Längta inte efter det du har lämnat!
Kapitel 22
Längta inte efter det du har lämnat!
1. a) Vilka välsignelser ligger omedelbart framför Guds trogna tjänare? b) Men vad har ändå somliga personer gjort?
UPPFYLLELSEN av bibelns profetior visar tydligt att vi nu står på själva tröskeln till Guds härliga nya tingens ordning. Snart kommer den onda världen att vara borta och därmed också den hjärtesorg, den vanmakt och det lidande, som den har förorsakat. Jorden kommer att bli förvandlad till ett paradis, i vilket tillbedjare av den sanne Guden kommer att kunna åtnjuta fullkomligt mänskligt liv för evigt. Så här sade Jehova till aposteln Johannes angående hur säkra hans löften om dessa ting är: ”Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna.” (Uppenbarelseboken 21:1—5) Men hur konstigt det än kan låta, så vänder somliga människor som känner dessa sanningar ändå tillbaka till livsstilen i den värld som Gud säger att han skall förinta. Vad sorgligt! Varför gör de detta?
2. a) Vad bör en människa göra, sedan hon först har lärt känna sanningen, för att undvika ett sådant resultat? b) Vad kan komma att dominera hennes tänkande, om hon inte gör detta, och med vilket resultat?
2 När de först hörde de goda nyheterna om Guds rike och om vad det skall göra, omfattade de detta med glädje. Men det är också viktigt att skynda framåt mot kristen mogenhet genom att fördjupa sin insikt i Guds ord och genom att söka efter sätt att helt och fullt kunna tillämpa det man lär sig i sitt eget liv. (Hebréerna 6:1, 11, 12) Om brist på uppskattning får någon att försumma att göra detta, kommer han inte att fortsätta att betrakta privilegiet att få tjäna Gud som något dyrbart. En sådan människa kanske otåligt längtar efter att få de fysiska välsignelser som Gud har utlovat, men hon vill inte inse behovet av andlig tillväxt och vikten av att så helt och fullt som möjligt ta del i det arbete med att predika och göra lärjungar, som Gud nu har gett oss att utföra. Att tillfredsställa längtan efter materiella ägodelar och efter det som förefaller vara ”kul” kan i stället börja uppta mer och mer av hennes tid. Hon sätter andliga intressen på andra plats. Inte på en gång, men lite i sänder, dras hon tillbaka till världen. — 1 Timoteus 6:9, 10.
3. a) Varför är det farligt att välja sådana vänner som inte tillber Jehova? b) När kan en person lätt komma att befinna sig i ett avspänt umgänge med sådana människor?
3 Någon kanske säger att han önskar få överleva in på den ”nya jorden” för att få leva i en värld där rättfärdighet bor. Men stöder hans val av kamrater det han säger? Vi kan naturligtvis inte undgå att dagligen komma i kontakt med människor som inte tjänar Jehova — på jobbet, i skolan, när vi handlar eller till och med hemma. Men vilkas sällskap väljer vi under raster på jobbet, före och efter skolan, när vi ringer till eller besöker vänner och under tider av rekreation? Har detta verkligen någon betydelse? Bibeln varnar: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korintierna 15:33) Men vad är då ”dåligt umgänge”? Spelar det någon roll att somliga människor inte tillber Jehova och att de helt enkelt gör vad som verkar vara rätt i deras egna ögon? Med tanke på det vi redan har lärt, så vet vi att den sortens människor inte kommer att få överleva in på den ”nya jorden”. Alla som bagatelliserar Jehovas normer, när de väljer vänner, kommer snart att upptäcka att de själva är tillbaka i den värld, som de en gång trodde att de lämnade. Men om vi tar de varnande exempel som finns nedtecknade i bibeln till hjärtat, kan detta skydda oss från att handla så. — 1 Korintierna 10:11.
”NERSKRIVNA TILL VARNING FÖR OSS”
4. a) Vad slags liv hade israeliterna i Egypten efter Josefs död? b) Varför slöt sig ”en väldig blandad hop” till israeliterna, när de befriades ur Egypten? c) Hur har detta profetiska drama uppfyllts i vår tid?
4 Vilken befrielse måste inte israeliterna ha känt, när Jehova befriade dem från slaveriet i Egypten! Det grymma förtryck, som de hade utsatts för efter Josefs död, fick Egypten att verka som en het smältugn, som de hade kastats i. (2 Moseboken 1:13, 14; 5 Moseboken 4:20) Men sedan lät Jehova tio olyckor eller plågor komma över Egypten. Kontrasten mellan den sanne Guden och Egyptens gudar blev uppenbar. När israeliterna lämnade landet, följde därför ”en väldig blandad hop” av icke-israeliter med dem, precis som den ”stora skaran” nu skiljer sig från världen och förenar sig med kvarlevan av det andliga Israel. (2 Moseboken 12:38, NW) Men vad hände i lägret kort efter uttåget?
5. a) Hur vände de kort efter sin befrielse om till Egypten? b) Varför hände detta?
5 Den kristne lärjungen Stefanus förklarade: ”I sina hjärtan vände de om till Egypten.” Detta var bara några månader efter deras befrielse. (Apostlagärningarna 7:39, 40) Vad bevisade att de gjorde detta? De gjorde en guldkalv — något de var vana vid i Egypten — och förklarade att de hade en Jehovas ”högtid”. Men de härmade egyptierna. (2 Moseboken 32:1—6) Jehova var mycket förtörnad på dem. Deras uppförande var direkt i strid med den lag som hade getts på berget Sinai. Tusentals förlorade livet. Varför hände detta? De kände till Jehovas bud, men det är uppenbart att de i sina hjärtan ändå inte hade byggt upp någon uppskattning av dem och av det förhållandet att den sanne Guden faktiskt ledde dem.
6. a) Vilka anordningar gjorde Jehova för dem i öknen? (1 Korintierna 10:3, 4) b) Varför började somliga längta efter det de brukade ha i Egypten?
6 Både Israel och den ”blandade hopen” som följde med dem visste, när de lämnade Egypten, att detta var det rätta att göra. Men efter ett år var de ännu inte inne i det utlovade landet; de hade ännu inte några hem i det land som flöt ”av mjölk och honung”. De hade alla gott om fysisk mat, och det fanns framför allt ett andligt överflöd. Stoden av moln och av eld bevisade hela tiden att Jehova ledde dem. Både vid Röda havet och vid Sinai berg hade de sett vördnadsbjudande bevis på Jehovas makt. Lagförbundet gav dem andlig näring och vederkvickelse. Det gav dem också mycket att göra själva och visade dem vilka förändringar de behövde göra i sitt uppförande, sitt tänkesätt och sina motiv för att allt detta skulle behaga Jehova. Men i stället för att uppskatta allt det som Jehova gjorde för dem började de längta efter de fysiska ting de hade haft i Egypten. Självisk längtan ledde till fördärv för många. — 4 Moseboken 11:4—6, 31—34.
7. a) Varför talade folket om att återvända till Egypten, när spejarna kom tillbaka med sina rapporter? b) Vad blev resultatet? (Hebréerna 3:17, 19)
7 Kort därefter skickade Mose i väg män för att bespeja det utlovade landet. När de återvände var de alla överens om att det i sanning flöt ”av mjölk och honung”. Men tio av spejarna var rädda för folket där, och deras befästa städer förskräckte dem. De förlitade sig inte på Jehova av allt sitt hjärta, och de fick andras hjärtan att bäva av fruktan. Än en gång gick deras tankar tillbaka till Egypten, och de talade om att återvända dit. På grund av deras brist på tro dog hela den generation, vars medlemmar var 20 år och äldre, till slut i öknen, och de kom aldrig in i det utlovade landet. — 4 Moseboken 13:28—3427—33; 14:1—4, 29.
8. a) Vad måste Lot och hans familj göra för att bli skonade, när Sodom förintades? b) Varför förvandlades Lots hustru till en saltstod? c) Vilket varnande budskap innehåller detta för oss?
8 Samma lärdom underströks mer än 400 år tidigare, fast i en annan miljö. Abrahams brorson Lot hade slagit sig ner i Sodom, en stad som var moraliskt fördärvad men som blomstrade i materiellt avseende. Omoraliskheten i Sodom och på Slätten omkring staden var så stor att Jehova beslöt att förinta hela området och att det aldrig mer skulle komma att återuppbyggas. Änglar skickades ut för att rädda Lot och hans familj. När Lot varnade sina blivande mågar, menade de ”att han skämtade”. Men det var inte något skämt. Vid gryningen förde änglarna snabbt ut Lot och hans familj utanför staden och sade till dem att fly utan att se sig tillbaka. Deras liv hängde på deras lydnad. Lot och hans båda döttrar gjorde som de blev tillsagda, och de skonades. Men Lots hustru hade tydligen svårt att slita sig från de materiella ting som lämnats kvar. När hon vände sig om för att se sig tillbaka, förlorade hon sitt liv och blev till en saltstod. Har vi personligen tagit innebörden av detta till hjärtat? För att vi inte skulle missa poängen tog Jesus med den i en varning om hur brådskande det nu är att fly från den gamla ordningen. När han varnade för att bekymra sig alltför mycket om materiella ägodelar, sade han kort och koncist: ”Påminn er Lots hustru.” (1 Moseboken 19:12—26; Lukas 17:31, 32) Vad kan skydda oss mot de snaror, som israeliterna och Lots hustru fastnade i?
ATT TRAKTA EFTER ETT BÄTTRE LAND
9. Vad är tro, och hur kan vi uppodla den?
9 För att vi inte skall bli påverkade att se oss tillbaka behöver vi uppodla större tro på det som ligger framför oss. Hebréerna 11:1 definierar tro som ”den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. Den är en försäkran eller en garanti, liksom en äganderättshandling, att vi skall komma i besittning av det som Gud har lovat. Tro är grundad på kraftfulla bevis, och därför har vi starka skäl att tro på det som vi inte kan se med det fysiska ögat. Den är inte någon lättrogenhet eller en villighet att tro bara därför att något låter bra. För att ha verklig tro måste vi vara så pass intresserade att vi sätter oss in i de bevis, som ligger till grund för den. Vi måste också noga begrunda vilket samband det vi får lära oss har med vårt eget liv och så uppodla sann uppskattning av detta i våra hjärtan.
10. a) Hur bevisade Abraham sin tro och under hur lång tid? b) Hur vet vi att det han gjorde var rätt?
10 Abraham hade sådan tro. Därför lämnade Abraham på Jehovas befallning den blomstrande staden Ur i Kaldeen och flyttade till det avlägsna Kanaan, ett land som han aldrig tidigare hade sett. Där levde han som främling och anslöt sig inte för att få trygghet till något av stadsrikena. ”Han väntade på staden som har de verkliga grundvalarna [Jehovas messianska rike], staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud.” Om han hela tiden hade längtat efter livet i Kaldeen, hade han säkert återvänt dit. Han traktade i stället ”efter ett bättre [land], det vill säga ett som hör himmelen till”. (Hebréerna 11:8—16) Det var inte bara under några år eller ända upp till tio eller tjugo år som Abraham traktade efter detta bättre land. Han fortsatte att göra det ända fram till sin död, 100 år eller mer efter det att han hade lämnat Ur. Han sade inte bara att han hade tro; han visade den genom sina gärningar. Därför är hans belöning garanterad. Det är så säkert att han skall få uppstå att Jesus sade att Abraham lever för Gud. — Lukas 20:37, 38; Jakob 2:18.
11. Hur visade Isak och Jakob att de också hade tro?
11 Men hur är det då med Abrahams son Isak och Isaks son Jakob? De hade aldrig prövat på det kaldeiska sättet att leva. Men de betraktade inte detta som en orsak till att själva ta reda på hur det var. När de fick lära sig om Jehovas löften av sina föräldrar, tog de detta till hjärtat. De uppodlade likadan tro som Abraham hade. De traktade också efter ett bättre land. Gud skämdes inte för dem. — Hebréerna 11:9, 16, 20, 21; 1 Moseboken 26:24, 25; 28:20—22.
12. Vad var det som förde Esau och Dina in i allvarliga svårigheter?
12 Men Jakobs bror Esau däremot uppskattade inte andliga ting. Han gifte sig med kvinnor som inte tillbad Jehova. I stället för att sätta värde på heliga ting sålde han sin förstfödslorätt för en enda måltid. (1 Moseboken 25:29—34; 26:34, 35; Hebréerna 12:14—17) Han var en människa som önskade fysisk tillfredsställelse nu. Jakobs dotter, Dina, råkade också i allvarliga svårigheter. Varför det? Därför att hon tyckte om att umgås med ”landets [hedniska] döttrar”. — 1 Moseboken 34:1, 2.
13. a) Hur är egentligen livet för människor som nu är en del av världen? b) Vad kommer att skydda oss mot att bli dragna tillbaka in i den?
13 Om du likt Abraham, Isak och Jakob verkligen traktar efter ett bättre land, efter ett liv under Jehovas messianska rike, låt dig då inte dras tillbaka in i världen. Kom ihåg att världen inte erbjuder någon bestående framtid. ”Men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” Och vilket rikt och tillfredsställande liv kommer inte det att bli! — 1 Johannes 2:17.
[Frågor]
[Bild på sidan 172]
Påminn er Lots hustru!
