Vad står det i bibeln om Gud och Jesus?

OM MÄNNISKOR fick läsa bibeln från pärm till pärm utan någon förutfattad mening om en treenighet, skulle de då komma fram till en sådan uppfattning på egen hand? Inte alls.

Något som tydligt framgår för en opartisk läsare är att Gud ensam är den Allsmäktige, Skaparen, fristående och åtskild från alla andra, och att även Jesus, också i sin föremänskliga tillvaro, är fristående och åtskild, en skapad varelse som är underordnad Gud.

Gud är en, inte tre

BIBELNS lära att Gud är en kallas monoteism. Enligt L. L. Paine, professor i kyrkohistoria, ger monoteismen i dess renaste form inte rum för någon treenighet: ”Gamla testamentet är strikt monoteistiskt. Gud är en enda person. Tanken att man finner stöd för en treenighet där ... är fullständigt grundlös.”

Skedde någon förändring i fråga om monoteismen sedan Jesus hade kommit till jorden? Paine svarar: ”På denna punkt förekommer ingen avvikelse mellan Gamla och Nya testamentet. Den monoteistiska traditionen fortsätter. Jesus var jude, fostrad av judiska föräldrar i Gamla testamentets skrifter. Hans lära var alltigenom judisk; visserligen var det ett nytt evangelium men inte en ny teologi. ... Och han omfattade som sin egen tro den judiska monoteismens huvudtext: ’Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.’”

 De här orden återfinns i 5 Moseboken 6:4. Enligt den katolska The New Jerusalem Bible lyder versen: ”Lyssna, Israel: Jahve, vår Gud, är en, den ende Jahve.” * Grammatiskt sett har ordet ”en” här i versen ingen plural bestämning, som anger att det syftar på mer än en person.

Inte heller den kristne aposteln Paulus lät antyda någon förändring i synen på Guds natur, inte ens sedan Jesus hade kommit till jorden. Han skrev: ”Gud är en enda.” — Galaterna 3:20; se också 1 Korintierna 8:4—6.

Tusentals gånger i hela bibeln omtalas Gud som en person. När han själv talar, är det som en odelad individ. Bibeln kan inte vara tydligare än så på den punkten. Gud säger: ”Jag är Jehová, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt en annan.” (Jesaja 42:8, Helge Åkesons svenska översättning) ”Jag är Jahve, din Gud. ... Du skall inte ha några gudar förutom mig.” (Kursiverat av oss) — 2 Moseboken 20:2, 3, The Jerusalem Bible.

Varför skulle alla av Gud inspirerade bibelskribenter omtala Gud som en person, om han i själva verket var tre personer? Vad skulle det tjäna för syfte, annat än att vilseleda människor? Om Gud vore sammansatt av tre personer, skulle han säkert ha låtit detta klart framgå av det bibelskribenterna nedtecknade, så att det inte rådde något tvivel om saken. Åtminstone de kristna grekiska skrifternas skribenter, som hade personlig kontakt med Guds egen Son, borde ha gjort det. Men det gjorde de inte.

Det bibelskribenterna i stället klart lät framgå är att Gud är en person — en unik, ouppdelad varelse vars like inte finns: ”Jag är Herren [Jehova] och för övrigt ingen, utom mig finns ingen Gud.” (Jesaja 45:5) ”Du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” — Psalm 83:19 (18), NW.

Inte en sammansatt Gud

JESUS kallade Gud ”den ende sanne Guden”. (Johannes 17:3) Han omnämnde aldrig Gud som en sammansatt gudom. Det är därför som ingen annan än Jehova i bibeln kallas för allsmäktig. I annat fall undergräver man innebörden i ordet ”allsmäktig”. Varken Jesus eller den heliga anden kallas någonsin så, för Jehova ensam är den högste. I Första Moseboken 17:1 tillkännager han: ”Jag är Gud den Allsmäktige.” Och i 2 Moseboken 18:11 sägs det: ”Herren [Jehova] är större än alla andra gudar.”

I de hebreiska skrifterna har ordet ʼelṓ·ah (gud) två pluralformer, nämligen ʼelo·hím (gudar) och ʼelo·hḗ ([någon]s gudar). Dessa pluralformer används i allmänhet om Jehova och översätts då med singularformen ”Gud”. Ger dessa pluralformer någon antydan om en treenighet? Nej, det gör de inte. I uppslagsverket A Dictionary of the Bible säger William Smith: ”Den fantasifulla uppfattningen att [ʼelo·hím] syftar på treenigheten i gudomen finner nu knappast något stöd bland forskare. Antingen är det fråga om det grammatiker kallar pluralis majestatis, eller också avses överflödet på gudomlig styrka, summan av den makt Gud visar prov på.”

I tidskriften The American Journal of Semitic Languages and Literatures sägs det angående ʼelo·hím: ”Det konstrueras nästan undantagslöst med ett predikatsverb i singularis och har som bestämning adjektivattribut i singularis.” Som exempel på detta förekommer titeln ʼelo·hím 35 gånger i skapelseberättelsen, och varje gång står verbet som beskriver vad Gud sade eller gjorde i singularis. (1 Moseboken 1:1—2:4) Avslutningsvis sägs det i tidskriften: ”[ʼElo·hím] måste i stället förklaras vara intensiv plural, uttrycka storhet och majestät.”

ʼElo·hím betyder inte ”personer”, utan ”gudar”. De som menar att ordet har avseende på en treenighet gör sig därför till polyteister, sådana som dyrkar mer än en gud. Varför det? Därför att det skulle betyda att det fanns tre gudar i treenigheten. Men nästan alla treenighetsanhängare avvisar tanken på att treenigheten utgörs av tre separata gudar.

I bibeln används också orden ʼelo·hím och ʼelo·hḗ för att beteckna falska avgudar som grupp betraktade. (2 Moseboken 12:12; 20:23) Men andra gånger åsyftas bara en enda falsk gud, som när filistéerna tillbad ”sin gud [ʼelo·hḗ] Dagon”. (Domarboken 16:23, 24) Baal kallas ”en gud [ʼelo·hím]”. (1 Kungaboken 18:27) Dessutom används uttrycket om människor. (Psalm 82:1, 6) Mose fick veta att han skulle tjäna som ”en gud” [ʼelo·hím] för Aron och för Farao. — 2 Moseboken 4:16; 7:1.

När titlarna ʼelo·hím och ʼelo·hḗ används om  falska gudar och människor menas uppenbarligen inte att var och en av dessa var en sammansättning av flera gudar. Inte heller när ʼelo·hím eller ʼelo·hḗ avser Jehova menas att han är mer än en person, i synnerhet med hänsyn till bibelns vittnesbörd i övrigt i denna fråga.

Jesus, en separat skapelse

MEDAN Jesus var på jorden var han en människa, men han var fullkomlig, eftersom det var Gud som hade överfört hans livskraft till Marias moderliv. (Matteus 1:18—25) Det var dock inte så han fick sin början. Han förklarade själv att han hade stigit ”ner från himmelen”. (Johannes 3:13) Därför var det bara naturligt att han längre fram sade till sina efterföljare: ”Hur blir det då om ni får se Människosonen [Jesus] stiga upp dit där han var förut?” — Johannes 6:62, NT 1981.

Jesus hade alltså funnits till i himmelen innan han kom till jorden. Men var det som en av personerna i en allsmäktig, evig treenig gudom? Nej, för bibeln framhåller klart och tydligt att Jesus i sin föremänskliga tillvaro var en skapad andevarelse, alldeles som änglar är andevarelser skapade av Gud. Varken änglarna eller Jesus hade existerat innan de skapades.

Jesus var i sin föremänskliga tillvaro ”den förstfödde i hela skapelsen”. (Kolosserna 1:15, NT 1981) Han var ”Guds skaparverks början”. (Uppenbarelseboken 3:14) ”Början” [grekiska: ar·khḗ] kan inte med rätta tolkas så att Jesus var ”början till” (NT 1981), ”ursprunget till” (David Hedegårds svenska översättning av Nya testamentet) eller ”upphovet till” (Giertz) Guds skapelse. Johannes använder i sina texter olika former av det grekiska ordet ar·khḗ mer än 20 gånger, och varje gång har ordet den allmänna betydelsen ”början”. Ja, Jesus var skapad av Gud som början av Guds osynliga skaparverk.

Lägg märke till hur väl dessa hänsyftningar på Jesu ursprung stämmer överens med de uttalanden som görs av den symboliska ”visheten” i Ordspråksboken: ”Herren [Jehova] skapade mig som sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna fanns, blev jag född, när han ännu inte hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.” (Ordspråksboken 8:12, 22, 25, 26) Uttrycket ”visheten” används som personifiering av den som Gud skapade, och de flesta språkforskare är överens om att det är ett symbolspråk för Jesus som andeskapelse innan han blev människa.

Jesus fortsätter att säga att han i egenskap av ”visheten” i sin föremänskliga tillvaro var ”vid hans [Guds] sida, en mästerlig yrkesman”. (Ordspråksboken 8:30, The Jerusalem Bible) I överensstämmelse med denna roll som mästerlig yrkesman sägs det om Jesus i Kolosserna 1:16 (NT 1981) att ”i honom [genom honom, Today’s English Version] skapades allt i himlen och på jorden”.

Det var alltså med hjälp av denne mästerlige arbetare, sin assistent så att säga, som den allsmäktige Guden skapade allting annat. Bibeln sammanfattar det hela så här: ”Vi [har] bara en Gud, fadern från vilken allting utgår ... , och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till.” (Kursiverat av oss) — 1 Korintierna 8:6, NT 1981.

Det var utan tvivel till denne mästerlige arbetare Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (1 Moseboken 1:26) Somliga har velat göra gällande att ”oss” och ”vår” i detta uttalande anger en treenighet. Men om du skulle säga: ”Låt oss göra något för oss”, skulle normalt ingen uppfatta det så att flera personer är sammansatta till ett inuti dig. Du menar helt enkelt att två eller fler individer samarbetar i något. Så var det också när Gud sade ”oss” och ”vår”. Han riktade sig helt enkelt till en annan individ, till sin första andeskapelse, den mästerlige arbetaren, den föremänsklige Jesus.

Kan Gud frestas?

I MATTEUS 4:1 läser vi att Jesus blev frestad ”av djävulen”. Efter att ha visat Jesus ”världens alla riken och deras härlighet” sade Satan: ”Alla dessa ting vill jag ge dig, om du faller ner och utför en handling av tillbedjan ägnad åt mig.” (Matteus 4:8, 9) Satan försökte få Jesus att bryta sin lojalitet mot Gud.

Men vad skulle det vara för lojalitetsprov, om Jesus var Gud? Skulle Gud kunna göra uppror  mot sig själv? Nej, men änglar och människor skulle kunna göra uppror mot Gud och har också gjort det. Att Jesus frestades blir inte begripligt om han var Gud, utan bara om han var en separat individ med egen fri vilja, en som kunde ha varit illojal om han hade valt att vara det, precis som en ängel eller en människa.

Att Gud skulle kunna synda och vara illojal mot sig själv är däremot otänkbart. ”Ostraffliga är hans gärningar. ... En trofast Gud, ... rättfärdig och rättvis är han.” (5 Moseboken 32:4) Om Jesus hade varit Gud, skulle han alltså inte ha kunnat bli frestad. — Jakob 1:13.

Eftersom Jesus inte var Gud, kunde han ha varit illojal. Men han förblev trogen och sade: ”Gå bort, Satan! Det är ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” — Matteus 4:10.

Hur stor var den lösen som gavs?

EN AV huvudanledningarna till att Jesus kom till jorden har också direkt samband med treenigheten. Det sägs i bibeln: ”En enda är Gud, och en enda är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” — 1 Timoteus 2:5, 6.

Jesus, som var en fullkomlig människa, varken mer eller mindre, blev en lösen som exakt uppvägde det Adam förlorade — rätten till fullkomligt mänskligt liv på jorden. Jesus kunde därför med rätta kallas ”den siste Adam” av aposteln Paulus, som i samma sammanhang sade: ”Alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i den Smorde.” (1 Korintierna 15:22, 45) Jesu fullkomliga mänskliga liv var den ”motsvarande lösen” som gudomlig rättvisa krävde — varken mer eller mindre. En grundprincip även i mänskligt rättsväsen är att priset som betalas skall motsvara det brott som begåtts.

Om Jesus däremot var en del av en gudom, skulle lösenpriset ha varit oändligt mycket högre än vad Guds lag krävde. (2 Moseboken 21:23—25; 3 Moseboken 24:19—21) Det var bara en fullkomlig människa som syndade i Eden, Adam, och inte Gud. För att lösenpriset verkligen skulle vara i linje med Guds rättvisa måste det vara exakt likvärdigt — en fullkomlig människa, ”den siste Adam”. När Gud sände Jesus till jorden som en lösen, gjorde han Jesus till det som skulle tillfredsställa rättvisan, inte till en inkarnation eller en gudamänniska, utan till en fullkomlig människa, ”ringare än änglar”. (Hebréerna 2:9; jämför Psalm 8:6, 7 [5, 6].) Hur skulle en del av den allsmäktiga gudomen — Fader, Son eller helig ande — någonsin kunna bli ringare än änglar?

Hur är han ”enfödd Son”?

JESUS kallas i bibeln Guds ”enfödde Son”. (Johannes 1:14; 3:16, 18; 1 Johannes 4:9) Treenighetsanhängarna säger att eftersom Gud alltid har funnits till, har också Guds Son alltid funnits till. Men hur kan någon vara en son och samtidigt vara lika gammal som sin far?

Treenighetsanhängarna menar att ”enfödd” i Jesu fall inte betyder samma sak som ordboksdefinitionen på ”föda”, som bland annat är ”sätta nytt liv till världen” (Svensk ordbok). De säger att det i Jesu fall betyder ”ett förhållande utan något ursprung”, ett slags förhållande som ende son utan att ha frambringats. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) Tycker du att det låter logiskt? Kan en man bli far till en son utan att frambringa, eller avla, honom?

Och varför använder bibeln samma grekiska ord för ”enfödd” (vilket Vine medger utan någon  förklaring) för att beskriva Isaks förhållande till Abraham? I Hebréerna 11:17 omtalas Isak som Abrahams ”enfödde son”. När det gäller Isak råder det inget tvivel om att han var enfödd i normal bemärkelse, att han inte var jämlik sin far i ålder och ställning.

Det grekiska ordet för ”enfödd” som används om Jesus och Isak är mo·no·ge·nḗs, sammansatt av mó·nos, som betyder ”ensam”, ”enda”, och gí·no·mai, ett grundord som betyder ”frambringa”, ”bli till”, enligt Strongs Exhaustive Concordance. Mo·no·ge·nḗs definieras således som: ”Ensam född, ensam avlad, dvs. ett ensamt barn.” — E. Robinson: A Greek and English Lexicon of the New Testament.

I verket Theological Dictionary of the New Testament, redigerat av Gerhard Kittel, heter det: ”[Mo·no·ge·nḗs] betyder ’av ensam börd’, dvs. utan syskon.” Det sägs också i boken att Jesu förhållande i Johannes 1:18; 3:16, 18 och 1 Johannes 4:9 ”inte endast jämförs med ett ensamt barn till sin far. Det är den enföddes förhållande till Fadern.”

Jesus, den enfödde Sonen, hade alltså en början på sitt liv. Den allsmäktige Guden kan med rätta kallas hans upphov, eller Fader, på samma sätt som en jordisk far, till exempel Abraham, ger upphov åt en son. (Hebréerna 11:17) När bibeln omtalar Gud som Jesu ”Fader”, avses därför precis det som står — att de är två separata individer. Gud är den överordnade. Jesus är den underordnade — i fråga om ålder, ställning, makt och kunskap.

När man betänker att Jesus inte var den ende andesonen som skapades av Gud i himmelen, blir det uppenbart varför uttrycket ”enfödd Son” används om honom. Oräkneliga andra skapade andevarelser, änglar, kallas också ”Guds söner”, på samma sätt som Adam, eftersom deras livskraft har sitt ursprung hos Jehova Gud, livets källa. (Job 38:7; Psalm 36:10 [9]; Lukas 3:38) Men alla dessa skapades genom den ”enfödde Sonen”, som var den ende som direkt frambringades av Gud. — Kolosserna 1:15—17.

Ansågs Jesus vara Gud?

EFTERSOM Jesus ofta i bibeln kallas Guds Son, var det ingen under det första århundradet som hade minsta tanke på honom som Gud Sonen. Till och med demonerna, som ”tror att det finns en enda Gud”, visste av egen erfarenhet från andevärlden att Jesus inte var Gud. Därför titulerade de helt korrekt Jesus som den separate ”Guds Son”. (Jakob 2:19; Matteus 8:29) Och när Jesus dog, visste de romerska soldaterna som stod i närheten tillräckligt för att kunna säga att det de hade hört från hans efterföljare måste vara sant, nämligen att Jesus ”helt visst var ... Guds Son”, inte att han var Gud. — Matteus 27:54.

Frasen ”Guds Son” anger följaktligen att Jesus är en fristående skapad varelse, inte en del av en treenighet. Eftersom han är Guds Son, kan han inte vara Gud själv, för i Johannes 1:18 (NT 1981) läser vi: ”Ingen har någonsin sett Gud.”

Lärjungarna betraktade Jesus som ”medlare mellan Gud och människor”, inte som Gud själv. (1 Timoteus 2:5) En medlare definieras som en separat individ i förhållande till dem som behöver förmedling, och därför skulle det vara motsägande om Jesus var identisk med någondera av de parter han försöker medla mellan. I så fall gör han anspråk på att vara något som han inte är.

Bibeln är klar och tydlig när det gäller förhållandet mellan Gud och Jesus. Jehova Gud ensam är den Allsmäktige. Han skapade den föremänsklige Jesus direkt. Jesus hade en början och kan således inte vara jämlik Gud i fråga om makt och evig tillvaro.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 14]

Eftersom Jesus skapades av Gud, är han underordnad i fråga om ålder, makt och kunskap

[Bild på sidan 15]

Jesus sade att han hade en föremänsklig tillvaro, att han skapades av Gud som början av Guds osynliga skaparverk