Kapitel 43

Jesus undervisar med hjälp av liknelser

JESUS befinner sig tydligen i Kapernaum när han tillrättavisar fariséerna. Längre fram samma dag lämnar han huset och går ner till det närbelägna Galileens hav, där stora folkskaror samlas omkring honom. Han stiger i en båt, lägger ut ett stycke från land och börjar undervisa folket på stranden om himlarnas kungarike. Han gör detta med hjälp av en serie liknelser eller bilder, alla med en inramning som är välbekant för människorna.

Först berättar Jesus om en såningsman som sår ut säd. En del sädeskorn faller utmed vägen och blir uppätna av fåglar. Andra faller på ställen med klippgrund. Eftersom jorden där inte är tillräckligt djup för rötterna, vissnar de späda plantorna i den heta solen. Åter andra faller bland törnen, som förkväver plantorna när de kommer upp. En del säd, slutligen, faller i god jord och frambringar frukt, en del hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt.

I en annan liknelse jämför Jesus Guds kungarike med en man som sår ut säd. Dagarna går och säden växer, både när mannen sover och när han är vaken. Mannen vet inte hur. Den växer av sig själv och frambringar sädeskorn. När säden är mogen, skördar mannen den.

Jesus berättar en tredje liknelse om en man som sår utmärkt säd i sin åker, men medan människorna sover kommer en fiende och sår ut ogräs bland vetet. Mannens tjänare frågar om de skall rycka upp ogräset. Men han svarar: ”Nej; för att ni inte av en händelse ... skall rycka upp vetet med det. Låt båda växa tillsammans ända till skörden.” Då skall han säga till skördemännen att sortera bort ogräset och bränna upp det och sedan samla in vetet i ladan.

Jesus fortsätter att undervisa folkskarorna på stranden med hjälp av ytterligare två liknelser. Han förklarar att ”himlarnas kungarike” är likt ett senapskorn som en människa sår i sin åker. Trots att det är det minsta av alla frön, säger han, växer det upp och blir störst av alla grönsaker. Det blir ett träd, som fåglarna kommer till för att söka skydd bland dess grenar.

Somliga i våra dagar invänder och säger att det finns mindre frön än senapsfrön. Men Jesu avsikt är inte att ge en lektion i botanik. Av de frön som galiléerna på hans tid känner till är senapsfröet faktiskt det minsta. De förstår därför att det är den fenomenala tillväxten som Jesus vill illustrera.

Till sist liknar Jesus ”himlarnas kungarike” vid en surdeg som en kvinna tar och blandar in i tre stora mått vetemjöl. Så småningom, säger han, blir hela degen syrad.

Sedan Jesus berättat dessa fem liknelser, låter han folkskarorna gå och återvänder själv till det hus där han för tillfället vistas. Snart kommer hans tolv apostlar och andra dit till honom.

De som drog nytta av Jesu liknelser

När lärjungarna kommer till Jesus sedan han talat till folkskarorna på stranden, är de nyfikna på hans nya undervisningsmetod. Visst har de hört honom använda liknelser tidigare, men aldrig i så stor utsträckning. De frågar därför: ”Varför talar du till dem i liknelser?”

En av anledningarna till att han gör detta är för att uppfylla profetens ord: ”Jag vill öppna min mun till liknelser, jag vill förkunna ting som varit dolda sedan grundläggningen.” Men det är inte det enda skälet. Hans liknelser bidrar till att avslöja människors verkliga hjärteinställning.

De flesta är i själva verket intresserade av Jesus bara därför att han är en mästare på att skildra händelser och förhållanden och en undergörare och inte därför att de vill tjäna honom som Herre och osjälviskt följa honom. De vill inte ändra sitt tankemönster eller sitt levnadssätt. De vill inte låta budskapet påverka dem i så hög grad.

Jesus säger fördenskull: ”Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det; och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’... Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt.’”

”Men”, säger Jesus vidare, ”lyckliga är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör. För jag säger er i sanning: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se vad ni nu ser och fick inte se det och att få höra vad ni nu hör och fick inte höra det.”

Ja, de tolv apostlarna och deras följeslagare har mottagliga hjärtan. Jesus säger därför: ”Er är det förunnat att förstå himlarnas kungarikes heliga hemligheter, men dessa är det inte förunnat.” Eftersom lärjungarna verkligen önskar förstå dessa ting, förklarar Jesus liknelsen om såningsmannen för dem.

”Säden är Guds ord”, säger Jesus, och jorden är hjärtat. Om den säd som sås i den hårda jorden utmed vägen förklarar Jesus: ”Sedan kommer Djävulen och tar bort ordet ur deras hjärta, för att de inte skall tro och bli räddade.”

Den säd, å andra sidan, som sås på ställen med klippgrund syftar på de människors hjärtan som först tar emot ordet med glädje. Men eftersom ordet inte kan rota sig ordentligt i sådana hjärtan, faller dessa människor ifrån när tider av prövningar eller förföljelser kommer.

Vad beträffar den säd som föll bland törnena, säger Jesus vidare, så syftar denna på människor som har hört ordet. De låter sig emellertid ryckas med av livets bekymmer och rikedom och njutningar, så att de blir helt förkvävda och inte bringar någonting till fulländning.

Vad slutligen den säd beträffar som sås i den utmärkta jorden, säger Jesus, så är dessa de som efter att ha hört ordet med ett rätt och gott hjärta behåller det och bär frukt med uthållighet.

Hur välsignade blir inte dessa lärjungar som har sökt upp Jesus för att få förklaring på hans läror! Jesus vill att hans liknelser skall bli förstådda, för att låta människor få veta sanningen. ”Inte kommer man väl med en lampa för att sätta den under ett sädesmått eller under en säng?” säger han. Nej, ”man tar ... fram den för att sätta den på ett lampställ”. Jesus tillägger därför: ”Ge därför akt på hur ni lyssnar.”

Välsignade med mera undervisning

Efter att ha fått Jesu förklaring på liknelsen om såningsmannen vill lärjungarna lära sig mer. ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern”, ber de.

Hur annorlunda inställning har inte lärjungarna i jämförelse med resten av folkskaran på stranden! Dessa människor har inte någon uppriktig önskan att fatta innebörden i Jesu liknelser, utan är nöjda med själva huvuddragen. Jesus ställer åhörarskaran där nere vid havsstranden i kontrast till sina vetgiriga lärjungar som har kommit till honom i huset och säger:

”Med det mått som ni mäter med skall ni få mätt åt er, ja, ännu mera skall bli er tilldelat.” Lärjungarna ger Jesus ett fullt mått av intresse och uppmärksamhet, och de blir därför välsignade med mera undervisning. Som svar på lärjungarnas uppmaning ger Jesus därför följande förklaring:

”Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det kungarikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är Djävulen. Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördefolket är änglar.”

Efter att ha identifierat de olika dragen i sin liknelse beskriver Jesus hur utgången skall bli. Vid avslutningen på tingens ordning, säger han, skall skördefolket, dvs. änglarna, skilja ogräslika falska kristna från de äkta ”kungarikets söner”. Sedan kommer ”den ondes söner” att prisges åt tillintetgörelse, men Guds kungarikes söner, ”de rättfärdiga”, kommer att lysa klart i sin Faders rike.

Därefter välsignar Jesus sina vetgiriga lärjungar med ytterligare tre liknelser. Först säger han: ”Himlarnas kungarike är likt en skatt som gömts i åkern och som en man fann och i sin tur gömde; och i sin glädje går han bort och säljer så mycket han har och köper den åkern.”

”Återigen”, fortsätter han, ”är himlarnas kungarike likt en resande köpman som sökte efter fina pärlor. Sedan han hade funnit en enda mycket värdefull pärla, gick han bort och sålde utan dröjsmål allting, så mycket han hade, och köpte den.”

Jesus själv är lik den man som finner en gömd skatt och den köpman som finner en mycket värdefull pärla. Han sålde, så att säga, allting när han övergav sin höga ställning i himlen och blev en enkel människa. Som människa här på jorden blir han sedan utsatt för smälek och hätsk förföljelse och bevisar sig värdig att bli härskare i Guds kungarike.

Jesu efterföljare ställs också inför samma uppfordran att sälja allting för att vinna den storslagna belöningen att antingen få bli medregenter tillsammans med Kristus eller vara bland Rikets jordiska undersåtar. Kommer vi att betrakta vår andel i Guds kungarike som något som är värdefullare än allt annat i livet, som en ovärderlig skatt eller en mycket dyrbar pärla?

Slutligen liknar Jesus ”himlarnas kungarike” vid ett dragnät som drar samman fisk av varje slag. När de olika fisksorterna skils från varandra, samlas de fina ihop, men de odugliga kastas bort. Så, säger Jesus, kommer det att vara vid avslutningen på tingens ordning; änglarna kommer då att avskilja de onda från de rättfärdiga och prisge de onda åt tillintetgörelse.

Jesus själv är den som påbörjar detta fiske, och han uppmanar sina första lärjungar att bli ”människofiskare”. Under änglarnas överinseende fortsätter sedan detta fiske århundradena igenom. Slutligen kommer den tid då det är dags att hala upp ”dragnätet”, som representerar alla de organisationer på jorden som utger sig för att vara kristna, också församlingen av smorda kristna.

Även om den odugliga fisken kastas bort och tillintetgörs, bevaras lyckligtvis den ”fina” fisken. Genom att lägga i dagen samma uppriktiga önskan att öka vår kunskap och förståelse som Jesu lärjungar gjorde kan vi bli välsignade, inte bara med mera undervisning, utan med evigt liv. Matteus 13:1—52; Markus 4:1—34; Lukas 8:4—18; Psalm 78:2; Jesaja 6:9, 10.

▪ När och var talar Jesus till folkskarorna i liknelser?

▪ Vilka fem liknelser berättar Jesus nu för folkskarorna?

▪ Varför säger Jesus att senapsfröet är det minsta av alla frön?

▪ Varför talar Jesus till människorna i liknelser?

▪ På vilket sätt skiljer sig Jesu lärjungar från folkskarorna?

▪ Vilken förklaring ger Jesus till liknelsen om såningsmannen?

▪ På vilket sätt skiljer sig lärjungarna från folkskarorna på stranden?

▪ Vem eller vad symboliseras av såningsmannen, åkern, den utmärkta säden, fienden, skörden och skördefolket?

▪ Vilka ytterligare tre liknelser gav Jesus sina lärjungar, och vad kan vi lära av dem?