Kapitel 28

Jesus besvarar en fråga om fasta

NÄSTAN ett år har gått sedan Jesus firade påskhögtiden år 30 v.t. Johannes döparen har nu suttit fängslad i flera månader. Fastän han ville att hans lärjungar skulle bli Kristi efterföljare, har inte alla blivit det.

Några av dessa lärjungar till den fängslade Johannes kommer nu till Jesus och frågar: ”Hur kommer det sig att vi och fariséerna brukar fasta men att dina lärjungar inte fastar?” Fariséerna fastar två gånger i veckan som en del av sin religion. Och Johannes’ lärjungar kanske följer en liknande sedvänja. Det kan också hända att de fastar för att visa sin sorg över att Johannes kastats i fängelse, och nu undrar de varför Jesu lärjungar inte deltar med dem i deras sorg.

Till svar på deras fråga förklarar Jesus: ”Brudgummens vänner har väl inget skäl att sörja så länge brudgummen är hos dem? Men dagar skall komma då brudgummen skall tas ifrån dem, och då skall de fasta.”

Johannes’ lärjungar borde dra sig till minnes att Johannes själv talade om Jesus som Brudgummen. Medan Jesus är närvarande skulle Johannes således inte anse det vara tillbörligt att fasta, och det gör inte heller Jesu lärjungar. Senare, när Jesus dör, skall hans lärjungar sörja och fasta. Men när han blir uppväckt och stiger upp till himlen, har de inte längre något skäl att sörja och fasta.

Därefter talar Jesus till dem i följande liknelser: ”Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal ytterklädnad; dess fulla kraft skulle ju dra den ifrån ytterklädnaden, och hålet skulle bli värre. Inte heller slår man nytt vin i gamla vinsäckar; om man gör det, då sprängs vinsäckarna, och vinet spills ut, och vinsäckarna blir förstörda, utan man slår nytt vin i nya vinsäckar.” Vad har de här liknelserna med fasta att göra?

Jesus hjälpte Johannes döparens lärjungar att inse att ingen borde förvänta sig att hans efterföljare skulle följa judaismens gamla sedvänjor, till exempel rituella fastor. Han hade inte kommit för att lappa och bevara ett gammalt, uttjänt system för tillbedjan som var redo att tas ur bruk. Kristendomen skulle aldrig kunna anpassas till den tidens judaism, med dess traditioner och människobud. Nej, den skulle inte vara som en ny lapp på ett gammalt klädesplagg eller som nytt vin i en gammal vinsäck. Matteus 9:14—17; Markus 2:18—22; Lukas 5:33—39; Johannes 3:27—29.

▪ Vilka brukar fasta, och av vilken anledning?

▪ Varför fastar inte Jesu lärjungar medan han är hos dem, och hur kommer det sig att det därefter snart inte längre finns något skäl att fasta?

▪ Vilka liknelser berättar Jesus, och vad betyder de?