Är Gud alltid högre än Jesus?

JESUS påstod sig aldrig vara Gud. Allt han sade om sig själv visar att han inte på något sätt betraktade sig som jämlik Gud — vare sig i fråga om makt, kunskap eller ålder.

Under varje period av sin tillvaro, såväl i himmelen som på jorden, speglar hans tal och handlingar undergivenhet i förhållande till Gud. Gud är alltid den högre, Jesus den ringare, den som skapades av Gud.

 Jesus åtskild från Gud

GÅNG på gång visade Jesus att han var en skapelse åtskild från Gud och att han, Jesus, hade en Gud över sig, en Gud som han tillbad, en Gud som han kallade sin ”Fader”. I bön till Gud, det vill säga Fadern, sade Jesus: ”Dig, den ende sanne Guden.” (Johannes 17:3) I Johannes 20:17 sade han till Maria Magdalena: ”Jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” (NT 1981) I 2 Korintierna 1:3 bestyrks detta förhållande av aposteln Paulus: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” Eftersom Jesus hade en Gud, sin Fader, kunde han inte samtidigt vara Gud.

Aposteln Paulus omnämnde utan förbehåll Jesus och Gud som helt åtskilda: ”För oss finns det bara en enda Gud, Fadern. ... Och det finns bara en enda Herre, Jesus Kristus.” (1 Korintierna 8:6, Hedegård) Aposteln framhåller skillnaden när han säger: ”Inför Gud och inför Kristus Jesus och de utvalda änglarna.” (1 Timoteus 5:21, NT 1981) Alldeles som Paulus omnämner Jesus och änglarna som åtskilda från varandra i himmelen, så är det också med Jesus och Gud.

Jesu ord i Johannes 8:17, 18 är också värda att lägga märke till. Han säger: ”Därtill är det skrivet i er egen lag: ’Två människors vittnesbörd är sant.’ Jag är en som vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.” Här visar Jesus att han och Fadern, det vill säga den allsmäktige Guden, måste vara två separata väsen, för hur skulle de annars kunna vara två vittnen?

Jesus visade också att han var en varelse åtskild från Gud genom att säga: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.” (Markus 10:18, NT 1981) Jesus sade alltså att ingen är så god som Gud, inte ens Jesus själv. Gud är god på ett sätt som särskiljer honom från Jesus.

Guds undergivne tjänare

GÅNG på gång gör Jesus uttalanden som: ”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra.” (Johannes 5:19, NT 1981) ”Jag har kommit ner från himmelen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.” (Johannes 6:38) ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Har inte den som sänder en högre ställning än den som blir sänd?

Detta förhållande kommer tydligt fram i Jesu liknelse om vingården. Han liknade Gud, sin Fader, vid ägaren till en vingård. Denne reste utomlands och anförtrodde skötseln av vingården åt odlarna, som representerade det judiska prästerskapet. När ägaren längre fram sände en slav för att hämta något av vingårdens frukt, slog odlarna slaven och skickade i väg honom tomhänt. Sedan sände ägaren en andra slav och senare en tredje, men båda dessa utsattes för samma behandling. Till slut sade ägaren: ”Jag vill sända min son [Jesus], den älskade. Troligen skall de ha försyn för denne.” Men de onda odlarna sade: ”’Det här är arvingen; låt oss döda honom, så att arvet må bli vårt.’ Därmed kastade de ut honom utanför vingården och dödade honom.” (Lukas 20:9—16) Jesus ville med detta illustrera sin ställning som en som sändes av Gud för att göra Guds vilja, alldeles som en far sänder en undergiven son.

Jesu efterföljare betraktade honom alltid som en undergiven Guds tjänare, inte som Guds  jämlike. De bad till Gud angående ”din helige tjänare Jesus, som du har smort. ... Låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” — Apostlagärningarna 4:23, 27, 30, NT 1981.

Gud alltid högre

ALLDELES i början av Jesu tjänst, när han vid sitt dop kom upp ur vattnet, hördes Guds röst från himmelen: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matteus 3:16, 17) Sade Gud att han var son till sig själv, att han godkände sig själv, att han sände sig själv? Nej, Gud Skaparen sade att han, som den högre, godkände en som hade lägre rang, sin Son Jesus, för det arbete som låg framför denne.

Jesus framhöll sin Faders överhöghet, när han sade: ”Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga.” (Lukas 4:18) Smörjelse innebär att en överordnad ger myndighet eller befogenhet åt någon som inte redan har myndighet. Det är helt klart att Gud här är den överordnade, för han smorde Jesus och gav honom myndighet som han inte hade dessförinnan.

Jesus klargjorde sin Faders överhöghet, då modern till två lärjungar bad att hennes söner skulle få sitta en på högra och en på vänstra sidan om Jesus, när han kom i sitt rike. Jesus svarade: ”Vem som skall sitta på min högra sida och på min vänstra, det bestämmer inte jag. De platserna står redo för dem som min Fader [dvs. Gud] har utsett.” (Matteus 20:23, Giertz) Hade Jesus varit den allsmäktige Guden, skulle han ha varit den som anvisade dessa platser. Men Jesus kunde inte anvisa dem, för det var Guds sak, och Jesus var inte Gud.

Jesu böner är ett kraftfullt exempel på hans ringare ställning. Strax innan Jesus dog visade han vem som stod över honom genom att be: ”Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.” (Lukas 22:42) Vem bad han till? Till en del av sig själv? Nej, han bad till en helt separat individ, till sin Fader, Gud, vars vilja var överordnad och kunde skilja sig från hans egen, den ende som kunde ta ”bägaren” ifrån honom.

När Jesus sedan närmade sig döden, ropade han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Markus 15:34) Vem ropade Jesus till? Till sig själv eller till en del av sig själv? Helt visst kom ropet ”min Gud” inte från någon som ansåg sig själv vara Gud. Om nu Jesus var Gud, av vem var han då övergiven? Av sig själv? Det skulle strida mot sunt förnuft. Jesus sade också: ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” (Lukas 23:46) Om nu Jesus var Gud, av vilken orsak skulle han då anförtro sin ande åt Fadern?

Sedan Jesus hade dött var han i graven under delar av tre dygn. Om han var Gud, skulle det som sägs i Habackuk 1:12 (NW) inte stämma: ”O min Gud, min Helige, du dör inte.” (Även Rotherham, The New Jerusalem Bible och Tanakh, en ny judisk översättning, har samma ordalydelse.) Men i bibeln står det att Jesus dog och var omedveten i graven. Och vem uppväckte Jesus från de döda? Om han verkligen var död, kunde han inte uppväcka sig själv. Om han å andra sidan inte var riktigt död, skulle hans förmenta död inte ha kunnat utgöra lösenpriset för Adams synd. Men han betalade till fullo priset genom att verkligen dö. Så det var ”Gud [som] uppväckte honom genom att bryta dödens våndor”. (Apostlagärningarna 2:24) Den överordnade, den allsmäktige Guden, uppväckte den ringare, sin tjänare Jesus, från de döda.

Antyder Jesu förmåga att göra underverk, exempelvis uppväcka döda, att han var  Gud? Även apostlarna och profeterna Elia och Elisa hade makt att göra det, men det gjorde dem inte till mer än människor. Gud gav profeterna, Jesus och apostlarna makt att göra under för att visa att han stödde dem. Men ingen av dem gjordes därigenom till en sammansatt gudom.

Jesus hade begränsad kunskap

NÄR Jesus uttalade sin profetia om slutet för denna tingens ordning, sade han: ”Men om den dagen och den stunden vet ingen något, inte ens änglarna i himmelen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” (Markus 13:32, Giertz) Om Jesus hade varit en av tre jämlika parter i en gudom, skulle han ha känt till det Fadern kände till. Men Jesus kände inte till det, för han var inte jämlik Gud.

Likaså läser vi i Hebréerna 5:8 att Jesus ”lärde ... lydnad av det han led”. Kan vi föreställa oss att Gud behövde lära sig något? Nej, men Jesus behövde det, för han kände inte till allt som Gud kände till. Och han behövde lära sig något som Gud aldrig behöver lära sig — lydnad. Gud behöver aldrig någonsin lyda någon.

Skillnaden mellan det Gud kände till och det Kristus kände till kvarstod även sedan Jesus hade uppväckts till himmelen för att vara hos Gud. Lägg märke till inledningsorden i bibelns sista bok: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom.” (Uppenbarelseboken 1:1, NT 1981) Om Jesus själv vore en del av gudomen, skulle han då behöva motta en uppenbarelse från en annan del av gudomen — från Gud? Då skulle han säkert ha känt till allt om den, eftersom Gud kände till det. Men Jesus kände inte till det, för han var inte Gud.

Jesus fortfarande underordnad

I SIN föremänskliga tillvaro — och även när han var på jorden — var Jesus underordnad Gud. Nu, efter sin uppståndelse, är han fortfarande i en underordnad ställning.

Inför den judiska Sanhedrin sade Petrus och de som var med honom följande om Jesu uppståndelse: ”Denne [Jesus] har Gud upphöjt till sin högra sida.” (Apostlagärningarna 5:31) Paulus skrev: ”Av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning.” (Filipperna 2:9) Om Jesus hade varit Gud, hur kunde Jesus då ha blivit upphöjd, det vill säga fått en högre ställning än tidigare? Han skulle redan ha varit en upphöjd del av treenigheten. Om Jesus före upphöjandet hade varit jämlik Gud, skulle ytterligare upphöjelse ha gjort honom överlägsen Gud.

Paulus skrev också att Kristus ”gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak”. (Hebréerna 9:24, NT 1981) Om man träder fram inför någon, hur kan man då vara den personen? Man kan inte det. Man måste vara en helt annan, fristående individ.

Likaså såg martyren Stefanus, strax innan han stenades till döds, ”mot himmelen och fick se Guds härlighet och Jesus, som stod på Guds högra sida”. (Apostlagärningarna 7:55) Han såg uppenbarligen två separata individer — dock ingen helig ande, ingen treenig gudom.

I skildringen i Uppenbarelseboken 4:8—5:7 framställs Gud som sittande på sin himmelska tron, men inte Jesus. Han måste komma fram till Gud för att ta en skriftrulle från Guds högra hand. Det visar att Jesus inte är Gud, utan är helt fristående uppe i himmelen.

I överensstämmelse med det vi behandlat sades det i ett nummer av Bulletin of the John Rylands Library i Manchester i England: ”I sitt himmelska liv efter uppståndelsen, så som detta framställs, bibehåller Jesus sin personliga individualitet i alla stycken lika klart åtskild från Guds person som då han levde sitt liv på jorden som den köttslige Jesus. Jämsides med Gud och jämfört med Gud framstår han som ännu en himmelsk varelse i Guds himmelska hov, alldeles som änglarna — även om han som Guds Son står i en kategori för sig och har en betydligt högre ställning än de.” — Jämför Filipperna 2:11.

I samma Bulletin heter det också: ”Det som sägs om hans liv och hans uppgift som den himmelske Kristus varken betyder eller antyder att han i sin gudomliga ställning är jämlik Gud  själv eller helt och fullt Gud. Tvärtom! I Nya testamentets beskrivning av hans himmelska person och tjänst ser vi en gestalt som är både åtskild från och underordnad Gud.”

I den eviga framtiden i himmelen kommer Jesus att fortsätta att vara en åtskild, underordnad tjänare åt Gud. Bibeln uttrycker det så här: ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. ... När allt har lagts under honom, skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.” — 1 Korintierna 15:24, 28, NT 1981.

Jesus påstod sig aldrig vara Gud

BIBELNS ståndpunkt är klar. Den allsmäktige Guden, Jehova, är en person som inte bara är åtskild från Jesus, utan han har också vid alla tillfällen en högre ställning. Det är därför som det klart och tydligt står i bibeln att ”den Smordes huvud är Gud” på samma sätt som ”varje mans huvud är den Smorde”. (1 Korintierna 11:3) Och det var därför Jesus själv sade: ”Fadern är större än jag.” — Johannes 14:28.

Faktum är att Jesus inte är Gud och aldrig påstått sig vara det. Detta erkänns nu av ett ökande antal forskare. I Rylands Bulletin sägs det: ”Vi måste acceptera det faktum att den nytestamentliga forskningen under låt oss säga de senaste trettio eller fyrtio åren har lett till att allt fler ansedda experter på Nya testamentet kommit till slutsatsen att Jesus ... förvisso aldrig menade sig vara Gud.”

I samma Bulletin sägs det också om de kristna under det första århundradet: ”Att tilldela [Jesus] sådana ärofulla titlar som Kristus, Människosonen, Guds Son och Herre var inte ett sätt att säga att han var Gud, utan att han utförde Guds verk.”

Till och med en del religionsforskare medger således att tanken att Jesus är Gud strider mot hela bibelns vittnesbörd. I bibeln är Gud alltid den högre, och Jesus är en underordnad tjänare.

[Infälld text på sidan 19]

”Den nytestamentliga forskningen ... har lett till att allt fler ansedda experter på Nya testamentet kommit till slutsatsen att Jesus ... förvisso aldrig menade sig vara Gud.” — Bulletin of the John Rylands Library

[Bild på sidan 17]

Jesus sade till judarna: ”Jag har kommit ner från himmelen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Johannes 6:38

[Bild på sidan 18]

När Jesus ropade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” menade han givetvis inte att han själv var Gud