Kapitel 105

En betydelsefull dag börjar

NÄR Jesus lämnar Jerusalem på måndagskvällen, återvänder han till Betania på östra sidan av Olivberget. Det har nu gått två dagar av hans avslutande tjänst i Jerusalem. Jesus tillbringar utan tvivel också denna natt hos sin vän Lasarus. Detta är den fjärde natten han tillbringat i Betania, sedan han kom dit från Jeriko på fredagen.

Det är nu tidigt på tisdagsmorgonen den 11 nisan, och han och hans lärjungar är på väg till Jerusalem igen. Detta visar sig bli en betydelsefull dag i Jesu tjänst, den mest intensiva hittills. Det är sista dagen som han framträder i templet. Det är också sista dagen av hans offentliga tjänst, innan han ställs inför rätta och avrättas.

Jesus och hans lärjungar tar samma väg över Olivberget mot Jerusalem som tidigare. Utmed vägen från Betania får Petrus syn på det träd som Jesus förbannade morgonen före. ”Rabbi, titta!”, utropar han, ”fikonträdet som du förbannade har torkat.”

Men varför dödade Jesus trädet? Orsaken framgår av det som han sedan säger: ”Jag säger er i sanning: Om ni bara har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara göra vad jag gjorde med fikonträdet, utan också om ni säger till det här berget [Olivberget som de står på]: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, så skall det ske. Och alla de ting ni begär i er bön skall ni få när ni har tro.”

Genom att få trädet att torka ger Jesus således sina lärjungar en åskådlig lektion om behovet av att ha tro på Gud. Som han vidare säger: ”Alla de ting ni frambär bön om och begär, ha tro på att ni praktiskt taget har fått dem, så skall ni få dem.” Vilken viktig lärdom för dem, i synnerhet med tanke på de svåra prövningar som snart skall komma! Men det finns också ett annat samband mellan det torkade fikonträdet och egenskapen tro.

Israels nation har, i likhet med detta fikonträd, ett bedrägligt utseende. Trots att nationen står i ett förbundsförhållande till Gud och utåt sett tycks följa hans föreskrifter, har den visat sig vara trolös och inte frambringat god frukt. På grund av brist på tro står den till och med i begrepp att förkasta Guds egen Son! Genom att få det ofruktbara fikonträdet att torka visar alltså Jesus på ett målande sätt vad slutet kommer att bli för denna ofruktsamma, trolösa nation.

Strax därefter kommer Jesus och hans lärjungar fram till Jerusalem, och sin vana trogen beger de sig till templet, där Jesus börjar undervisa. De främsta prästerna och folkets äldre män, som utan tvivel har gårdagens ingripande mot penningväxlarna i färskt minne, säger uppfordrande till Jesus: ”Med vilken myndighet gör du dessa ting? Och vem har gett dig denna myndighet?”

Till svar säger Jesus: ”Också jag vill fråga er om en sak, en enda. Ifall ni ger mig besked om den, skall också jag säga er med vilken myndighet jag gör dessa ting: Johannes’ dop, varifrån var det? Från himlen eller från människor?”

Prästerna och de äldre männen börjar överlägga sinsemellan om vad de skall svara. ”Om vi säger: ’Från himlen’, kommer han att säga till oss: ’Varför trodde ni honom då inte?’ Men om vi säger: ’Från människor’, då måste vi frukta för folket; alla håller de ju Johannes för en profet.”

Folkets ledare vet inte vad de skall svara. De säger därför till Jesus: ”Vi vet inte.”

Jesus i sin tur säger till dem: ”Så säger inte heller jag er med vilken myndighet jag gör dessa ting.” Matteus 21:19—27; Markus 11:19—33; Lukas 20:1—8.

▪ Varför är tisdagen den 11 nisan en betydelsefull dag?

▪ Vilka lärdomar vill Jesus förmedla, när han får fikonträdet att torka?

▪ Hur svarar Jesus dem som frågar med vilken myndighet han gör saker och ting?