Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Källan till lycka

Källan till lycka

Kapitel 75

Källan till lycka

UNDER sin tjänst i Galileen har Jesus utfört underverk, och nu upprepar han dessa underverk i Judeen. Så till exempel driver han ut ur en man en demon som har hindrat mannen från att tala. Folkskarorna förundrar sig, men hans kritiker kommer med samma invändning som man framförde i Galileen, då de påstår: ”Han driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, demonernas härskare.” Andra vill ha ännu fler bevis från Jesus beträffande hans identitet, och de försöker fresta honom genom att be om ett tecken från himlen.

Jesus, som förstår deras tankar, ger samma svar till sina kritiker i Judeen som han gav i Galileen. Han konstaterar att varje kungarike som är söndrat mot sig självt blir ödelagt. ”Så om också Satan är söndrad mot sig själv”, säger han, ”hur kommer hans kungarike att bestå?” Han visar sedan att hans kritiker är inne på en farlig väg genom att säga: ”Men om det är med hjälp av Guds finger som jag driver ut demonerna, då har ju faktiskt Guds kungarike hunnit upp er.”

De som med egna ögon får se Jesu underverk borde ge samma gensvar som de människor som hundratals år tidigare fick se Mose utföra ett underverk. De utropade: ”Det är Guds finger!” Det var också ”Guds finger” som ristade in de tio buden på stentavlorna. Och det är ”Guds finger” — hans heliga ande eller verksamma kraft — som gör att Jesus kan driva ut demoner och bota sjuka. Guds kungarike har därför verkligen hunnit upp dessa kritiker, eftersom Jesus, Rikets förordnade kung, finns där mitt ibland dem.

För att belysa att hans förmåga att driva ut demoner är ett bevis på hans makt över Satan berättar han en liknelse om en välbeväpnad man som bevakar sin gård men blir besegrad av en som är starkare än han. Han upprepar också den liknelse som han berättade i Galileen om en oren ande. Anden lämnar en man, men när mannen inte fyller tomrummet med goda ting, återvänder anden tillsammans med sju andra, och mannens tillstånd blir ännu värre än det var från början.

Medan folkskarorna lyssnar till hans undervisning, höjer en kvinna rösten och utropar: ”Lyckligt är det moderliv som har burit dig och lyckliga de bröst som du har diat!” Eftersom alla judiska kvinnors önskan är att bli mor till en profet och i synnerhet till Messias, är det förståeligt att den här kvinnan säger så. Tydligen tyckte hon att Maria hade skäl att vara särskilt lycklig, eftersom hon var Jesu mor.

Men Jesus rättar genast till kvinnans uppfattning om den verkliga källan till lycka. ”Nej”, säger han, ”lyckliga är snarare de som hör Guds ord och bevarar det!” Jesus antydde aldrig på minsta sätt att hans mor, Maria, skulle visas särskild ära. I stället visade han att verklig lycka kommer av att man är trogen i sin tjänst för Gud och inte av några fysiska band eller prestationer.

Precis som i Galileen fortsätter Jesus också med att tillrättavisa folket i Judeen för att de bett om ett tecken från himlen. Han säger till dem att inget annat tecken skall ges dem utom Jonas tecken. Jona blev ett tecken både genom sina tre dagar i fiskens buk och genom sitt frimodiga predikande, som resulterade i att nineviterna drevs att ändra sinne. Jesus säger: ”Men se! här är något mer än Jona.” Drottningen av Saba blev likaså förundrad över Salomos vishet. Jesus säger också: ”Men se! här är något mer än Salomo.”

Jesus förklarar att när någon tänder en lampa, sätter han den inte i ett valv eller under ett sädesmått, utan på ett lampställ, så att människor kan se ljuset. Han kanske därigenom vill antyda att detta att undervisa och utföra underverk bland dessa hårdnackade människor är jämförbart med att dölja en lysande lampa. Sådana människors ögon är inte ogrumlade, rätt inställda, och underverken fyller därför inte sitt syfte.

Jesus har just drivit ut en demon och har fått en stum man att tala. Detta borde motivera människor med ogrumlade eller rätt inställda ögon att uttrycka sin uppskattning av denna fantastiska bedrift och förkunna de goda nyheterna! Men dessa kritiker gör inte det. Jesus slutar därför med att säga: ”Var därför påpasslig. Kanske ljuset som är i dig är mörker. Om alltså hela din kropp är upplyst och inte har någon mörk del alls, kommer den hel och hållen att vara så upplyst som när en lampa lyser på dig med sitt flödande ljus.” Lukas 11:14—36; 2 Moseboken 8:18, 19; 31:18; Matteus 12:22, 28.

▪ Hur reagerar människorna när Jesus botar en man?

▪ Vad är ”Guds finger”, och på vilket sätt hade Guds kungarike hunnit upp Jesu åhörare?

▪ Vad är källan till verklig lycka?

▪ Hur kan man ha ett ogrumlat öga?