Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Planera för framtiden med praktisk vishet

Planera för framtiden med praktisk vishet

Kapitel 87

Planera för framtiden med praktisk vishet

JESUS har just berättat liknelsen om den förlorade sonen för en folkskara bestående av hans lärjungar, oärliga uppbördsmän och andra kända syndare samt skriftlärda och fariséer. Nu vänder han sig till lärjungarna och framställer en liknelse om en rik man som har fått en ogynnsam rapport om sin husföreståndare eller förvaltare.

Jesus berättar att den rike mannen kallar till sig sin förvaltare och talar om för honom att han tänker avskeda honom. ”Vad skall jag göra, när min herre nu kommer att ta ifrån mig förvaltarskapet?” undrar förvaltaren. ”Gräva orkar jag inte, tigga skäms jag för. Jo, nu vet jag vad jag skall göra, så att folk kommer att ta emot mig hemma hos sig, när jag blir avsatt från förvaltarskapet.”

Vad är förvaltarens plan? Han kallar till sig dem som står i skuld hos hans herre. ”Hur mycket är du skyldig?” frågar han dem.

Den förste svarar: ”Hundra batmått [2.200 liter] olivolja.”

”Ta din skriftliga överenskommelse tillbaka och sätt dig och skriv fort femtio”, säger han till denne.

Därefter säger han till en annan: ”Du då, hur mycket är du skyldig?”

Han säger: ”Hundra kormått [22.000 liter] vete.”

”Ta din skriftliga överenskommelse tillbaka och skriv åttio.”

Förvaltaren är i sin fulla rätt att skriva ner sin herres fordringar, eftersom han fortfarande har ansvar för sin herres ekonomi. Genom att skriva ner skulderna gör han sig till vän med sådana som kan återgälda honom när han förlorar sitt arbete.

När hans herre hör vad som har hänt, blir han imponerad. Faktum är att han ”berömde sin förvaltare, därför att han, fastän orättfärdig, hade handlat med praktisk vishet”. Jesus tillägger: ”Denna tingens ordnings söner är nämligen klokare i praktiskt avseende gentemot sin egen generation än ljusets söner är.”

Jesus tar nu fram själva lärdomen i liknelsen och uppmanar sina lärjungar: ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen, så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna.”

Jesus berömmer inte förvaltaren för hans orättfärdighet, utan för hans framsynta, praktiska vishet. ”Denna tingens ordnings söner” är ofta smarta nog att använda sina pengar eller sin ställning till att bli vänner med sådana som kan göra dem vissa gentjänster. Guds tjänare, ”ljusets söner”, bör därför också använda sina materiella tillgångar, ”den orättfärdiga rikedomen”, på ett vist sätt som är till nytta för dem själva.

Men som Jesus säger bör de med hjälp av denna rikedom göra sig till vän med dem som kan ta emot dem ”i de eviga hyddorna”. När det gäller medlemmar av den lilla hjorden, befinner sig dessa hyddor i himlen; för de ”andra fåren” befinner de sig på den paradisiska jorden. Eftersom det endast är Jehova Gud och hans Son som kan ta emot människor i dessa hyddor, bör vi sträva efter att uppodla vänskap med dem genom att använda all ”orättfärdig” rikedom som vi kan ha till att understödja Rikets intressen. När sedan våra materiella rikedomar tar slut eller går förlorade, vilket de med all säkerhet kommer att göra, kommer vår eviga framtid att vara säker och trygg.

Jesus fortsätter sedan med att säga att de som är trogna även i fråga om dessa materiella, dessa ”minsta”, ting också kommer att vara trogna i frågor av större betydelse. ”Alltså”, säger han vidare, ”om ni inte har visat er trogna i förbindelse med den orättfärdiga rikedomen, vem skall då anförtro er det som är sant [dvs. andliga ting eller Rikets intressen]? Och om ni inte har visat er trogna i förbindelse med det som är en annans [de Rikets intressen som Gud har anförtrott sina tjänare], vem skall då ge er något för egen del [belöningen i form av liv i de eviga hyddorna]?”

Vi kan helt enkelt inte vara Guds sanna tjänare och samtidigt vara slavar åt den orättfärdiga rikedomen, materiell rikedom, som Jesus avslutningsvis säger: ”Ingen hustjänare kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” Lukas 15:1, 2; 16:1—13; Johannes 10:16.

▪ Hur går förvaltaren i Jesu liknelse till väga för att bli vän med dem som kan vara till hjälp för honom längre fram?

▪ Vad är ”den orättfärdiga rikedomen”, och hur kan vi skaffa oss vänner med hjälp av den?

▪ Vilka kan ta emot oss ”i de eviga hyddorna”, och vad avses med dessa hyddor?