Stämmer den här boken med vetenskapen?

Religionen har inte alltid betraktat vetenskapen som sin vän. Under tidigare århundraden har en del teologer opponerat sig emot vissa vetenskapliga upptäckter, då de har ansett att dessa har äventyrat deras tolkning av Bibeln. Men är vetenskapen verkligen Bibelns fiende?

OM DE som skrev Bibeln hade stött sin tids allmänna vetenskapliga uppfattningar, skulle Bibeln ha varit full av vetenskapliga felaktigheter. Men skribenterna understödde inte sådana ovetenskapliga missuppfattningar. Tvärtom gjorde de ett antal uttalanden som inte bara är vetenskapligt riktiga, utan också var i direkt strid med den tidens allmänt accepterade uppfattningar.

Vilken form har jorden?

Den frågan har intresserat människor i tusentals år. Den allmänna uppfattningen i forna tider var att jorden var platt. Babylonierna, till exempel, trodde att universum var en låda eller ett rum med jorden som golv. Vediska präster i Indien föreställde sig att jorden var platt och att bara ena sidan var bebodd. En primitiv stam i Asien utmålade jorden som en stor tebricka.

Redan på 500-talet f.v.t. lade den grekiske filosofen Pythagoras fram teorin att eftersom månen och solen är sfäriska, så måste även jorden vara det. Aristoteles (300-talet f.v.t.) instämde längre fram och förklarade att månförmörkelserna bevisar att jorden är sfärisk. Jordens skugga på månen är bågformig.

Men uppfattningen att jorden är platt (med enbart övre sidan bebodd) försvann inte helt. En del kunde inte godta den logiska tanken att om jorden är rund, så måste det finnas antipoder. * Lactantius, en kristen apologet som levde på 300-talet v.t., förlöjligade den tanken. Han sade: ”Finns det någon som är så vansinnig att han tror att det finns människor som går med fötterna upp och huvudet ner, ... att säden och träden växer neråt med rötterna upp och att regnet och snön och haglet faller nerifrån och upp?”²

Begreppet antipoder utgjorde ett dilemma för en del teologer. Om det fanns människor som bodde på rakt motsatt sida av jorden, kunde de, enligt vissa teorier, omöjligen ha haft någon förbindelse med kända människor antingen därför att havet var för vidsträckt att segla över eller därför att det fanns en het, förbränd zon runt ekvatorn som man inte kunde passera. Varifrån kunde då dessa människor på andra sidan jorden ha kommit? En del teologer var förbryllade och ville hellre tro att det inte kunde finnas människor på andra sidan jorden, eller också ville de rentav tro, som Lactantius, att jorden absolut inte kunde vara ett klot.

 Men uppfattningen att jorden var ett klot höll i sig, och till sist accepterades den tanken allmänt. Det är först när vi kommit in i rymdåldern nu på 1900-talet som det har blivit möjligt för människor att resa så långt ut i rymden att de med egna ögon kan se, och därmed bekräfta, att jorden är ett klot. *

Var står nu Bibeln i den här frågan? På 700-talet f.v.t., dvs. ett par hundra år innan grekiska filosofer kom med teorin att jorden troligtvis är sfärisk och drygt två tusen år innan människor såg från rymden att jorden är ett klot, trodde man allmänt att jorden var platt, och då yttrade den hebreiske profeten Jesaja de enkla men beaktansvärda orden: ”Det är En som bor över jordens cirkel.” (Jesaja 40:22) Det hebreiska ordet chugh, som här översatts med ”cirkel”, kan också återges med ”sfär”.³ Andra bibelöversättningar återger det med ”jordklotet” (Douay Version) och ”den runda jorden”. — Moffatt. *

Bibelskribenten Jesaja undvek de vanliga myterna om jorden. Han skrev i stället ner ett påstående som inte kunde motsägas av de vetenskapliga upptäckter som man gjorde längre fram.

Vad håller jorden på plats?

I forna tider fanns det andra frågor om världsalltet som förbryllade människor: Vad vilar jorden på? Vad håller solen, månen och stjärnorna på plats? De hade ingen kunskap om lagen om den allmänna gravitationen, som Isaac Newton formulerade och sedan publicerade år 1687. Tanken att himlakroppar faktiskt svävar i en tom rymd utan att vara upphängda i något var okänd för dem. Deras förklaringar gick således ofta ut på att olika reella föremål eller substanser höll jorden och andra himlakroppar på plats.

Som exempel kan nämnas en gammal teori, som kanske har sitt ursprung hos ett folk som bodde på en ö. Den gick ut på att jorden var omgiven av vatten och att den flöt i detta vatten. Hinduerna föreställde sig att jorden vilade på flera grundvalar som stod ovanpå varandra. De tänkte sig att jorden vilade på fyra elefanter och att dessa elefanter stod på en jättesköldpadda, som i sin tur stod på en jättelik orm som låg hopringlad och flöt på ett universellt vatten. Empedokles, en grekisk filosof som levde på 400-talet f.v.t., trodde att jorden vilade på en virvelvind och att denna virvelvind fick himlakropparna att röra sig.

Aristoteles’ uppfattningar hörde till de mest inflytelserika. Hans teori gick ut på att jorden är en sfär, men han ansåg att jorden omöjligen kunde sväva i en tom rymd. I sin skrift ”Om himlen” framför han tankar som skiljer sig från uppfattningen att jorden vilar på vatten och säger: ”Varje element har ... sitt rätta område, vattnets befinner sig omedelbart ovanför jordytan, närmast detta luftens och eldens längst bort från medelpunkten och närmast den region som tillhör den ’himmelska materien’. I sin ’rätta region’ befinner sig en kropp helt enkelt i vila.”⁴ Vad vilar då jorden på? Aristoteles lärde att solen, månen och stjärnorna var fästa vid ytan av fasta, genomskinliga sfärer. Sfärerna låg i varandra, med den stillastående jorden i mitten. Allteftersom sfärerna roterade, den ena inuti den andra, rörde sig föremålen på dem — solen, månen och planeterna — över himlen.

Aristoteles’ förklaring verkade logisk. Hur skulle himlakropparna kunna stanna kvar där uppe, om de inte satt fast ordentligt i något? Den vördade Aristoteles’ uppfattningar godtogs som fakta i omkring 2.000 år. Under 1500- och 1600-talen blev det så som det sägs i The New Encyclopædia Britannica att Aristoteles’ läror ”upphöjdes till religiös dogm” i kyrkans ögon.⁵

När teleskopet uppfunnits, började astronomer ifrågasätta Aristoteles’ teori. De fann  ändå inget svar förrän sir Isaac Newton förklarade att planeterna hänger fritt i en tom rymd och att de hålls på plats i sina banor av en osynlig kraft — gravitationen. Det verkade otroligt, och några av Newtons kolleger hade svårt att tro att rymden kunde vara ett tomrum, i stort sett utan materia. *⁶

Vad säger Bibeln i den här frågan? För närmare 3.500 år sedan blev det klart och tydligt skrivet i Bibeln att jorden hänger ”på ingenting”. (Job 26:7) Det hebreiska ordet för ”ingenting” (beli-mạh) som används här betyder ordagrant ”utan något”.⁷ I The Holy Bible, Contemporary English Version används uttrycket ”i en tom rymd”.

Den bild av jorden som de flesta människor hade på den tiden var inte alls en bild av en planet som hänger ”i en tom rymd”. Men bibelskribenten var långt före sin tid, för det han skrev är vetenskapligt riktigt.

Bibeln och läkarvetenskapen — stämmer de överens?

Den moderna läkarvetenskapen har lärt oss mycket om hur sjukdomar sprids och hur man förebygger dem. De medicinska framstegen på 1800-talet ledde till att man började använda antiseptiska medel för att minska infektionerna genom renlighet. Det fick en dramatisk effekt. Infektionerna minskade markant, likaså för tidig död.

Forntida läkare förstod emellertid inte särskilt mycket om hur sjukdomar spreds, och de insåg inte heller vikten av renlighet för att förhindra sjukdom. Det är inte underligt att många av deras medicinska metoder verkar barbariska för oss med de normer vi har i dag.

Ett av de äldsta medicinska verk som finns är Papyrus Ebers, en egyptisk ”medicinbok” från omkring år 1550 f.v.t. Den här skriftrullen beskriver cirka 700 botemedel för olika besvär ”från krokodilbett till nageltrång”.⁸ I The International Standard Bible Encyclopaedia heter det: ”Dessa läkares medicinska kunskap var alltigenom empirisk, i stor utsträckning uppblandad med magi och helt och hållet ovetenskaplig.”⁹ De flesta botemedlen var helt enkelt ineffektiva, och några av dem var ytterst farliga. I ett recept på hur man behandlar sår blir man rekommenderad att på såret lägga en blandning bestående av avföring från en människa och en del andra ämnen.¹⁰

Denna egyptiska ”medicinbok” skrevs ungefär samtidigt som de första böckerna i Bibeln, vilka innefattade den mosaiska lagen. Mose, som föddes år 1593 f.v.t., växte upp i Egypten. (2 Moseboken 2:1–10) Han var medlem av Faraos hushåll och blev därför ”undervisad i all egyptiernas vishet”. (Apostlagärningarna 7:22) Han kände väl till ”läkarna” i Egypten. (1 Moseboken 50:1–3) Påverkade deras ineffektiva eller farliga behandlingsmetoder vad han skrev?

Nej, tvärtom. I den mosaiska lagen fanns sanitära regler och anvisningar som var långt före sin tid. En lag som gällde militära läger krävde att man grävde ner sin avföring utanför lägret. (5 Moseboken 23:13) Detta var en mycket avancerad förebyggande åtgärd. Den bidrog till att hålla vattnet rent från förorening, och den skyddade också människor mot insektsburen shigellos och andra diarrésjukdomar, som fortfarande tar miljoner människors  liv varje år i länder där de sanitära förhållandena är mycket dåliga.

Den mosaiska lagen innehöll andra sanitära regler som skyddade israeliterna mot spridningen av infektionssjukdomar. En person som hade eller misstänktes ha en smittsam sjukdom sattes i karantän. (3 Moseboken 13:1–5) Kläder eller kärl av olika slag som kom i kontakt med ett djur som hade självdött (kanske i någon sjukdom) skulle antingen tvättas innan de användes igen eller också förstöras. (3 Moseboken 11:27, 28, 32, 33) Den som rörde vid en död kropp betraktades som oren och måste gå igenom en reningsprocedur som innebar att han måste bada och dessutom tvätta sina kläder. Under den sjudagarsperiod som han var oren fick han inte ha någon som helst fysisk kontakt med andra. — 4 Moseboken 19:1–13.

Denna sanitära lag ger prov på en vishet som läkarna i de kringliggande nationerna på den tiden inte hade. Tusentals år innan läkarvetenskapen fick kunskap om hur sjukdomar sprids föreskrev Bibeln förnuftiga preventiva åtgärder som skyddade folket mot sjukdomar. Det är inte underligt att Mose kunde säga att israeliterna på hans tid vanligtvis levde i 70 eller 80 år. * — Psalm 90:10.

Du kanske erkänner att de uttalanden i Bibeln som vi hittills har tittat på stämmer med vetenskapen. Men det finns andra uttalanden i Bibeln som inte kan bevisas vetenskapligt. Innebär det med nödvändighet att Bibeln strider mot vetenskapen?

Att godta det som inte går att bevisa

Ett uttalande som inte går att bevisa är inte nödvändigtvis osant. Vetenskapliga bevis är begränsade på grund av människans oförmåga att finna tillräckliga bevis och att tolka iakttagelser riktigt. Men vissa sanningar är omöjliga att bevisa, därför att det inte finns några bevis kvar eller därför att bevisen är svårfattliga eller oupptäckta eller därför att de vetenskapliga resurserna är otillräckliga och expertisen inte kan komma fram till en slutsats som alla är överens om. Kan det vara så med vissa bibliska uttalanden som det saknas självständiga fysiska bevis för?

Bibeln talar exempelvis om en osynlig värld med andevarelser. Existensen av en sådan går inte att bevisa — eller motbevisa — vetenskapligt. Samma sak kan sägas om de underverk som Bibeln nämner. Det finns inte tillräckligt med klara geologiska bevis för den världsomfattande översvämningen på Noas tid för att tillfredsställa vissa människor. (1 Moseboken, kapitel 7) Måste vi då dra den slutsatsen att denna översvämning aldrig har inträffat? Tid och förändringar kan göra att historiska händelser fördunklas. Kan det då inte vara så att många av bevisen för att den stora översvämningen har ägt rum har suddats ut efter årtusenden av geologisk aktivitet?

Det är sant att Bibeln innehåller uttalanden som inte kan bevisas eller motbevisas genom tillgängliga fysiska bevis. Men bör det förvåna oss? Bibeln är inte någon vetenskaplig lärobok. Men den är en bok fylld av sanningar. Vi har redan fått starka bevis för att bibelskribenterna var ostraffliga och ärliga män. Och när de kom in på vetenskapliga ämnen, gjorde de korrekta uttalanden som inte på något sätt understödde dåtidens ”vetenskapliga” teorier, som visade sig vara blott och bart myter. Vetenskapen är således inte någon fiende till Bibeln. Vi har all anledning att överväga vad Bibeln säger och göra det med ett öppet sinne.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 21]

Ett uttalande som inte går att bevisa är inte nödvändigtvis osant

[Bild på sidan 18]

Tusentals år innan människor betraktade jorden från rymden och såg den som ett klot talade Bibeln om ”jordens cirkel”

[Bild på sidan 20]

Sir Isaac Newton förklarade att planeterna hålls på plats i sina banor av gravitationen