Motsäger bibeln sig själv?
Kapitel 7
Motsäger bibeln sig själv?
En anklagelse som ofta riktas mot bibeln är att den motsäger sig själv. De som kommer med denna anklagelse har i allmänhet inte läst bibeln själva; de upprepar bara vad de har hört. Men några har funnit vad som tycks vara verkliga motsägelser och är oroade över dem.
OM BIBELN verkligen är Guds ord, bör den vara samstämmig, inte motsägande. Men varför verkar då vissa skriftställen motsäga andra? För att kunna svara på det måste vi komma ihåg att bibeln, samtidigt som den är Guds ord, skrevs ner av ett antal män under en period av flera hundra år. Dessa bibelskribenter hade olika bakgrund, skrivstilar och gåvor, och alla dessa olikheter återspeglas i deras skrifter.
2 Och om två eller flera skribenter skriver om samma händelse, kan en ta med detaljer som en annan inte tar med. Dessutom framställer olika skribenter saken på olika sätt. En kan skriva ner den kronologiskt, medan en annan kan följa en annan linje. I det här kapitlet skall vi ta upp några skenbara motsägelser i bibeln och begrunda hur de kan fås att stämma, om man tar hänsyn till de faktorer som nu nämnts.
Oberoende vittnen
3 Några ”motsägelser” uppstår, när vi har två eller fler skildringar av samma händelse. I till exempel Matteus 8:5 läser vi att när Jesus kom in i Kapernaum, ”kom en officer till honom och bönföll honom” om att han skulle bota hans tjänare. Men i Lukas 7:3 läser vi om denne officer att han ”sände ... i väg några av judarnas äldste till honom [Jesus] för att be honom komma och rädda hans slav”. Talade officeren med Jesus, eller sände han de äldste?
4 Svaret är helt klart att mannen sände judarnas äldste. Men varför säger då Matteus att mannen själv bönföll Jesus? Därför att mannen i själva verket bad Jesus genom de judiska äldste. De äldste tjänade som hans språkrör.
5 För att illustrera detta kan vi läsa 2 Krönikeboken 3:1 (NW): ”Slutligen började Salomo bygga Jehovas hus i Jerusalem.” Längre fram läser vi: ”Således blev Salomo färdig med Jehovas hus.” (2 Krönikeboken 7:11, NW) Byggde Salomo personligen templet från början till slut? Naturligtvis inte. Själva byggnadsarbetet utfördes av en mängd yrkesmän och andra arbetare, men Salomo var den som organiserade arbetet, den ansvarige. Därför säger bibeln att han byggde huset. På samma sätt berättas det i Matteus’ evangelium att militärbefälhavaren kom till Jesus. Men Lukas tillägger den detaljen att han kom till honom genom de judiska äldste.
6 Här följer ett liknande exempel. I Matteus 20:20, 21 läser vi: ”Sebedeus’ söners mor [gick] fram till honom [Jesus] med sina söner, betygade honom sin vördnad och ville be honom om något.” Vad hon bad om var att hennes söner skulle få den mest gynnade ställningen när Jesus kom i sitt rike. I Markus’ skildring av samma händelse läser vi: ”Jakob och Johannes, Sebedeus’ två söner, trädde fram till honom [Jesus] och sade till honom: ’Lärare, vi vill att du gör för oss vad vi än ber dig om.’” (Markus 10:35—37) Var det Sebedeus’ två söner eller var det deras mor som framförde denna begäran till Jesus?
7 Det var helt klart Sebedeus’ två söner som framförde denna begäran, precis som Markus säger. Men de gjorde det genom sin mor. Hon var deras språkrör. Detta stöds av det Matteus säger, nämligen att de andra apostlarna blev harmsna när de hörde vad Sebedeus’ söners mor hade gjort, men inte på modern, utan ”på de två bröderna”. — Matteus 20:24.
8 Har du någon gång hört två personer beskriva en händelse som de båda bevittnat? Om du har gjort det, märkte du då att var och en framhöll detaljer som gjort intryck på just honom? En kanske utelämnade saker som den andre tog med, men båda talade sanning. Det är likadant med de fyra evangelieskildringarna av Jesu tjänst, såväl som med andra historiska händelser som skildras av mer än en bibelskribent. Varje skribent skrev ner korrekta upplysningar, även då en tog med detaljer som en annan hoppade över. Genom att begrunda alla skildringarna kan man få en fullständigare förståelse av vad som hände. Sådana variationer visar att skildringarna i bibeln skrivits oberoende av varandra. Och att de i allt väsentligt är samstämmiga visar att de är sanna.
Läs sammanhanget
9 Ofta kan man få en lösning på skenbara motsägelser, om man bara ser på sammanhanget. Ta till exempel problemet med Kains hustru som så ofta kommer upp. I Första Moseboken 4:1, 2 (NW) läser vi: ”Med tiden födde hon [Eva] Kain och sade: ’Jag har frambringat en man med Jehovas bistånd.’ Längre fram födde hon åter barn, hans bror Abel.” Att Kain dödade Abel är väl känt; men efter den skildringen kan vi läsa att Kain hade hustru och barn. (1 Moseboken 4:17) Om Adam och Eva hade enbart två söner, varifrån fick då Kain sin hustru?
10 Lösningen ligger i det förhållandet att Adam och Eva hade mer än två barn. Enligt sammanhanget hade de en stor familj. I Första Moseboken 5:3 läser vi att Adam blev far till en annan son med namnet Set, och i versen efter kan vi sedan läsa om Adam: ”Han [blev] far till söner och döttrar.” (1 Moseboken 5:4, NW) Kain kunde alltså ha gift sig med en av sina systrar eller också med ett av sina syskonbarn. Så tidigt i den mänskliga historien, då människosläktet stod så nära fullkomligheten, utgjorde ett sådant äktenskap ingen risk för barnen i det, något som det skulle göra i dag.
11 Begrundar vi sammanhanget får vi också hjälp att förstå det som somliga har påstått är en meningsskiljaktighet mellan aposteln Paulus och Jakob. I Efesierna 2:8, 9 säger Paulus att de kristna blir frälsta genom tro, inte genom gärningar. Han säger: ”Ni [har] blivit frälsta genom tro; ... det beror inte på gärningar.” Men Jakob betonar vikten av gärningar. Han skriver: ”Liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.” (Jakob 2:26) Hur kan man få dessa två uttalanden att stämma?
12 Begrundar man i vilket sammanhang Paulus yttrar de orden finner man att det ena uttalandet kompletterar det andra. Aposteln Paulus anspelar på judarnas ansträngning att hålla den mosaiska lagen. De trodde att de, om de höll lagen i alla detaljer, skulle vara rättfärdiga. Paulus framhöll att detta var omöjligt. Vi kan aldrig bli rättfärdiga — och därmed göra oss förtjänta av frälsning — genom våra egna gärningar, för vi har ärvt syndfullheten. Vi kan bli frälsta enbart genom tro på Jesu lösenoffer. — Romarna 5:18.
13 Men Jakob lägger till den viktiga detaljen att tron i sig själv är värdelös om den inte understöds av gärningar. Den som påstår sig tro på Jesus bör visa det genom sina gärningar. En overksam tro är en död tro och kommer inte att leda till frälsning.
14 Aposteln Paulus instämde helt och fullt i detta, och han nämner ofta det slag av gärningar som kristna bör utföra för att visa sin tro. Till romarna skrev han till exempel: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.” Att avge en ”offentlig bekännelse” — att dela med sig av sin tro åt andra — är viktigt för frälsning. (Romarna 10:10; se också 1 Korintierna 15:58; Efesierna 5:15, 21—33; 6:15; 1 Timoteus 4:16; 2 Timoteus 4:5; Hebréerna 10:23—25.) Men ingen gärning som en kristen kan göra, och sannerligen inte någon ansträngning att uppfylla Mose lag, gör honom förtjänt av rätten till evigt liv. Denna är ”den gåva Gud ger” åt dem som utövar tro. — Romarna 6:23; Johannes 3:16.
Olika synvinklar
15 Ibland skrev bibelskribenterna om samma händelse ur olika synvinklar, eller också presenterade de sina skildringar på olika sätt. När man tar dessa olikheter i beaktande, får man lätt en lösning på ytterligare andra till synes motsägande skriftställen. Ett exempel på detta är 4 Moseboken 35:14 (NW), där Mose talar om området öster om Jordan som ”på den här sidan Jordan”. Men när Josua talar om landet öster om Jordan, kallar han det ”andra sidan Jordan”. (Josua 22:4) Vilken uppgift är riktig?
16 I själva verket är båda riktiga. Enligt skildringen i 4 Moseboken hade israeliterna ännu inte gått över floden Jordan in i det utlovade landet, så för dem var öster om Jordan ”den här sidan”. Men Josua hade redan gått över Jordan. Han var nu fysiskt sett väster om floden, i Kanaans land. Så för honom var öster om Jordan ”andra sidan”.
17 Dessutom kan det sätt varpå en skildring är uppbyggd leda till en skenbar motsägelse. I Första Moseboken 1:24—26 visar bibeln att djuren skapades före människan, men enligt 1 Moseboken 2:7, 19, 20 tycks människan ha skapats före djuren. Varför denna skiljaktighet? Därför att de två skildringarna av skapelsen behandlar den ur två olika synvinklar. Den första beskriver skapandet av himlarna och jorden och allt i och på dem. (1 Moseboken 1:1—2:4) Den andra kretsar kring skapandet av människosläktet och hur det föll i synd. — 1 Moseboken 2:5—4:26.
18 Den första skildringen är kronologiskt uppbyggd, uppdelad i sex på varandra följande ”dagar”. Den andra är skriven i ordning efter vikt och betydelse. Efter en kort inledning går den helt logiskt direkt in på skapandet av Adam, eftersom han och hans familj är det ämne som sedan behandlas. (1 Moseboken 2:7) Andra upplysningar ges sedan när så behövs. Vi får veta att Adam efter sin skapelse skulle bo i en trädgård i Eden. Därför nämns nu planterandet av Edens trädgård. (1 Moseboken 2:8, 9, 15) Jehova uppmanar Adam att namnge ”varje vilt djur på fältet och varje flygande skapelse i himlarna”. Nu är det så dags att nämna att ”Jehova Gud var i färd med att från marken forma” alla dessa skapelser, trots att de började skapas långt innan Adam framträdde på scenen. — 1 Moseboken 2:19; 1:20, 24, 26.
Läs skildringen noggrant
19 Ibland är allt som behövs för att få en lösning på skenbara motsägelser att läsa skildringen noggrant och resonera om de upplysningar som ges. Så måste vi göra när vi begrundar israeliternas erövring av Jerusalem. Jerusalem uppräknades som en del av Benjamins arvslott, men vi läser att Benjamins stam inte lyckades inta staden. (Josua 18:28; Domarboken 1:21) Vi läser också att Juda var ur stånd att inta Jerusalem — som om staden var en del av den stammens arvslott. Till sist besegrade Juda Jerusalem och satte eld på staden. (Josua 15:63; Domarboken 1:8) Men flera hundra år senare sägs David också inta Jerusalem. — 2 Samuelsboken 5:5—9.
20 Vid första påseendet kan allt detta verka förvirrande, men i verkligheten finns det inga motsägelser. Gränsen mellan Benjamins och Judas arvslotter gick i själva verket längs Hinnoms dal och rakt igenom den forntida staden Jerusalem. Det som senare kom att kallas Davids stad låg faktiskt på Benjamins område, precis som det sägs i Josua 18:28. Men det är troligt att jebuséernas stad Jerusalem bredde ut sig över Hinnoms dal och på så sätt också låg på Judas område, så att även Juda måste strida mot stadens kananeiska invånare.
21 Benjamin kunde inte inta staden. Vid ett tillfälle lyckades Juda inta Jerusalem och sätta eld på staden. (Domarboken 1:8, 9) Men Judas styrkor gav sig tydligen i väg, och några av de ursprungliga invånarna tog tillbaka staden. Längre fram bildade de en isolerad motståndsgrupp som varken Juda eller Benjamin kunde få bort. På så sätt kunde jebuséerna bo kvar i Jerusalem till dess David intog staden flera hundra år senare.
22 Vi träffar på ett annat exempel i evangelierna. I Johannes’ evangelium läser vi om det tillfälle då Jesus leddes ut för att dödas: ”Under det han bar tortyrpålen själv, gick han ut.” (Johannes 19:17) Men i Lukas läser vi: ”När de nu förde bort honom, tog de fatt Simon, en viss man från Cyrene, som kom utifrån landet, och de lade tortyrpålen på honom för att han skulle bära den bakom Jesus.” (Lukas 23:26) Bar Jesus det redskap som skulle leda till hans död, eller bar Simon det åt honom?
23 Till att börja med bar tydligen Jesus sin tortyrpåle, precis som Johannes påpekar. Men längre fram, som Matteus, Markus och Lukas vittnar om, tvingades Simon från Cyrene till tjänst för att bära den åt honom resten av vägen till avrättningsplatsen.
Bevis på oberoende
24 Det är sant att det finns några skenbara motsägelser i bibeln som är svåra att få att stämma. Men vi bör inte ta för givet att de är klara motsägelser. Ofta är det bara en fråga om brist på fullständig information. Bibeln ger tillräcklig kunskap för att fylla vårt andliga behov. Men om den skulle ge oss varenda detalj om varenda händelse som nämns, skulle den vara ett enormt stort och otympligt bibliotek i stället för den behändiga, lättburna bok vi har i dag.
25 När aposteln Johannes talade om Jesu tjänst skrev han med rättmätig överdrift: ”Men det är också många andra ting som Jesus gjorde, och om de någonsin blev nerskrivna i detalj, skulle världen själv, förmodar jag, inte kunna rymma de skriftrullar som blev skrivna.” (Johannes 21:25) Det skulle vara en ännu större omöjlighet att skriva ner alla detaljerna i Guds folks långa historia från patriarkerna till den kristna församlingen i första århundradet!
26 I själva verket är bibeln ett under av koncentration. Den innehåller tillräckligt många upplysningar för att vi skall kunna erkänna den som mer än enbart ett mänskligt verk. Alla variationer som den innehåller bevisar att skribenterna var verkligt oberoende vittnen. Å andra sidan visar bibelns enastående samstämmighet — vilken vi skall behandla mera detaljerat i ett kapitel längre fram — att den utan tvivel har sitt ursprung hos Gud. Bibeln är Guds ord, inte människors.
[Frågor]
1, 2. (Inbegrip inledningen.) a) Vilken anklagelse riktas ofta mot bibeln? b) Vad bör vi komma ihåg, när vi jämför olika skriftställen i bibeln? c) Vad är några anledningar till att två bibelskribenter ibland kan skildra samma händelse på olika sätt?
3, 4. När det gäller händelsen med officeren vars tjänare var sjuk, vilka skenbara skiljaktigheter finns mellan Matteus’ och Lukas’ skildringar, och hur kan man få dessa skildringar att stämma?
5. Varför säger bibeln att Salomo byggde templet, när själva arbetet helt klart utfördes av andra?
6, 7. Hur kan vi få de två olika evangelieskildringarna om Sebedeus’ söners begäran att stämma?
8. Hur är det möjligt att två olika skildringar av samma händelse kan skilja sig från varandra men ändå vara sanna båda två?
9, 10. Hur hjälper sammanhanget oss att förstå varifrån Kain fick sin hustru?
11. Vilken skenbar meningsskiljaktighet mellan Jakob och aposteln Paulus pekar somliga på?
12, 13. Hur kompletterar, snarare än motsäger, Jakobs ord aposteln Paulus’ ord?
14. I vilket skriftställe visar Paulus att han är i fullständig harmoni med principen att en levande tro måste visas genom gärningar?
15, 16. Hur kunde både Mose och Josua ha rätt, när den ene sade att öster om Jordan var ”den här sidan”, medan den andre sade att det var ”andra sidan”?
17. a) Vilken skenbar motsägelse pekar somliga på i de två första kapitlen i 1 Moseboken? b) Vad är den grundläggande orsaken till den förmodade skiljaktigheten?
18. Hur kan vi få de två till synes motsägande skapelseberättelserna i de första kapitlen i 1 Moseboken att stämma med varandra?
19. Vilken skenbar förvirring råder i bibelns skildring av erövringen av Jerusalem?
20, 21. Om man noga granskar alla detaljer som hör samman med hebréernas övertagande av staden Jerusalem, hur har då den historiska redogörelsen formats?
22, 23. Vem bar Jesu tortyrpåle till avrättningsplatsen?
24. Varför blir vi inte förvånade när vi finner några skenbara motsägelser i bibeln, men vilken slutsats bör vi inte dra av att det finns sådana?
25. Vad säger Johannes om uppteckningen av Jesu tjänst, och hur hjälper detta oss att förstå varför bibeln inte ger oss varenda detalj om varenda händelse?
26. Vilket viktigt faktum kan vi vara säkra på genom att bibeln innehåller tillräckligt många upplysningar?
[Infälld text på sidan 89]
Skenbara motsägelser i bibeln bevisar att skribenterna var verkligt oberoende vittnen
[Infälld text på sidan 91]
Begrundan av sammanhanget bidrar ofta till att man får en lösning på skenbara motsägelser
[Ruta på sidan 93]
”Skiljaktigheter” behöver inte vara motsägelser
Teologen Kenneth S. Kantzer illustrerade en gång hur två skildringar av samma händelse kan tyckas vara motsägande men ändå vara sanna båda två. Han skrev: ”För en tid sedan dödades modern till en kär vän till oss. Vi fick först reda på hennes död genom en pålitlig gemensam vän som berättade att vår väns mor hade stått i ett gathörn och väntat på en buss, blivit påkörd av en annan buss som passerade, fått livshotande skador och dött några minuter senare.”
Strax efteråt fick han höra en mycket annorlunda skildring. Han säger: ”Vi fick höra av ett barnbarn till den döda kvinnan att hon hade varit inblandad i en kollision, kastats ur bilen som hon åkte i och dödats omedelbart. Pojken var ganska säker på att hans uppgifter var riktiga.
Mycket senare ... undersökte vi saken för att se om skildringarna stämde. Vi fick veta att kvinnan hade väntat på en buss, blivit påkörd av en annan buss och skadats allvarligt. Hon hade plockats upp av en passerande bil, och den körde henne sedan i ilfart till sjukhuset, men på vägen dit kolliderade den i brådskan med en annan bil. Hon kastades ur bilen och dog omedelbart.”1
Ja, två skildringar av samma händelse kan båda vara riktiga, även om de kan verka stämma dåligt med varandra. Så är det ibland med bibeln. Oberoende vittnen kan beskriva olika detaljer om samma händelse. Men i stället för att vara motsägande kompletterar deras skrifter varandra, och om vi tar alla skildringar i beaktande, får vi en bättre förståelse av vad som hände.
