Kapitel 109

Jesus fördömer sina motståndare

JESUS har så i grund förbryllat sina religiösa motståndare att de inte vågar ställa några fler frågor till honom. Han inleder därför själv ett samtal med dem för att avslöja deras okunnighet. ”Vad menar ni om Kristus?” frågar han. ”Vems son är han?”

”Davids”, svarar fariséerna.

Jesus förnekar inte att David är en köttslig förfader till Kristus eller Messias, men frågar ändå: ”Hur kommer det sig då att David genom inspiration [i Psalm 110] kallar honom ’Herre’, i det han säger: ’Jehova sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter”’? Om David alltså kallar honom ’Herre’, hur är han då hans son?”

Fariséerna tiger, för de känner inte till Kristi eller den smordes verkliga identitet. Messias är inte blott och bart en mänsklig avkomling av David, som fariséerna uppenbarligen tror, utan han har funnits till i himlen och var där överlägsen David, dvs. var hans ”Herre”.

Jesus vänder sig nu till folkskarorna och till sina lärjungar och varnar dem för de skriftlärda och fariséerna. Eftersom dessa undervisar i Guds lag och har satt sig ”på Moses stol”, säger Jesus: ”Därför skall ni göra och hålla allt vad de säger er.” Han tillägger emellertid: ”Men ni skall inte göra efter deras gärningar, för de säger men handlar inte därefter.”

De är skrymtare, och Jesus fördömer dem i ungefär samma ordalag som han gjorde när han var bjuden på middag hemma hos en farisé några månader tidigare. ”Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människorna”, säger han och ger några exempel:

”Kapslarna innehållande skriftcitat, som de bär till skydd, gör de ... breda.” Dessa relativt små kapslar, som israeliterna bär på pannan eller på armen, innehåller fyra avsnitt ur Lagen: 2 Moseboken 13:1—10 och 11—16 samt 5 Moseboken 6:4—9 och 11:13—21. Men fariséerna gör dessa kapslar större för att människor skall få det intrycket att de nitälskar för Lagen.

Jesus fortsätter: ”Fransarna på sina kläder gör de stora.” I 4 Moseboken 15:38—40 åläggs israeliterna att göra fransar på sina kläder, men fariséerna gör sina större än någon annan. De gör allting för att imponera på andra! ”De tycker om den främsta liggplatsen”, förklarar Jesus.

Sorgligt nog har hans egna lärjungar blivit påverkade av denna önskan att få en framskjuten ställning. Han ger dem därför rådet: ”Men ni, ni skall inte låta kalla er Rabbi, ty en är er lärare, medan ni alla är bröder. För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, ty en är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, ty en är er Ledare, Kristus.” Lärjungarna måste komma ifrån denna önskan att vara den främste! ”Den störste bland er skall vara er tjänare”, förmanar Jesus.

Han övergår nu till att uttala en rad ”ve” över de skriftlärda och fariséerna och kallar dem gång på gång skrymtare. De ”stänger himlarnas kungarike för människorna”, säger han, och ”det är de som glupskt förtär änkornas hus och såsom en förevändning håller långa böner”.

”Ve er, blinda vägledare”, säger Jesus. Han fördömer fariséerna därför att de saknar andliga värderingar, vilket framgår av deras godtyckliga gränsdragningar. De säger till exempel: ”Om någon svär vid templet, är det ingenting; men om någon svär vid guldet i templet, har han förpliktelser.” Genom att lägga större vikt vid guldet i templet än vid de andliga värden som är förknippade med denna plats för tillbedjan avslöjar de att de är blinda i moraliskt avseende.

Liksom han gjort tidigare fördömer Jesus nu fariséerna för att de inte bryr sig om ”de viktigare tingen i Lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten”, samtidigt som de lägger stor vikt vid att betala tionde, dvs. en tiondel, av obetydliga kryddväxter.

Jesus kallar fariséerna för ”blinda vägledare, som silar bort myggan men sväljer ner kamelen”. De silar bort en mygga från sitt vin, inte bara därför att den är en insekt, utan också för att den är ceremoniellt oren. Men att de försummar de viktigare tingen i Lagen är jämförbart med att svälja en kamel, som också är ett ceremoniellt orent djur. Matteus 22:41—23:24; Markus 12:35—40; Lukas 20:41—47; 3 Moseboken 11:4, 21—24.

▪ Varför tiger fariséerna när Jesus frågar ut dem beträffande Davids ord i Psalm 110?

▪ Varför gör fariséerna sina kapslar med skriftcitat breda och fransarna på sina kläder stora?

▪ Vilket råd ger Jesus sina lärjungar?

▪ Vilka godtyckliga gränsdragningar gör fariséerna, och hur fördömer Jesus dem för att de försummar viktigare ting?