Kapitel 6

Den stridsfråga som hela skapelsen måste konfronteras med

1. a) Vilken stridsfråga väckte Satan i Eden? b) Hur antyds den stridsfrågan i det han sade?

NÄR upproret bröt ut i Eden, väcktes en allvarlig stridsfråga som påverkar hela skapelsen. Satan närmade sig Eva och antydde att hon och hennes man, Adam, förvägrades något väsentligt. Han frågade: ”Är det verkligen så att Gud har sagt att ni inte får äta av varje träd i lustgården?” Eva svarade att det bara var om ett träd som stod mitt i lustgården som Gud hade sagt: ”Ni får inte äta av det, nej, ni får inte röra det, för att ni inte skall dö.” Då anklagade Satan öppet Jehova för att ljuga, genom att säga att varken Evas eller Adams liv var beroende av lydnad för Gud. Han påstod att Gud undanhöll sina skapelser någonting gott — förmågan att själva bestämma sina levnadsnormer. ”Ni skall inte oundvikligen dö”, försäkrade Satan. ”Ty Gud vet att på själva den dag då ni äter av det måste era ögon nödvändigtvis öppnas och måste ni nödvändigtvis bli lika Gud, i det ni vet vad som är gott och vad som är ont.” (1 Mos. 3:1—5, NW) Satan fick Eva att tro att det skulle vara bättre för henne att själv fatta beslut. Indirekt ifrågasatte han där Guds rätt att styra och hans sätt att styra. Den stridsfråga som väcktes gällde faktiskt universell suveränitet.

2. Vad kunde ha skyddat det första människoparet?

² Kärlek till Jehova kunde ha skyddat Eva. Respekt  för hennes mans ledarskap kunde också ha hindrat henne från att handla orätt. Men hon tänkte bara på det som verkade vara en omedelbar fördel. Det som var förbjudet blev åtråvärt i hennes ögon. Grundligt bedragen av Satans resonemang överträdde hon Guds lag. Därefter drog hon in Adam. Även om han inte blev bedragen av Satans lögn, så visade han också stor brist på uppskattning av Guds kärlek. Han nonchalerade Jehovas ledarskap och valde att göra gemensam sak med sin upproriska hustru. — 1 Mos. 3:6; 1 Tim. 2:13, 14.

3. a) Vilken ytterligare stridsfråga är närbesläktad med Satans angrepp på Jehovas suveränitet? b) Vilka påverkas av den?

³ Satans angrepp på Jehovas suveränitet upphörde inte med det som hände i Eden. Efter sin skenbara framgång där ifrågasatte han också andras lojalitet mot Jehova. Detta blev sedan en nära besläktad underordnad stridsfråga. Hans utmaning kom att inbegripa både Adams efterkommande och alla Guds andesöner, till och med Jehovas innerligt älskade förstfödde Son. På Jobs tid påstod Satan att de som tjänar Jehova inte gör det därför att de älskar Gud och hans sätt att styra, utan av själviska orsaker. Han gjorde gällande att när de utsattes för prövningar, så skulle de alla låta de själviska begären ta överhanden. Hade han rätt? — Job 1:6—12; 2:1—6; Upp. 12:10.

HUR DE REAGERADE FÖR STRIDSFRÅGAN

4. Varför har många människor inte försvarat Jehovas suveränitet?

⁴ Jehova uteslöt inte möjligheten att andra skulle förena sig med Satan i att göra uppror. När Gud uttalade domen i Eden, nämnde han faktiskt dem som skulle komma att utgöra ormens säd. (1 Mos. 3:15) Bland dessa var fariséerna som anstiftade Jesu död och Judas Iskariot som förrådde Jesus. De begick inte bara, innan  de visste ordet av, ett eller annat felsteg. De visste vad som var rätt, men de tog ändå uppsåtligt ståndpunkt mot Jehova och hans tjänare. Men oräkneliga andra som inte har rättat sig efter Jehovas krav har handlat i okunnighet. — Apg. 17:29, 30.

5. a) Hur har de som till skillnad från Eva varit lojala mot Jehova betraktat hans ord? b) Hur visade Noa sin lojalitet, och hur kan vi ha nytta av hans exempel?

⁵ I motsats till alla dessa fanns det män och kvinnor med tro som skaffade sig kunskap om sin Skapare och visade sin lojalitet mot honom som Suverän. De trodde på Gud, och de visste att deras liv var beroende av att de lyssnade på honom och lydde honom. Noa var en sådan man. När Gud sade till Noa: ”Jag har beslutat att göra slut på allt kött ... så gör dig nu en ark”, gjorde Noa därför som Jehova hade befallt. Andra människor på den tiden levde precis som vanligt, som om ingenting ovanligt skulle hända, trots att de hade blivit varnade. Men Noa byggde en jättestor ark och predikade flitigt för andra om Jehovas rättfärdiga vägar. Som berättelsen säger: ”Noa gjorde så. Han gjorde i alla avseenden som Gud hade befallt honom.” — 1 Mos. 6:13—22; se också Hebréerna 11:7 och 2 Petrus 2:5.

6. a) Vad är det mer som har kännetecknat dem som har bevarat sin ostrafflighet? b) Hur visade Sara dessa egenskaper, och på vad sätt kan vi ha nytta av hennes exempel?

⁶ Något som också har varit utmärkande för dem som bevarat sin ostrafflighet har varit djup respekt för principen om ledarskap tillsammans med personlig kärlek till Jehova. De har inte liknat Eva som rusade åstad utan att först rådfråga sin man. Inte heller Adam som struntade i Jehovas lag. Abrahams hustru, Sara, visade dessa fina egenskaper. Abraham var hennes ”herre” inte bara i hennes tal, utan också i hennes hjärta. Dessutom älskade hon personligen Jehova och var en kvinna  med tro. Tillsammans med Abraham väntade hon ”på staden [Guds rike] som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. — 1 Petr. 3:5, 6; Hebr. 11:10—16.

7. a) Under vilka omständigheter försvarade Mose Jehovas suveränitet? b) Hur kan vi ha nytta av hans exempel?

⁷ Omkring 430 år efter det att Abraham lämnat sitt hemland försvarade Mose Jehovas suveränitet i en konfrontation öga mot öga med Egyptens Farao. Det var inte så att Mose var självsäker. Det var i stället så att han inte trodde sig om att kunna tala tillräckligt bra. Men han lydde Jehova. Med Jehovas stöd och sin bror Arons hjälp framförde Mose gång på gång Jehovas ord till Farao. Farao var halsstarrig. Till och med några av israeliterna riktade frän kritik mot Mose. Men Mose utförde lojalt allt som Jehova befallde honom, och genom honom befriades Israel ut ur Egypten. — 2 Mos. 7:6; 12:50, 51.

8. a) Vad visar att lojalitet mot Jehova inbegriper mer än att göra vad Gud uttryckligen har angett i skrift? b) Hur kan förståelse av detta slag av lojalitet hjälpa oss att tillämpa 1 Johannes 2:15?

⁸ De som var lojala mot Jehova resonerade inte som så att allt som krävdes var att rätta sig efter lagens bokstav, att bara lyda det som Gud hade låtit skriva ned. När Potifars hustru försökte förleda Josef att begå äktenskapsbrott med henne, så fanns det inte något skrivet bud från Gud som uttryckligen förbjöd äktenskapsbrott. Men på grund av det Josef kände till om hur Jehova instiftade äktenskapet i Eden förstod han att det skulle misshaga Gud att ha sexuellt umgänge med en annan mans hustru. Josef var inte intresserad av att pröva hur långt Gud skulle låta honom gå i fråga om att likna egyptierna. Han upprätthöll Jehovas vägar genom att meditera över Guds handlande med mänskligheten och därefter samvetsgrant tillämpa det han förstod vara Guds vilja. — 1 Mos. 39:7—12; jämför Psalm 77:12, 1311, 12.

9. Hur har djävulen gång på gång bevisats vara en lögnare i fråga om den anklagelse som han kom med på Jobs tid?

 ⁹ De som verkligen känner Jehova vänder sig inte bort från honom, även om de prövas hårt. Satan framförde anklagelsen att om Job förlorade sina ägodelar eller blev fysiskt misshandlad, så skulle till och med denne, som Jehova talade så uppskattande om, svika Gud. Men Job bevisade att djävulen var en lögnare, och det trots att han inte visste vad som var förklaringen till allt det elände som drabbade honom. (Job 2:3, 9, 10) Senare fick Satan, som fortfarande försökte bevisa sin uppfattning, en rasande babylonisk kung att hota tre unga hebréer med döden i en brinnande ugn, om de inte föll ned och tillbad den bildstod som kungen låtit ställa upp. När de tvingades att välja mellan kungens befallning och Jehovas lag mot avgudadyrkan, tillkännagav de orubbligt att de tjänade Jehova och att han var deras högste Suverän. Deras trohet mot Gud var dyrbarare för dem än själva livet. — Dan. 3:14—18.

10. Hur är det möjligt för oss ofullkomliga människor att visa att vi verkligen är lojala mot Jehova?

¹⁰ Skall vi av detta dra den slutsatsen att en människa måste vara fullkomlig för att vara lojal mot Jehova, att någon som felar har misslyckats fullständigt? Inte alls! Bibeln berättar utförligt för oss om tillfällen då Mose kom till korta. Det misshagade Jehova, men han förkastade inte Mose. Också apostlarna hade, även om de var exemplariska i många avseenden, sina svagheter. Lojalitet kräver konsekvent lydnad av hjärtat. Men med hänsyn till vårt ofullkomliga arv är Jehova nöjd om vi inte uppsåtligt struntar i hans vilja i något avseende. Om vi på grund av svaghet blir indragna i ett orätt handlingssätt, är det viktigt att vi uppriktigt ångrar oss och så inte gör det till en vana. På så sätt visar vi att vi  verkligen älskar det Jehova säger är gott och hatar det han visar vara ont. På grund av vår tro på Jesu offers syndförsonande värde kan vi ha en ren ställning inför Gud. — Am. 5:15; Apg. 3:19; Hebr. 9:14.

11. a) Vem bland människorna bevarade fullkomlig gudaktig hängivenhet, och vad bevisar detta? b) Hur blir vi hjälpta av det han gjorde?

¹¹ Men är det möjligen så att människor helt enkelt inte kan visa fullkomlig gudaktig hängivenhet? Under omkring 4.000 år var svaret på detta en ”helig hemlighet”. (1 Tim. 3:16) Trots att Adam skapades fullkomlig, föregick han inte med något fullkomligt exempel i fråga om att visa gudaktig hängivenhet. Vem kunde göra detta? Det kunde sannerligen ingen av hans syndiga efterkommande. Jesus Kristus var den enda människa som kunde göra detta. Det Jesus gjorde bevisade att Adam, som levde under gynnsammare omständigheter, kunde ha bevarat sin ostrafflighet fullkomligt, om han bara hade velat. Det var inte Guds skaparverk det var fel på. Jesus Kristus är därför det exempel vi söker efterlikna i att visa inte bara lydnad för Guds lag, utan också personlig hängivenhet för Jehova, universums Suverän.

VAD ÄR VÅRT PERSONLIGA SVAR?

12. Varför måste vi ständigt vara på vår vakt i fråga om vår inställning till Jehovas suveränitet?

¹² I våra dagar måste vi alla konfronteras med den universella stridsfrågan. Vi kan inte komma ifrån den. Om vi öppet har förklarat oss vara på Jehovas sida, gör Satan oss till en måltavla. Han kommer med påtryckningar från alla upptänkliga håll, och han kommer att fortsätta att göra så ända till slutet på sin onda tingens ordning. Vi kan inte slappna i vår vaksamhet. (1 Petr. 5:8) Vårt uppförande visar var vi står i förhållande till stridsfrågan om suveräniteten.

13. a) Vad är det i fråga om ursprunget till lögn och stöld som bör få oss att sky dem? b) Besvara en i taget frågorna i slutet av paragrafen angående de situationer som kan göra somliga människor benägna för sådana orätta handlingssätt.

 ¹³ Vi kan inte tillåta oss att tro att det inte är så farligt med ett illojalt uppförande bara därför att det är så vanligt i världen. För att bevara ostraffligheten måste vi tillämpa Jehovas rättfärdiga normer i allting i livet. Låt oss ta följande exempel:

1) Satan använde en lögn för att få våra första föräldrar att synda. Han blev ”lögnens fader”. (Joh. 8:44)

Under vilka omständigheter vill ungdomar inte alltid vara sanningsenliga mot sina föräldrar? Varför är det viktigt för kristna ungdomar att undvika detta? (Ords. 6:16—19)

Vilka affärsmetoder kan identifiera en person med ”lögnens fader” i stället för med sanningens Gud? (Mik. 6:11, 12)

Är det fel att säga sådant som inte stämmer med verkligheten bara för att ge ett bättre intryck av oss själva, om detta inte skadar någon annan? (Ps. 119:163; jämför Apostlagärningarna 5:1—11.)

Om någon har blivit indragen i allvarlig synd, varför är det då viktigt att inte försöka dölja det genom att gripa till lögn? (Ords. 28:13)

2) När Eva och därefter Adam följde Satans uppmaning att själva fatta beslut angående vad som var gott och vad som var ont, så var det första de gjorde att ta något som inte tillhörde dem. De blev tjuvar.

Är det försvarbart att stjäla, om en människa lider nöd eller om den som man tar sakerna ifrån äger mycket? (Ords. 6:30, 31; 1 Petr. 4:15)

Är det inte lika allvarligt, om det är vanligt att man stjäl där vi bor, eller om det man tar är obetydligt? (Rom. 12:2; Ef. 4:28; Luk. 16:10)

14, 15. a) Vilket prov kommer hela mänskligheten att ställas på vid slutet av Kristi tusenårsregering? b) Hur kommer det vi nu gör att påverka det som blir resultatet för oss då?

¹⁴ Under Kristi tusenårsregering kommer Satan och hans demoner att vara i avgrunden, ur stånd att påverka  mänskligheten. Vilken befrielse kommer inte detta att bli! Men omedelbart efter de tusen åren skall de släppas lösa under en kort tid. Satan och de som följer honom kommer att utöva påtryckningar på de ”heliga”, de av den återställda mänskligheten som bevarar sin ostrafflighet. Han kommer att rycka fram som i krig mot den ”älskade staden”, det himmelska nya Jerusalem, genom att försöka utplåna den rättfärdighet som den älskade staden har fått till stånd på jorden. — Upp. 20:7—10.

¹⁵ Det är mycket sannolikt att Satan, precis som tidigare, kommer att använda sig av bedrägeri och vädja till själviskhet och stolthet för att förleda människor att handla illojalt mot Jehova. Om vi har privilegiet att leva då, hur kommer vi då personligen att reagera? Var kommer vårt hjärta att vara i fråga om den universella stridsfrågan? Eftersom hela mänskligheten då kommer att vara fullkomlig, kommer alla illojala handlingar att vara uppsåtliga och leda till evig tillintetgörelse. För att vi skall kunna bevisa oss lojala då, är det av livsviktig betydelse att vi nu uppodlar vanan att ge ett villigt och positivt gensvar till vilka som helst anvisningar Jehova ger oss, antingen de kommer genom hans ord eller genom hans organisation! Genom att göra det visar vi sann hängivenhet för honom som den universelle Suveränen.

Repetitionsfrågor

● Vad är den stora stridsfråga som hela skapelsen måste konfronteras med? Hur blev vi indragna i den?

● Vad är det som är så enastående i fråga om det sätt varpå var och en av de män och kvinnor som visas på sidan 49 bevisade sin ostrafflighet inför Jehova?

● Varför måste vi varje dag vara noga med att ära Jehova genom vårt uppförande?

[Frågor]

 [Bilder på sidan 49]

DE FÖRSVARADE JEHOVAS SUVERÄNITET

Noa

Sara

Mose

Josef

Job

Hur kan deras exempel vara till nytta för oss?