Kapitel 70

En man som är född blind botas

JESUS lämnar inte Jerusalem när judarna försöker stena honom. Lite senare, på sabbatsdagen, kommer han och hans lärjungar gående i staden, när de får se en man som har varit blind sedan födelsen. Lärjungarna frågar Jesus: ”Rabbi, vem har syndat, den här mannen eller hans föräldrar, så att han föddes blind?”

Det är möjligt att hans lärjungar, precis som en del av rabbierna, tror att man kan synda i moderlivet. Men Jesus svarar: ”Varken den här mannen eller hans föräldrar har syndat, utan det var för att Guds gärningar skulle göras uppenbara i hans fall.” Mannens blindhet beror inte på någon speciell förseelse eller synd som begåtts vare sig av mannen själv eller av hans föräldrar. Till följd av den synd som den första människan, Adam, begick är alla människor ofullkomliga, och därför kan de drabbas av sådana defekter som att födas blind. Denna defekt hos mannen ger nu Jesus en möjlighet att göra Guds gärningar uppenbara.

Jesus framhåller hur viktigt det är att göra sådana gärningar. ”Vi måste utföra hans gärningar, som har sänt mig, medan det är dag”, säger han. ”Natten kommer då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.” Snart kommer Jesu död att störta honom ner i gravens mörker, där han inte längre kan göra någonting. Men till dess är han en källa till upplysning för världen.

Sedan Jesus har sagt detta, spottar han på marken och gör lite lera med spotten. Han lägger leran på den blinde mannens ögon och säger: ”Gå och tvätta dig i dammen Siloam.” Mannen gör som Jesus säger, och när han gjort det kan han se! Hur glad är han inte när han kommer tillbaka och kan se för första gången i sitt liv!

Grannar och andra som känner honom är mycket förvånade. ”Är inte det här mannen som brukade sitta och tigga?” undrar de. ”Det är han”, svarar somliga. Men andra kan inte tro att det är han, utan säger: ”Visst inte, men han är lik honom.” Men mannen själv säger: ”Det är jag.”

”Hur öppnades då dina ögon?” vill folket veta.

”Den människan som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sade till mig: ’Gå till Siloam och tvätta dig.’ Därför gick jag och tvättade mig och fick min syn.”

”Var är den där mannen?” undrar de.

”Jag vet inte”, svarar han.

Folket för nu den en gång blinde mannen till fariséerna, deras religiösa ledare. Dessa börjar också fråga ut honom om hur han fick sin syn. ”Han lade lera på mina ögon, och jag tvättade mig och har nu min syn”, förklarar mannen.

Nog tycker man att fariséerna skulle glädja sig tillsammans med den botade tiggaren! Men i stället kritiserar de Jesus. ”Det här är inte en människa från Gud”, påstår de bestämt. Varför säger de så? ”Eftersom han inte håller sabbaten.” Men en del fariséer undrar: ”Hur kan en människa som är syndare utföra den sortens tecken?” Det uppstår därför söndring bland dem.

Följaktligen frågar de mannen: ”Vad säger du om honom, då han ju öppnade dina ögon?”

”Han är en profet”, svarar han.

Men fariséerna vägrar att tro detta. De är övertygade om att det måste finnas någon hemlig överenskommelse mellan Jesus och den här mannen för att lura folket. För att avgöra saken kallar de därför på tiggarens föräldrar och börjar fråga ut dem. Johannes 8:59; 9:1—18.

▪ Vad är orsaken till mannens blindhet, och vad beror den inte på?

▪ Vad menas med ”natten ... då ingen kan arbeta”?

▪ Hur blir mannen botad, och hur reagerar de som känner honom?

▪ Varför blir det söndring bland fariséerna på grund av den botade mannen?