Kapitel 17

Jesus undervisar Nikodemos

MEDAN Jesus är med vid påskhögtiden år 30 v.t., utför han märkliga tecken eller underverk. Många människor sätter därför tro till honom. Nikodemos, en medlem av Sanhedrin, judarnas högsta domstol, blir imponerad och vill veta mer. Han besöker därför Jesus i skydd av nattens mörker, eftersom han förmodligen fruktar att hans rykte bland de andra judiska ledarna skall skadas om någon ser honom.

”Rabbi”, säger han, ”vi vet att du har kommit såsom lärare från Gud; för ingen kan utföra dessa tecken som du utför, om inte Gud är med honom.” Till svar säger Jesus till Nikodemos att man måste ”födas på nytt” för att komma in i Guds kungarike.

Men hur kan en människa födas på nytt? ”Inte kan hon väl för andra gången gå in i sin mors liv och födas?” frågar Nikodemos.

Nej, det är inte vad som menas med att födas på nytt. ”Om någon inte föds av vatten och ande”, förklarar Jesus, ”kan han inte komma in i Guds kungarike.” När Jesus döptes och helig ande sänkte sig ner över honom, blev han således född ”av vatten och ande”. Genom den röst som då hördes från himlen: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt”, förklarade Gud att han hade fött en andlig son, som hade utsikten att få komma in i det himmelska kungariket. Senare, vid pingsten år 33 v.t., kommer andra som blivit döpta att få motta helig ande och kommer således också att bli födda på nytt som andliga söner till Gud.

Men den roll som Guds särskilde mänsklige Son spelar är livsviktig. ”Alldeles som Mose höjde upp ormen i vildmarken”, säger Jesus till Nikodemos, ”så måste Människosonen höjas upp, för att var och en som tror på honom må ha evigt liv.” Ja, precis som de israeliter som blivit bitna av giftormar var tvungna att se på kopparormen för att bli räddade måste alla människor utöva tro på Guds Son för att räddas från sitt döende tillstånd.

Jesus betonar Jehovas kärleksfulla roll i allt detta och säger till Nikodemos: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Här i Jerusalem, bara sex månader efter det att han börjat sin tjänst, klargör alltså Jesus att han är det medel som Jehova Gud använder för att rädda mänskligheten.

Jesus förklarar ytterligare för Nikodemos: ”Gud sände nämligen inte ut sin Son i världen för att han skulle döma världen”, dvs. inte för att döma den negativt eller fördöma den och döma människosläktet till tillintetgörelse. I stället sändes Jesus, som han säger, ”för att världen skulle bli räddad genom honom”.

Nikodemos har på grund av fruktan kommit till Jesus i skydd av mörkret. Därför är det intressant att Jesus avslutar sitt samtal med honom genom att säga: ”Och detta är grundvalen för domen; att ljuset [vilket Jesus personifierade i sitt liv och i sin undervisning] har kommit i världen men människorna har älskat mörkret mer än ljuset, för deras gärningar var onda. Den som bedriver usla ting, han hatar nämligen ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som gör vad sant är, han kommer till ljuset, för att hans gärningar skall göras uppenbara såsom sådana som har utförts i harmoni med Gud.” Johannes 2:23—3:21; Matteus 3:16, 17; Apostlagärningarna 2:1—4; 4 Moseboken 21:9.

▪ Vad är anledningen till Nikodemos’ besök, och varför kommer han på natten?

▪ Vad menas med att ”födas på nytt”?

▪ Hur illustrerar Jesus sin roll med avseende på vår räddning?

▪ Vad menas med att Jesus inte kom för att döma världen?