Kapitel 103

Jesus besöker templet ännu en gång

JESUS och hans lärjungar har just tillbringat sin tredje natt i Betania sedan ankomsten från Jeriko. När det nu börjar ljusna tidigt på morgonen måndagen den 10 nisan är de redan på väg mot Jerusalem. Jesus är hungrig, så när han får syn på ett fikonträd som har löv, går han bort till det för att se om det kanske finns några fikon.

Att trädet bär löv är ovanligt för årstiden, eftersom fikonsäsongen inte infaller förrän i juni och det nu bara är i slutet av mars. Men Jesus tänker tydligen att eftersom löven har kommit så tidigt, kanske fikonen också har mognat tidigt. Men han blir besviken. Löven har gett trädet ett bedrägligt utseende. Jesus förbannar nu trädet och säger: ”Må ingen någonsin mer äta frukt från dig.” Vad konsekvensen blir av Jesu agerande och vad innebörden i det är får de veta morgonen därpå.

Jesus och hans lärjungar fortsätter nu sin färd och kommer snart fram till Jerusalem. Han beger sig till templet, som han hade inspekterat föregående eftermiddag. I dag går han emellertid till aktion, precis som han gjorde tre år tidigare, då han kom för att fira påskhögtiden år 30 v.t. Jesus kastar ut dem som säljer och köper i templet och stöter omkull växlarnas bord och bänkarna för dem som säljer duvor. Han tillåter inte ens någon att bära något redskap genom templet.

Jesus riktar nu följande fördömande ord mot dem som växlar pengar och säljer djur i templet: ”Är det inte skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla nationerna’? Men ni har gjort det till en rövarhåla.” De är rövare, eftersom de begär skandalösa priser av dem som knappast har något annat val än att köpa sina offerdjur av dem. Jesus betraktar därför denna verksamhet som en form av utpressning eller röveri.

När de främsta prästerna, de skriftlärda och de främsta av folket får höra vad Jesus har gjort, försöker de än en gång fundera ut något sätt att döda honom. Därigenom bevisar de att de är oförbätterliga. Men de vet inte riktigt hur de skall bära sig åt för att döda Jesus, eftersom allt folket fortsätter att hänga fast vid honom för att höra honom.

Inte bara infödda judar, utan också icke-judar, har kommit till Jerusalem för att fira påskhögtiden. De är proselyter, vilket innebär att de har omvänt sig till judarnas religion. Några greker, som tydligen är proselyter, går nu fram till Filippus och ber att få träffa Jesus. Filippus går då till Andreas, kanske för att fråga honom om ett sådant sammanträffande skulle vara lämpligt. Jesus befinner sig tydligtvis fortfarande i templet, där grekerna kan träffa honom.

Jesus vet att han bara har några dagar kvar att leva och illustrerar därför sin situation på ett träffande sätt: ”Stunden har kommit för Människosonen att förhärligas. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om inte ett vetekorn faller i jorden och dör, förblir det bara ett korn; men om det dör, då bär det riklig frukt.”

Ett enda vetekorn är inte mycket värt. Men vad händer om det faller i jorden och ”dör”, dvs. upphör att vara ett sädeskorn? Det kommer då att gro och så småningom växa upp till en planta som frambringar många, många vetekorn. På liknande sätt är Jesus bara en fullkomlig människa. Men om han dör trogen mot Gud, kommer han att bli det medel varigenom evigt liv ges åt andra som är trogna och som har samma självuppoffrande anda som han visade. Jesus säger därför: ”Den som håller av sin själ tillintetgör den, men den som hatar sin själ i den här världen skall bevara den för evigt liv.”

Jesus tänker tydligen inte bara på sig själv, för han säger vidare: ”Om någon vill tjäna mig, så må han följa mig, och där jag är, där skall också min tjänare vara. Om någon vill tjäna mig, så skall min Fader ära honom.” Vilken fantastisk belöning får inte de som följer Jesus och tjänar honom — belöningen att bli ärade av Fadern genom att få vara tillsammans med Kristus i Guds kungarike.

Med tanke på det stora lidande och den kvalfyllda död som väntar honom säger Jesus vidare: ”Nu är min själ oroad, och vad skall jag säga? Fader, rädda mig ur denna stund.” Om han ändå kunde slippa ifrån det som väntar honom! Men det går inte, som han själv säger: ”Fördenskull har jag ändå kommit till denna stund.” Jesus är helt införstådd med Guds hela anordning, också med sin egen offerdöd. Matteus 21:12, 13, 18, 19; Markus 11:12—18; Lukas 19:45—48; Johannes 12:20—27.

▪ Varför väntar sig Jesus att finna fikon på trädet, trots att det inte är rätt årstid?

▪ Varför kallar Jesus dem som säljer i templet ”rövare”?

▪ På vilket sätt är Jesus lik ett vetekorn som faller i jorden och dör?

▪ Hur känner sig Jesus med tanke på det lidande och den död som väntar honom?