Kapitel 9

Vem visar vägen till befrielse?

1. a) Vad måste vi underkasta oss för att bli säkert räddade genom ”den stora vedermödan”? b) Hur blev detta illustrerat genom det sätt varpå Gud använde Mose?

DET är bara om vi godtar Jesu Kristi ledarskap och ger övertygande bevis på att vi verkligen lyssnar på honom och vandrar i hans fotspår som vi kan bli frälsta från denna onda värld och bli bevarade levande genom den kommande ”stora vedermödan”. (Apostlagärningarna 4:12) Detta blev väl belyst i samband med det som hände, när de naturliga israeliterna befriades ur Egypten år 1513 f.v.t. Genom ett underverk förde Jehova israeliterna i säkerhet genom Röda havet och förintade den förföljande egyptiska hären. I samband med allt detta använde Gud Mose till att leda sitt folk. — Josua 24:5—7; 2 Moseboken 3:10.

2. a) Vilka utgjorde den ”väldiga blandade hop” som lämnade Egypten tillsammans med Israel? b) Vad var det utan tvivel som lockade många av dem? c) Angående vad skulle de snart komma att sättas på prov?

² När israeliterna tågade ut ur Egypten med utsikten att få träda in i det utlovade landet, slöt sig andra till deras led. Som Mose senare skrev: ”En väldig blandad hop drog också med dem.” (2 Moseboken 12:38, NW) Vilka var dessa? Det var egyptier eller andra utlänningar som ställde sig på Israels sida. De hade sett de plågor som ingav fruktan och som Jehova hade låtit komma över den förtryckande nationen Egypten för att demonstrera att han var den ende sanne Guden och att Egyptens gudar var falska och inte kunde rädda dem som tillbad dem. De tyckte säkert också att det  israeliterna hade berättat för dem om utsikten att få leva i ”ett land som flyter av mjölk och honung” lät bra. (2 Moseboken 3:7, 8; 12:12) Men erkände de också helt och fullt Mose som den som Gud hade upprest som styresman och befriare av sitt folk? De skulle snart komma att sättas på prov. — Apostlagärningarna 7:34, 35.

3. a) Varför var det livsviktigt att följa Mose anvisningar? b) Vad var innebörden av dopet till Mose? c) Varför är detta av betydelse för andliga israeliter?

³ När Israel tillsammans med den ”väldiga blandade hopen” närmade sig Röda havets stränder, satte Farao och hans militära styrkor efter dem för att släpa dem tillbaka till slaveriet. För att bli räddade måste de hålla sig intill varandra och följa Mose anvisningar, eftersom Jehova använde Mose till att leda dem. Genom ett övernaturligt moln höll Jehova tillbaka fienden, medan han klöv havets vatten mitt itu och torkade upp havsbottnen. I slående kontrast till vad som senare hände med egyptierna gick hela Israel och den ”väldiga blandade hopen” tillsammans med Mose torrskodda över på havsbottnen. (2 Moseboken 14:9, 19—31) När de tågade igenom med murar av vatten till höger och till vänster om sig och med Guds närvaros molnsky ovanför sina huvuden, ägde något betydelsefullt rum. Bibeln talar om det som ett dop — inte ett bokstavligt dop i vatten, utan ett symboliskt dop till Mose som Jehovas profet, den som Gud hade sänt som deras befriare. (1 Korintierna 10:1, 2) På samma sätt måste alla andliga israeliter, som vill överleva tillintetgörelsen av denna onda värld, genomgå ett liknande dop till Kristus som befriare, och de måste ge övertygande bevis på att de håller sig tätt till hans ledarskap. Den nutida ”blandade hopen” måste följa med dem.

4. Hur stor är den myndighet som Jehova har gett Kristus?

⁴ Jehova har gett sin Son, Jesus Kristus, stor myndighet. Gud har genom honom gjort det möjligt för oss att bli  räddade ”från den nuvarande onda tingens ordning”, så att vi slipper dela dess hemska öde. (Galaterna 1:3—5; 1 Tessalonikerna 1:9, 10) Genom Mose gav Jehova Israel lagar som påverkade den omedelbara framtiden för folket. När de lydde dessa lagar blev de i hög grad välsignade. Men olydnad mot vissa av dessa lagar medförde också dödsstraff. Senare blev Jesus en profet större än Mose. Det han lärde var ”uttalanden om evigt liv”, och att uppsåtligt underlåta att lyda dessa uttalanden leder till en död från vilken det inte finns någon befrielse. Hur viktigt är det därför inte att vi tar till hjärtat det som han säger! — Johannes 6:66—69; 3:36; Apostlagärningarna 3:19—23.

5. Vad är det som gör det så tilltalande att underkasta sig Kristus?

⁵ För somliga människor verkar inte detta att underkasta sig en ledare som något eftersträvansvärt. De har sett alltför mycket av maktmissbruk. Men Jesu egna ord återspeglar en anda som är lugnande. Han inbjuder oss hjärtligt: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:28—30) Låter inte detta tilltalande? De som lyssnar till hans hjärtliga inbjudan och sätter sin hela och fulla förtröstan till honom kommer inte att bli besvikna. (Romarna 10:11) De kommer att få erfara en sådan trygghet som fåren känner i en kärleksfull herdes hjord.

DEN SANNE RÄTTE HERDEN

6. a) Hur liknade Israels nation får i en fårfålla? b) Vilket löfte gav Jehova angående en herde för dessa ”får”, och hur uppfylldes det?

⁶ Israels nation var lik en fårhjord som tillhörde Jehova. Han ingick lagförbundet med dem, vilket tjänade som en  fårfållas skyddande murar och avskilde dem såsom genom ett staket från de ogudaktiga hedniska nationernas livsstil. Det visade också dem som var mottagliga vägen till Messias. (Efesierna 2:14—16; Galaterna 3:24) Så här hade Jehova förutsagt om denne messianske herdekung: ”Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla [mina får], och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David.” (Hesekiel 34:23, 31) Detta innebar inte att David, som då var död, återigen personligen skulle härska som kung över Guds folk. Jehova skulle i stället ur Davids kungliga ätt låta en kung uppstå genom vilken han skulle skänka trygghet. (Jeremia 23:5, 6) Vid flera olika tillfällen påstod män sig falskeligen vara den messianske befriaren, men år 29 v.t. använde Jehova Johannes döparen till att introducera Jesus Kristus för Israels ”får” såsom den som verkligen var sänd av Gud, den Messias som hade äkta kreditiv. Denne var Guds himmelske Son, vars livsprincip hade överförts till en judisk jungfrus livmoder, så att han skulle kunna komma att födas i Davids kungliga ätt. Namnet David betyder ”älskad”, och efter Jesu dop i vatten förklarade Jehova därför mycket passande hörbart från himmelen: ”Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.” — Markus 1:11.

7. a) Hur demonstrerade Jesus som ”den rätte herden” djupet av sin kärleksfulla omsorg om ”fåren”? b) Hur utgjorde detta en kontrast till tidigare falska messiasers uppförande?

⁷ Mindre än fyra månader före sin död sade Jesus: ”Jag är den rätte herden; den rätte herden ger ut sin själ till förmån för fåren.” (Johannes 10:11) Han jämförde sin roll med de falska messiasers roll som hade kommit tidigare och sade: ”Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan klättrar upp på något annat ställe, denne är en tjuv och en plundrare. Men den som går in genom dörren, han är fårens herde. För denne öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för  dem ut. När han har fått ut alla sina egna, går han framför dem, och fåren följer honom, eftersom de känner hans röst. En främmande kommer de visst inte att följa utan kommer att fly från honom, eftersom de inte känner de främmandes röst.” — Johannes 10:1—5, 8.

8. a) In i vilken ny ”fårfålla” ledde Jesus de judar som följde honom? b) Hur många har han fört in i denna fålla?

⁸ De i den judiska fårfållan som följde lagförbundets ledning tog emot Jesus som Messias, när Johannes döparen som ”dörrvaktaren” introducerade honom. De visade sig vara Jesu ”egna får”, och han ledde dem till en ny symbolisk fårfålla som tillhörde Jehova. Denna fålla representerade ett gynnat förhållande till Jehova på grundval av det nya förbundet, som ingicks med det andliga Israel och stadfästes genom Jesu eget blod. Genom detta förbund blev det möjligt för dem att vinna himmelskt liv tillsammans med Kristus som Abrahams ”säd”, genom vilken människor ur alla nationer skulle få motta välsignelser. (Hebréerna 8:6; 9:24; 10:19—22; 1 Moseboken 22:18) Jesus Kristus, som Gud uppväckte från de döda och återförde till himmelskt liv, är ”dörren” till denna det nya förbundets fårfålla. I överensstämmelse med sin Faders uppsåt har han bara fört in ett begränsat antal — endast 144.000 — i den fållan. Dessa togs först ut från judarna och senare från samariterna och hedningarna. Som den rätte herden känner Jesus alla sina får vid namn och ger dem kärleksfull personlig omvårdnad och uppmärksamhet. — Johannes 10:7, 9; Uppenbarelseboken 14:1—3.

9. Vilka är de ”andra får” som Jesus talar om, och när församlas de?

⁹ Men Jesus begränsar inte sin herdeverksamhet till denna ”lilla hjord” som vinner det himmelska riket. (Lukas 12:32) Han sade också: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna  till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” (Johannes 10:16) Vilka är dessa? De är människor som inte är i det nya förbundet; de är inte andliga israeliter. Men de har förts in i ett nära kamratskap med medlemmarna av det andliga Israel, medan dessa fortfarande är på jorden och i behov av det slags herdeverksamhet som Jesus beskriver. De ”andra fåren” är människor som under dessa yttersta dagar församlas inom Jehovas anordning för evigt liv på jorden på grundval av deras tro på Jesu blods offervärde. De är desamma som ”den stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, och de har alltså utsikten att få överleva den kommande stora vedermödan.

10. Vad fordras det för att bli ett av dessa ”andra får”?

¹⁰ För att passa in på bibelns beskrivning av sådana ”andra får”, som den rätte herden skyddar och bevarar, måste en människa ”lyssna” till hans röst och bevisa att hon verkligen är en del av denna ”enda hjord”, som omfattar de sanna arvingarna till det himmelska riket. Gör du detta? Hur noggrant lyssnar du till hans röst?

11. Vad kommer att bevisa att vi verkligen ”lyssnar” på vad Jesus sade i Johannes 15:12?

¹¹ Du vet säkert att Jesus sade: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er.” (Johannes 15:12) Hur påverkar detta bud ditt liv? Är den kärlek du visar av det slag som Jesus gav exempel på? Är den verkligt självuppoffrande? Bevisar dina handlingar och känslor sådan kärlek mot alla i den kristna församlingen och mot medlemmar av ditt eget hushåll?

12. a) Om vi verkligen har blivit ”undervisade genom” Jesus, hur mycket kommer det då att förändra oss? b) Vad bör vi alltså göra med det som vi får lära oss från bibeln?

¹² Aposteln Paulus förklarar att om vi verkligen ”hör” Jesus och blir ”undervisade genom honom”, så kommer hela vår personlighet att förändras. Vi kommer att lägga  bort den gamla personligheten, som svarar mot vår tidigare livsstil, och kommer att ta på oss ”den nya personligheten”, som återspeglar Jehovas fina egenskaper. (Efesierna 4:17—24; Kolosserna 3:8—14) När du studerar bibeln, tänker du då allvarligt på de områden inom vilka du personligen behöver göra korrigeringar för att behaga Gud? Gör du samvetsgrant sådana förändringar? Bryr du dig om det livsviktiga arbete som Jesus befallde för vår tid — predikandet av de goda nyheterna om Guds upprättade rike — och söker du efter sätt att kunna ta del i det? Väcker uppskattningen av Guds oförtjänta omtanke gentemot dig en innerlig önskan hos dig att göra så? — Matteus 24:14.

13. a) Hur kan våra hjärtan vilseleda oss, om vi inte är försiktiga? b) I vilken utsträckning måste vi alltså följa i Kristi fotspår?

¹³ Vi måste akta oss för att låta våra hjärtan vilseleda oss. Milliontals människor bekänner sig tro på Jesus Kristus, och de kan kanske citera något av allt det som han lärde, men de tillämpar bara det som de tycker passar dem. Somliga kanske undviker att hänge sig åt sådant som de anser vara helt felaktigt. De kanske tycker att utsikten att få leva på en paradisisk jord under Guds rike låter bra, och de kanske tycker om att nu umgås med dem som uppriktigt strävar efter att tillämpa kristna principer i sitt liv. Men om vi önskar vara bland dem som får överleva in på den ”nya jorden”, måste vi lyssna uppmärksamt på allt som Jesus säger. Det är livsviktigt att vi inser att vi inte med framgång rätt kan styra våra egna steg. Vi måste lyssna på Guds Son, den som Jehova har gett i uppdrag att befria hans folk, och vandra noggrant i hans fotspår. — Jeremia 10:23; Matteus 7:21—27; 1 Petrus 2:21.

[Frågor]