Kapitel 106

Avslöjade genom liknelser om en vingård

JESUS befinner sig i templet. Han har just bringat de religiösa ledarna ur fattningen när de ville veta med vilken myndighet han gjorde saker och ting. Innan de hinner hämta sig från sin förlägenhet frågar Jesus: ”Vad är er mening?” Med hjälp av en liknelse visar han dem sedan vad slags personer de egentligen är.

”En man hade två söner”, börjar Jesus. ”Han vände sig till den förste och sade: ’Son, gå och arbeta i vingården i dag.’ Till svar sade denne: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte ut. Och han vände sig så till den andre och sade detsamma. Till svar sade denne: ’Jag vill inte.’ Efteråt ångrade han sig och gick ut. Vilken av de två gjorde sin fars vilja?” frågar Jesus.

”Den senare”, svarar hans motståndare.

Jesus säger då: ”I sanning säger jag er att uppbördsmännen och skökorna är på väg in i Guds kungarike före er.” Uppbördsmännen och skökorna hade tidigare vägrat att tjäna Gud. Men i likhet med den andre sonen ångrade de sig sedan och började tjäna honom. De religiösa ledarna liknade däremot den förste sonen och föregav sig tjäna Gud, men som Jesus förklarar: ”Johannes [döparen] kom nämligen till er på en rättfärdighetens väg, men ni trodde honom inte. Uppbördsmännen och skökorna trodde honom emellertid, och fastän ni såg detta, ångrade ni er inte efteråt för att tro honom.”

Jesus visar sedan att de religiösa ledarna inte bara underlåter att tjäna Gud, utan i själva verket är elaka och onda. ”Det var en människa, en husfar”, säger Jesus, ”som planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde ett presskar i den och uppförde ett torn, och han arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands. När frukttiden närmade sig, sände han sina slavar till odlarna för att hämta hans frukter. Men odlarna tog hans slavar, och en pryglade de, en annan dödade de, ännu en stenade de. Åter sände han i väg andra slavar, flera än de första, men de gjorde detsamma med dem.”

”Slavarna” är de profeter som ”husfadern”, Jehova Gud, sände till ”odlarna” av hans ”vingård”. Dessa odlare är ledande män i Israels nation, och denna nation är som Bibeln visar Guds ”vingård”.

Eftersom ”odlarna” misshandlar och dödar ”slavarna”, förklarar Jesus: ”Slutligen sände han [vingårdens ägare] sin son till dem, i det han sade: ’De kommer att ha respekt för min son.’ När odlarna fick se sonen, sade de sinsemellan: ’Det här är arvingen; kom, låt oss döda honom och få hans arv!’ Så tog de honom och kastade ut honom ur vingården och dödade honom.”

Jesus vänder sig nu till de religiösa ledarna och frågar: ”När vingårdens ägare kommer, vad skall han då göra med dessa odlare?”

”Eftersom de är onda”, svarar de religiösa ledarna, ”skall han låta en svår tillintetgörelse drabba dem, och vingården skall han arrendera ut åt andra odlare, som kommer att ge honom frukterna när deras tid är inne.”

De religiösa ledarna uttalar således omedvetet en dom över sig själva, eftersom de tillhör de israelitiska ”odlarna” av Jehovas ”vingård”, Israel. Den frukt som Jehova förväntar av dessa odlare är tro på hans Son, den sanne Messias. Eftersom de inte burit sådan frukt, säger Jesus varnande: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna [i Psalm 118:22, 23]: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade är den som har blivit huvudhörnstenen. Från Jehova har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’? Därför säger jag er: Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter. Och den som faller på denna sten skall bli sönderbruten. Vad den beträffar som den faller på, honom skall den söndersmula.”

De skriftlärda och de främsta prästerna inser nu att Jesus talar om dem och vill därför döda honom, den rättmätige ”arvingen”. Privilegiet att få bli regenter i Guds kungarike kommer följaktligen att tas ifrån dem som nation, och en ny nation av ”vinodlare” kommer att upprättas, en som kommer att frambringa frukt av det rätta slaget.

Eftersom de religiösa ledarna fruktar för folkskarorna, som betraktar Jesus som en profet, försöker de inte döda honom vid det här tillfället. Matteus 21:28—46; Markus 12:1—12; Lukas 20:9—19; Jesaja 5:1—7.

▪ Vilka representerar de två sönerna i Jesu första liknelse?

▪ Vad representerar ”husfadern”, ”vingården”, ”odlarna”, ”slavarna” och ”arvingen” i den andra liknelsen?

▪ Vad kommer att hända med ”vinodlarna”, och vilka kommer att ersätta dem?