Kapitel 125

Jesu lidande på tortyrpålen

TILLSAMMANS med Jesus förs också två rövare bort för att bli avrättade. Strax utanför staden stannar följet vid en plats som kallas Golgota — Huvudskalleplatsen.

Man klär av fångarna deras kläder. Därefter erbjuder man dem myrrablandat vin. Detta har tydligen gjorts i ordning av Jerusalems kvinnor, och romarna har ingenting emot att man ger de dödsdömda denna smärtstillande drog. Men när Jesus har smakat på vinet, vägrar han att dricka det. Varför det? Tydligen vill han vara vid sina sinnens fulla bruk under detta avgörande trosprov.

Jesus sträcks nu ut på tortyrpålen med händerna över huvudet. Därefter slår soldaterna stora spikar genom hans händer och fötter. Han vrider sig av smärta när spikarna tränger igenom muskler och vävnader. När man sedan reser upp tortyrpålen blir smärtan olidlig, eftersom kroppsvikten sliter i såren där spikarna sitter. Men i stället för att komma med hotelser ber Jesus för de romerska soldaterna: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.”

Pilatus låter också sätta upp ett anslag på tortyrpålen, där det står: ”Jesus, nasaréen, judarnas Kung.” Detta skriver han tydligen inte bara därför att han respekterar Jesus, utan därför att han avskyr de judiska prästerna för att de har tvingat honom att döma Jesus till döden. För att alla skall kunna läsa inskriften är den skriven på tre språk — på hebreiska, på det officiella språket, latin, och på allmängrekiska.

De främsta prästerna, däribland Kaifas och Hannas, blir bestörta. Detta tydliga tillkännagivande grumlar deras segerglädje. De protesterar därför och säger: ”Skriv inte: ’Judarnas Kung’, utan att han sade: ’Jag är judarnas Kung.’” Uppretad över att ha fått tjäna som prästernas redskap svarar Pilatus med förakt och beslutsamhet i rösten: ”Vad jag har skrivit har jag skrivit.”

Prästerna och en stor folkskara samlas nu vid avrättningsplatsen, och prästerna opponerar sig mot det som står på anslaget. De upprepar de falska anklagelser som de tidigare framfört vid rättegångarna i Sanhedrin. Det är därför inte så underligt att förbipasserande börjar skymfa honom, skaka på huvudet och säga: ”O du som skulle riva ner templet och bygga upp det på tre dagar, rädda dig själv! Om du är en son av Gud, stig då ner från tortyrpålen! ”

”Andra har han räddat; sig själv kan han inte rädda! ” inflikar de främsta prästerna och deras religiösa kumpaner. ”Han är Israels Kung; han må nu stiga ner från tortyrpålen, så skall vi tro på honom. Han har satt sin tillit till Gud; må Han nu undsätta honom, om Han vill ha honom, eftersom han har sagt: ’Jag är Guds Son.’”

Soldaterna rycks nu med av stämningen och börjar också gyckla med Jesus. De hånar honom och erbjuder honom surt vin, som de tydligen håller just utom räckhåll för hans torra läppar. ”Om du är judarnas kung”, säger de retsamt, ”så rädda dig själv.” Till och med de båda rövarna som hänger på vardera sidan om Jesus hånar honom. Tänka sig! Den största människa som någonsin levat, ja, den som haft del med Jehova i att skapa allting, utstår villigt och beslutsamt alla dessa smädelser!

Soldaterna tar Jesu ytterkläder och delar upp dem i fyra delar. De kastar lott för att se vem som skall få de olika delarna. Innerklädnaden har dock ingen söm, utan är vävd i ett enda stycke och är av mycket hög kvalitet. Soldaterna säger därför till varandra: ”Låt oss inte slita sönder den, utan låt oss genom lottdragning om den avgöra vems den skall vara.” På detta sätt uppfyller de omedvetet det skriftställe som säger: ”De delade mina ytterkläder mellan sig, och om min klädnad kastade de lott.”

Så småningom inser den ene av rövarna att Jesus verkligen måste vara en kung. Han förebrår därför sin kamrat och säger: ”Fruktar du inte alls Gud, nu då du är under samma dom? Och vi är det sannerligen med rätta, för vi får nu fullt ut vad vi förtjänar för vad vi har gjort; men den här, han har inget otillbörligt gjort.” Därefter vänder han sig till Jesus och säger vädjande: ”Kom ihåg mig, när du kommer in i ditt kungarike.”

”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset”, svarar Jesus. Detta löfte kommer att uppfyllas när Jesus härskar som kung i himlen och uppväcker denne ångerfulle ogärningsman till liv på jorden i det paradis som de som överlever Harmageddon och deras följeslagare får privilegiet att odla upp. Matteus 27:33—44; Markus 15:22—32; Lukas 23:27, 32—43; Johannes 19:17—24.

▪ Varför vägrar Jesus att dricka av vinet som blandats med myrra?

▪ Vad är förmodligen orsaken till att Pilatus låter sätta upp ett anslag på Jesu tortyrpåle, och vilken ordväxling ger det upphov till mellan Pilatus och de främsta prästerna?

▪ Vilka ytterligare smädelser får Jesus utstå på pålen, och vad är tydligen orsaken?

▪ Hur uppfylls en profetia i samband med det som görs med Jesu kläder?

▪ Hur ändrar sig en av rövarna, och hur kommer Jesus att uppfylla hans begäran?