Kapitel 72

Jesus sänder ut de 70

DET är nu hösten år 32 v.t., drygt tre år efter Jesu dop. Han och hans lärjungar har nyligen firat lövhyddohögtiden i Jerusalem och befinner sig förmodligen fortfarande där i trakten. Ja, Jesus tillbringar faktiskt större delen av de sex månader som återstår av hans tjänst antingen i Judeen eller i det närbelägna Pereen på andra sidan Jordan. Detta distrikt behöver också täckas.

Efter påskhögtiden år 30 v.t. hade Jesus visserligen ägnat omkring åtta månader åt att predika i Judeen, men sedan judarna hade försökt döda honom där vid påsken år 31 v.t., undervisade han i ett och ett halvt års tid nästan uteslutande i Galileen. Under den tiden byggde han upp en stor organisation av välutbildade förkunnare, något som han inte hade haft tidigare. Nu är han därför redo att sätta i gång en sista intensiv predikokampanj i Judeen.

Jesus inleder denna kampanj med att utvälja 70 lärjungar och sända ut dem två och två. Sammanlagt är det alltså 35 lag av Rikets förkunnare som bearbetar detta distrikt. De går i förväg till alla de städer och orter som Jesus, tydligtvis åtföljd av sina apostlar, planerar att besöka.

I stället för att uppmana de 70 att bege sig till synagogorna ger Jesus dem anvisning att besöka privata hem och säger: ”Varhelst ni kommer in i ett hus, så säg först: ’Må detta hus ha frid.’ Och om där finns en fridens vän, skall er frid vila över honom.” Vad skall deras budskap vara? Jesus förklarar: ”Säg ständigt till dem: ’Guds kungarike har kommit er nära.’” Beträffande de sjuttios verksamhet sägs det i Matthew Henry’s Commentary: ”I likhet med sin Mästare predikade de från hus till hus vart de än kom.”

De anvisningar som Jesus ger de sjuttio är ungefär samma anvisningar som han gav till de tolv, när han sände ut dem på en predikofärd i Galileen omkring ett år tidigare. Han varnar de sjuttio för det motstånd som de kommer att få möta och lär dem att framlägga budskapet för människor, men dessutom bemyndigar han dem att bota de sjuka. När Jesus en kort tid därefter besöker dessa platser, kommer många människor därför att vara angelägna om att få träffa den Mästare vars lärjungar kan utföra så underbara ting.

De sjuttios förkunnartjänst och Jesu uppföljningsarbete varar relativt kort tid. Snart börjar de 35 paren av Rikets förkunnare återvända till Jesus. ”Herre”, utropar de glädjestrålande, ”till och med demonerna underordnar sig oss när vi använder ditt namn.” Jesus blir säkert hänförd över denna fina tjänsterapport, för han svarar: ”Jag har börjat få se Satan redan fallen likt en blixt från himlen. Se! Jag har gett er myndighet att trampa ormar och skorpioner under fötterna.”

Jesus vet att sedan Guds kungarike blivit upprättat i ändens tid skall Satan och hans demoner kastas ut ur himlen. Men att lärjungarna som bara är människor nu kan driva ut osynliga demoner tjänar som ytterligare bekräftelse på denna kommande händelse. Jesus talar därför om Satans framtida fall från himlen som om det redan hade inträffat. Det är därför i symbolisk bemärkelse som de sjuttio får myndighet att trampa ormar och skorpioner under fötterna. Likväl säger Jesus: ”Gläd er ändå inte över detta, att andarna underordnar sig er, utan gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himlarna.”

Jesus är jublande glad och prisar offentligt sin Fader för att han använder dessa hans ödmjuka tjänare på ett så storslaget sätt. Han vänder sig till sina lärjungar och säger: ”Lyckliga är de ögon som ser de ting ni nu ser. För jag säger er: Många profeter och kungar önskade få se de ting ni nu ser, men fick inte se dem, och få höra de ting ni nu hör, men fick inte höra dem.” Lukas 10:1—24; Matteus 10:1—42; Uppenbarelseboken 12:7—12.

▪ Var predikade Jesus under de tre första åren av sin tjänst, och vilket distrikt täcker han under de sex sista månaderna?

▪ Vart uppmanar Jesus de 70 att bege sig för att få kontakt med människor?

▪ Varför säger Jesus att han ser Satan redan fallen från himlen?

▪ I vilken bemärkelse kan de 70 trampa ormar och skorpioner under fötterna?