Kapitel 12

Jesu dop

OMKRING sex månader efter det att Johannes börjar predika kommer Jesus, som nu är 30 år gammal, till honom vid Jordan. Varför det? För att hälsa på? Är Jesus bara intresserad av hur Johannes’ arbete går framåt? Nej, Jesus ber Johannes döpa honom.

Johannes protesterar genast: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och kommer du då till mig?” Johannes vet att hans släkting Jesus är Guds särskilde Son. Johannes hade till och med hoppat till av glädje i sin mors moderliv när Maria, som var havande med Jesus, besökte dem! Johannes’ mor, Elisabet, berättade utan tvivel detta för honom senare. Och hon berättade troligen också för honom om ängelns meddelande om Jesu födelse och om hur änglarna visade sig för herdarna den natt Jesus föddes.

Jesus är därför ingen främling för Johannes. Och Johannes vet att hans dop inte är för Jesus. Det är för dem som ångrar sina synder, men Jesus är syndfri. Men trots Johannes’ invändning insisterar Jesus: ”Låt det ske denna gång, för på det sättet är det lämpligt för oss att fullgöra allt som är rättfärdigt.”

Varför är det rätt att Jesus blir döpt? Därför att Jesu dop är en symbol, inte av att han ångrar sina synder, utan av att han framställer sig för att göra sin Faders vilja. Jesus har varit timmerman, men nu har tiden kommit för honom att börja den tjänst som Jehova Gud sände honom till jorden för att utföra. Tror du att Johannes förväntar att något ovanligt skall hända när han döper Jesus?

Johannes berättar i alla fall senare: ”Just han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: ’Vemhelst som du ser anden komma ner över och bli kvar över, denne är det som döper i helig ande.’” Johannes förväntar alltså att Guds ande skall komma ner över någon han döper. Kanske blir han därför inte särskilt förvånad när han efter det att Jesus har blivit döpt får se ”Guds ande sänka sig ner lik en duva och komma över honom”.

Men det är inte bara det som händer vid Jesu dop. Himlarna öppnas för honom. Vad betyder det? Tydligtvis betyder det att han, medan han döps, återfår minnet av sitt föremänskliga liv i himlen. Således minns Jesus nu fullständigt sitt liv som en andlig son till Jehova Gud, vilket inbegriper att han minns allt som Gud sade till honom i himlen under hans föremänskliga tillvaro.

Dessutom hörs en röst från himlen tillkännage följande då han döps: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” Vems röst är det? Är det Jesu egen röst? Naturligtvis inte! Det är Guds. Det är helt tydligt att Jesus är Guds Son, inte Gud själv, som vissa människor påstår.

Men Jesus är en mänsklig son till Gud, precis som den förste mannen, Adam, var. Lärjungen Lukas skriver sedan han beskrivit Jesu dop: ”Jesus själv [var] omkring trettio år gammal när han började sitt verk, och han var, enligt vad man menade, son av Josef, son av Heli, ... son av David, ... son av Abraham, ... son av Noa, ... son av Adam, son av Gud.”

Alldeles som Adam var en mänsklig ”son av Gud”, så är Jesus det. Jesus är den största människa som någonsin levat, vilket man tydligt kan se då man undersöker hans liv. Men vid sitt dop träder Jesus in i ett nytt förhållande till Gud och blir dessutom Guds andlige Son. Gud kallar honom nu tillbaka till himlen, så att säga, genom att låta honom börja vandra en väg som leder till att han offrar sitt mänskliga liv för alltid till förmån för det dömda människosläktet. Matteus 3:13—17; Lukas 3: 21—38; 1:34—36, 44; 2:10—14; Johannes 1:32—34; Hebréerna 10:5—9.

▪ Varför är Jesus inte någon främling för Johannes?

▪ Varför blir Jesus döpt, med tanke på att han inte har begått några synder?

▪ Varför kan det hända att Johannes inte blir förvånad när Guds ande kommer över Jesus, med tanke på vad han känner till om Jesus?