Kapitel 111

Tecknet på de sista dagarna

DET är tisdag eftermiddag. Medan Jesus sitter på Olivberget och blickar ut över templet nedanför, kommer Petrus, Andreas, Jakob och Johannes till honom och vill tala med honom. De undrar hur det skall gå med templet, eftersom Jesus just har förutsagt att sten inte skall lämnas på sten i det.

Men tydligen har de också något annat i tankarna när de tar upp saken med Jesus. Några veckor tidigare hade han talat om sin ”närvaro”, en tid under vilken ”Människosonen skall uppenbaras”. Och vid ett tidigare tillfälle hade han talat med dem om ”avslutningen på tingens ordning”. Apostlarna är därför mycket nyfikna.

”Säg oss”, ber de Jesus, ”när skall dessa ting inträffa [ting som resulterar i Jerusalems och dess tempels förstöring], och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Detta är egentligen en tredelad fråga. För det första vill de ha upplysningar om förstöringen av Jerusalem och dess tempel, för det andra om Jesu närvaro som kung i Guds rike och för det tredje om slutet på hela denna tingens ordning.

I sitt utförliga svar besvarar Jesus alla tre delfrågorna. Han ger dem ett tecken som tydligt visar när den judiska tingens ordning skall upphöra. Men inte nog med det — han ger dem också ett tecken som skall göra hans framtida lärjungar uppmärksamma på att de lever under hans närvaro och nära slutet på hela denna tingens ordning.

Allteftersom åren går lägger apostlarna märke till att Jesu profetia går i uppfyllelse. Ja, just de ting som han förutsagt börjar inträffa i deras livstid. Kristna som är vid liv 37 år senare, år 70 v.t., blir därför inte överrumplade när det judiska systemet och dess tempel drabbas av tillintetgörelse.

Kristi närvaro och avslutningen på tingens ordning inträffar dock inte år 70 v.t. Hans närvaro som kung i Guds rike infaller mycket senare. Men när? En granskning av Jesu profetia avslöjar detta.

Jesus förutsäger att det kommer att bli ”krig och rykten om krig”. ”Nation skall resa sig mot nation”, säger han, och det kommer också att bli hungersnöd, jordbävningar och farsoter. Hans lärjungar kommer att bli hatade och dödade. Falska profeter kommer att uppstå och vilseleda många. Laglösheten kommer att tillta och kärleken hos flertalet svalna. Samtidigt kommer de goda nyheterna om Guds kungarike att bli predikade till ett vittnesbörd för alla nationerna.

Jesu profetia har visserligen en begränsad uppfyllelse under tiden före Jerusalems förstöring år 70 v.t., men den större uppfyllelsen äger rum under hans närvaro och avslutningen på tingens ordning. En noggrann granskning av världshändelserna sedan år 1914 visar att Jesu betydelsefulla profetia har fått sin större uppfyllelse sedan det året.

En annan del av tecknet är framträdandet av något som Jesus kallar ”vämjeligheten som vållar ödeläggelse”. År 66 v.t. framträder denna vämjelighet i form av Roms ”lägrade härar”, som omringar Jerusalem och underminerar tempelmuren. ”Vämjeligheten” står på en plats där den inte borde stå.

I den större uppfyllelsen av tecknet är denna vämjelighet Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna. Denna organisation för världsfred betraktas av kristenheten som en ersättning för Guds kungarike. Så vämjeligt! Med tiden kommer därför de politiska makter som är förbundna med FN att vända sig mot kristenheten (det motbildliga Jerusalem) och ödelägga den.

Jesus förutsäger därför: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma.” Jerusalems förstöring år 70 v.t. är verkligen en stor vedermöda, i vilken över en miljon människor uppges ha blivit dödade. Den större uppfyllelsen av denna del av Jesu profetia kommer att bli oerhört mycket mer omfattande.

Förtröstansfulla under de sista dagarna

Tisdagen den 11 nisan lider mot sitt slut, och Jesus fortsätter att tala med sina apostlar om tecknet på sin närvaro som kung i Guds rike och om slutet på tingens ordning. Han varnar dem för att följa efter falska krister. Han förklarar att sådana kommer att uppträda ”för att om möjligt vilseleda även de utvalda”. Men likt skarpsynta örnar kommer dessa utvalda att församlas där den sanna andliga födan står att finna, nämligen hos den sanne Kristus vid hans osynliga närvaro. De kommer inte att låta sig vilseledas och skockas kring en falsk Kristus.

Falska krister kan framträda endast i synlig gestalt. I kontrast till detta kommer Jesu närvaro att vara osynlig. Jesus säger att efter vedermödans utbrott ”skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken”. Ja, denna period kommer att vara den mörkaste i människans hela tillvaro. Det kommer att vara som om solen var förmörkad under dagen och som om månen inte gav sitt sken om natten.

”Himlarnas krafter skall skakas”, fortsätter Jesus. Han visar således att de fysiska himlarna kommer att anta ett hotfullt utseende. Våld och fruktan kommer att gripa omkring sig i en utsträckning som saknar motstycke i människans historia.

Jesus förklarar att detta kommer att resultera i ”ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets rytande och dess upprördhet, medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. Ja, när denna den mörkaste perioden i människans historia närmar sig sitt slut, ”skall Människosonens tecken visa sig i himlen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer”.

Men inte alla människor kommer att jämra sig och klaga när Människosonen kommer ”med kraft” för att tillintetgöra denna onda tingens ordning. De ”utvalda”, de 144.000 som skall få del med Kristus i hans himmelska kungarike, kommer inte att jämra sig, och det kommer inte heller deras följeslagare, de som Jesus tidigare kallat sina ”andra får”. Trots att de lever under den mörkaste perioden i människans historia, ger de gensvar på Jesu uppmuntrande ord: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.”

För att de av hans lärjungar som skulle komma att leva under de sista dagarna skulle kunna avgöra när slutet var nära framställer Jesus följande liknelse: ”Betrakta fikonträdet och alla de andra träden: När de redan knoppas, vet ni av er själva, av vad ni ser, att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni också, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds kungarike är nära. I sanning säger jag er: Denna generation skall visst inte försvinna förrän allting inträffar.”

När hans lärjungar ser att alla de olika dragen i tecknet går i uppfyllelse, bör de alltså inse att slutet på denna tingens ordning är nära och att Guds kungarike inom kort kommer att utplåna all ondska. Ja, slutet kommer faktiskt att inträffa inom de människors livstid som ser uppfyllelsen av allt det Jesus förutsäger! Jesus riktar sig nu till de lärjungar som skulle vara vid liv under dessa kritiska sista dagar och säger varnande:

”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.”

De förståndiga och de dåraktiga jungfrurna

Jesus har just besvarat apostlarnas fråga om tecknet på hans närvaro som kung i Guds rike. Nu framställer han tre liknelser eller illustrationer som beskriver ytterligare drag i detta tecken.

Uppfyllelsen av var och en av dessa liknelser skulle tydligt kunna urskiljas av dem som lever under hans närvaro. Han inleder den första liknelsen med följande ord: ”Då skall himlarnas kungarike bli likt tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var dåraktiga, och fem var omdömesgilla.”

Uttrycket ”då skall himlarnas kungarike bli likt tio jungfrur” betyder inte att hälften av dem som skall få ärva det himmelska kungariket är dåraktiga och hälften omdömesgilla! Nej, vad Jesus menar är att det i förbindelse med himlarnas kungarike finns vissa drag som påminner om den ena eller den andra gruppen eller att vissa detaljer i förbindelse med Guds kungarike kommer att bli på det ena eller det andra sättet.

De tio jungfrurna symboliserar alla kristna som har eller påstår sig ha hoppet att få ingå i det himmelska kungariket. Det var vid pingsten år 33 v.t. som den kristna församlingen blev lovad i äktenskap åt den uppväckte, förhärligade Brudgummen, Jesus Kristus. Men bröllopet skulle äga rum i himlen någon gång i framtiden.

De tio jungfrurna i liknelsen går ut i syfte att välkomna brudgummen och sluta sig till bröllopsprocessionen. När brudgummen anländer, kommer de att lysa upp processionsvägen med sina lampor och på så sätt visa honom ära, när han för sin brud till det hus som han har ställt i ordning åt henne. Jesus fortsätter emellertid: ”De dåraktiga tog ... sina lampor men tog ingen olja med sig, då däremot de omdömesgilla tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När nu brudgummen dröjde, satt de alla och nickade och föll i sömn.”

Brudgummens långa dröjsmål ger en antydan om att Kristi närvaro som regerande kung skall inträffa i den avlägsna framtiden. Slutligen kommer han och bestiger sin tron år 1914. Under den långa natt som föregår denna tidpunkt faller alla jungfrurna i sömn. Men de blir inte fördömda för detta. De fördömande ord som riktas till de dåraktiga jungfrurna beror på att de inte har någon olja till sina kärl. Jesus beskriver nu hur jungfrurna vaknar strax innan brudgummen kommer: ”Mitt i natten ljöd ett rop: ’Här är brudgummen! Gå ut för att möta honom.’ Då steg alla jungfrurna upp och ställde i ordning sina lampor. De dåraktiga sade till de omdömesgilla: ’Ge oss något av er olja, för våra lampor är nära att slockna.’ De omdömesgilla svarade med orden: ’Kanske räcker det inte riktigt till åt både oss och er. Ge er i stället av till dem som säljer och köp åt er själva.’”

Oljan är en symbol av det som håller de sanna kristna lysande som ljusspridare. Det är Guds inspirerade ord, om vilket de kristna håller ett fast grepp, i förening med den heliga anden, som hjälper dem att förstå detta ord. Den andliga oljan gör det möjligt för de omdömesgilla jungfrurna att sprida ett välkomnande ljus för brudgummen under processionen fram till bröllopsfesten. Men den dåraktiga jungfruklassen har inte inom sig, i sina kärl, den andliga olja som de skulle behöva. Jesus beskriver därför vad som händer:

”När de [dåraktiga jungfrurna] var på väg bort för att köpa [olja], kom brudgummen, och de jungfrur som var redo gick in med honom till bröllopsfesten; och dörren stängdes igen. Efteråt kom också de övriga jungfrurna, och de sade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Till svar sade han: ’Jag säger er sanningen: Jag känner er inte.’”

När Kristus kommer i sitt himmelska kungarike, vaknar den omdömesgilla jungfruklassen av sanna smorda kristna till medvetande om sitt privilegium att få vara ljusspridare i denna mörka värld till ära för den återkomne Brudgummen. Men de som framställs i bild genom de dåraktiga jungfrurna är inte beredda på att ge honom ett sådant ärofullt mottagande. När tiden är inne kommer Kristus därför inte att öppna dörren till den himmelska bröllopsfesten för dem. Han lämnar dem kvar utanför i den här världens nattsvarta mörker, för att förgås tillsammans med alla andra som övar laglöshet. ”Var alltså ständigt vaksamma”, säger Jesus därför, ”eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.”

Liknelsen om talenterna

Jesus fortsätter samtalet med sina apostlar på Olivberget genom att framföra ännu en liknelse, den andra i en serie om tre. Några dagar tidigare, medan han befann sig i Jeriko, hade han berättat liknelsen om minorna för att visa att Guds kungarike ännu hörde den avlägsna framtiden till. Den liknelse som han nu framställer har visserligen en hel del gemensamt med liknelsen om minorna, men dess uppfyllelse har avseende på en verksamhet som skall pågå under Kristi närvaro som kung i Guds rike. Den illustrerar att hans lärjungar så länge de befinner sig på jorden måste arbeta med att föröka hans ”tillhörigheter”.

Jesus inleder liknelsen med att säga: ”Det [dvs. omständigheter som har med Guds kungarike att göra] är nämligen alldeles som när en man, beredd att resa utomlands, kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem.” Jesus är den man som, innan han reser ”utomlands”, dvs. till himlen, anförtror sina tillhörigheter åt sina slavar — de lärjungar som har utsikten att få ingå i det himmelska kungariket. Dessa tillhörigheter är inte materiella ägodelar, utan de symboliserar ett uppodlat fält med möjlighet att frambringa fler lärjungar.

Jesus anförtror sina tillhörigheter åt sina slavar strax innan han far upp till himlen. På vilket sätt gör han det? Genom att uppmana dem att fortsätta att arbeta på det uppodlade fältet, dvs. predika budskapet om Guds kungarike till jordens mest avlägsna delar. Som Jesus vidare säger: ”Åt en gav han fem talenter, åt en annan två, åt ännu en annan en enda, åt var och en efter hans egen förmåga; så reste han utomlands.”

De åtta talenterna — Kristi tillhörigheter — fördelas således bland slavarna efter vars och ens förmåga eller andliga förutsättningar. Slavarna betecknar olika klasser av lärjungar. Under det första århundradet inbegrep den klass som fick ta emot de fem talenterna tydligtvis apostlarna. Jesus går nu vidare och berättar att de slavar som fick ta emot fem respektive två talenter fördubblade dem genom att predika om Riket och göra lärjungar. Men den slav som hade fått en enda talent gömde den i jorden.

Jesus fortsätter: ”Efter en lång tid kom de där slavarnas herre och gjorde upp räkenskaperna med dem.” Det var inte förrän nu på 1900-talet, omkring 1.900 år senare, som Kristus återvände för att göra upp räkenskaperna, så det var verkligen ”efter en lång tid”. Jesus förklarar vidare:

”Den som hade fått fem talenter kom då fram och hade med sig fem talenter till och sade: ’Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig; se, jag har förtjänat fem talenter till.’ Hans herre sade till honom: ’Bra gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.’” Slaven som hade fått de två talenterna fördubblade likaså sitt anförtrodda gods och fick samma beröm och samma belöning.

På vilket sätt får dessa slavar gå in i sin Herres glädje? Deras Herres, Jesu Kristi, glädje är att få ta emot ”kungariket” när han far ”utomlands”, till sin Fader i himlen. Vad beträffar de trogna slavarna i våra dagar, gläder de sig mycket åt att de blivit betrodda med ökat ansvar i förbindelse med Guds kungarike, och när de fullbordar sitt jordiska liv, kommer deras glädje att kulminera då de uppväcks till det himmelska riket. Men hur förhåller det sig då med den tredje slaven?

”Herre, jag kände dig för att vara en fordrande människa”, säger denne slav klagande. ”Så jag blev rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.” Slaven vägrade med berått mod att arbeta på det uppodlade fältet — att predika och göra lärjungar. Hans herre kallar honom därför ”ond” och ”trög” och uttalar domen över honom: ”Ta ... talenten ifrån honom. ... Och kasta ut den oduglige slaven i mörkret utanför. Där skall vara hans gråt och tandagnisslan.” De som tillhör denna onda slavklass blir utkastade, vilket innebär att de blir berövade alla andliga glädjeämnen.

Det här utgör en allvarlig tankeställare för alla som gör anspråk på att vara Kristi efterföljare. Om de skall få ta emot hans beröm och belöning och undgå att bli utkastade i mörkret utanför och gå en slutlig undergång till mötes, måste de arbeta för att föröka sin himmelske Herres tillhörigheter genom att ha full del i predikoverket. Är du flitig i denna verksamhet?

När Kristus kommer som kung i Guds rike

Jesus är fortfarande med sina apostlar på Olivberget. Som svar på deras begäran om ett tecken på hans närvaro och på avslutningen på tingens ordning framställer han nu för dem den sista i en serie på tre liknelser. ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom”, börjar Jesus, ”då skall han sätta sig på sin härliga tron.”

Människor kan inte se änglar i deras himmelska härlighet. Så Människosonens, Jesu Kristi, ankomst med änglarna måste vara osynlig för människoögon. Ankomsten inträffar under år 1914. Men vilket syfte har den? Jesus förklarar: ”Alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.”

För att beskriva vad som kommer att ske med dem som blivit avskilda till den gynnade sidan säger Jesus: ”Sedan skall kungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.’” Fåren i den här liknelsen kommer inte att regera tillsammans med Kristus i himlen, utan de kommer att ärva ”kungariket” i den betydelsen att de kommer att få vara dess jordiska undersåtar. ”Världens grundläggning” inträffade då Adam och Eva fick barn som kunde dra nytta av Guds anordning för att återlösa människosläktet.

Men varför avskils fåren och ställs på kungens gynnade högra sida? ”För jag blev hungrig”, svarar kungen, ”och ni gav mig något att äta; jag blev törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var en främmande människa, och ni tog gästfritt emot mig; naken, och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni såg till mig. Jag var i fängelse, och ni kom till mig.”

Eftersom fåren är på jorden, vill de veta hur de har kunnat utföra sådana goda gärningar för sin himmelske kung. ”Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat”, frågar de, ”eller törstig, och gav dig något att dricka? När såg vi dig som en främmande människa och tog gästfritt emot dig, eller naken, och klädde dig? När såg vi dig sjuk eller i fängelse och gick till dig?”

”Jag säger er i sanning”, svarar kungen, ”i den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.” Kristi bröder är kvarlevan av de 144.000 på jorden, de som kommer att regera tillsammans med honom i himlen. Och att göra gott mot dem, säger Jesus, är detsamma som att göra gott mot honom själv.

Sedan riktar sig kungen till getterna. ”Bege er bort från mig, ni som har blivit förbannade, till den eviga elden som är beredd åt Djävulen och hans änglar. För jag blev hungrig, men ni gav mig inget att äta, och jag blev törstig, men ni gav mig inget att dricka. Jag var en främmande människa, men ni tog inte gästfritt emot mig; naken, men ni klädde mig inte; sjuk och i fängelse, men ni såg inte till mig.”

Getterna klagar emellertid: ”Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som en främmande människa eller naken eller sjuk eller i fängelse och betjänade dig inte?” Getterna får en ogynnsam dom på samma grund som fåren får en gynnsam dom. ”I den mån, som ni inte har gjort det mot en av dessa minsta [av mina bröder]”, svarar Jesus, ”har ni inte gjort det mot mig.”

Kristi närvaro som kung i Guds rike omedelbart före slutet på denna onda tingens ordning i den stora vedermödan kommer alltså att vara en tid av dom. Getterna ”skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga [fåren] till evigt liv”. Matteus 24:2—25:46; 13:40, 49; Markus 13:3—37; Lukas 21:7—36; 19:43, 44; 17:20—30; 2 Timoteus 3:1—5; Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 14:1—3.

▪ Vad föranleder apostlarnas fråga, men vad har de tydligen också i tankarna?

▪ Vilken del av Jesu profetia uppfylls år 70 v.t., men vad inträffar inte på den tiden?

▪ När får Jesu profetia sin första uppfyllelse, men när får den sin större uppfyllelse?

▪ Vad är ”vämjeligheten” i den första respektive den slutliga uppfyllelsen?

▪ Varför kan profetian om den stora vedermödan inte ha fått sin slutliga uppfyllelse i och med Jerusalems förstöring?

▪ Vilka världsförhållanden utmärker Kristi närvaro?

▪ När skall ”alla jordens stammar slå sig själva under jämmer”, men vad kommer Kristi efterföljare att göra?

▪ Vilken liknelse framställer Jesus för att hjälpa sina framtida lärjungar att urskilja när slutet är nära?

▪ Vilken varning ger Jesus dem av sina lärjungar som lever under de sista dagarna?

▪ Vilka framställs i bild genom de tio jungfrurna?

▪ När blev den kristna församlingen lovad i äktenskap åt brudgummen, men när kommer brudgummen för att föra sin brud till bröllopsfesten?

▪ Vad symboliserar oljan, och vad hjälper den de omdömesgilla jungfrurna att göra?

▪ Var äger bröllopsfesten rum?

▪ Vilken storslagen belöning går de dåraktiga jungfrurna miste om, och vilket öde går de till mötes?

▪ Vilka lärdomar innehåller liknelsen om talenterna?

▪ Vilka är slavarna, och vad utgör de tillhörigheter som de blir anförtrodda?

▪ När kommer slavarnas herre för att göra upp räkenskaperna, och vad finner han?

▪ Vad är den ”glädje” som de trogna slavarna får gå in i, och vad händer med den tredje slaven, den onde?

▪ Varför måste Kristi närvaro vara osynlig, och vilket arbete utför han under den tiden?

▪ I vilken betydelse ärver fåren ”kungariket”?

▪ När inträffade ”världens grundläggning”?

▪ På vilken grund döms människor antingen som får eller som getter?