Kapitel 15

Hur leder Jehova sin organisation?

1. Vad uppenbarar bibeln angående Jehovas organisation, och varför är detta viktigt för oss?

GENOM de inspirerade Skrifterna låter Jehova oss få glimtar av sin fantastiska himmelska organisation. (Jes. 6:2, 3; Hes. 1:1, 4—28; Dan. 7:9, 10, 13, 14) Trots att vi inte kan se andevarelser, gör han oss ändå uppmärksamma på hur de heliga änglarnas verksamhet påverkar sanna tillbedjare på jorden. (1 Mos. 28:12, 13; 2 Kung. 6:15—17; Ps. 34:87; Matt. 13:41, 42; 25:31, 32) Bibeln beskriver också den synliga delen av Jehovas organisation och hjälper oss att förstå hur han leder den. Om vi verkligen har andlig insikt i fråga om dessa ting, kommer detta att hjälpa oss att ”vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”. — Kol. 1:9, 10.

ATT IDENTIFIERA DEN SYNLIGA DELEN

2. Vad har sedan pingsten år 33 v.t. varit Guds församling?

² Under 1.545 år var Israels nation Guds församling. Men de lyckades inte hålla lagförbundet, och de förkastade Guds egen Son. Jehova skapade därför en ny församling med vilken han slöt ett nytt förbund. Denna församling identifieras i bibeln som Kristi ”brud”, som består av 144.000 som utvalts av Gud för att förenas med hans Son i himmelen. (Ef. 5:22—32; Upp. 14:1; 21:9, 10) De första av dem smordes med helig ande vid tiden för pingsten år 33 v.t. Genom helig ande bevisade  Jehova tydligt att detta nu var den församling som han skulle använda för att genomföra sitt uppsåt. — Hebr. 2:2—4.

3. Vilka utgör nu Jehovas synliga organisation?

³ Nu finns det bara en kvarleva av de 144.000 kvar här på jorden. Men i uppfyllelse av bibelns profetior har en stor skara av ”andra får” förts in i ett aktivt kamratskap med dem. Jesus Kristus, den rätte herden, har låtit dessa ”andra får” förenas med dem som utgör kvarlevan av hans av anden pånyttfödda efterföljare, så att de är ”en enda hjord” under honom som deras ”rätte herde”. (Joh. 10:11, 16; Upp. 7:9, 10) Alla dessa utgör en enda endräktig organisation, Jehovas synliga organisation i våra dagar.

TEOKRATISKT UPPBYGGD

4. Vem leder organisationen, och hur?

⁴ Det bibliska uttrycket ”den levande Gudens församling” visar tydligt vem som leder den. Organisationen är teokratisk eller styrd av Gud. Jehova leder sitt folk genom den som han har förordnat till att vara det osynliga huvudet över församlingen, Herren Jesus Kristus, och genom sitt eget inspirerade ord, bibeln. — 1 Tim. 3:14, 15; Ef. 1:22, 23; 2 Tim. 3:16, 17.

5. a) Hur var den himmelska ledningen av församlingen uppenbar under det första århundradet? b) Vad visar att Jesus fortfarande är församlingens huvud?

⁵ Det fanns tydliga bevis för sådan teokratisk vägledning, när helig ande vid pingsten år 33 v.t. fick församlingens första medlemmar att bli verksamma. (Apg. 2:1—4, 32, 33) Den var också uppenbar, när Jehovas ängel ledde de händelser som ledde till att de goda nyheterna kom att spridas till Afrika. (Apg. 8:26—39) Och likaså när Jesu röst gav anvisningar vid omvändelsen av Saulus  från Tarsus och när missionsarbetet bland hedningarna påbörjades. (Apg. 9:3—7, 10—17; 10:9—16, 19—23; 11:12) Men den behövliga vägledningen gavs inte alltid på så här uppseendeväckande sätt. Med tiden tystnade rösterna från himmelen, änglar visade sig inte längre för människor, och inte heller gavs andens mirakulösa gåvor längre. Men Jesus hade dock lovat sina trogna efterföljare: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”, och de faktiska förhållandena visar att han är det. (Matt. 28:20; 1 Kor. 13:8) Jehovas vittnen erkänner inte bara hans ledarskap, utan det är också uppenbart att de aldrig utan hans hjälp skulle ha kunnat fortsätta med att under intensiv fientlighet förkunna Rikets budskap.

6. a) Vilka utgör den ”trogne och omdömesgille slaven”, och varför då? b) Vilket uppdrag gav han den ”slaven”?

⁶ Kort före sin död talade Jesus till sina lärjungar om en ”trogen och omdömesgill slav”, som han som herre skulle betro med särskilt ansvar. Denne ”slav” skulle enligt Jesu beskrivning finnas när Herren for upp till himmelen, och den skulle fortfarande vara vid liv vid tiden för Kristi återkomst. En sådan beskrivning kunde omöjligen passa in på en enskild människa. Men den passar in på Kristi trogna smorda församling betraktad som en helhet. Jesus visste att han skulle köpa dess medlemmar med sitt eget blod, och det är därför som han passande omnämner dem kollektivt som sin ”slav”. Han gav dem ett arbete att utföra genom att ge dem alla i uppdrag att göra lärjungar och att därefter fortsätta att ge dessa ”deras [andliga] mat i rätt tid”. Deras förordnande bekräftades genom helig ande vid pingsten år 33 v.t. — Matt. 24:45—47; 28:19, 20; 1 Kor. 6:19, 20; jämför Jesaja 43:10.

7. a) Vilket utökat ansvar har den ”slaven” nu? b) Varför är vårt gensvar till undervisning genom denna kanal viktigt?

 ⁷ Om ”slaven” vid sin herres återkomst troget utförde sitt arbete, så skulle han bli betrodd med utökat ansvar. Under de år som följde skulle det avges ett världsomfattande vittnesbörd om Riket, och en ”stor skara” tillbedjare av Jehova som hade hopp om att bli bevarad genom den ”stora vedermödan” skulle också församlas. (Matt. 24:14; Upp. 7:9, 10) Dessa skulle också behöva andlig mat, och den sammansatte ”slaven”, Kristi med anden smorda tjänare, skulle servera den åt dem. För att behaga Jehova måste vi ta emot den undervisning han ger genom denna kanal och sedan handla helt i överensstämmelse med den.

8, 9. a) Vilken anordning fanns det under det första århundradet för att lösa frågor angående tron och ge behövlig vägledning angående predikandet av de goda nyheterna? b) Vad finns det nu för en liknande anordning?

⁸ Ibland uppstår det naturligtvis frågor om tron och om tillvägagångssätt. Hur gör man då? Det femtonde kapitlet i Apostlagärningarna berättar om hur man löste en stridsfråga angående kraven för omvända hedningar. Frågan hänvisades till apostlarna och de äldre männen i Jerusalem, som tjänade som en central styrande krets. De där äldre männen var inte ofelbara; de var inte människor som aldrig gjorde några misstag. (Jämför Galaterna 2:11—14.) Men Gud använde dem. De begrundade vad de inspirerade Skrifterna hade att säga om den aktuella frågan och också det som bevisade att Guds ande var i verksamhet, när det gällde att få i gång arbetet på det hedniska fältet, och därefter tillkännagav de ett beslut. Gud välsignade denna anordning. (Apg. 15:1—29; 16:4, 5) Från denna centrala krets skickades också olika personer ut för att främja predikandet av de  goda nyheterna enligt det uppdrag Herren själv hade gett. — Apg. 8:14; Gal. 2:9.

⁹ I våra dagar består den styrande kretsen av med anden smorda bröder från olika länder. Den har sitt säte i det som är huvudkontoret för Jehovas vittnens världsomfattande verksamhet. Den främjar lojalt den sanna tillbedjans intressen under Jesu Kristi ledning. Dessa bröder har samma inställning som aposteln Paulus, som skrev, när han skickade andliga råd till medkristna: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” — 2 Kor. 1:24.

10. a) Hur avgörs det vilka som skall bli äldste eller biträdande tjänare? b) Varför bör vi samarbeta intimt med dem som förordnats till sådana ställningar?

¹⁰ Denna teokratiska anordning erkänns av Jehovas vittnen jorden runt. Alla deras lokala församlingar samarbetar intimt med den. De litar på att den styrande kretsen ser till att det förordnas äldste och biträdande tjänare, som sörjer för att församlingarna fungerar friktionsfritt. Vad ligger till grund för att någon utväljs till ett sådant förordnande? Kraven är tydligt framställda i bibeln. Både de äldste som gör rekommendationerna och de som är bemyndigade till att förordna har ett stort ansvar inför Gud att troget hålla sig till dessa krav. (1 Tim. 3:1—10, 12, 13; 5:22; Tit. 1:5—9) Det bedrivs inga valkampanjer bland församlingens medlemmar, och inte heller förekommer det någon röstning inom församlingen. Både de tillsyningsmän som har ansvaret att föreslå och de som senare gör förordnandena frambär i stället bön om Guds andes hjälp, och de söker också vägledning från hans inspirerade ord, precis som apostlarna gjorde. (Apg. 6:2—4, 6; 14:23; jämför Psalm 75:7, 86, 7.) Genom vårt gensvar till de äldstes ledning  kan vi visa vår uppskattning av Kristi kärleksfulla anordning med dessa ”gåvor i form av människor” för att hjälpa oss alla att nå fram till ”enheten i tron”. — Ef. 4:8, 11—16.

11. a) Vilka värdefulla tjänster utförs av kvinnorna inom den teokratiska anordningen? b) När måste de ha någonting på huvudet, och varför?

¹¹ Bibeln föreskriver att män skall inneha ställningar av tillsyn inom församlingen. Detta är inte på något sätt en nedvärdering av kvinnorna, eftersom det är många kvinnor med bland arvingarna till det himmelska riket. Genom att uppföra sig blygsamt och kyskt och vara flitiga, när det gäller att sköta om sina familjer, bidrar kristna kvinnor också till församlingens goda rykte. (Tit. 2:3—5) De utför ofta mycket av det arbete som består i att leta reda på de nyintresserade och föra dem i kontakt med organisationen. (Ps. 68:1211) Men undervisningen inom församlingen sköts av män som har förordnats till detta. (1 Tim. 2:12, 13) Och om det inte finns några kvalificerade män vid ett möte som anordnats av församlingen, då skall en kvinna ha någonting på huvudet när hon presiderar eller ber. * På så sätt visar hon respekt för Jehovas anordning, precis som Jesus var ett föredöme för alla i fråga om att visa undergivenhet för sin Fader. — 1 Kor. 11:3—16; Joh. 8:28, 29.

12. a) Hur uppmanar bibeln de äldste att betrakta sin ställning? b) Vilket storslaget privilegium kan vi alla ha del i?

¹² I världen anses en människa som har en framträdande  ställning vara betydande, men inom Guds organisation gäller regeln: ”Den som uppför sig såsom en av de mindre bland er alla, denne är det som är stor.” (Luk. 9:46—48; 22:24—26) Bibeln ger därför de äldste rådet att akta sig för att spela herrar över dem som är Guds arv, utan att i stället bli exempel för hjorden. (1 Petr. 5:2, 3) Inte bara några få utvalda, utan alla Jehovas vittnen, män och kvinnor, har det storslagna privilegiet att få representera universums Suverän genom att ödmjukt tala i hans namn och genom att tala med människor överallt om hans rike.

13. Resonera om frågorna som står i slutet av denna paragraf genom att använda de bibelställen som det hänvisas till.

¹³ Vi gör väl i att fråga oss själva: ”Uppskattar vi verkligen hur Jehova leder sin synliga organisation? Återspeglar våra attityder, vårt tal och våra handlingar detta?” Genom att resonera om följande punkter kan vi alla få hjälp att göra en sådan analys:

Om vi verkligen underordnar oss Kristus som församlingens huvud, vad kommer vi då enligt följande skriftställen att göra? (Matt. 24:14; 28:19, 20; Luk. 21:34—36; Joh. 13:34, 35)

I vilken utsträckning bör alla som är en del av organisationen känna sig beroende av Gud och Kristus i sina ansträngningar att vara produktiva kristna? (Joh. 15:5; 1 Kor. 3:5—7)

När äldste försöker föra till rätta tänkesättet hos någon så att denne ser saker och ting på samma sätt som den övriga organisationen, vems vänliga omtanke bör vi då se i detta? (Ef. 4:7, 8, 11—13; 2 Kor. 13:11)

Vem visar vi respekt för, när vi med uppskattning tar emot de andliga anordningar som kommer genom ”slavklassen” och dess styrande krets? Men hur skulle det vara, om vi skulle tala nedsättande om dem? (Luk. 10:16; jämför 3 Johannes, vers 9, 10.)

Varför bör vi inte vara överdrivet kritiska mot förordnade äldste? (Apg. 20:28; Rom. 12:10)

14. a) Vad visar vi genom vår inställning till den teokratiska organisationen? b) Vilket tillfälle har vi i detta hänseende att bevisa att djävulen är en lögnare och att glädja Jehovas hjärta?

 ¹⁴ Jehova handlar nu med oss genom sin synliga organisation under Kristus som förordnat huvud. Vår inställning till denna organisation ger därför en faktisk bild av vilken ståndpunkt vi tar i stridsfrågan om suveräniteten. (Hebr. 13:17) Satan hävdar att vi alla drivs av en önskan att få personlig vinning, att vi i första hand är intresserade av oss själva. Men om vi villigt ställer oss till förfogande för att tjäna på vilket som helst sätt som visar sig nödvändigt, samtidigt som vi undviker att säga och göra sådant som skulle rikta otillbörlig uppmärksamhet på oss själva, så bevisar vi att djävulen är en lögnare. Om vi älskar och respekterar dessa som ”har ledningen” bland oss genom att efterlikna deras tro, men vägrar att vara det slags människa som ”beundrar personligheter för sin egen fördels skull”, då gläder vi Jehovas hjärta. (Hebr. 13:7; Jud. v. 16) Genom att uppodla hälsosam respekt för Jehovas organisation och helhjärtat ta del i det verk som han leder bevisar vi att Jehova verkligen är vår Gud och att vi är förenade i hans tillbedjan. — 1 Kor. 15:58.

[Fotnoter]

Repetitionsfrågor

● Vad utgör nu Jehovas synliga organisation? Vad är dess syfte?

● Vem är församlingens förordnade huvud? Genom vilka synliga anordningar ser han till att vi får kärleksfull ledning?

● Vilka hälsosamma attityder bör vi uppodla till ansvar och till personer inom organisationen?

[Frågor]