Kapitel 4

Den om vilken alla profeterna vittnade

1. Vad visar fakta om Jesu föremänskliga tillvaro angående hans förhållande till Jehova?

JESUS beskrev sitt eget innerliga förhållande till Jehova, när han sade: ”Fadern är fäst vid Sonen och visar honom alla de ting han själv gör.” (Joh. 5:19, 20) Detta förtroliga förhållande började vid tiden för hans skapelse, oräkneliga årtusenden innan han föddes som människa. Han var Guds enfödde Son, den ende som Jehova skapat ensam. Allt annat i himmel och på jord skapades genom denne innerligt älskade förstfödde Son. Han tjänade också som Guds Ord eller språkrör, den genom vilken den gudomliga viljan vidarebefordrades till andra. Denne Son, som Gud tyckte särskilt mycket om, blev människan Jesus Kristus. — Kol. 1:15, 16; Joh. 1:14; 12:49, 50.

2. I vilken utsträckning handlar bibelns profetior om Jesus?

² Före hans mirakulösa födelse som människa nedtecknades massor av inspirerade profetior om honom. Som aposteln Petrus intygade för Kornelius: ”Om honom vittnar alla profeterna.” (Apg. 10:43) Jesu uppgift i förbindelse med den sanna tillbedjan framhävs i så hög grad i bibeln att en ängel sade till aposteln Johannes: ”Tillbed Gud; att vittna om Jesus är ju anden i profetian.” (Upp. 19:10) Dessa profetior identifierar honom tydligt, och de riktar uppmärksamheten på sidor i Guds  uppsåt angående honom som är av största intresse för oss i våra dagar.

VAD PROFETIORNA UPPENBARADE

3. a) Vem representeras av ”ormen” i profetian i 1 Moseboken 3:14, 15? ”Kvinnan”? ”Ormens säd”? b) Varför är söndertrampandet av ormens huvud av stort intresse för Jehovas tjänare?

³ Den första av dessa profetior uttalades efter upproret i Eden. Den fanns med i den dom Jehova riktade till ormen. Jehova sade: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall trampa sönder ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:14, 15) Vad betydde detta? När Guds rätta tid för det var inne, klargjorde andra profetior det och utvecklade det närmare. Därför vet vi att den som det riktades till är Satan, djävulen, som representerades av ormen. ”Kvinnan” är Jehovas egen lojala himmelska organisation, som för honom är lik en trogen hustru. ”Ormens säd” omfattar både änglar och människor, som lägger i dagen djävulens anda, de som motstår Jehova och hans folk. Med tanke på det sätt varpå djävulen använde ormen i Eden, förstår man av profetian att söndertrampandet av ormens huvud åsyftade den slutliga förintelsen av denne upproriske son till Gud, som hade baktalat Jehova och förorsakat mänskligheten så mycket lidande. Men vem ”säden” var som skulle utföra söndertrampandet förblev länge en helig hemlighet. — Rom. 16:25, 26.

4. Hur hjälpte Jesu förfäder till att identifiera honom som den utlovade Säden?

⁴ När det hade gått omkring 2.000 år av människans historia, kom Jehova med ytterligare detaljer. Han visade att säden skulle framträda i Abrahams släktlinje. (1 Mos. 22:15—18) Men den släktlinje som skulle leda  till Säden skulle inte bara bero på köttslig härkomst, utan på Guds val. Trots Abrahams kärlek till sin son Ismael, som föddes av tjänstekvinnan Hagar, sade Jehova uttryckligen: ”Mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig.” (1 Mos. 17:18—21; 21:8—12) Detta förbund bekräftades senare, inte för Isaks förstfödde son Esau, utan för Jakob, från vilken Israels 12 stammar härstammade. (1 Mos. 28:10—14) Med tiden framgick det att Säden skulle födas i Juda stam, i Davids släkt. — 1 Mos. 49:10; 1 Krön. 17:3, 4, 11—14.

5. Vad var det mer som redan tidigt under Jesu jordiska tjänst bevisade att han var Messias?

⁵ Över 700 år i förväg angav bibeln att Säden skulle födas som människa i Betlehem, och den uppenbarade också att han var en som redan funnits till ”från obestämd tids dagar”, alltsedan den tid då han skapades i himmelen. (Mik. 5:2, NW) Tidpunkten då han skulle framträda på jorden som Jehovas smorde, Messias, var förutsagd genom profeten Daniel. (Dan. 9:24—26) Och när han smordes med helig ande, identifierades han av en röst från himmelen. (Matt. 3:16, 17) Därför kunde Filippus, sedan han blivit en Jesu efterföljare, med övertygelse säga: ”Vi har funnit den som Mose, i lagen, och profeterna har skrivit om, Jesus, Josefs son [genom adoption], från Nasaret.” — Joh. 1:45.

6. a) Vad kom Jesu efterföljare att inse efter hans död? b) Vem är i första hand ”kvinnans säd”, och vad menas med söndertrampandet av ormens huvud?

⁶ Därefter kom Jesu efterföljare att inse att bokstavligt talat tjogtals med profetiska omnämnanden om honom var inflätade i de inspirerade Skrifterna. Efter sin död och uppståndelse uttydde han själv ”för dem ting angående sig själv i alla Skrifterna”. (Luk. 24:27) Det  är nu uppenbart att Jesus i första hand är ”kvinnans säd”, den som trampar sönder ”ormens” huvud på ett sådant sätt att Satan till slut utplånas ur tillvaron. Genom Jesus kommer alla Guds löften till mänskligheten, allt det som vi så intensivt längtar efter, att uppfyllas. — 2 Kor. 1:20.

7. Vad är det, förutom identiteten hos den som åsyftas i dessa profetior, också bra att tänka på?

⁷ När du först läste några av dessa profetior, kanske du frågade precis som den etiopiske eunucken: ”Om vem säger profeten detta?” Men när eunucken fick svar, lät han inte saken bero. Efter att noga ha lyssnat på den förklaring som Filippus gav insåg mannen att uppskattning av hur Jesus uppfyllde profetian krävde att han själv gjorde någonting genom att bli döpt. (Apg. 8:32—38; Jes. 53:3—9) Reagerar vi likadant? Ibland är det det sätt varpå en profetia framförs som gör djupt intryck på oss, eller också kanske vårt hjärta rörs av de slutledningar bibeln gör, när den pekar på uppfyllelsen.

8. Vi tar här upp fyra profetiska förebilder angående Jesus Kristus. Resonera om frågorna och de skriftställen som angetts för att visa hur dessa profetior påverkar oss. Ta bara upp en fråga åt gången.

⁸ Lägg märke till detta i följande profetiska löften och förebilder angående Jesus Kristus. Besvara frågorna med hjälp av de skriftställen som det hänvisas till.

1) Hur hjälper berättelsen om Abrahams försök att offra Isak oss att uppskatta det Jehova gjorde, när han gav lösen genom sin Son? (Joh. 3:16; 1 Mos. 22:1—18 [lägg märke till hur Isak beskrivs i 1 Mos. 22 vers 2.])

Vilken tillförsikt bör detta ge oss? (Rom. 8:32, 38, 39)

Men vad krävs det av oss? (1 Mos. 22:18; Joh. 3:36)

2) Vilken allvarlig förpliktelse påminner bibeln oss om, när den identifierar Jesus som profeten lik Mose? (Apg. 3:22, 23; 5 Mos. 18:15—19)

 Vad är några av de ting Jesus har talat med oss om, och varför är detta nu ord i rättan tid? (Matt. 28:18—20; 19:4—9; 18:3—6)

3) När bibeln förklarar vad som förebildades genom Arons prästerskap, vilka tilldragande egenskaper hos Jesus som överstepräst riktar den då uppmärksamheten på? (Hebr. 4:15—5:3; 7:26—28)

Hur bör vi därför känna det i fråga om att närma oss Gud i bön genom Kristus för att få hjälp att övervinna våra svagheter?

4) Varför bör vi med tanke på Jesu offers överlägsenhet (det ersätter alla de offer som frambars under det mosaiska lagförbundet) vara mycket noga med att inte få för vana att göra sådant som vi vet misshagar Gud? (Hebr. 10:26, 27)

Om vi verkligen uppskattar det hopp om liv som gjorts möjligt till följd av Jesu offer, vad kommer vi då att vara flitiga med att göra? (Hebr. 10:19—25)

HUR KAN VI VISA VÅR TRO PÅ KRISTUS?

9. Varför kan vi inte bli frälsta oberoende av Jesus Kristus?

⁹ Efter det att aposteln Petrus påpekat för den judiska högsta domstolen i Jerusalem hur en profetia hade uppfyllts på Jesus, avslutade han kraftfullt: ”[Det] finns ... ingen frälsning i någon annan, för det finns inget annat namn under himmelen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta.” (Apg. 4:11, 12; Ps. 118:22) Alla Adams avkomlingar är syndare; deras död kommer därför som fördömelse för synd och den har inget värde som kan gälla som en lösen för någon. Men Jesus var fullkomlig, och offrandet av hans liv har offervärde. (Ps. 49:7—106—9; Hebr. 2:9) Han frambar en lösen åt Gud, vars värde var den exakta motsvarigheten till det som Adam hade förlorat för sina efterkommande.  Hur har detta varit till nytta för oss? — 1 Tim. 2:5, 6.

10. Förklara ett sätt varpå vi har haft stort gagn av Jesu offer.

¹⁰ Genom det kan vi få ett rent samvete på grund av förlåtelse för synd — någonting som är långt utöver det som uppnåddes för Israel genom djuroffren under den mosaiska lagen. (Apg. 13:38, 39; Hebr. 9:13, 14) För att äga detta måste vi naturligtvis vara ärliga mot oss själva och ha verklig tro på Jesus Kristus. Inser vi personligen hur mycket vi behöver Kristi offer? ”Om vi skulle påstå: ’Vi har ingen synd’, vilseleder vi oss själva, och sanningen är inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” — 1 Joh. 1:8, 9.

11. Varför är dop i vatten en viktig faktor för att vinna ett gott samvete inför Gud?

¹¹ Men några, som säger att de vet att de är syndare och som bekänner sig tro på Kristus och som till och med i viss utsträckning tar del i att tala med andra om Guds rike som Jesus gjorde, kommer ändå till korta, när det gäller att visa full tro på Jesus. På vad sätt? Ja, hur säger bibeln att människor som under det första århundradet blev sanna troende offentligen visade detta? De blev döpta. Varför då? Därför att Jesus hade befallt att lärjungar skulle bli döpta. (Matt. 28:19, 20; Apg. 8:12; 18:8) När en människa verkligen rörs i sitt hjärta av den kärleksfulla anordning som Jehova gjort genom Jesus Kristus, tvekar hon inte att vidta alla nödvändiga förändringar i sitt liv, överlämna sig åt Gud och symbolisera detta genom nedsänkning i vatten. Som det framgår av bibeln, framställer hon genom att visa sådan tro en ”begäran [till Gud] om ett gott samvete”. — 1 Petr. 3:21.

12. Vad bör vi göra, om vi inser att vi har begått en synd? Varför det?

 ¹² Men syndfulla drag kommer naturligtvis att visa sig även därefter. Hur går det då? ”Detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd”, sade aposteln Johannes. Vi bör därför inte sorglöst rycka på axlarna åt synd hos oss själva, vare sig den kommer till uttryck i handling, ord eller inställning. ”Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” (1 Joh. 2:1, 2) Innebär detta att om vi, oavsett vad vi har gjort, ber till Gud ”förlåt oss våra synder”, så kommer allt att bli bra? Nej. Nyckeln till förlåtelse är sann ånger. Man kan också behöva hjälp från äldste i den kristna församlingen. Vi måste inse det orätta i det som gjordes och känna uppriktig ånger över det, så att vi gör en allvarlig ansträngning att inte göra om det. (Apg. 3:19; Jak. 5:13—16) Om vi gör detta, kan vi vara förvissade om Jesu hjälp. På grundval av vår tro på hans offers syndförsonande värde är det möjligt att åter få röna Jehovas ynnest, och detta är av livsviktig betydelse, om han skall godta vår tillbedjan.

13. a) Förklara ännu ett sätt varpå vi har haft gagn av Jesu offer. b) Varför gör inte vår tjänst för Gud oss förtjänta av denna belöning? c) Men vad kommer vi att göra, om vi verkligen har tro?

¹³ Jesu offer har också öppnat vägen till evigt liv för oss — i himlarna för en ”liten hjord” och på en paradisisk jord för milliarder andra människor. (Luk. 12:32; Upp. 20:11, 12; 21:3, 4) Detta är inte en belöning som vi gör oss förtjänta av. Hur mycket vi än gör i Jehovas tjänst, så kan vi aldrig bygga upp ett sådant förtjänstkonto att Gud är skyldig oss livet. Evigt liv är  ”den gåva Gud ger ... genom Kristus Jesus, vår Herre”. (Rom. 6:23; Ef. 2:8—10) Men om vi har tro på den gåvan och uppskattning av det sätt på vilket den gjordes möjlig, kommer vi att visa detta. Om vi inser hur fantastiskt Jehova har använt Jesus för att fullborda sin vilja och hur viktigt det är att vi alla följer tätt i Jesu fotspår, då kommer vi att göra den kristna tjänsten till en av de viktigaste sakerna i vårt liv. Vår tro kommer att visa sig genom den övertygelse med vilken vi talar med andra om denna Guds storslagna gåva. — Jämför Apostlagärningarna 20:24.

14. Varför har en sådan tro på Jesus Kristus en enande verkan?

¹⁴ Vilken utmärkt enande verkan har inte en sådan tro! Genom den dras vi nära Jehova, hans Son och varandra inom den kristna församlingen. (1 Joh. 3:23, 24) Den får oss att glädja oss över att Jehova i sin ynnest har gett sin Son ”det namn som är över varje annat namn [Guds namn undantaget], så att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himmelen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. — Fil. 2:9—11.

Repetitionsfrågor

● Varför var Messias’ identitet när han framträdde tydlig för dem som verkligen trodde på Guds ord?

● Hur bör de profetiska förebilder som uppfylldes på Jesus, såsom de illustreras på sidan 34, påverka oss?

● På vad sätt har vi redan fått gagn av Jesu offer? Hur kan vi visa vår uppskattning av detta?

[Frågor]

 [Ruta/Bilder på sidan 34]

Profetiska förebilder som gäller Jesus — hur bör de påverka dig?

Abraham offrar Isak

Mose som Guds språkrör

Aron som överstepräst

Djuroffer