Kapitel 128

Jesus lever!

NÄR kvinnorna finner Jesu grav tom, springer Maria Magdalena till Petrus och Johannes och berättar det. Men de andra kvinnorna stannar tydligen kvar vid graven. Snart kommer en ängel och säger till dem att gå in i graven.

Kvinnorna ser nu en ängel till, och en av änglarna säger till dem: ”Ni skall inte vara rädda, för jag vet att ni söker Jesus som blev hängd på pålen. Han är inte här, för han har blivit uppväckt, såsom han har sagt. Kom, se den plats där han låg. Och ge er snabbt av och tala om för hans lärjungar att han har blivit uppväckt från de döda.” Med fruktan och stor glädje springer de här kvinnorna också i väg.

Nu har Maria funnit Petrus och Johannes, och hon berättar för dem: ”De har tagit bort Herren ur minnesgraven, och vi vet inte var de har lagt honom.” De två apostlarna springer då genast i väg. Johannes är snabbare — för han är tydligen yngre — och han kommer fram till graven först. Kvinnorna har då hunnit lämna platsen, så nu finns ingen där. Johannes lutar sig fram och tittar in i graven och ser linnebindlarna, men han går inte in.

När Petrus kommer fram, tvekar han inte, utan går direkt in. Han ser linnebindlarna ligga där och också duken som användes för att svepa Jesu huvud. Den ligger hoprullad för sig på ett ställe. Johannes går nu också in i graven, och han tror på vad Maria berättat. Men varken Petrus eller Johannes fattar att Jesus har blivit uppväckt från de döda, trots att han så ofta hade talat om det för dem. Förbryllade går de två tillbaka hem, men Maria, som har kommit tillbaka till graven, stannar kvar.

Under tiden skyndar de andra kvinnorna i väg för att underrätta lärjungarna om att Jesus har blivit uppväckt, som änglarna befallde dem att göra. De springer så fort de kan, och då möter Jesus dem och säger: ”Var hälsade! ” De faller ner inför hans fötter och betygar honom sin vördnad. Då säger Jesus: ”Hys ingen fruktan! Gå, underrätta mina bröder, så att de kan gå bort till Galileen; och där skall de få se mig.”

Tidigare, då jordbävningen inträffade och änglarna kom, blev soldaterna som vaktade helt lamslagna och blev som döda. Då de hade sansat sig, gick de genast in i staden och underrättade de främsta prästerna om vad som hade hänt. Dessa höll då rådslag med judarnas ”äldre män” och beslöt att försöka tysta ner saken genom att muta soldaterna och ge dem den här anvisningen: ”Säg: ’Hans lärjungar kom om natten och stal bort honom medan vi sov.’”

Eftersom romerska soldater kan straffas med döden om de somnar på sin post, lovade prästerna: ”Om detta [att ni har somnat] når ståthållarens öron, skall vi övertyga honom och skall göra er fria från bekymmer.” Eftersom mutan var tillräckligt stor, gjorde soldaterna som de hade blivit tillsagda. Det ledde till att ett falskt rykte om att Jesu kropp hade stulits spred sig vida omkring bland judarna.

Maria Magdalena, som stannar kvar vid graven, är utom sig av sorg. Var kan Jesus vara? Hon lutar sig framåt för att se in i graven, och då får hon se de två änglarna i vitt, som har kommit tillbaka! De sitter där Jesu kropp har legat — en vid huvudet och en vid fötterna. ”Kvinna, varför gråter du?” frågar de.

”De har tagit bort min Herre”, svarar Maria, ”och jag vet inte var de har lagt honom.” Sedan vänder hon sig om och ser någon som upprepar frågan: ”Kvinna, varför gråter du?” Och den här personen frågar också: ”Vem letar du efter?”

Eftersom hon föreställer sig att den här personen är den man som sköter trädgården där graven finns, säger hon till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, och jag skall ta bort honom.”

”Maria! ” säger personen. Och genast vet hon att det är Jesus, för hon känner igen hans sätt att tilltala henne. ”Rabbouni!” (som betyder: ”Lärare! ”) utbrister hon. Överlycklig hugger hon tag i Jesus, men han säger: ”Sluta med att klänga fast vid mig, för jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men bege dig till mina bröder och säg till dem: ’Jag far nu upp till min Fader och er Fader och till min Gud och er Gud.’”

Maria springer nu till den plats där apostlarna och de andra lärjungarna har församlats. De andra kvinnorna har redan berättat att de har sett den uppväckte Jesus, och nu kommer Maria och berättar att hon också har gjort det. Men männen trodde inte på vad de första kvinnorna berättade och tror tydligtvis inte heller på vad Maria säger. Matteus 28:3—15; Markus 16:5—8; Lukas 24:4—12; Johannes 20:2—18.

▪ Vad gör Maria Magdalena då man finner att graven är tom, och vad får de andra kvinnorna vara med om?

▪ Hur reagerar Petrus och Johannes, när de finner att graven är tom?

▪ Vad råkar de andra kvinnorna ut för, när de är på väg till lärjungarna för att berätta om Jesu uppståndelse?

▪ Vad hade hänt soldaterna som vaktade, och hur reagerade prästerna på deras rapport?

▪ Vad händer när Maria Magdalena är ensam vid graven, och hur reagerar lärjungarna på det kvinnorna berättar?