Kapitel 115

En dispyt uppstår bland lärjungarna

TIDIGARE under kvällen har Jesus gett sina apostlar en underbar lektion i ödmjuk tjänst genom att tvätta deras fötter. Därefter instiftade han åminnelsen av sin förestående död. Men nu inträffar något förvånande, särskilt med tanke på det som just har ägt rum. Hans apostlar råkar i hetsig dispyt om vem av dem som tycks vara störst! Detta är tydligen en del av en fortgående konflikt.

Du kanske minns att efter det att Jesus blivit förvandlad eller förklarad på berget hade apostlarna börjat disputera med varandra om vem av dem som var störst. Vid ett senare tillfälle hade Jakob och Johannes begärt att få framskjutna ställningar i Guds kungarike, vilket hade lett till ytterligare meningsskiljaktigheter bland apostlarna. Hur bedrövad måste inte Jesus vara över att höra dem träta med varandra igen denna sista kväll de är tillsammans! Vad gör han då åt detta?

I stället för att strängt tillrättavisa apostlarna för deras beteende resonerar Jesus tålmodigt med dem ännu en gång och säger: ”Nationernas kungar spelar herrar över dem, och de som har myndighet över dem kallas Välgörare. Ni, däremot, skall inte vara på det sättet. ... Ty vilken är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords?” Därefter påminner han dem om det föredöme som han själv utgör och säger: ”Men jag är mitt ibland er såsom den som betjänar.”

Trots sina ofullkomligheter har apostlarna hållit ut tillsammans med Jesus under hans prövningar. Han säger därför: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.” Genom detta personliga förbund mellan Jesus och hans lojala efterföljare blir de förenade med honom och får del av hans kungliga makt. Endast ett begränsat antal bestående av 144.000 kommer till sist att föras in i detta förbund om ett kungarike.

Även om apostlarna erbjuds denna fantastiska möjlighet att få bli medregenter tillsammans med Kristus i Guds kungarike, är de för närvarande andligt svaga. ”Ni skall alla förmås att snava och falla i förbindelse med mig i denna natt”, säger Jesus. Men efter att ha talat om för Petrus att han har bett för honom uppmanar Jesus honom: ”När du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.”

”Små barn”, fortsätter Jesus, ”jag är hos er ännu en liten stund. Ni skall leta efter mig; och alldeles som jag sade till judarna: ’Dit jag går kan ni inte komma’, säger jag också till er just nu. Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.”

”Herre, vart är du på väg?” frågar Petrus.

”Dit jag är på väg kan du inte nu följa mig”, svarar Jesus, ”men du skall följa efter sedan.”

”Herre, varför kan jag inte följa dig just nu?” vill Petrus veta. ”Jag vill ge ut min själ till förmån för dig.”

”Vill du ge ut din själ till förmån för mig?” säger Jesus. ”I sanning säger jag dig: I dag, ja, nu i natt, innan en tupp gal två gånger, skall du själv förneka mig tre gånger.”

”Om jag så måste dö med dig, skall jag visst inte förneka dig”, protesterar Petrus. Och medan de andra apostlarna instämmer, säger Petrus skrytsamt: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att snava och falla! ”

Jesus påminner nu apostlarna om det tillfälle då han sände ut dem på en predikofärd i Galileen utan vare sig börs eller matpåse och frågar dem: ”Inte saknade ni väl då någonting?”

”Nej! ” svarar de.

”Men nu bör den som har en börs ta den med, likaså också en matpåse”, säger han, ”och den som inget svärd har, han bör sälja sin ytterklädnad och köpa ett. För jag säger er att detta som är skrivet måste fullbordas på mig, nämligen: ’Och han blev räknad bland laglösa.’ Ja, det som gäller mig får nu sin fullbordan.”

Jesus syftar på det tillfälle då han skall hängas på pålen tillsammans med ogärningsmän eller laglösa. Han antyder också att hans efterföljare därefter kommer att få möta hätsk förföljelse. ”Herre, se! här är två svärd”, säger de.

”Det är nog”, svarar han. Som vi skall se kommer detta — att de har svärd med sig — snart att ge Jesus tillfälle att ge dem ännu en viktig lektion. Matteus 26:31—35; Markus 14:27—31; Lukas 22:24—38; Johannes 13:31—38; Uppenbarelseboken 14:1—3.

▪ Varför är apostlarnas dispyt så förvånande?

▪ Hur tar Jesus itu med deras tvist?

▪ Vad åstadkoms genom det förbund som Jesus sluter med sina lärjungar?

▪ Vilket nytt bud ger Jesus, och hur viktigt är det?

▪ Vilken övermodig inställning visar Petrus prov på, och vad säger Jesus?

▪ Varför skiljer sig Jesu anvisningar beträffande behovet av en börs och en matpåse från dem som han tidigare gett?