Kapitel 61

En besatt pojke blir botad

MEDAN Jesus, Petrus, Jakob och Johannes är borta och troligen är uppe på berget Hermon, råkar de andra lärjungarna ut för ett problem. När Jesus kommer tillbaka, ser han genast att någonting är på tok. En stor folkskara har samlats runt hans lärjungar, och de skriftlärda disputerar med dem. När människorna får syn på Jesus, blir de mycket förvånade och springer emot honom för att hälsa på honom. ”Vad disputerar ni med dem om?” frågar han.

En man ur folkskaran kommer fram, faller på knä framför Jesus och förklarar: ”Lärare, jag har fört min son till dig därför att han har en stum ande; och varhelst den får tag i honom slår den omkull honom, och han får fradga kring munnen och gnisslar med tänderna och blir kraftlös. Och jag sade till dina lärjungar att driva ut den, men de dög inte till det.”

De skriftlärda utnyttjar tydligen lärjungarnas misslyckade försök att bota pojken och gör kanske narr av deras ansträngningar. Just i detta kritiska ögonblick kommer Jesus. ”O du generation utan tro”, säger han, ”hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er?”

Jesus riktar tydligen sina ord till alla de närvarande, men utan tvivel är de speciellt riktade mot de skriftlärda, som har ställt till besvär för hans lärjungar. Därefter säger Jesus om pojken: ”För honom till mig.” Men när pojken är på väg fram till Jesus, blir han omkullslagen av den demon som har besatt honom och får våldsamma krampryckningar. Pojken rullar runt på marken med fradga kring munnen.

”Hur länge har detta hållit på med honom?” frågar Jesus.

”Ända från tidiga barndomen”, svarar fadern. ”Gång på gång har den [demonen] kastat honom både i elden och i vattnet för att tillintetgöra honom.” Därefter bönfaller fadern Jesus: ”Om du kan göra något, ha då medlidande med oss och hjälp oss.”

Fadern har kanske sökt hjälp i åratal. Och nu, då Jesu lärjungar har misslyckats, är han utom sig av förtvivlan. Som svar på mannens desperata vädjan säger Jesus uppmuntrande: ”Det där uttrycket: ’Om du kan’! Nåväl, allt är möjligt för den som har tro.”

”Jag har tro!” ropar fadern genast, men ber sedan bevekande: ”Hjälp mig där jag brister i tro!”

Jesus lägger nu märke till att folkskaran strömmar till och talar strängt till demonen: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom.” När demonen far ut, får den ännu en gång pojken att skrika högt och ger honom många krampryckningar. Därefter ligger pojken orörlig på marken, så att de flesta av människorna börjar säga: ”Han är död!” Men Jesus tar pojken vid handen, och han stiger upp.

När lärjungarna vid ett tidigare tillfälle hade sänts ut för att predika, hade de drivit ut demoner. När de nu kommer in i ett hus, frågar de därför Jesus i enrum: ”Varför kunde vi inte driva ut den?”

För att visa att det berodde på bristande tro svarar Jesus: ”Det här slaget kan inte komma ut genom något annat än genom bön.” Förberedelse var tydligen nödvändig för att driva ut den särskilt mäktige demon som det var fråga om i detta fall. Stark tro och bön om Guds hjälp var vad som behövdes.

Och därefter tillägger Jesus: ”Jag säger er nämligen i sanning: Om ni har tro så stor som ett senapskorn, skall ni säga till det här berget: ’Flytta dig härifrån dit bort’, och det skall flytta sig, och ingenting skall vara omöjligt för er.” Tänk vilken kraft tron kan besitta!

Hinder och svårigheter som blockerar vägen för framsteg i Jehovas tjänst kan förefalla vara lika oöverstigliga och orubbliga som ett stort bokstavligt berg. Men Jesus visar att om vi uppodlar tro i våra hjärtan, vattnar den och uppmuntrar den att växa, kommer den att utvecklas till mogenhet och göra oss i stånd att övervinna sådana berglika hinder och svårigheter. Markus 9:14—29; Matteus 17:19, 20; Lukas 9:37—43.

▪ Vilken situation möter Jesus när han återvänder från berget Hermon?

▪ Vilken uppmuntran ger Jesus fadern till den demonbesatte pojken?

▪ Varför kan inte lärjungarna driva ut demonen?

▪ Hur stark kan tron bli, enligt vad Jesus visar?