Kapitel 55

Många lärjungar slutar följa Jesus

JESUS undervisar i en synagoga i Kapernaum om sin uppgift som det sanna brödet från himlen. Hans resonemang är tydligen en vidareutveckling av det samtal som han påbörjade med människorna när de fann honom vid återkomsten från östra sidan av Galileens hav, där de hade ätit av bröden och fiskarna, som Jesus mirakulöst hade sörjt för.

Jesus fortsätter sitt samtal med orden: ”Det bröd som jag skall ge är mitt kött till förmån för världens liv.” Bara två år tidigare, på våren år 30 v.t., hade Jesus sagt till Nikodemos att Gud älskade världen så mycket att han gav sin Son som Räddare. Det Jesus nu vill visa är att vemhelst av människovärlden som symboliskt talat äter av hans kött, genom att utöva tro på det offer som han snart skall frambära, kan få evigt liv.

Människorna tar emellertid anstöt av Jesu ord. ”Hur kan den här mannen ge oss sitt kött att äta?” frågar de. Jesus vill att hans åhörare skall förstå att det skall ske på ett bildligt sätt. För att understryka detta säger han därför något som är ännu mer anstötligt, om det tas bokstavligt.

”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod”, förklarar Jesus, ”har ni inget liv i er själva. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den sista dagen; ty mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han förblir i gemenskap med mig och jag i gemenskap med honom.”

Det är sant att om Jesus med dessa ord uppmuntrade till kannibalism, så skulle hans undervisning förefalla synnerligen motbjudande. Men Jesus menar naturligtvis inte att de bokstavligt talat skall äta hans kött eller dricka hans blod. Han vill helt enkelt framhålla att alla som skall få evigt liv måste utöva tro på det offer som han skall frambära då han ger ut sin fullkomliga mänskliga kropp och gjuter ut sitt livsblod. Men till och med bland hans lärjungar finns det många som inte försöker förstå hans undervisning, utan invänder: ”Det talet är chockerande; vem kan lyssna till det?”

Jesus vet att många av hans lärjungar muttrar om detta, och därför säger han till dem: ”Får detta er att snava och falla? Hur vore det då, om ni skulle få se Människosonen stiga upp dit där han förut var? ... De ord som jag har talat till er är ande och är liv. Men det är några av er som inte tror.”

Jesus fortsätter: ”Det är därför som jag har sagt till er: Ingen kan komma till mig om det inte förunnas honom av Fadern.” Till följd av detta går många av hans lärjungar bort och slutar följa honom. Jesus vänder sig därför till sina tolv apostlar och frågar: ”Inte vill väl ni också gå bort?”

Petrus svarar: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds Helige.” Vilket fint uttryck för lojalitet, trots att Petrus och de andra apostlarna kanske inte helt och fullt förstått Jesu undervisning i denna fråga!

Jesus gläder sig säkert över Petrus’ svar, men ändå säger han: ”Har jag inte utvalt er, ni tolv? Ändå är en av er en baktalare.” Han talar om Judas Iskariot. Det är möjligt att Jesus vid detta tillfälle upptäcker något hos Judas som innebär en ”början” eller ett första steg på en orätt kurs.

Jesus har just gjort människorna besvikna genom att motsätta sig deras försök att göra honom till kung, och de kanske därför resonerar som så: Hur kan denne vara Messias, om han inte vill ikläda sig Messias’ rättmätiga roll? Detta var troligen också en sak som människorna hade i färskt minne. Johannes 6:51—71; 3:16.

▪ För vilka ger Jesus sitt kött, och i vilken bemärkelse ”äter” de hans kött?

▪ Vilka ytterligare ord av Jesus chockerar människorna, men vad är det han vill framhålla?

▪ När många slutar följa Jesus, vad svarar då Petrus?