Kapitel 84

Lärjungaskapets förpliktelser

EFTER att ha gästat den kände fariséen, som tydligen är medlem av Sanhedrin, ger sig Jesus av och fortsätter mot Jerusalem. Stora folkskaror följer honom. Men vad är deras motiv? Vad är egentligen inbegripet i att bli en sann lärjunge?

När de nu färdas tillsammans, vänder sig Jesus till folkskarorna och gör dem kanhända chockerade när han säger: ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och mor och hustru och barn och bröder och systrar, ja, och till och med sin egen själ, kan han inte vara min lärjunge.”

Vad menar Jesus? Jesus säger inte här att hans efterföljare bokstavligt talat skall hata sina släktingar. De måste i stället hata dem i den bemärkelsen att de älskar dem mindre än de älskar honom. Jesu förfader Jakob sägs ha ”hatat” Lea och älskat Rakel, vilket innebar att Lea var mindre älskad än hennes syster Rakel.

Lägg också märke till att Jesus sade att en lärjunge skulle hata ”till och med sin egen själ”, sitt liv. Vad Jesus menar är att en sann lärjunge måste älska honom mer än han älskar sitt eget liv. Jesus vill således understryka att det är ett mycket stort ansvar förbundet med att bli hans lärjunge. Det är inte något man skall göra utan att tänka sig noga för.

Svårigheter och förföljelse är något man kan förvänta när man blir en Jesu lärjunge, som han vidare antyder: ”Vemhelst som inte bär sin tortyrpåle och följer mig, han kan inte vara min lärjunge.” En sann lärjunge måste alltså vara villig att bära samma smälek som Jesus fick utstå och till och med, om så är nödvändigt, dö för Guds fienders hand, vilket Jesus snart skall göra.

Det kristna lärjungaskapets förpliktelser är därför något som de folkskaror som följer honom måste ägna mycket noggrann eftertanke åt. Jesus understryker detta med hjälp av en liknelse. ”Till exempel”, säger han, ”vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ner och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog till att fullborda det? Annars kanske han lägger grunden men inte duger till att göra det färdigt, och alla åskådarna kan börja göra narr av honom och säga: ’Den människan började bygga men dög inte till att göra det färdigt.’”

Jesus vill alltså visa de folkskaror som följer honom att de, innan de blir hans lärjungar, bör vara fullt och fast övertygade om att de kan fullgöra det som krävs, precis som en man som vill bygga ett torn redan innan han börjar bygga förvissar sig om att han har de medel som krävs för att fullborda det. Jesus fortsätter med att framställa ännu en liknelse:

”Eller vilken kung, på marsch för att i krig drabba samman med en annan kung, sätter sig inte först ner och lägger råd om han är i stånd att med tio tusen man mäta sig med den som kommer emot honom med tjugo tusen? Om han faktiskt inte kan göra det, då sänder han ut en beskickning, medan denne ännu är långt borta, och anhåller om fred.”

Jesus betonar sedan själva lärdomen i dessa liknelser och säger: ”Därför är det så att ingen av er som inte säger farväl till alla sina tillhörigheter kan vara min lärjunge.” Det är detta som de folkskaror som följer honom, ja alla människor som lär känna Kristus, måste vara villiga att göra. De måste vara beredda att offra allt de har — alla sina tillhörigheter, ja själva livet — om de skall kunna bli hans lärjungar. Är du villig att göra det?

”Visst är salt utmärkt”, fortsätter Jesus. I sin bergspredikan hade han sagt att hans lärjungar var ”jordens salt” och menade med det att de skulle ha ett konserverande inflytande på människor, precis som bokstavligt salt är ett konserveringsmedel. ”Men om själva saltet mister sin kraft, vad skall det då kryddas med? Varken för jorden eller för gödselhögen är det då lämpligt”, konstaterar Jesus. ”Man kastar ut det. Den som har öron att höra med, han må höra.”

Jesus vill med detta visa att även de som har varit hans lärjungar under någon tid måste ta sig till vara så att de inte försvagas i sin beslutsamhet att fortsätta på den inslagna vägen. Om de gör det, skulle de inte vara till någon nytta, utan bli till åtlöje för världen och olämpliga som Guds tjänare, ja faktiskt till smälek för Gud. I likhet med förorenat salt som mist sin kraft kommer de då att bli utkastade, tillintetgjorda. Lukas 14:25—35; 1 Moseboken 29:30—33; Matteus 5:13.

▪ Vad innebär det att ”hata” sina släktingar och sig själv?

▪ Vilka två liknelser framställer Jesus, och vad är innebörden i dem?

▪ Vad är lärdomen i det som Jesus avslutningsvis säger beträffande salt?