Kapitel 71

Fariséerna vill inte tro

FÖRÄLDRARNA till den tidigare blinde tiggaren blir rädda när fariséerna skickar efter dem. De vet att det har blivit bestämt att var och en som bekänner sig tro på Jesus skall bli utstött ur synagogan. Att på detta sätt bli utestängd från gemenskapen med andra i samhället kan ge upphov till stora svårigheter, i synnerhet för en fattig familj. Föräldrarna är därför på sin vakt.

”Är detta er son som ni säger föddes blind?” frågar fariséerna. ”Hur kommer det sig då att han ser nu?”

”Vi vet att detta är vår son och att han föddes blind”, bekräftar föräldrarna. ”Men hur det kommer sig att han nu ser vet vi inte, eller vem som har öppnat hans ögon vet vi inte.” Deras son måste säkert ha berättat allt som hänt, men föräldrarna säger försiktigt: ”Fråga honom. Han är vuxen. Han får själv tala för sig.”

Fariséerna kallar därför till sig mannen igen. Den här gången försöker de skrämma honom genom att antyda att de har funnit fällande bevis mot Jesus. ”Ge ära åt Gud”, säger de myndigt. ”Vi vet att den här människan är en syndare.”

Mannen som tidigare var blind tillbakavisar inte deras anklagelse, utan säger: ”Om han är en syndare vet jag inte.” Men han tillägger: ”En sak vet jag, att fastän jag var blind, ser jag nu.”

Fariséerna försöker finna en svag punkt i hans vittnesmål och frågar återigen: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?”

”Jag har redan sagt er det”, klagar mannen, ”och ändå hörde ni inte på. Varför vill ni höra det igen?” Därefter säger han med sarkasm i rösten: ”Inte vill väl ni också bli hans lärjungar?”

Detta svar retar upp fariséerna. ”Du är lärjunge till den där mannen”, säger de anklagande, ”men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose; men vad den här mannen beträffar, vet vi inte varifrån han är.”

Den anspråkslöse tiggaren ger uttryck åt sin förvåning och säger: ”Detta är verkligen någonting förunderligt, att ni inte vet varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon.” Vilken slutsats kan man dra av detta? Tiggaren framhåller den allmänt accepterade principen: ”Vi vet att Gud inte hör syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, hör han denne. Sedan gammalt har man aldrig hört att någon öppnat ögonen på en som föddes blind.” Slutsatsen ligger därför i öppen dag: ”Om den här mannen inte vore från Gud, kunde han inte göra något alls.”

Fariséerna kan inte bemöta denna enkla och klara logik. De vägrar att böja sig för sanningen och går därför till angrepp mot mannen: ”Du är hel och hållen född i synder, och ändå undervisar du oss?” Därefter kastar de ut mannen, vilket förmodligen innebär att han blir utstött ur synagogan.

När Jesus får veta vad de har gjort, söker han upp mannen och säger: ”Tror du på Människosonen?”

Som svar frågar den en gång blinde tiggaren: ”Vem är han, herre, så jag kan tro på honom?”

”Han [är] den som nu talar med dig”, svarar Jesus.

Genast faller mannen ner inför Jesus och säger: ”Jag tror på honom, Herre.”

Jesus förklarar därefter: ”För denna dom har jag kommit till den här världen: att de som inte ser må se och de som ser må bli blinda.”

De av fariséerna som hör detta frågar då: ”Inte är väl också vi blinda?” Om de bara ville erkänna att de är andligt blinda, skulle det finnas en ursäkt för deras motstånd mot Jesus. Som Jesus förklarar för dem: ”Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd.” Men de påstår hårdnackat att de inte är blinda och inte behöver någon andlig upplysning. Jesus säger därför: ”Men nu säger ni: ’Vi ser.’ Er synd består.” Johannes 9:19—41.

▪ Varför blir föräldrarna till den som hade varit en blind tiggare rädda när fariséerna skickar efter dem, och vilket försiktigt svar ger de därför?

▪ Hur försöker fariséerna skrämma mannen som har varit blind?

▪ Vilket logiskt argument från mannen gör fariséerna rasande?

▪ Varför har fariséerna inte någon ursäkt för sitt motstånd mot Jesus?