Kapitel 118

Förrådd och gripen

DET är långt efter midnatt när Judas närmar sig Getsemane trädgård i spetsen för en stor folkskara bestående av soldater, de främsta prästerna, fariséer och andra. Prästerna har gått med på att betala Judas 30 silvermynt för att förråda Jesus.

När Judas tidigare på natten lämnade påskmåltiden, hade han tydligen gått direkt till de främsta prästerna. Dessa sammankallade genast sina egna tempelpoliser samt en grupp soldater. Judas hade kanske först fört dem till den plats där Jesus och hans apostlar hade firat påskmåltiden. När Judas upptäckte att de hade gett sig av gick han, tillsammans med den stora folkskaran som bar på vapen och lampor och facklor, ut ur Jerusalem och tvärs över Kidrondalen.

När Judas nu kommer gående upp mot Olivberget i spetsen för hela följet, är han säker på att han vet var han skall finna Jesus. Under den senaste veckan, då Jesus och hans apostlar har färdats fram och tillbaka mellan Betania och Jerusalem, har de ofta stannat till i Getsemane trädgård för att vila och samtala. Men hur skall soldaterna kunna känna igen Jesus i mörkret bland olivträden? De kanske aldrig har sett honom förut. Judas ger dem därför ett tecken och säger: ”Vem jag än kysser, han är det; arrestera honom och för bort honom med behörig säkerhet.”

Judas går före folkhopen in i trädgården. Han får syn på Jesus och hans apostlar och går rätt fram till honom. ”Var hälsad, Rabbi!” säger han och kysser honom mycket ömt.

”Vän, i vilket syfte är du här?” frågar Jesus skarpt. Han besvarar sedan sin egen fråga och säger: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” Men nog talat om den här förrädaren! Jesus tar några steg framåt så att han kommer ut i ljuset från de brinnande facklorna och lamporna och frågar: ”Vem söker ni?”

”Jesus, nasaréen”, blir svaret.

”Det är jag”, svarar Jesus frimodigt, där han står framför dem alla. Förvånade över hans mod och osäkra över vad som skall hända drar sig männen tillbaka och faller till marken.

”Jag sade er att det är jag”, fortsätter Jesus lugnt. ”Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå.” Kort dessförinnan, när de befann sig i den övre salen, hade Jesus sagt till sin Fader i bön att han hade bevarat sina trogna apostlar så att inte en enda av dem hade gått förlorad ”utom tillintetgörelsens son”. För att dessa ord skall gå i uppfyllelse ber han dem nu att låta hans lärjungar gå.

När soldaterna återvinner fattningen, reser sig upp och börjar binda Jesus, inser apostlarna vad som håller på att hända. ”Herre, skall vi slå till med svärd?” frågar de. Innan Jesus hinner svara drar Petrus ett av de två svärd som apostlarna har med sig och anfaller Malkos, översteprästens slav. Petrus missar slavens huvud men hugger av honom högra örat.

Jesus ingriper och säger: ”Låt det gå så här långt.” Sedan rör han vid Malkos’ öra och läker såret. Därefter lär han sina efterföljare en viktig lärdom, i det han säger till Petrus: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd. Eller menar du att jag inte kan vädja till min Fader om att i detta ögonblick förse mig med mer än tolv legioner änglar?”

Jesus finner sig villigt i att bli gripen, för som han säger: ”Hur skulle Skrifterna då uppfyllas som säger att det måste ske på det här sättet?” Sedan tillägger han: ”Den bägare som Fadern har gett mig, skulle jag inte ovillkorligen dricka den?” Han är fullständigt införstådd med vad Guds vilja är för honom!

Därefter vänder Jesus sig till folkskaran. ”Har ni gått ut med svärd och påkar såsom mot en rövare för att gripa mig?” frågar han. ”Dag efter dag har jag brukat sitta och undervisa i templet, och ändå har ni inte arresterat mig. Men allt detta har inträffat för att profeternas skrifter måtte uppfyllas.”

I detta ögonblick griper soldattruppen och militärbefälhavaren och judarnas tempelpoliser Jesus och binder honom. När apostlarna ser detta överger de Jesus och flyr. Men en viss ung man — kanske lärjungen Markus — stannar kvar tillsammans med folkskaran. Han kanske befann sig i det hem där Jesus firade påskhögtiden och följde efter folkskaran därifrån. Nu blir han emellertid igenkänd, och man försöker gripa honom. Men han lämnar kvar sitt linneplagg och kommer undan. Matteus 26:47—56; Markus 14:43—52; Lukas 22:47—53; Johannes 17:12; 18:3—12.

▪ Varför är Judas säker på att finna Jesus i Getsemane trädgård?

▪ Hur visar Jesus sin omtanke om sina apostlar?

▪ Vad gör Petrus för att försvara Jesus, men vad säger Jesus till Petrus om det?

▪ Hur visar Jesus att han är helt införstådd med Guds vilja för honom?

▪ När alla apostlarna överger Jesus, vem stannar då kvar, och vad händer med honom?