Kapitel 7

Vad vi lär av att Gud har tillåtit ondskan

1. a) Hur skulle det ha påverkat oss, om Jehova omedelbart hade avrättat upprorsmakarna i Eden? b) Vad har Jehova i sin kärlek i stället gjort det möjligt för oss att få?

OAVSETT vilka svårigheter som kan komma i vår väg i livet, så var det ingen orättvisa från Guds sida att vi blev födda. Han begåvade det första människoparet med fullkomlighet och gav dem ett paradis som sitt hem. Om han omedelbart hade avrättat dem efter det att de gjort uppror, så skulle det inte ha funnits något människosläkte så som vi nu känner det med dess sjukdomar, fattigdom och brottslighet. Men i sin barmhärtighet lät Jehova Adam och Eva få barn innan de dog, även om dessa skulle komma att ärva ofullkomlighet. Genom Kristus gjorde han det möjligt för dem av Adams avkomlingar som utövade tro att få det som Adam förverkade — evigt liv under förhållanden som skulle göra att man fick ut den största möjliga glädjen av livet. — 5 Mos. 32:4, 5; Joh. 10:10.

2. Gjordes allt detta bara för vår frälsnings skull?

² De välsignelser vi själva kan få av detta är utan gräns. Men genom bibelns redogörelse får vi veta att det gällde något långt viktigare än vår personliga frälsning.

FÖR HANS STORA NAMNS SKULL

3. Vad stod på spel i förbindelse med uppfyllelsen av Jehovas uppsåt för jorden och mänskligheten?

³ Jehovas namn, hans anseende som universums Suverän och sanningens Gud, var förknippat med uppfyllelsen  av hans uppsåt angående jorden och mänskligheten. På grund av Jehovas ställning måste alla lyda honom och visa hans namn den totala respekt som det förtjänar, om det skall råda frid och lycka i universum.

4. Exakt vad var det som inbegreps i det uppsåtet?

⁴ Efter det att han hade skapat Adam och Eva gav han dem ett uppdrag att utföra. Han klargjorde att det inte bara var hans uppsåt att lägga jorden under sig och således utsträcka paradisets gränser, utan också att befolka den med avkomlingar till den förste mannen och den första kvinnan, Adam och Eva. (1 Mos. 1:28) Skulle detta uppsåt på grund av deras synd gå i stöpet, till smälek för Guds namn?

5. a) När skulle enligt 1 Moseboken 2:17 den som åt av trädet för kunskap om gott och ont dö? b) Hur uppfyllde Jehova detta, samtidigt som han också respekterade sitt uppsåt angående befolkandet av jorden?

⁵ Jehova hade underrättat Adam om att om han i olydnad åt av trädet för kunskap om gott och ont, skulle han oundvikligen dö ”på den dag” han åt. (1 Mos. 2:17, NW) I enlighet med sitt ord ställde Jehova överträdarna till svars och uttalade dödsdomen på själva den dag som Adam syndade. Straffet gick inte att komma ifrån. Juridiskt, ur Guds synvinkel sett, dog Adam och Eva den dagen. (Jämför Lukas 20:37, 38.) Men för att utföra sitt eget tillkännagivna uppsåt angående befolkandet av jorden lät Jehova dem frambringa barn, innan de bokstavligen dog. Men från Guds ståndpunkt, hans som betraktar 1.000 år som en dag, slutade Adams liv vid 930 års ålder, inom en ”dag”. (1 Mos. 5:3—5; jämför Psalm 90:4; 2 Petrus 3:8.) På så sätt visade Jehova sig sannfärdig i fråga om när straffet skulle verkställas, och hans uppsåt att befolka jorden med Adams  avkomlingar hindrades inte från att uppfyllas. Men detta har inneburit att syndiga människor har tillåtits att leva under en tid.

6, 7. a) Vad visar 2 Moseboken 9:15, 16 i fråga om varför Jehova tillåter de onda att finnas kvar under en tid? b) Hur visades Jehovas makt i fallet med Farao, och hur blev hans namn bekantgjort? c) Vad kommer därför utgången att bli vid slutet av den nuvarande onda ordningen?

⁶ Det Jehova sade till Egyptens härskare på Mose tid visar ytterligare varför Gud har tillåtit de onda att finnas kvar under en tid. När Farao förbjöd israeliterna att lämna Egypten, slog Jehova inte omedelbart ner honom. Landet utsattes för tio plågor, som visade Jehovas makt på ett fantastiskt och skiftande sätt. När Jehova varnade för den sjunde plågan, sade han till Farao att han lätt kunde ha utrotat honom och hans folk från jorden. ”Men jag skonade dig”, sade Jehova, ”just därför att jag ville låta min kraft bli uppenbarad för dig och mitt namn bli förkunnat på hela jorden.” — 2 Mos. 9:15, 16.

⁷ När Jehova befriade Israel, kom hans namn verkligen att bli vida känt. Det han gjorde är inte glömt ännu i denna dag, närmare 3.500 år senare. Det var inte bara personnamnet Jehova som förkunnades, utan också sanningen om den som bar det namnet. Detta befäste Jehovas anseende som en Gud som håller sina förbund och ingriper för sina tjänares räkning. Det visade att på grund av hans allsmäktiga allmakt finns det inte något som kan hindra hans uppsåt. Den annalkande tillintetgörelsen av hela den onda ordningen, synlig såväl som osynlig, kommer att bli ännu mer imponerande. Denna uppvisning av allsmäktig makt och den ära detta skänker Jehovas namn kommer aldrig i universums historia att glömmas. Dess välsignelser kommer att vara eviga! — Hes. 38:23; Upp. 19:1, 2.

 ”O DJUP AV GUDS ... VISHET!”

8. Vilka ytterligare faktorer angående Guds rättvisa uppmanar Paulus oss att tänka på?

⁸ I sitt brev till romarna väcker aposteln Paulus frågan: ”Finns det orättvisa hos Gud?” Och sedan svarar han genom att betona Guds barmhärtighet och genom att hänvisa till vad Jehova sade till Farao. Han påminner också om att vi människor är som lera i en krukmakares händer. Klagar leran över hur den blir använd? Paulus tillägger: ”Om nu Gud, fastän han ville lägga sin vrede i dagen och göra sin makt känd, i stor långmodighet har haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse, för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett till härlighet, nämligen oss, som han kallade, inte bara från judarna, utan också från nationerna, vad är det med det?” — Rom. 9:14—24.

9. a) Vilka är ”vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse”? b) Varför har Jehova trots deras fientlighet visat stor långmodighet, och hur kommer den slutliga utgången att bli till deras bästa som älskar honom?

⁹ Ända sedan Jehova gjorde det profetiska uttalande som finns upptecknat i 1 Moseboken 3:15 har Satan och hans säd varit ”vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse”. Under hela denna tid har Jehova utövat långmodighet. De onda har förlöjligat hans handlingssätt; de har förföljt hans tjänare och till och med dödat hans Son. Men till bestående gagn för sina tjänare har Jehova visat stor självbehärskning. Hela skapelsen har fått tillfälle att se vilka katastrofala följder som uppror mot Gud leder till. Samtidigt blev det genom Jesu död möjligt att befria lydiga människor och ”att göra ände på djävulens gärningar”. — 1 Joh. 3:8; Hebr. 2:14, 15.

10. Varför har Jehova fortsatt att tolerera de onda under de gångna 1.900 åren?

¹⁰ Under de mer än 1.900 åren sedan Jesu uppståndelse  har Jehova ytterligare tolererat ”vredens kärl” genom att vänta med deras tillintetgörelse. Varför då? Därför att han har berett andrahandsdelen av kvinnans säd, de som skall vara förenade med Jesus Kristus i hans himmelska rike. (Gal. 3:29) Dessa, 144.000 till antalet, är de ”barmhärtighetens kärl” som aposteln Paulus talar om. Först inbjöds enskilda judar till att utgöra denna klass. Därefter fogades omskurna samariter till den och slutligen folk av hednanationerna. Med stor långmodighet har Jehova förverkligat sitt uppsåt, och han har inte tvingat någon att tjäna sig, utan han har skänkt storslagna välsignelser åt dem som har visat uppskattning av hans kärleksfulla anordningar. Beredandet av den himmelska klassen är nu i det närmaste avslutat.

11. Vilken annan grupp har nu nytta av Jehovas långmodighet?

¹¹ Men hur skall då jorden komma att befolkas? När Guds rätta tid är inne, kommer milliarder människor att uppväckas som Rikets jordiska undersåtar. Genom Jehovas långmodighet har det, framför allt sedan år 1935 v.t., också kunnat församlas en ”stor skara”, som har utsikt till frälsning, ur alla nationer. — Upp. 7:9, 10; Joh. 10:16.

12. a) Vad har vi som en följd av detta lärt om Jehova själv? b) Hur reagerar du för det sätt varpå Jehova har behandlat de här frågorna?

¹² Har det skett någon orättvisa i allt detta? Absolut inte! Om Gud väntar med att tillintetgöra de onda, ”vredens kärl”, så att han kan visa medömkan med andra i enlighet med sitt uppsåt, kan då någon med rätta klaga över det? När vi iakttar utvecklingen av Jehovas uppsåt, lär vi oss i stället mycket om honom. Vi förundrar oss över de olika sidor i hans personlighet som har kommit i dagen — hans rättvisa, hans barmhärtighet, hans långmodighet och hans vishets mångfald. Den  vishet varmed Jehova hanterat stridsfrågan kommer att vara ett evigt vittnesbörd om det faktum att hans sätt att styra är det bästa. Vi instämmer med aposteln Paulus: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” — Rom. 11:33.

ETT TILLFÄLLE ATT VISA VÅR HÄNGIVENHET

13. a) Vad får vi tillfälle till, när vi utstår personligt lidande? b) Vad kommer att hjälpa oss att reagera förståndigt?

¹³ Eftersom Gud ännu inte har tillintetgjort de onda och åstadkommit den förutsagda återställelsen av mänskligheten, så förekommer det situationer som kan innebära verkligt personligt lidande. Hur reagerar vi i sådana situationer? Ser vi dem som tillfällen att få vara med om att rentvå Jehovas namn från smälek och bevisa att djävulen är en lögnare? Att hålla följande råd i tankarna kan styrka oss mycket, när det gäller att göra detta: ”Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta. Jag kan då ge den svar, som smädar mig.” (Ords. 27:11) Satan, den som smädar Jehova, framförde anklagelsen att om människor lider materiell förlust eller får utstå fysisk smärta, så kommer de att ge Gud skulden och till och med förbanna honom. (Job 1:9—11; 2:4, 5) När vi är lojala mot Gud trots prövningar, visar vi att detta inte är sant i vårt fall, och vi gläder då Jehovas hjärta. Vi förtröstar helt och fullt på att Jehova har öm tillgivenhet för sina tjänare och att han i sinom tid, precis som i fallet med Job, rikligen kommer att belöna oss om vi bevisar oss trogna. — Jak. 5:11; Job 42:10—16.

14. Hur kan vi på annat sätt ha nytta av att förtrösta på Jehova, när vi utstår prövningar?

¹⁴ Om vi tillitsfullt förtröstar på Jehova, när vi utstår  svåra prövningar, kan vi utveckla ovärderliga egenskaper. Jesu lidande ledde till att han ”lärde ... lydnad” på ett sätt som tidigare var obekant för honom. Vi kan också lära — genom att uppodla långmodighet, uthållighet och en fördjupad uppskattning av Jehovas rättfärdiga vägar. Kommer vi tålmodigt att ta emot denna fostran? — Hebr. 5:8, 9; 12:11; Jak. 1:2—4.

15. Hur kan andra få nytta av att vi tålmodigt uthärdar lidande?

¹⁵ Andra kommer att iaktta vad vi gör. På grund av det vi utstår som en följd av vår kärlek till rättfärdighet kan några av dem med tiden komma att inse vilka som verkligen är Kristi ”bröder” i våra dagar, och genom att förena sig med hans ”bröder” i tillbedjan kan de komma att stå i tur att få de välsignelser som evigt liv för med sig. (Matt. 25:34—36, 40, 46) Jehova och hans Son vill att de skall få detta tillfälle. Gör vi det? Är vi villiga att utstå lidande för att göra detta möjligt?

16. Vilket samband har vår syn på sådant personligt lidande med frågan om endräkt?

¹⁶ Hur fint är det därför inte, när vi betraktar till och med svåra situationer i livet som tillfällen till att få visa vår hängivenhet mot Jehova och till att få vara med om att utföra hans vilja! Att vi gör detta kan ge bevis för att vi verkligen är på väg mot den endräkt med Gud och Kristus, som Kristus bad om för alla sanna kristnas räkning. — Joh. 17:20, 21.

Repetitionsfrågor

● Hur har Jehova, medan han tillåtit de onda, med rätta visat stor respekt för sitt eget namn?

● Hur har det blivit möjligt för Guds barmhärtighet att nå ända till oss genom att han har tolererat ”vredens kärl”?

● Vad bör vi försöka se i sådana situationer som innebär lidande för oss personligen?

[Frågor]