Kapitel 93

När Människosonen uppenbaras

MEDAN Jesus fortfarande befinner sig ganska långt norrut (i Samarien eller Galileen), frågar fariséerna honom när Guds kungarike skall komma. De tror att det skall upprättas med stor pompa och ståt, men Jesus säger: ”Guds kungarike kommer inte med påfallande märkbarhet, inte heller skall man säga: ’Se här!’ eller: ’Där!’ Ty se! Guds kungarike är i er mitt.”

Uttrycket ”i er mitt” har ibland översatts med ”invärtes i eder”. Somliga har därför trott att Jesus menade att Guds kungarike härskar i Guds tjänares hjärtan. Men Guds kungarike kan naturligtvis inte finnas i hjärtat hos dessa trolösa fariséer som Jesus talar med. Det finns ändå i deras mitt, eftersom den förordnade kungen i Riket, Jesus Kristus, finns mitt ibland dem.

Det är förmodligen först sedan fariséerna har gett sig av som Jesus nu börjar tala lite närmare med sina lärjungar om Guds kungarikes ankomst. Han tänker särskilt på sin framtida närvaro som kung i Guds rike, när han varnande säger: ”Man skall säga till er: ’Se där!’ eller: ’Se här!’ Gå då inte ut eller sätt efter dem [dessa falska messiasgestalter]. Ty alldeles som blixten med sin ljungeld lyser från ett håll under himlen till ett annat håll under himlen, så skall Människosonen vara.” Vad Jesus menar är att alldeles som blixten syns över ett mycket stort område, så kommer också bevisen för hans närvaro som kung i Guds rike att vara tydligt urskiljbara för alla som önskar se dem.

Jesus drar sedan paralleller med några forntida händelser för att visa hur människors inställning kommer att vara under hans framtida närvaro. Han förklarar: ”Alldeles som det gick till i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar. ... Likaså: alldeles som det gick till i Lots dagar: man höll på med att äta, med att dricka, med att köpa, med att sälja, med att plantera, med att bygga. Men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och tillintetgjorde dem alla. På samma sätt skall det vara den dagen då Människosonen skall uppenbaras.”

Jesus menar inte att människorna på Noas tid och Lots tid blev tillintetgjorda bara därför att de ägnade sig åt sådana normala aktiviteter som att äta, dricka, köpa, sälja, plantera och bygga. Även Noa och Lot och deras familjer gjorde detta. Men de andra ägnade sig åt sådana dagliga bestyr utan att ta någon notis om Guds vilja, och det var därför de blev tillintetgjorda. Av samma anledning kommer människor att bli tillintetgjorda när Kristus uppenbaras under den stora vedermöda som skall drabba den här tingens ordning.

För att understryka hur viktigt det är att människor reagerar snabbt, när de ser bevisen för hans framtida närvaro som kung i Guds rike, tillägger Jesus: ”På den dagen bör den som är uppe på taket men vars lösöre är i huset inte gå ner för att hämta det, och likaså den som är ute på fältet, han bör inte vända åter till tingen bakom sig. Kom ihåg Lots hustru.”

När tecknet på Kristi närvaro börjar visa sig, kan människor inte låta sin kärlek till materiella ägodelar hindra dem från att vidta snabba åtgärder. På väg ut ur Sodom såg sig Lots hustru tydligen längtansfullt tillbaka på de ting hon lämnat bakom sig och blev därför en saltstod.

Jesus fortsätter nu att beskriva den situation som skulle råda under hans framtida närvaro och säger till sina lärjungar: ”Den natten skall två män befinna sig i en säng; den ene skall tas med, men den andre skall lämnas kvar. Två kvinnor skall hålla på att mala på samma kvarn; den ena skall tas med, men den andra skall lämnas kvar.”

Att människor ”tas med” är en parallell till att Noa fick gå in i arken tillsammans med sin familj och att änglarna förde Lot och hans familj ut ur Sodom. Det betyder räddning. Att ”lämnas kvar” betyder däremot tillintetgörelse.

När lärjungarna hör detta, frågar de: ”Vart, Herre?”

”Där kroppen är, där kommer också örnarna att samlas”, svarar Jesus. De som ”tas med” till räddning är som skarpsynta örnar i det att de församlas till ”kroppen”. Kroppen har avseende på den rätte Kristus vid hans osynliga närvaro som kung i Guds rike och på den andliga festmåltid som Jehova då bjuder på. Lukas 17:20—37; 1 Moseboken 19:26.

▪ På vilket sätt var Guds kungarike i fariséernas mitt?

▪ På vilket sätt kan Kristi närvaro liknas vid blixten?

▪ Varför kommer somliga människor att på grund av sitt handlingssätt bli tillintetgjorda under Kristi närvaro?

▪ Vad innebär uttrycken ”tas med” och ”lämnas kvar”?