Kapitel 64

En lektion i förlåtelse

JESUS befinner sig av allt att döma fortfarande i huset i Kapernaum tillsammans med sina lärjungar. Han har talat med dem om hur man reder ut svårigheter mellan bröder, och Petrus frågar därför: ”Herre, hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom?” Eftersom de judiska religiösa lärarna rekommenderar att man förlåter andra upp till tre gånger, tycker Petrus förmodligen att han är mycket storsint när han föreslår: ”Ända till sju gånger?”

Men själva tanken på att föra räkenskap över antalet gånger är orätt. Jesus tillrättavisar Petrus: ”Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” Han visar härigenom att det inte bör finnas några gränser för det antal gånger som Petrus skall förlåta sin broder.

För att inskärpa hos lärjungarna hur viktigt det är att vara förlåtande berättar Jesus en liknelse för dem. Den handlar om en kung som vill göra upp räkenskaperna med sina slavar. Man för in en slav till honom som är skyldig den enorma summan 60 miljoner denarer. Han kan omöjligen betala sin skuld. Som Jesus förklarar befaller kungen därför att slaven och hans hustru och hans barn skall säljas, så att betalning kan ske.

Slaven faller då ner för sin herres fötter och säger bönfallande: ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala igen alltsammans till dig.”

Väckt till medlidande med honom avskriver slavens herre barmhärtigt hans enorma skuld. Men knappt har han gjort detta, fortsätter Jesus, förrän slaven går ut och träffar på en av sina medslavar som är skyldig honom endast 100 denarer. Han hugger tag i sin medslav, nära nog stryper honom och säger: ”Betala igen vad du än är skyldig.”

Men hans medslav har inte så mycket pengar. Han faller därför ner inför den slav som han står i skuld till och bönfaller: ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala igen till dig.” Men i motsats till sin herre är slaven inte barmhärtig, utan låter kasta sin medslav i fängelse.

När nu de andra slavarna ser vad som har hänt, fortsätter Jesus, går de och talar om det för sin herre. Han blir förbittrad och kallar till sig slaven. ”Onde slav”, säger han, ”hela den där skulden avskrev jag åt dig, när du bönföll mig. Borde inte du, i din tur, ha varit barmhärtig mot din medslav, liksom också jag var barmhärtig mot dig?” Retad till vrede överlämnar han den obarmhärtige slaven till fångvaktarna, tills han betalar igen allt vad han är skyldig.

Därefter säger Jesus: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.”

Vilken fin lektion i förlåtelse! I jämförelse med den stora syndaskuld som Gud har förlåtit oss är de överträdelser som en kristen broder kan begå mot oss verkligen obetydliga. Dessutom har Jehova Gud förlåtit oss tusentals gånger. Ofta är vi inte ens medvetna om våra synder gentemot honom. Bör vi då inte kunna förlåta vår broder några få gånger, även om vi har berättigad orsak till klagomål? Som Jesus lärde i sin bergspredikan kommer Gud att förlåta ”oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss”. Matteus 18:21—35; 6:12; Kolosserna 3:13.

▪ Vad föranleder Petrus’ fråga om att förlåta sin broder, och varför kan han tycka att hans förslag om att förlåta någon sju gånger är storsint?

▪ Hur skiljer sig kungens gensvar till sin slavs vädjan om barmhärtighet från slavens gensvar till en medslavs vädjan?

▪ Vad lär vi oss av Jesu liknelse?