Kapitel 19

”Vi har hört att Gud är med er”

1, 2. a) Vad förutsäger Sakarja 8:23 för vår tid? b) Vem är den Gud som omnämns här? Hur framhäver bibeln hans egennamn?

”VI SKALL gå med er, ty vi har hört att Gud är med er.” Detta är vad bibeln har förutsagt att människor ur alla nationer skall säga i vår tid. (Sakarja 8:23, NW) Och vem är denne Gud som Sakarjas profetia omnämner? Vi lämnas inte i något tvivelsmål. I denna relativt lilla bibelbok förekommer hans egennamn 135 gånger. Det är JEHOVA!

² Han sade själv om sitt egennamn, Jehova: ”Detta är mitt namn till obestämd tid, och detta är åminnelsen av mig för släktled efter släktled.” (2 Moseboken 3:15, NW) Det förhållandet att detta namn förekommer närmare 7.000 gånger i den fullständiga hebreiska bibeltexten visar att det är viktigt. Det sammanlagda antalet gånger då sådana titlar som Herren och Gud förekommer är mycket mindre. Precis som det är förutsagt har detta namn i dessa ”yttersta dagar” kommit att på ett enastående sätt förknippas med en enda grupp människor.

”VI SKALL GÅ MED ER”

3. a) Vilka skulle, enligt vad som förutsades i profetian i Sakarja 8:20—23, söka Jehova? b) Genom att sluta sig till vilka?

³ Vid tiden för återuppbyggandet av Jerusalems tempel i det forntida Jerusalem inspirerade Gud profeten Sakarja att skriva så här om detta: ”Så säger härskarors Jehová: Ännu en gång skall det ske, att folk skola komma och många städers inbyggare; och de, som bo i den ena, skola gå till den andra, sägande: ’Låtom oss gå skyndsamt för att tillbedja  inför Jehová och att söka härskarors Jehová; jag skall också gå.’ Och många folk och mäktiga folkslag skola komma för att söka härskarors Jehová i Jerusalem och för att tillbedja inför Jehová. Så säger härskarors Jehová: Det skall ske i de dagarna, att tio män av alla folkslags tungomål skola gripa fatt, ja, just gripa fatt i en judisk mans flik, sägande: ’Vi vilja [skall, NW] gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.’” — Sakarja 8:20—23, Åkeson.

4. Varför är denna profetia inte tillämplig på vare sig judendomen eller kristenheten?

⁴ Den begränsade uppfyllelse som denna profetia fick, med början på Serubbabels tid i förbindelse med det återuppbyggda templet i Jerusalem, pekade framåt mot en långt storslagnare uppfyllelse i vår tid. I samband med vilket folk? Dessa som söker Jehova skulle rimligtvis inte vända sig till människor, som på grund av vidskepelse till och med vägrar att uttala Guds namn, såsom de naturliga judar gör som håller fast vid sin traditionella tillbedjan, och inte heller skulle de vända sig till kristenheten, som efterliknar den judiska sedvänjan att undvika att använda det gudomliga namnet. Människor i vår tid vänder sig inte heller till det jordiska Jerusalem för att tillbedja Jehova. Som Jesus förutsade, övergav Gud sitt tempel där, och det förstördes år 70 v.t. för att aldrig mer återuppbyggas. Varje förnuftig person ser i detta att Gud inte är med det icke-kristna Israel. — Matteus 23:37, 38; jämför 1 Kungaboken 9:8, 9.

5. Hur identifierar bibeln a) det ”Jerusalem” som nu representerar Jehova? b) Den ”judiske man” som Sakarja profeterade om?

⁵ Det ”Jerusalem” som nu representerar Jehova beskrivs i Hebréerna 12:22 som ”en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem”. Det forntida Jerusalem var en synlig symbol av Jehovas styrelse, och det ”himmelska Jerusalem” är Guds messianska rike, i vilket Jesus Kristus  sattes på tronen som kung vid slutet av hedningarnas tider år 1914. (1 Krönikeboken 29:23; Lukas 21:24) Denna regering har representanter här på jorden, dessa som lojalt förkunnar att Riket är det enda säkra hoppet för mänskligheten. De som först förkunnade att Riket hade blivit upprättat år 1914 var de kvarvarande av den ”lilla hjorden”. Dessa är andligt talat ”Guds Israel”. De är de andliga ”judar”, som Sakarja profeterade om. (Lukas 12:32; Galaterna 6:16; Romarna 2:28, 29) På grund av sin kärlek till Gud och sin uppskattning av ansvaret att bekantgöra att Jehova är den sanne och allsmäktige Guden antog de år 1931 namnet Jehovas vittnen. — Jesaja 43:10—12, NW.

HUR IDENTIFIERAS DE?

6. a) Vad har övertygat milliontals människor om vilket som är det folk som Gud nu är med? (Behandla en punkt i taget; läs skriftställena.) b) Vilken punkt (vilka punkter) har gjort störst intryck på dig personligen?

⁶ Som ett resultat av att dessa andliga judar troget har fullgjort sina skyldigheter som Jehovas vittnen, har milliontals uppriktiga människor jorden runt blivit hjälpta att söka Jehova. De har kommit att inse att Jehova verkligen är med detta folk, som bär hans namn. Vad är det som övertygar dem om detta? Det är mycket, och här följer några framträdande saker:

1) Jehovas vittnens trosuppfattningar är alla grundade på bibeln — inte bara på enstaka skriftställen, utan på hela Guds ord. I stället för att lära sådant som är av deras egen ingivelse besvarar Jehovas vittnen frågor genom att framhålla vad bibeln säger. De ärar Jehova genom att låta honom tala. (Jämför Johannes 7:16—18.)

2) Bibeln förklarar att Gud själv skulle ta ut ”ett folk för sitt namn” ur nationerna. (Apostlagärningarna 15:14) De skulle personligen anropa hans namn, och de skulle anstränga  sig för att göra det känt över hela jorden. (Jesaja 12:4, 5, NW) Runt hela jorden är Jehovas vittnen det folk som på ett markant sätt förknippas med Guds egennamn, Jehova.

3) Jehovas vittnen har ett överflöd av tillfredsställande andlig föda. Det de får lära sig från bibeln och den inverkan detta har på deras livssyn har, i motsats till världen i allmänhet, gjort dem till ett lyckligt folk. Jehova sade att det skulle vara så med hans tjänare. (Jesaja 65:13, 14; jämför Matteus 4:4.)

4) Jehovas vittnen låter Guds ord utgöra måttstocken för deras uppförande, och de låter det vägleda dem när de fattar beslut i livets alldagliga angelägenheter — i sina familjer, på arbetet, i skolan, i valet av rekreation, när det gäller att identifiera vilka seder och bruk man skall undvika och när det gäller att avgöra vilka aktiviteter som är mest värda att ägna sig åt. Jehova lovade att han skulle göra ”stigarna räta” för dem som gjorde så. (Ordspråksboken 3:5, 6, NW)

5) Tillsynen i Jehovas vittnens församlingar följer det mönster som fanns i Guds församling under det första århundradet, där äldste var exempel för hjorden och medarbetare för Guds rike och inte en högt uppsatt prästklass. (1 Petrus 5:2, 3; 2 Korintierna 1:24)

6) Jehovas vittnen är inte engagerade i världens politiska angelägenheter, utan de utför i stället det arbete som bibeln anger för de kristna, nämligen predikandet av de goda nyheterna om Guds rike i hela världen till ett vittnesbörd, innan slutet kommer. (Matteus 24:14; jämför Johannes 17:16; 18:36.)

7) Jehovas vittnen älskar verkligen varandra, precis som Jesus sade att hans sanna efterföljare skulle göra. Varken hudfärg, stamtillhörighet, ekonomiska villkor, nationalitet eller språk får någon att se ner på någon annan. Trots  mänskliga ofullkomligheter är de alla sant förenade som ett internationellt broderskap, och de ger Gud all äran för detta. (Johannes 13:35; jämför Apostlagärningarna 10:34, 35.)

8) Precis som de första kristna fortsätter Jehovas vittnen i vår tid oförtrutet att tjäna Gud trots förföljelse. Eftersom de förtröstar på Gud, hämnas de inte på sina motståndare. Precis som i det flydda har Gud visat sig vara med sina tjänare för att rädda dem. (Jeremia 1:8, NW; Jesaja 54:17)

7. a) Vilka är de ”tio männen”? b) Hur bevisar de att Jehova verkligen har blivit deras Gud?

⁷ Detta är bara några av orsakerna till att ”tio män av alla folkslags tungomål” säger med verklig övertygelse till kvarlevan av Rikets arvingar: ”Vi vilja [skall, NW] gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.” (Sakarja 8:23, Åkeson) Bibeln använder ”tio” för att symbolisera fulltalighet i fråga om jordiska angelägenheter; dessa ”tio män” symboliserar därför alla som nu börjar ägna sig åt sann tillbedjan tillsammans med Kristi med anden smorda ”bröder”. De är inte bara tillsammans med kvarlevan vid deras möten, utan de identifierar sig som tillbedjare av deras Gud, Jehova. De överlämnar sitt liv åt honom genom Jesus Kristus och symboliserar detta genom vattendop, och på så sätt visar de att de önskar ”sluta sig till” Jehova. Därpå tar de villigt del i det arbete som nu utförs runt hela jorden av hans vittnen. — Sakarja 2:11; Jesaja 61:5, 6.

EFTERFÖLJANSVÄRDA EXEMPEL

8. a) Vad fick drottningen av Saba att färdas till Jerusalem? b) Vad gjorde hon när hon kom fram, och med vilket resultat? c) Hur har det visat sig finnas människor som liknar henne i vår tid? (Psalm 2:10—12)

⁸ Några av dessa som nu handlar så liknar drottningen av Saba på Salomos tid. Från ett avlägset land hörde hon  ”ryktet om Salomo i förbindelse med Jehovas namn”. Hon hade aldrig själv talat med Salomo, och inte heller hade hon varit i Jehovas tempel i Jerusalem. Hon hade vissa tvivel om huruvida allt verkligen kunde vara så bra som hon hade hört. Men hon ansträngde sig för att ta reda på detta genom att färdas kanske 2.250 kilometer med kamel för att göra det. Hon fick svar på alla sina ”brydsamma frågor” och utropade: ”Se, man hade inte sagt mig hälften!” Hon kunde inte annat än dra slutsatsen att Jehova älskade sina tillbedjare. (1 Kungaboken 10:1—9, NW) Några som i vår tid har varit framträdande i världen har efterliknat hennes exempel, och det har också många som kommer från enklare förhållanden. De ser bevis för att Jehovas vittnen inte ser upp till någon människa som sin kung, utan till den större Salomo, Jesus Kristus. De svar de får från Guds ord tillfredsställer deras sinnen och hjärtan, och de känner sig drivna att stämma in i den kör som välsignar Jehova. — Jämför Lukas 11:31.

9. a) På vad sätt var Rahabs inställning annorlunda än den drottningen av Saba hade? b) Vad var anmärkningsvärt, när det gäller de händelser som ledde fram till att Rahab och hennes hushåll bevarades? c) Vad identifierar människor som nu liknar Rahab?

⁹ Andra liknar Rahab i Jeriko, som genom rapporter redan var övertygad om att Israels Gud var ”Gud uppe i himmelen och nere på jorden”. (Josua 2:11) När spejare från Israel kom in i landet, välkomnade hon dem, gömde dem och riskerade sitt liv för att skydda dem. Hon hade tro och bevisade den genom sina gärningar och genom att ta ståndpunkt tillsammans med Jehovas folk. (Hebréerna 11:31; Jakob 2:25) Hon följde noga de anvisningar hon fått för att bli bevarad. Rahab visade också kärleksfullt intresse för sin far och mor och sina bröder och systrar genom att öppna möjligheten för dem att bli skonade, om de ville lyda de  krav som ställdes för att få överleva. (Josua 2:12, 13, 18, 19) Detta fick till följd att hon och hennes hushåll räddades, när Jeriko och dess Baalstillbedjande invånare tillintetgjordes. (Josua 6:22, 23) Detta har en kraftfull innebörd i vår tid. Det visar att Jehova kommer att skona människor som liknar Rahab. Vad är det som visar att de är lika henne? De sätter tro till Jehova, ansluter sig till medlemmarna av det andliga Israel, följer noggrant de anvisningar som ges genom denna kanal och strävar ivrigt efter att hjälpa nära familjemedlemmar och andra släktingar att inse visheten i att göra detsamma.

10. a) Vad är det som verkligen drar människor så att de förenar sig med Jehovas vittnen, som Sakarjas profetia visar? b) Hur kan vi, i vår inställning och våra handlingar, visa att kärlek till Jehova är det som verkligen fyller våra hjärtan?

¹⁰ Det som verkligen drar människor av alla nationer till att vilja förena sig med Jehovas vittnen är naturligtvis Jehova Gud själv. Hans ord tilltalar dem. Andens frukt i hans tjänares liv verkar tilldragande på dem. När de blir väl bekanta med hans egenskaper och hans handlande med mänskligheten, längtar de efter den tid då Guds namn skall bli hävdat och rentvått från all den smälek, som Satan och trolösa människor har hopat över det. De strävar själva efter att sköta sina angelägenheter på ett sådant sätt som behagar deras Skapare och som kommer att förmå andra att förhärliga honom. (1 Petrus 2:12) Av hela sitt hjärta ber de den bön som Jesus lärde sina lärjungar att be: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10) Och i överensstämmelse med sin bön ägnar de Gud helig tjänst i fullständig endräkt med dem som på ett omisskännligt sätt bevisar att de är folket för Jehovas namn.

[Frågor]