Kapitel 53

En önskad övermänsklig härskare

NÄR Jesus mirakulöst mättar de tusentals människorna, blir de mycket förundrade. ”Detta är med säkerhet den profet som skulle komma i världen”, säger de. De drar inte bara slutsatsen att Jesus måste vara den profet som skulle vara större än Mose, utan inser också att han skulle vara den bäste härskare de kunde önska sig. De planerar därför att gripa honom och göra honom till kung.

Jesus är emellertid medveten om vad människorna planerar. Han ger sig därför snabbt av därifrån för att de inte skall gripa honom med våld. Han skickar i väg folkskarorna och säger åt sina lärjungar att stiga i båten och fara tillbaka till Kapernaum. Han beger sig därefter upp på berget för att be. Hela natten är Jesus där alldeles ensam.

Strax före gryningen blickar Jesus ut från den upphöjda plats där han befinner sig och ser hur en stark vind piskar upp stora vågor på havet. Det är nästan fullmåne, eftersom det snart är påsk, och Jesus ser i månskenet hur hans lärjungar kämpar mot vågorna. Männen ror av alla krafter.

När Jesus ser detta, beger han sig ner från berget och börjar gå mot båten över vågorna. Båten har kommit ungefär fem eller sex kilometer, när Jesus når fram till den. Men han fortsätter att gå, som om han tänkte gå förbi dem. När lärjungarna får syn på honom, skriker de: ”Det är en spöksyn!”

Jesus svarar lugnande: ”Det är jag; hys ingen fruktan.”

Men Petrus säger: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig över vattnet.”

”Kom!” svarar Jesus.

Då stiger Petrus ner från båten och går över vattnet fram mot Jesus. Men när Petrus ser den hårda vinden, blir han rädd, och då han börjar sjunka ropar han: ”Herre, rädda mig!”

Jesus räcker omedelbart ut sin hand, griper tag i honom och säger: ”Du med lite tro, varför gav du efter för tvivel?”

Sedan Petrus och Jesus stigit i båten lägger sig vinden, och lärjungarna är mycket förundrade. Men bör de vara det? Om de hade fattat ”meningen med bröden” och förstått innebörden i det stora underverk som Jesus utfört några timmar tidigare, då han mättade tusentals människor med endast fem bröd och två små fiskar, då borde de inte ha varit så förundrade över att han kunde gå på vattnet och få vinden att bedarra. Nu betygar lärjungarna Jesus sin vördnad och säger: ”Du är verkligen Guds Son.”

En kort stund senare kommer de fram till Gennesaret, en vacker, fruktbar slätt nära Kapernaum. Där kastar de ankar. Men när de kommer i land, känner människorna igen Jesus och går runt i hela den kringliggande trakten för att finna sådana som är sjuka. När dessa förs dit på sina vilomattor och bara får röra vid fransen på Jesu ytterklädnad, blir de fullständigt friska.

Under tiden märker den folkskara som bevittnat den mirakulösa utspisningen av de tusentals människorna att Jesus har gett sig av. När några små båtar anländer från Tiberias, stiger de därför i dessa och ger sig av till Kapernaum för att söka efter Jesus. När de finner honom frågar de: ”Rabbi, när kom du hit?” Jesus tillrättavisar dem, som vi snart skall se. Johannes 6:14—25; Matteus 14:22—36; Markus 6:45—56.

▪ Vad vill människorna göra med Jesus, sedan han mirakulöst mättat de tusentals människorna?

▪ Vad ser Jesus från det berg dit han har dragit sig tillbaka, och vad gör han då?

▪ Varför borde inte lärjungarna vara så förundrade över dessa ting?

▪ Vad händer när de nått stranden?