Kapitel 14

”Jag sluter ett förbund med er ... om ett rike”

1. Vad ställde Jesus i utsikt för sina apostlar natten före sin död?

NATTEN innan Jesus dödades sade han till sina trogna apostlar: ”I min Faders hus finns många boningar. ... Jag ... går [nu] min väg för att bereda en plats åt er ... för att också ni må vara där jag är.” Vidare sade han till dem: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike.” (Joh. 14:2, 3; Luk. 22:29) Det han ställde i utsikt för dem var något helt fantastiskt!

2. Hur många kommer att vara tillsammans med Kristus i hans himmelska rike?

² Men Jesus menade inte att bara apostlarna skulle härska tillsammans med honom i hans himmelska rike. Det blev senare uppenbarat att 144.000 som friköps från jorden skulle få detta storslagna privilegium. (Upp. 5:9, 10; 14:1, 4) Finns det några i våra dagar som traktar efter att gripa detta privilegium?

FÖRSAMLANDET AV RIKETS ARVINGAR

3. Vilken möjlighet riktade Jesus uppmärksamheten på i sin offentliga tjänst?

³ Efter det att Johannes döparen satts i fängelse av Herodes Antipas började Jesus en intensiv offentlig predikokampanj, i vilken han koncentrerade uppmärksamheten på ”himmelriket”. (Matt. 4:12, 17) Han lät människor få veta att de skulle få möjlighet att komma in i Riket, och hans lärjungar traktade ivrigt efter denna belöning. — Matt. 5:3, 10, 20; 7:21; 11:12.

4. a) När smordes de första av Jesu lärjungar med helig ande? b) Vad visar att uppmärksamheten från och med då var riktad på insamlandet av Rikets arvingar?

 ⁴ Vid pingsten år 33 v.t. blev de första av dem smorda med helig ande. (Apg. 2:1—4; 2 Kor. 1:21, 22) Guds frälsningsanordning som leder till odödligt himmelskt liv förkunnades. Petrus använde ”himmelrikets nycklar” för att öppna denna kunskap — först för judarna, därefter för samariterna och sedan för människor i de hedniska nationerna. (Matt. 16:19) Bildandet av den regering som skall härska över mänskligheten i 1.000 år fick särskild uppmärksamhet, och nästan alla de inspirerade breven i de kristna grekiska skrifterna riktar sig först och främst till denna grupp av Rikets arvingar — ”de heliga”, de ”som har andel i den himmelska kallelsen”. *

5. Blev de kallade till himmelskt liv därför att de var bättre Guds tjänare än de som hade levat innan?

⁵ Det var inte därför att de på något sätt var bättre än alla de Guds tjänare som hade dött före pingsten år 33 v.t. som de kallades till himmelskt liv. (Matt. 11:11) Det var i stället så att Jehova nu hade börjat utvälja dem som skulle bli medregenter tillsammans med Jesus Kristus. Under omkring 1.900 år därefter fanns det bara en kallelse — den himmelska. Detta var en oförtjänt omtanke som Gud visade ett begränsat antal för att främja sina egna visa och kärleksfulla uppsåt. — Ef. 2:8—10.

6. a) Varför måste den tid komma då den himmelska kallelsen skulle upphöra? b) Vem skulle leda förhållandena så att profetian angående den ”stora skaran” också skulle komma att uppfyllas, och vad är det som har hänt?

⁶ Med tiden skulle det bestämda men begränsade antalet  på 144.000 bli fullt. Den tid då dessa andliga israeliter skulle förses med det slutliga sigillet såsom godkända skulle då vara nära. (Upp. 7:1—8) Då skulle Jehova genom sin ande och den insikt i bibeln, som han lät sin synliga organisation få, leda förhållandena för att uppfylla ännu en del av sitt uppsåt som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:9—17. En ”stor skara” ur alla nationer skulle församlas med den spännande framtidsutsikten att få överleva den stora vedermödan och få leva för evigt i fullkomlighet mitt i ett jordiskt paradis. När vi tänker på det som verkligen har hänt, verkar det vara uppenbart att den himmelska kallelsen i allmänhet var avslutad omkring år 1935 v.t., när den ”stora skarans” jordiska hopp klart urskildes. Sedan dess har milliontals tillbedjare av Jehova, som innerligt hoppas på att få leva för evigt just här på jorden, blivit förenade med de jämförelsevis få tusenden som finns kvar av den himmelska klassen.

7. Är det möjligt att någon skulle kunna få den himmelska kallelsen också nu, och varför svarar du så?

⁷ Innebär detta att Gud nu inte kallar någon till himmelskt liv? Det är möjligt att några som har detta hopp kan visa sig bli otrogna, innan de blir försedda med det slutliga sigillet, och att andra måste utväljas för att ersätta dem. Men det verkar rimligt att anta att detta skulle vara något sällsynt.

HUR VET DE ATT DE ÄR ANDLIGA SÖNER?

8. Vilken förklaring ger Paulus som visar hur de som fötts av helig ande vet om detta?

⁸ Guds ande ger döpta kristna som har fått den himmelska kallelsen en absolut övertygelse om att de har adopterats som andliga söner. Aposteln Paulus visade detta, när han skrev till de ”heliga” i Rom, genom att beskriva hur situationen då var för alla sanna kristna.  Han sade: ”Alla som är ledda av Guds ande, de är Guds söner. Ni har ju inte fått en slaveriets ande, som på nytt orsakar fruktan, utan ni har fått en ande på grund av adoption som söner, genom vilken ande vi ropar: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” — Rom. 1:7; 8:14—17.

9. Hur vittnar anden själv med deras ande som verkligen är Guds söner?

⁹ Vi får här se två användningar av ordet ”ande”: ”anden själv” och ”vår ande”. Den första är Guds osynliga verksamma kraft. Den inger hans andliga barn en övertygelse om att de har blivit adopterade som Guds fria barn. Den anden bär också vittnesbörd genom Guds inspirerade ord, bibeln, som är som ett personligt brev till hans andliga barn. (1 Petr. 1:10—12) När dessa, som har blivit födda av Guds heliga ande, läser vad bibeln säger till dem som är Guds andliga söner, så reagerar de med rätta: ”Detta gäller mig.” På så sätt vittnar Guds egen verksamma kraft på olika sätt tillsammans med deras ande, den kraft som motiverar deras eget sinne och hjärta, om att de är Guds barn. Enligt vad Guds ande således vittnar om blir deras sinnen och hjärtan helt inriktade på framtidsutsikten att få bli medarvingar med Kristus, och de accepterar Guds andliga barns förpliktelser. — Fil. 3:13, 14.

10. a) Vilka faktorer identifierar inte i sig själva någon som en smord kristen? b) Hur betraktar de ”andra fåren” sin plats i Guds uppsåt?

¹⁰ Är detta tillämpligt på dig? I så fall har du ett underbart privilegium. Men det skulle vara fel av någon att dra den slutsatsen att eftersom en människa har stor  uppskattning av djupare andliga ting eller är nitisk i tjänsten på fältet eller har intensiv kärlek till sina bröder, så måste hon vara en med anden smord kristen. Detta är sådant som kännetecknar många av de ”andra fåren”. Deras hjärtan rörs också av det de läser i bibeln angående Kristi medarvingar, men de gör inte förmätet anspråk på något som Gud inte har avsett för dem. (Jämför 4 Moseboken 16:1—40.) De inser vad som är Guds ursprungliga uppsåt med jorden, och de arbetar med uppskattning för att få vara med då detta blir en verklighet.

ATT ÄTA BRÖDET OCH DRICKA HERRENS BÄGARE PÅ ETT VÄRDIGT SÄTT

11. Vilka är närvarande vid det årliga firandet av Jesu död, och varför då?

¹¹ Varje år efter solnedgången den 14 Nisan firar Jesu Kristi smorda efterföljare över hela jorden minnet av hans död enligt de anvisningar han gav sina apostlar. (Luk. 22:19, 20) De ”andra fåren” är också med, men inte för att ta del av brödet och vinet, utan för att vara respektfulla iakttagare.

12. På vad sätt visade några av de första kristna i Korint inte tillbörlig uppskattning av Herrens aftonmåltid?

¹² Detta är inte någon meningslös religiös ritual, utan den är i stället fylld med djup innebörd. Aposteln Paulus gav de kristna i Korint i Grekland under det första århundradet några allvarliga råd, eftersom några av dem inte visade tillbörlig respekt för händelsen, och han skrev: ”Vemhelst som äter brödet eller dricker Herrens bägare ovärdigt [skall] vara skyldig beträffande Herrens kropp och blod.” Vad var det som gjorde dem till sådana som tog del ”ovärdigt”? De förberedde sig inte på rätt sätt i hjärta och sinne. Det fanns söndringar inom församlingen. Somliga hade också ätit och druckit  för mycket före mötet. De visade likgiltighet för Herrens aftonmåltid. De var inte i ett sådant tillstånd att de kunde urskilja den allvarliga innebörden av brödet och vinet. — 1 Kor. 11:17—34.

13. Vad är innebörden av brödet och vinet som bjuds omkring vid Åminnelsen?

¹³ Vad är det då för en innebörd? Det är inte fråga om någon förment mirakulös förvandling av brödet och vinet. Kristus offras inte i någon bemärkelse på nytt vid varje åminnelse. Bibeln förklarar att ”den Smorde [blev] framburen som offer en gång för alla för att bära mångas synder”. (Hebr. 9:28; 10:10; Rom. 6:9) Det osyrade brödet och det röda vinet är bara emblem för att symbolisera den bokstavliga kropp Jesus offrade och det bokstavliga blod han utgöt. Men hur dyrbara är inte dessa verkligheter! Jesu syndfria mänskliga kropp gavs för att människovärlden skulle kunna få tillfälle att leva för evigt. (Joh. 6:51) Och hans utgjutna blod tjänar ett tvåfaldigt syfte — att rena de människor från synd som utövar tro på det, och att få det nya förbundet mellan Gud och församlingen av det andliga Israel, som består av med anden smorda kristna, att träda i kraft. (1 Joh. 1:7; 1 Kor. 11:25; Gal. 6:14—16) Det är dessa värdefulla anordningar som gör det möjligt för medlemmarna av den ”lilla hjorden” att förklaras rättfärdiga av Gud — de tillräknas faktiskt mänsklig fullkomlighet. (Luk. 12:32) Detta sker för att de skall kunna födas av helig ande som Guds söner med hopp om att få vara med Kristus i hans himmelska rike. När de varje år tar del av åminnelseemblemen och på så sätt vittnar om sitt himmelska hopp, återupplivas och fördjupas deras uppskattning av att få vara i det ”nya förbundet”, som har Kristus som medlare. — Hebr. 8:6—12.

 ”LÅT OSS GÅ MED ER”

14. a) Varför tar inte de ”andra fåren” del av emblemen vid Åminnelsen, men vad ser de ivrigt fram emot? b) Hur betraktar de sitt umgänge med kvarlevan av Rikets arvingar?

¹⁴ De ”andra fåren” inser hur Jehova har handlat med sina smorda, och de har förenat sig med dem genom att säga: ”Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är med er.” (Sak. 8:20—23) Det är inte bara så att dessa båda grupper kommer tillsammans vid möten, utan de tar också gemensamt del i att förkunna de goda nyheterna om Riket på hela den bebodda jorden. Men de ”andra fåren” tas inte upp i det ”nya förbundet” med det andliga Israel, och inte heller är de med i förbundet ”om ett rike” som Jesus slöt med dessa som utvalts till att leva tillsammans med honom i himmelen, och det är därför helt på sin plats att de inte tar del av åminnelseemblemen. (Luk. 22:20, 29) Men allteftersom syftet med det ”nya förbundet” — att samla in de sista medlemmarna av den ”lilla hjorden” till det himmelska riket — nås, så inser de ”andra fåren” att detta tyder på att de välsignelser de kommer att få på jorden genom detta rike närmar sig. De räknar det som ett privilegium att under de ”yttersta dagarna” tjäna tillsammans med den lojala kvarlevan av Rikets arvingar.

[Fotnoter]

Repetitionsfrågor

● Varför riktar de kristna grekiska skrifterna i så hög grad uppmärksamheten på det himmelska hoppet?

● Hur vet de som har blivit födda som Guds söner om detta? Vad betyder åminnelseemblemen som de tar del av?

● Hur visar de ”andra fåren” att de verkligen är förenade med den ”lilla hjorden”?

[Frågor]