Kapitel 110

Jesus fullbordar sin tjänst i templet

JESUS framträder nu i templet för sista gången. I och med detta framträdande är hans offentliga tjänst på jorden avslutad, med undantag av händelserna i samband med att han rannsakas och avrättas, vilket ligger tre dagar fram i tiden. Nu fortsätter han sin förkastelsedom över de skriftlärda och fariséerna.

Ytterligare tre gånger utropar han: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare”! Först fördömer han dem därför att de gör ”bägarens och skålens utsida ren, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet”. Han uppmanar dem därför: ”Rengör först bägaren och skålen invändigt, för att utsidan också må bli ren.”

Därefter uttalar han ve över de skriftlärda och fariséerna för att de bakom en fasad av fromhet försöker dölja den orenhet och ruttenhet som finns i deras inre. ”Ni liknar vitkalkade gravar”, säger han, ”som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet.”

Slutligen röjer de sin skrymtaktighet genom sin beredvillighet att bygga upp profeternas gravar och smycka dem för att dra uppmärksamheten till sina egna barmhärtighetsgärningar. Men Jesus avslöjar dem som ”söner till dem som mördade profeterna”. Ja, var och en som vågar avslöja deras skrymteri riskerar att råka illa ut!

Jesus fortsätter nu att fördöma dem i de hårdaste ordalag. ”Ormar, huggormsyngel”, säger han, ”hur skall ni kunna fly från Gehennas dom?” Gehenna är den dal som användes som Jerusalems avskrädesplats. Jesu ord innebär således att de skriftlärda och fariséerna kommer att drabbas av evig tillintetgörelse därför att de håller fast vid sitt onda handlingssätt.

Jesus säger därefter beträffande dem som han sänder ut som sina representanter: ”Somliga av dem skall ni döda och hänga på pålar, och somliga av dem skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad, så att allt det rättfärdiga blod som är utgjutet på jorden skall komma över er, från den rättfärdige Abels blod till blodet av Sakarja, Berekjas son [Berekja kallas Jehojada i 2 Krönikeboken], som ni mördade mellan helgedomen och altaret. Jag säger er i sanning: Allt detta skall komma över den här generationen.”

På grund av att Sakarja gick till rätta med Israels ledande män, ”konspirerade de mot honom, och på kungens bud kastade de stenar på honom i förgården till Jehovas hus”. Men som Jesus förutsäger kommer Israels nation att få stå till svars för utgjutandet av allt detta rättfärdiga blod. De får göra det 37 år senare, år 70 v.t., då de romerska härarna förstör Jerusalem och mer än en miljon judar förlorar livet.

Jesus blir bedrövad vid tanken på denna fruktansvärda situation. ”Jerusalem, Jerusalem”, säger han ännu en gång, ”hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.”

Jesus tillägger därefter: ”Från och med nu skall ni inte alls se mig, förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’” Detta kommer att ske vid Kristi närvaro, när han kommer i sitt himmelska kungarike och människor kan se honom med trons ögon.

Jesus flyttar sig nu till en plats där han kan se de bidragsbössor som finns i templet och folket som kommer för att lägga pengar i dem. De rika lägger i många mynt. Men så kommer en fattig änka och lägger i två små mynt av mycket ringa värde.

Jesus kallar till sig sina lärjungar och säger: ”Jag säger er i sanning att denna fattiga änka lade i mer än alla som lade pengar i bidragsbössorna.” Lärjungarna undrar säkert hur detta kan komma sig, och Jesus förklarar därför: ”De lade ju alla i av sitt överskott, men hon lade i av sin fattigdom allt vad hon hade, hela sin försörjning.” Sedan Jesus sagt detta lämnar han templet för sista gången.

Lärjungarna förundrar sig över hur stort och vackert templet är, och en av dem utropar: ”Lärare, se! vilka stenar och vilka byggnader! ” Ja, templets stenar uppges ha varit mer än tio meter långa, nästan fem meter breda och över tre meter höga!

”Ser du dessa stora byggnader?” säger Jesus till svar. ”Här skall sten visst inte lämnas på sten och inte bli nerriven.”

När Jesus har sagt detta, går han tillsammans med sina apostlar tvärs över Kidrondalen och upp på Olivberget. Härifrån kan de blicka ner på det praktfulla templet. Matteus 23:25—24:3; Markus 12:41—13:3; Lukas 21:1—6; 2 Krönikeboken 24:20—22.

▪ Vad gör Jesus under sitt sista besök i templet?

▪ Hur kommer de skriftlärdas och fariséernas skrymtaktighet till synes?

▪ Vad menas med ”Gehennas dom”?

▪ Varför säger Jesus att den fattiga änkan lade i mer än de rika?