Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Middag hos en farisé

Middag hos en farisé

Kapitel 76

Middag hos en farisé

SEDAN Jesus svarat några kritiker, som har ifrågasatt källan till hans makt att bota en man som inte kunde tala, blir han inbjuden till middag hos en farisé. Innan fariséerna börjar äta, utför de en rituell tvättning av händerna ända upp till armbågen. Så gör de före och efter varje måltid och till och med mellan rätterna. Även om den seden inte är något brott mot Guds skrivna lag, går den utöver vad Gud kräver i fråga om ceremoniell renhet.

När Jesus inte följer den seden, blir hans värd förvånad. Även om hans förvåning kanske inte kommer till uttryck i ord, urskiljer Jesus den och säger: ”Nu, ni fariséer, ni gör bägarens och skålens utsida ren, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. Ni oförnuftiga! Han som har gjort utsidan har också gjort det inre, eller hur?”

Jesus avslöjar därigenom fariséernas skrymteri. De renar på ett rituellt sätt sina händer men bryr sig inte om att rena hjärtat från ondska. Han ger dem rådet: ”Ge ... som barmhärtighetsgåvor de ting som är inuti, och se! allt annat är rent beträffande er.” Deras givande bör drivas av kärlek som kommer från hjärtat och inte av den önskan de har att göra intryck på andra under sken av rättfärdighet.

”Ve er, fariséer”, fortsätter Jesus, ”eftersom ni ger tiondelen av myntan och rutan och varje annat slag av grönsaker, men ni förbigår rättvisan och Gudskärleken! Dessa ting var ni pliktiga att göra, men ändå inte försumma de där andra.” Guds lag till Israel kräver att man betalar tionde, dvs. en tiondel, av skördeprodukterna. Myntan och rutan är små växter, örter, som används för att smaksätta maten. Fariséerna är noga med att också betala en tiondel av dessa obetydliga örter, men Jesus fördömer dem för att de försummar de viktigare kraven, som går ut på att visa kärlek, utöva omtanke och vara blygsam.

Jesus går vidare i sitt fördömande av dem och säger: ”Ve er, fariséer, eftersom ni älskar de främsta sittplatserna i synagogorna och hälsningarna på torgen! Ve er, eftersom ni är såsom de minnesgravar som inte märks, så att människor går på dem och inte vet om det!” Deras orenhet syns inte på utsidan. Fariséernas religion är en yttre uppvisning men har inget inre värde. Den grundar sig på skrymteri.

En laglärd, en av dem som är kunniga i Guds lag, har lyssnat på de här fördömande orden och invänder: ”Lärare, när du säger dessa ting, förolämpar du också oss.”

Jesus ställer även dessa experter på Lagen till svars och säger: ”Ve också er, ni som är kunniga i Lagen, eftersom ni tynger ner människorna med bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte vid bördorna med ett enda av era fingrar! Ve er, därför att ni bygger upp profeternas minnesgravar, men era förfäder dödade dem!”

De bördor som Jesus nämner är de muntliga traditionerna, men dessa laglärda vill inte avlägsna ens en enda liten föreskrift för att göra det lättare för människorna. Jesus framhåller att de till och med har gett sitt bifall till morden på profeterna, och därför varnar han dem: ”’Alla profeternas blod som utgjutits från världens grundläggning ... [skall] utkrävas av denna generation, från Abels blod intill blodet av Sakarja, som blev dräpt mellan altaret och huset.’ Ja, säger jag er, det skall utkrävas av denna generation.”

Den värld av människor som kan få del av återlösningen började med de barn som Adam och Eva födde. Därför kan det sägas att Abel levde vid ”världens grundläggning”. Efter det ondskefulla mordet på Sakarja skövlade en syrisk styrka Juda. Men Jesus förutsäger en ännu värre tillintetgörelse av hans egen generation till följd av dess ännu större ondska. Den tillintetgörelsen inträffar omkring 38 år senare, år 70 v.t.

Jesus fortsätter att fördöma dem och säger: ”Ve er, ni som är kunniga i Lagen, eftersom ni har tagit bort kunskapens nyckel; själva har ni inte kommit in, och dem som var på väg in har ni hindrat!” Dessa experter på Lagen är förpliktade att förklara Guds ord för människorna och uttyda dess innebörd. Men de gör inte det, utan berövar till och med människorna möjligheten att få kunskap.

Fariséerna och lagexperterna blir ursinniga på Jesus, därför att han har avslöjat dem. När han lämnar huset, börjar de ansätta honom våldsamt och bestorma honom med frågor. De försöker förleda honom att säga något som gör att de kan få honom gripen. Lukas 11:37—54; 5 Moseboken 14:22; Mika 6:8; 2 Krönikeboken 24:20—25.

▪ Varför fördömer Jesus fariséerna och lagexperterna?

▪ Vilka bördor har de laglärda lagt på människorna?

▪ När inträffade ”världens grundläggning”?