Kapitel 83

Jesus gästar en farisé

JESUS är kvar hos en av fariséernas styresmän och har just botat en man från vattusot. När han märker hur de andra gästerna väljer ut de främsta platserna åt sig vid måltiden, ger han dem en lektion i ödmjukhet.

”När du är bjuden på bröllop av någon”, säger Jesus sedan, ”skall du inte lägga dig på främsta platsen. Kanske någon förnämare än du har inbjudits av honom vid det tillfället, och han som inbjöd dig och honom kan komma och säga till dig: ’Låt den här mannen få platsen.’ Och då får du resa dig med skam för att inta den nedersta platsen.”

Jesus ger därför rådet: ”Gå i stället, när du blir bjuden, och lägg dig på den nedersta platsen, för att den som har inbjudit dig, när han kommer, skall säga till dig: ’Vän, stig du upp högre.’ Då skall du få ära inför alla dina medgäster.” Avslutningsvis säger Jesus: ”Därför att envar som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.”

Sedan vänder sig Jesus till den farisé som har bjudit in honom och förklarar hur man anordnar en middagsbjudning som är verkligt förtjänstfull i Guds ögon: ”När du låter duka till middag eller kvällsmåltid, kalla då inte på dina vänner eller dina bröder eller dina släktingar eller rika grannar. Kanske de också någon gång bjuder dig igen, och det skulle bli en återbetalning till dig. Nej, när du låter duka till fest, bjud då in fattiga, krymplingar, ofärdiga, blinda, så kommer du att vara lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med.”

Den som anordnar en sådan måltid för de vanlottade kommer att få erfara lycka, alldeles som Jesus förklarar för sin värd: ”Det skall nämligen återbetalas dig i de rättfärdigas uppståndelse.” När en av medgästerna hör Jesu beskrivning av denna förtjänstfulla måltid, kommer han att tänka på en annan sorts måltid. ”Lycklig är den som äter bröd i Guds kungarike”, säger den här gästen. Men det är inte alla som visar rätt uppskattning av denna lyckliga framtidsutsikt, och Jesus framställer därför en ny liknelse:

”En viss man lät duka till en storslagen kvällsmåltid, och han bjöd in många. Och ... han [sände] ut sin slav att säga till de inbjudna: ’Kom, för nu är allt färdigt.’ Men de började alla som en man be att få slippa ifrån. Den förste sade till honom: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå ut och se på den; jag ber dig: Framför min ursäkt.’ Och en annan sade: ’Jag har köpt fem spann nötkreatur och är på väg att pröva dem; jag ber dig: Framför min ursäkt.’ Ännu en annan sade: ’Jag har just gift mig med en kvinna, och fördenskull kan jag inte komma.’”

Vilka lama ursäkter! Den som köper en åker eller nötkreatur granskar i regel dessa innan han köper dem, och det är därför inte så angeläget att titta på dem efteråt. Och att en person nyligen har gift sig bör inte heller hindra honom från att ta emot en så viktig inbjudan. När husfadern hör dessa ursäkter, blir han därför arg och befaller sin slav:

”’Gå ut fort på de breda vägarna och gränderna i staden och för in hit de fattiga, krymplingar, blinda och ofärdiga.’ I sinom tid sade slaven: ’Herre, vad du gav order om har blivit utfört, och ännu finns det plats.’ Och herren sade till slaven: ’Gå ut till vägarna och inhägnaderna och nödga dem att komma in, så att mitt hus må fyllas. ... Ingen av de där männen som var bjudna skall få smaka min kvällsmåltid.’”

Vad är innebörden i den här liknelsen? ”Herren” som anordnade måltiden är en bild av Jehova Gud, ”slaven” som framförde inbjudan är Jesus Kristus, och den storslagna ”kvällsmåltiden” representerar utsikten att få ingå i himlarnas kungarike.

De första som mottog inbjudan att få ingå i Guds kungarike var framför allt de judiska religiösa ledarna på Jesu tid. Men de avvisade den här inbjudan. I synnerhet från och med pingsten år 33 v.t. gick därför en andra inbjudan ut till de ringa och föraktade i den judiska nationen. Men de som gav gensvar var inte tillräckligt många för att fylla de 144.000 platserna i Guds himmelska kungarike. År 36 v.t., tre och ett halvt år senare, gick därför en tredje och sista inbjudan ut till oomskurna icke-judar, och detta insamlande verk har fortsatt ända till våra dagar. Lukas 14:1—24.

▪ Vilken lektion i ödmjukhet ger Jesus?

▪ Hur kan någon anordna en måltid som är verkligt förtjänstfull i Guds ögon, och varför kommer en sådan ansträngning att medföra lycka?

▪ Varför kan de ursäkter som de inbjudna framförde sägas vara klena?

▪ Vad symboliserar den storslagna ”kvällsmåltiden” i Jesu liknelse?