Kapitel 126

”Helt visst var denne Guds Son”

JESUS har inte hängt länge på pålen när det, ungefär vid middagstid, uppstår ett mystiskt mörker som varar i omkring tre timmar. Det kan inte vara en solförmörkelse, eftersom sådana inträffar bara vid nymåne och det ju alltid är fullmåne vid påsken. Dessutom varar solförmörkelser bara några minuter. Mörkret måste därför vara av gudomligt ursprung! Det stämmer förmodligen dem som hånar Jesus till eftertanke och kanske rentav får deras smädelser att tystna.

Om detta kusliga fenomen inträffar innan den ene ogärningsmannen tillrättavisar sin kamrat och ber Jesus komma ihåg honom, kan det vara en bidragande orsak till hans sinnesändring. Det kanske är under detta mörker som fyra kvinnor, nämligen Jesu mor och hennes syster Salome, Maria Magdalena och den Maria som är mor till aposteln Jakob den lille, banar sig väg fram till tortyrpålen. Jesu älskade apostel, Johannes, är också där tillsammans med dem.

Hur måste det inte skära i Jesu mors hjärta, när hon ser den son som hon har ammat och fostrat hänga där i svåra plågor! Men Jesus tänker inte på sina egna smärtor, utan på hennes välfärd. Med stor ansträngning nickar han mot Johannes och säger till sin mor: ”Kvinna, se! Din son! ” Därefter nickar han mot Maria och säger till Johannes: ”Se! Din mor! ”

Jesus anförtror därigenom vårdnaden om sin mor, som tydligen nu är änka, till den apostel som han har särskilt kär. Han gör detta därför att Marias andra söner ännu inte har satt tro till honom. Genom att inte bara sörja för sin mors fysiska behov, utan också för de andliga, utgör han således ett fint föredöme för sina efterföljare.

Vid tretiden på eftermiddagen säger Jesus: ”Jag är törstig.” Jesus känner att hans Fader så att säga har dragit bort sitt beskydd från honom för att hans ostrafflighet skall bli till fullo prövad. Han ropar därför med hög röst: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” När några av dem som står i närheten hör det, utropar de: ”Se! Han kallar på Elia.” En av dem springer genast och hämtar en svamp som är indränkt med surt vin, sätter den på en isopstängel och ger honom att dricka. Men andra säger: ”Låt honom vara! Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”

När Jesus får det sura vinet, utropar han: ”Det har fullbordats! ” Ja, han har fullbordat allt som hans Fader har sänt honom till jorden för att utföra. Slutligen säger han: ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” Jesus överlämnar därigenom sin livskraft till Gud i förtröstan på att Gud kommer att ge honom livet åter. Därefter böjer han sitt huvud och dör.

I samma ögonblick som Jesus drar sitt sista andetag inträffar en våldsam jordbävning som gör att klipporna sprängs sönder. Skalvet är så kraftigt att minnesgravarna utanför Jerusalem öppnas och kropparna kastas ut. Förbipasserande som ser de döda kropparna som har kommit i dagen går in i staden och berättar vad de sett.

I det ögonblick Jesus dör slits också det stora förhänge som skiljer det Heliga från det Allraheligaste i Guds tempel itu, uppifrån och ända ner. Detta vackert ornamenterade förhänge är förmodligen omkring 18 meter högt och mycket tungt! Det häpnadsväckande miraklet är inte bara ett uttryck för Guds vrede mot dem som har dödat hans Son, utan visar också att vägen in till det Allraheligaste, själva himlen, nu står öppen tack vare Jesu död.

När människor känner hur jorden skakar och ser allt som händer, blir de mycket rädda. Den officer som har ansvaret för avrättningen ger ära åt Gud och säger: ”Helt visst var denne Guds Son.” Förmodligen var han närvarande när frågan om Jesu gudomliga sonskap diskuterades vid rättegången inför Pilatus, och nu är han övertygad om att Jesus är Guds Son, ja, att han är den största människa som någonsin levat.

Andra blir också överväldigade av dessa mirakulösa händelser, och när de börjar återvända hem slår de sig på bröstet som tecken på sin stora sorg och skam. Många kvinnliga lärjungar till Jesus står på avstånd och bevittnar hela detta skådespel, och de blir djupt gripna av dessa märkliga händelser. Aposteln Johannes är också där. Matteus 27:45—56; Markus 15:33—41; Lukas 23:44—49; 2:34, 35; Johannes 19:25—30.

▪ Varför kan en solförmörkelse inte vara orsak till det mörker som varar i tre timmar?

▪ Vilket fint exempel i fråga om att sörja för till åren komna föräldrar ger Jesus strax före sin död?

▪ Vilka är Jesu fyra sista uttalanden innan han dör?

▪ Vad händer vid jordbävningen, och vad är innebörden i att templets förhänge slits itu?

▪ Hur påverkas den officer som har ansvaret för avrättningen av underverken?