Kapitel 19

Jesus undervisar en samarisk kvinna

JESUS och hans lärjungar är på väg från Judeen till Galileen och färdas då genom Samarien. Uttröttade av vandringen stannar de vid middagstiden för att vila vid en brunn nära staden Sykar. Denna brunn hade grävts av Jakob många hundra år tidigare, och den finns kvar än i dag, i närheten av den nutida staden Nablus.

Medan Jesus sitter här och vilar, går hans lärjungar in i staden för att köpa lite mat. När en samarisk kvinna kommer för att hämta upp vatten, ber han henne: ”Ge mig att dricka.”

På grund av djupt rotade fördomar vill judar och samarier vanligtvis inte ha med varandra att göra. Kvinnan blir därför mycket förvånad och frågar: ”Hur kommer det sig att du, fast du är jude, ber mig om något att dricka, när jag är en samarisk kvinna?”

”Om du hade känt till”, svarar Jesus, ”vem det är som säger till dig: ’Ge mig att dricka’, skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”

”Herre”, svarar hon, ”du har inte ens ett ämbar att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån har du då detta levande vatten? Inte är du väl större än vår förfader Jakob, som gav oss brunnen och som själv tillsammans med sina söner och sin boskap drack ur den?”

”Var och en som dricker av det här vattnet kommer att bli törstig igen”, konstaterar Jesus. ”Vemhelst som dricker av det vatten, som jag skall ge honom, skall aldrig någonsin bli törstig, utan det vatten, som jag skall ge honom, skall i honom bli en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv.”

”Herre, ge mig det vattnet, så att jag varken behöver törsta eller fortsätta med att gå ända hit för att hämta upp vatten”, svarar kvinnan.

Jesus säger då: ”Gå, kalla på din man och kom hit.”

”Jag har inte någon man”, svarar hon.

Jesus bekräftar hennes påstående. ”Du sade rätt: ’Någon man har jag inte.’ För du har haft fem män, och den man du nu har är inte din man.”

”Herre, jag inser att du är en profet”, säger kvinnan mycket förvånad. Hon visar att hon har andliga intressen och påpekar att samarierna ”tillbad på det här berget [Gerissim, som ligger i närheten]; men ni [judarna] säger att i Jerusalem är den plats där man bör tillbe”.

Men själva platsen för tillbedjan är inte det viktigaste, framhåller Jesus. ”Den stund kommer”, förklarar han, ”då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbe med ande och sanning.”

Kvinnan är djupt imponerad. ”Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus”, säger hon. ”Närhelst denne kommer, skall han öppet ge allting till känna för oss.”

”Jag, som nu talar till dig, är denne”, förklarar Jesus. Tänk dig det! Den här kvinnan som kommer hit vid middagstiden för att hämta upp vatten, kanske för att undvika kontakt med kvinnorna i staden som föraktar henne på grund av hennes levnadssätt, blir på ett underbart sätt gynnad av Jesus. Rakt på sak säger han henne något som han inte öppet har erkänt för någon annan. Vad blir följden?

Många samarier blir troende

När lärjungarna återvänder från Sykar med den mat de köpt, finner de Jesus vid Jakobs källa, där de lämnade honom, och där talar han nu med en samarisk kvinna. Hon ger sig av när lärjungarna kommer, lämnar kvar sin vattenkruka och börjar gå mot staden.

Djupt fängslad av det Jesus berättat för henne säger hon till människorna i staden: ”Kom hit och se en människa som har sagt mig allt vad jag har gjort.” På ett sätt som väcker deras nyfikenhet frågar hon sedan: ”Är det inte möjligt att han är Kristus?” Frågan får avsedd verkan — människorna går dit för att se själva.

Under tiden trugar lärjungarna Jesus att äta maten som de har skaffat i staden. Men han svarar: ”Jag har mat att äta som ni inte vet om.”

”Inte har väl någon burit till honom något att äta?” frågar lärjungarna varandra. Jesus förklarar: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk. Säger ni inte att det ännu är fyra månader innan skörden kommer?” Men Jesus riktar deras uppmärksamhet på den andliga skörden och säger: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd. Redan får den som skördar lön och samlar in frukt för evigt liv, så att den som sår och den som skördar må glädja sig tillsammans.”

Jesus kanske redan vet vilken storslagen verkan hans sammanträffande med den samariska kvinnan skall få — att många kommer att sätta tro till honom på grund av hennes vittnesbörd. Hon vittnar för folket i staden och säger: ”Han har sagt mig allt vad jag har gjort.” När människorna i Sykar kommer till honom vid brunnen, ber de honom stanna och tala mera med dem. Jesus tackar ja till deras inbjudan och stannar hos dem i två dagar.

När samarierna lyssnar på Jesus, är det många fler som tror. De säger sedan till kvinnan: ”Vi tror inte längre för ditt tals skull; vi har ju själva hört, och vi vet att den här mannen med visshet är världens räddare.” Visst är den samariska kvinnan ett fint exempel på hur vi kan vittna om Kristus genom att väcka våra åhörares nyfikenhet så att de vill undersöka närmare!

Du minns att Jesus sade att det var fyra månader kvar till skörden — tydligtvis kornskörden, som i Palestina inträffar på våren. Denna händelse utspelar sig därför troligen i november eller december. Det innebär att Jesus och hans lärjungar efter påsken år 30 v.t. tillbringade omkring åtta månader i Judeen och undervisade och döpte. De beger sig nu till sin hemtrakt, Galileen. Vad väntar dem där? Johannes 4:3—43.

▪ Varför blir den samariska kvinnan förvånad när Jesus talar med henne?

▪ Vad säger Jesus till henne om levande vatten och om var man skall tillbe?

▪ Hur avslöjar Jesus för henne vem han är, och varför är detta så förvånande?

▪ Vilket vittnesbörd avger den samariska kvinnan, och vad blir resultatet?

▪ Vilket samband har Jesu mat med skörden?

▪ Hur kan vi veta hur länge Jesus predikade i Judeen efter påsken år 30 v.t.?