”, och de vill gärna vara där igen. Men kommer Jehova att ta emot dem?

EN FÖRLORAD SON ÅTERVÄNDER

3. a) Vilken beskrivning av en liknande situation gav Jesus i liknelsen om den förlorade sonen? b) Vem förebildar fadern?

³ Svaret får vi i Jesu välkända liknelse om den förlorade  sonen. Som en liknelse berättade Jesus om en man som hade två söner. Den yngre sonen bad sin far om sin andel av förmögenheten. När han hade fått den, for han till ett avlägset land, där han lättsinnigt slösade bort allt på ett utsvävande liv. Han handlade alltså slösaktigt. När det där landet drabbades av hungersnöd, tvingades den unge mannen, som led stor nöd, att driva svin i bet, men han fick inte ens lov att äta av svinens foder. Han kom till besinning, skakad av de problem som tyngde ner honom. Han drog sig till minnes hur bra livet var till och med för lejda män i hans fars hus, och han beslöt sig för att återvända. Han skulle erkänna sin syndfulla kurs och be att få komma tillbaka, inte som son, utan som en lejd tjänare. (Lukas 15:11—19) Men skulle hans far låta honom få komma tillbaka, efter allt som han hade gjort? Hur skulle Jehova, som fadern i den här liknelsen symboliserade, betrakta återkomsten av en sådan person?

4. Hur tog fadern emot sin son, när denne återvände?

⁴ Jesus gav en livfull beskrivning av Jehovas känslor i den här frågan, när han fortsatte: ”Medan han [den yngre sonen] ännu var långt borta, fick hans far syn på honom och greps av medlidande, och han sprang och föll honom om halsen och kysste honom ömt. Då sade sonen till honom: ’Far, jag har syndat mot himmelen och mot dig. Jag är inte längre värdig att kallas din son. Låt mig bli som en av dina lejda män.’ Men fadern sade till sina slavar: ’Fort! Hämta ut en lång dräkt, den bästa, och kläd på honom den och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. Och hämta den gödda ungtjuren, slakta den och låt oss äta och roa oss, eftersom min son här var död och har fått liv igen; han var förlorad och blev funnen.’ Och de började roa sig.” — Lukas 15:20—24.

 HUR ÄR LIKNELSEN TILLÄMPLIG I VÅRA DAGAR?

5. a) Vad förebildade den äldre sonen i Jesu liknelse? b) Vilka symboliserade då den yngre, den förlorade, sonen?

⁵ I den här liknelsen motsvarar den äldre, förstfödde, sonen passande ”församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlarna”. (Hebréerna 12:23) Hur är det då med den yngre sonen? Han måste representera en annan grupp än den ”lilla hjorden”, som har det himmelska hoppet. Beskrivningen av den yngre sonen passar inte in på alla Herrens ”andra får”, men på några av dem. Till och med innan insamlandet av de ”andra fåren” år 1935 började bli särskilt framträdande, fanns det människor som visste att Jehova är den ende sanne Guden. De kände till hoppet om jordiskt liv under hans rike, och de hade aldrig någon tanke på att tillhöra ”församlingen av de förstfödda” med himmelska förhoppningar. Men i stället för att ägna sig åt Jehovas tjänst blev de helt upptagna av världsliga strävanden. De tog de ”försörjningsmedel” som Gud hade gett dem, den tid och det liv han lät dem ha, och använde detta till sin egen själviska tillfredsställelse. Men år 1935, när Jehovas tjänare först tydligt förstod den ”stora skarans” identitet, erbjöd många som motsvarade den yngre sonen sig helhjärtat att tjäna i Faderns hus. Det var en tid av en sådan glädje som Jesus beskrev i sin liknelse.

6. Hur visade några personer samma inställning som den äldre sonen i uppfyllelsen, men var detta sant om hela kvarlevan?

⁶ Det är sant att inte alla vid den tiden deltog i denna glädje över ankomsten av den klass som symboliserades av den yngre sonen. Jesus visade i sin liknelse att så skulle vara fallet. Men inte alla de kvarvarande av den ”lilla hjorden” visade en sådan anda, och Jesus lämnade i sin liknelse vägen öppen till och med för dem som först var missbelåtna att ta del i den glädje som Jehova själv har, när sådana syndare verkligen ångrar sig. — Lukas 15:7, 10, 25—32.

7, 8. a) Vad har på senare år fått andra att komma långt bort från Jehovas hushåll? b) På vad sätt har några känt det som den förlorade sonen? c) Varför bör de återvända?

 ⁷ Men efter detta som hände under mitten av 1930-talet har andra insett att de också i vissa avseenden liknar denne förlorade son. De är väl bekanta med Jehovas andliga hushåll, hans synliga organisation, men deras livsstil har fört dem så långt bort från den organisationen att det är som till ”ett avlägset land”. De har inte motstått Jehovas tjänare, men deras egen livsstil har inte varit i överensstämmelse med Guds ords normer. De kan ha byggt upp hela sitt liv kring sitt förvärvsarbete och sig själva men ha underlåtit att lägga tillbörlig vikt vid sina förpliktelser inför Gud och vid allvaret i den tid i vilken vi lever. Några tog anstöt av fel och brister hos andra, som då var anslutna till församlingen, och de väntade inte tålmodigt på att Jehova skulle rätta till saker och ting. Men i vilka förhållanden har alla dessa hamnat, när de isolerat sig från trons hushåll?

⁸ Några har med tiden insett att de har blivit andligen utarmade. De kan se att vad de än har för korta perioder av glädje, så skänker inte dessa dem någon bestående lycka. De kanske också upptäcker att deras livsstil kräver sin tribut fysiskt, känslomässigt och andligt. De känner sig tomma inuti, precis som alla gör som är utan Gud och inte har något hopp. (Efesierna 2:12) De inser att den enda gång då de var verkligt lyckliga var i Jehovas ”hus”. De önskar återvända. Bör de göra detta? Vad skulle de kunna ha för nytta av att vara kvar i sitt utarmade tillstånd? Att dröja skulle kunna få ödesdigra följder. Om de klamrar sig fast vid världen när den tillintetgörs, kommer de att förlora sitt liv.

9. a) Varför vill Jehova att sådana personer återvänder? (Hesekiel 18:23) b) Vad krävs det av dem?

⁹ Men kan sådana människor återvända? Jehova inbjuder dem hjärtligt att komma tillbaka, och hans synliga organisation  ger dem som gör så kärleksfull hjälp. (Sakarja 1:3, 4) Vad är det som krävs? Som Jesus visade i sin liknelse, måste de komma till besinning, ta initiativet att återvända och erkänna att de har syndat mot Gud. Om de har inlåtit sig på ett uppförande som har varit helt i strid med kristna principer, måste de på ett övertygande sätt bevisa för de äldste att de nu har slutat upp med ett sådant levnadssätt och att de är sant ångrande. Deras uppriktiga önskan måste nu vara att tjäna Jehova som en del av hans synliga organisation. (Lukas 15:18—21; Ordspråksboken 28:13) Om detta verkligen är vad som finns i deras hjärtan, kan de vara övertygade om att de kommer att få stor glädje av att överge sina onda vägar och tankar och av att vända tillbaka till Jehova. (Jesaja 55:7) Men om deras egen glädje skall komma att sträcka sig längre än till glädjen av att återigen bli hjärtligt välkomnad i Rikets sal, så krävs det en solid andlig återuppbyggnad.

ATT BYGGA PÅ EN SOLID GRUND

10. a) Vilken inställning måste ångrande personer utveckla till Jehovas krav? b) Hur kan de uppodla ett nära personligt förhållande till Jehova?

¹⁰ Det är framför allt viktigt för alla som återvänder till Jehovas hushåll att lära känna de olika dragen av Jehovas personlighet väl och att uppodla ett nära personligt förhållande till honom. De måste inse att allt som Jehova kräver av oss faktiskt är till vårt eget bästa. Hans bud tar inte bort glädjen ur livet, utan de skyddar oss i stället mot att göra sådant som kanske kan skänka en tillfällig spänning, men som leder till en bitter skörd. (Jesaja 48:17; Galaterna 6:7, 8) När han tuktar oss, är det därför att han älskar oss. (Ordspråksboken 3:11, 12) Personligt studium åtföljt av begrundan av det vi har lärt oss, innerlig bön och regelbunden mötesnärvaro kommer att hjälpa oss att sätta vår hela  och fulla förtröstan till Jehova och att vända oss till honom för att få vägledning i allt vi gör. — Ordspråksboken 3:5, 6.

11. Hur kommer dessa som hade gått vilse att bli hjälpta genom att a) utveckla hat till det som är ont? b) söka förstånd? c) vara konsekventa när det gäller att tillämpa gudaktiga normer? d) lära sig att tänka på vilket resultat allt de planerar att göra kan få? e) visa att de kärleksfullt tänker på andra?

¹¹ Dessa som har gått vilse har kanske vetat vad som har varit rätt och vad som har varit fel. Men nu måste de också utveckla ett hat till det som är ont, och det måste de fortsätta med så länge som de är omgivna av det. (Psalm 97:10) De kommer att få hjälp till detta, om de inte bara söker kunskap, utan också förstånd. Detta innebär först och främst att se saker och ting i förhållande till Gud. Vi måste inse genom vilka olika sätt han undervisar oss och hur vår reaktion på hans råd påverkar vårt förhållande till honom. (Ordspråksboken 4:7; 9:10) Vi måste inse vikten av att vara konsekventa och alltid tillämpa Jehovas normer i allt vi gör. (Titus 2:11, 12; 1 Tessalonikerna 4:7) Vi bör inte bara tänka på vad som kan skänka tillfällig glädje, utan vi bör i stället noggrant begrunda vad resultatet av våra beslut kan komma att bli. (Jämför Ordspråksboken 20:21, NW; 23:17, 18; Hebréerna 11:24—26.) Vi bör också kärleksfullt tänka på vilken verkan det vi säger och gör kan ha på andra. — Romarna 15:1, 2.

12. a) Att vara medvetna om vad, när det gäller Satan och hans metoder, kommer att vara till hjälp för oss när det gäller att skydda oss? b) Vad krävs för att vinna i den här striden?

¹² Det kommer att styrka oss mycket som kristna att inse att vi är mitt uppe i en andlig krigföring. Vår värste fiende är Satan, djävulen, tillsammans med demonerna. Han söker genom alla upptänkliga metoder leda oss bort från det livsviktiga arbete för Riket, som Jehova har gett oss att  utföra. Hans mål är att förleda oss till att förkasta Jehovas normer och att bli en del av den värld som han styr. Hans snaror vädjar ofta till en normal längtan (efter lycka, fysiskt välbefinnande, kärlek och tillgivenhet), men han försöker få oss att låta sådana önskningar få en så framskjuten ställning att syftet med dem blir förvänt eller också att få oss att tillfredsställa dem på orätt sätt. Det är endast genom att göra helt och fullt bruk av den andliga vapenrustning som Gud tillhandahåller som vi kan gå segrande ur denna strid om vårt andliga liv. — Efesierna 6:11—18.

13. a) Hur kan vi finna vederkvickelse för våra själar? b) Varför skänker det oss sann lycka att efterlikna Kristus och tjäna Jehova?

¹³ Jesus sade att vi skulle finna vederkvickelse för våra själar, om vi kom till honom och tog på oss hans ”ok”. (Matteus 11:29, 30) Att ta på sig ett ”ok” innebär att tjäna. Men att efterlikna Guds Son och tjäna Jehova innebär sann vederkvickelse. Hur gör det det? På så sätt att det skänker verklig frihet. Vi är inte längre syndens slavar, i slaveri under den, genom att göra sådant som vi vet att vi inte borde göra och kanske inte heller önskar att vi gjorde. (Johannes 8:32, 34—36) Om vår kristna personlighet är byggd på Jesus Kristus som grundval, kommer vi att inse hans uppgift i Jehovas uppsåt, och vi kommer att lyssna till honom och lära oss av honom. Han hade sin lust i att göra sin Faders vilja. Vi kommer att lära oss att ha det också. (Johannes 4:34; Psalm 40:98) Genom att vi troget håller oss till Jehovas moralnormer kan vi åtnjuta ett rent samvete. I stället för att leva bara för oss själva kommer vi att få uppleva den lycka som kommer av att ge. (Apostlagärningarna 20:35) Livet kommer att få en verklig mening för oss. Vi kommer framför allt att ha glädjen av att veta att vi har Jehovas godkännande, hans som är Fader till alla som blir hans söner. — Ordspråksboken 10:22.

[Frågor]