Kapitel 97

Arbetarna i vingården

”MÅNGA som är de första skall vara de sista och de sista de första”, har Jesus just sagt. Sedan illustrerar han det med en berättelse. ”Himlarnas kungarike är nämligen likt en människa”, börjar han med att säga, ”en husfar, som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård.”

Jesus fortsätter: ”När han [husfadern] hade kommit överens med arbetarna om en denar om dagen, sände han ut dem till sin vingård. Också när han gick ut omkring tredje timmen såg han andra stå arbetslösa på torget; och till dessa sade han: ’Gå också ni till vingården, och vad som än kan vara rättvist skall jag ge er.’ Och de gav sig i väg. Åter gick han ut omkring sjätte och nionde timmen och gjorde på samma sätt. Slutligen gick han ut omkring elfte timmen och träffade på andra stående där, och han sade till dem: ’Varför har ni stått här hela dagen arbetslösa?’ De sade till honom: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Han sade till dem: ’Gå också ni till vingården.’”

Husfadern, vingårdens ägare, är Jehova Gud, och vingården är Israels nation. Arbetarna i vingården är de som förs in i lagförbundet, speciellt de judar som lever på apostlarnas tid. Det är bara med dem som arbetar full dag som ett löneavtal görs upp. Lönen är en denar för ett dagsverke. Eftersom ”tredje timmen” är klockan nio på förmiddagen, är antalet arbetstimmar för dem som kallas vid tredje, sjätte, nionde och elfte timmen bara 9, 6, 3 respektive 1.

De som arbetar 12 timmar, dvs. full dag, representerar de judiska ledarna, som hela tiden har varit upptagna i religiös tjänst. I detta skiljer de sig från Jesu lärjungar, som under större delen av sitt liv har varit sysselsatta med fiske eller andra förvärvsarbeten. Inte förrän på hösten år 29 v.t. sände ”husfadern” Jesus Kristus för att samla ihop dessa till att bli hans lärjungar. Dessa blev därmed ”de sista”, de som började arbeta i vingården vid elfte timmen.

Till sist slutar den symboliska arbetsdagen i och med Jesu död, och tiden är inne då arbetarna skall få betalning. Vid utbetalningen följer man den ovanliga regeln att de sista kommer först. Vi läser: ”När det blev kväll, sade vingårdens ägare till sin betrodde man: ’Kalla hit arbetarna och betala ut lönerna, med början från de sista tillbaka till de första.’ När männen från elfte timmen kom, fick de en denar var. När så de första kom, drog de den slutsatsen att de skulle få mer; men också de fick betalning enligt taxan om en denar. Då de fick den började de muttra över husfadern och sade: ’De här sista har utfört en enda timmes arbete; ändå har du likställt dem med oss som har burit dagens börda och den brännande hettan!’ Men som svar till en av dem sade han: ’Vän, jag gör dig inte orätt. Kom du inte överens med mig om en denar? Ta vad som är ditt och gå. Åt den här siste vill jag gärna ge detsamma som åt dig. Har jag inte lov att göra vad jag vill med mina egna ting? Eller är ditt öga ont därför att jag är god?’” Som avslutning upprepar Jesus en tidigare tanke genom att säga: ”På detta sätt skall de sista vara först och de första sist.”

Utbetalandet av denaren sker inte vid Jesu död, utan vid pingsten år 33 v.t., när Kristus, den ”betrodde” mannen, gjuter ut helig ande över sina lärjungar. Jesu lärjungar liknar ”de sista”, dem som börjar arbeta vid elfte timmen. Denaren representerar inte den heliga andens gåva i sig själv. Denaren är något som lärjungarna skall använda här på jorden — något som ger dem livsuppehälle, som ger dem evigt liv. Det är privilegiet att få vara en andlig israelit, smord till att predika om Guds kungarike.

Snart märker de som har lejts först att Jesu lärjungar har fått sin betalning, och de ser dem göra bruk av den symboliska denaren. Men de vill ha mer än den heliga anden och med Guds kungarike förbundna privilegier. Deras muttranden och protester tar sig uttryck i att de förföljer Kristi lärjungar, ”de sista” arbetarna i vingården.

Är denna uppfyllelse under det första århundradet den enda uppfyllelsen av Jesu liknelse? Nej, kristenhetens präster nu under 1900-talet har, på grund av sina ställningar och sitt ansvar, varit ”de första” som lejts till att arbeta i Guds symboliska vingård. De har ansett överlämnade förkunnare anslutna till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet vara ”de sista” som har ett giltigt förordnande i Guds tjänst. Men i själva verket är det just dessa, de som prästerskapet har sett ner på, som har fått motta denaren — äran att få tjäna som smorda ambassadörer för Guds himmelska kungarike. Matteus 19:30—20:16.

▪ Vad representerar vingården? Vilka representeras av vingårdens ägare och av dem som arbetar 12 timmar och dem som arbetar 1 timme?

▪ När slutade den symboliska arbetsdagen, och när skedde utbetalningen?

▪ Vad representerar utbetalningen av denaren?