Kapitel 79

En förlorad nation – med några få undantag

KORT efter Jesu samtal med dem som hade samlats utanför en farisés hus börjar vissa av dem berätta för honom ”om de galiléer, vilkas blod [den romerske ståthållaren Pontius] Pilatus hade blandat med deras slaktoffer”. Dessa galiléer var kanske de som dödades när tusentals judar protesterade mot att Pilatus använde pengar från templets skattkammare för att bygga en akvedukt som skulle förse Jerusalem med vatten. De som berättar detta för Jesus kanske vill antyda att dessa galiléer drabbades av denna olycka på grund av sina egna onda gärningar.

Jesus rättar emellertid till deras tänkesätt och säger: ”Föreställer ni er att dessa galiléer bevisades vara värre syndare än alla andra galiléer, eftersom de har fått utstå dessa ting?” ”Visst inte”, säger Jesus som svar på sin egen fråga. Därefter utnyttjar han denna händelse till att uppmana judarna: ”Om ni inte ändrar sinne, skall ni alla likaså tillintetgöras.”

Jesus fortsätter samtalet med att påminna dem om en annan tragedi som inträffat där i trakten, kanske också den förknippad med byggandet av akvedukten. Han frågar: ”Eller de där arton, som tornet i Siloam föll ner på och så dödade dem, föreställer ni er att de bevisades ha större skuld än alla andra människor som bor i Jerusalem?” Nej, det var inte på grund av sin ondska som dessa personer råkade dö, säger Jesus. I stället beror sådana tragedier vanligtvis på ”tid och oförutsedd händelse”. Jesus utnyttjar emellertid ännu en gång tillfället och säger varnande: ”Om ni inte ändrar sinne, skall ni alla tillintetgöras på samma sätt.”

Därefter övergår Jesus till att berätta en mycket träffande liknelse och säger: ”En viss man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom och såg efter frukt på det, men han fann ingen. Då sade han till vingårdsarbetaren: ’Här har jag nu i tre år kommit och sett efter frukt på det här fikonträdet men inte funnit någon. Hugg ner det! Varför skall det egentligen få hålla marken outnyttjad?’ Han svarade och sade till honom: ’Herre, låt det vara också det här året, tills jag gräver omkring det och lägger på gödsel; och om det då i framtiden skulle bära frukt, är det ju bra; i annat fall skall du hugga ner det.’”

I mer än tre år har Jesus försökt uppodla tro hos den judiska nationen. Men frukten av alla hans ansträngningar är bara några få hundra lärjungar. Nu, under det fjärde året av sin tjänst, intensifierar han sina ansträngningar och symboliskt talat gräver omkring det judiska fikonträdet och lägger på gödsel genom att nitiskt predika och undervisa i Judeen och Pereen. Men allt detta arbete är till ingen nytta! Nationen vägrar att ändra sinne och kommer därför att drabbas av tillintetgörelse. Det är bara en liten kvarleva av nationen som ger gensvar.

En kort tid därefter är Jesus i färd med att undervisa i en synagoga på sabbaten. Där får han syn på en kvinna som på grund av demonangrepp är alldeles hopböjd och inte har kunnat räta på ryggen på 18 år. Jesus grips av medlidande och säger till henne: ”Kvinna, du är befriad från ditt svaghetstillstånd.” Han lägger händerna på henne, och i samma ögonblick rätar hon upp sig och börjar ge ära åt Gud.

Den man som presiderar i synagogan blir emellertid arg när han får se detta. ”Det finns sex dagar då arbete bör utföras”, protesterar han. ”Kom därför på dem och bli botade och inte på sabbatsdagen.” Han erkänner alltså att Jesus har makt att bota sjuka men fördömer folkskarorna därför att de kommer till honom och vill bli botade på sabbatsdagen!

”Ni skrymtare”, svarar Jesus, ”löser inte var och en av er på sabbaten sin tjur eller sin åsna från krubban och leder bort och vattnar den? Var det då inte lämpligt att denna kvinna, som är en Abrahams dotter och som Satan har hållit bunden, se! i arton år, skulle lösas från denna boja på sabbatsdagen?”

När de som motstår Jesus hör detta, börjar de skämmas, men folket gläder sig över alla de härliga gärningar som de ser Jesus utföra. Jesus upprepar därefter två profetiska liknelser om Guds kungarike som han omkring ett år tidigare berättat från en båt på Galileens hav. Lukas 13:1—21; Predikaren 9:11; Matteus 13:31—33.

▪ Vilka tragedier nämns här, och vilken lärdom drar Jesus av dem?

▪ Hur kan man tillämpa liknelsen om det ofruktbara fikonträdet och ansträngningarna att göra det fruktbart?

▪ Hur erkänner den man som presiderar i synagogan Jesu förmåga att bota sjuka, men hur avslöjar Jesus mannens skrymteri?