Kapitel 30

Jesus bemöter judarnas anklagelser

NÄR de judiska religiösa ledarna anklagar Jesus för att bryta sabbaten, svarar han: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.”

Trots fariséernas påståenden är Jesu arbete inte av det slag som är förbjudet enligt sabbatslagen. Hans arbete med att predika och bota är ett uppdrag från Gud, och Jesus följer Guds exempel genom att utföra det dagligen. Men hans svar gör judarna ännu argare än de var förut, och de försöker komma åt att döda honom. Varför?

Det beror på att de nu inte bara tror att Jesus bryter sabbaten, utan också betraktar det som en hädelse att han påstår sig vara Guds egen Son. Men Jesus är inte rädd för dem, utan fortsätter att tala med dem om sin gynnade ställning inför Gud. ”Fadern är fäst vid Sonen”, säger han, ”och visar honom alla de ting han själv gör.”

”Alldeles som Fadern väcker upp de döda och gör dem levande”, fortsätter Jesus, ”så gör också Sonen levande vilka han vill.” Ja, Sonen uppväcker redan de döda i andligt avseende! ”Den som hör mitt ord och tror honom som har sänt mig”, säger Jesus, ”har gått över från döden till livet.” Ja, han säger vidare: ”Den stund kommer, och den är här nu, när de döda skall höra Guds Sons röst och de som har lystrat skall leva.”

Trots att det hittills inte finns några belägg för att Jesus bokstavligen uppväckt någon från de döda, talar han om för sina anklagare att en sådan bokstavlig uppståndelse för de döda kommer att äga rum. ”Förundra er inte över detta”, säger han, ”därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.”

Fram till den här tidpunkten har Jesus tydligen aldrig öppet beskrivit sin avgörande roll i Guds uppsåt på ett så klart och otvetydigt sätt. Men Jesu anklagare har inte bara hans eget vittnesbörd om dessa ting. ”Ni har skickat män till Johannes”, påminner Jesus dem, ”och han har vittnat om sanningen.”

Bara två år tidigare hade Johannes döparen talat med de här judiska religiösa ledarna om den som skulle komma efter honom. Jesus påminner dem om den höga aktning som de en gång hyste för den nu fängslade Johannes och säger: ”För en kort stund ville ni gärna fröjda er mycket i hans ljus.” Jesus påminner dem om detta i hopp om att kunna hjälpa, ja, rädda, dem. Han är likväl inte beroende av Johannes’ vittnesbörd.

”Själva gärningarna som jag gör [däribland det underverk han just utfört] ... vittnar om mig att Fadern har sänt ut mig.” Men Jesus fortsätter med att säga: ”Vidare har Fadern, som har sänt mig, själv vittnat om mig.” Gud bar till exempel vittnesbörd om Jesus vid hans dop, då han sade: ”Denne är min Son, den älskade.”

Jesu anklagare har i själva verket ingen ursäkt för att förkasta honom. Själva Skrifterna, som de påstår sig undersöka, vittnar om honom! ”Om ni trodde Mose, skulle ni tro mig”, säger Jesus slutligen, ”för denne skrev om mig. Men om ni inte tror dennes skrifter, hur skall ni tro mina uttalanden?” Johannes 5:17—47; 1:19—27; Matteus 3:17.

▪ Varför är Jesu arbete inte ett brott mot sabbaten?

▪ Hur beskriver Jesus sin viktiga roll i Guds uppsåt?

▪ Vilkas vittnesbörd pekar Jesus på för att bevisa att han är Guds Son?