Kapitel fyra

Du är unik!

TAR du en titt i spegeln varje morgon för att se hur du ser ut, innan du börjar dagens verksamhet? Du kanske inte har så mycket tid att fundera just då, men ta en stund nu och förundra dig över vad som är inbegripet när du gör en så enkel sak som att titta dig i spegeln.

Med ögonen kan du se dig själv i färg, även om färgseendet inte är nödvändigt för livet. Öronens placering gör att du kan höra stereofoniskt; du kan därför lokalisera varifrån ljud, till exempel rösten från någon kär vän, kommer. Vi kanske tar det här för givet, men i en bok för ljudingenjörer sägs det: ”När man betraktar människans hörselorgan i detalj, är det ... svårt att undgå att dra slutsatsen att dess invecklade  funktioner och strukturer tyder på att någon godhetsfull hand har utformat det.”

Din näsa vittnar också om förunderlig formgivning. Genom näsan kan du andas luft, vilket håller dig vid liv. Den har också miljontals sinnesreceptorer, som gör att du kan urskilja 10.000 olika luktnyanser. När du njuter av en måltid kommer också ett annat sinnesorgan in i bilden. Tusentals smaklökar förmedlar smakupplevelser till dig. Andra receptorer på tungan hjälper dig att känna om tänderna är rena.

Ja, du har fem sinnen — syn, hörsel, lukt, smak och känsel. En del djur har visserligen bättre mörkerseende, känsligare luktorgan eller skarpare hörsel, men balansen mellan de fem sinnena hos människan gör henne verkligen överlägsen på många sätt.

Men låt oss betrakta en viktig förutsättning för att vi skall kunna ha dessa sinnen. De är alla beroende av det 1,4 kilo tunga organet i vårt huvud — hjärnan. Djuren har ju också hjärnor, men människans hjärna är i en klass för sig och gör oss otvivelaktigt unika. Hur då, och hur är detta att vi på så sätt är unika förknippat med vår önskan att få leva ett långt och meningsfullt liv?

Din fantastiska hjärna

I många år har människohjärnan liknats vid en dator, men upptäckter på senare tid visar att den jämförelsen inte gör hjärnan rättvisa. ”Hur sätter man sig in i funktionen hos ett organ som har ungefär 50 miljarder neuroner med en miljon miljarder synapser (förbindelser) och som kan förmedla impulser sammanlagt kanske 10 miljoner miljarder gånger i sekunden?” frågade dr Richard M. Restak. Hur svarade han? ”Också den mest avancerade  neuronnätsdatorns prestanda ... motsvarar omkring en tiotusendel av en husflugas mentala kapacitet.” Då förstår man att en dator inte på långa vägar kan mäta sig med människohjärnan som är så oerhört överlägsen flugans hjärna.

Vilken av människor tillverkad dator kan reparera sig själv, programmera om sig själv eller förbättra sig själv under årens gång? När ett dataprogram behöver ändras, måste en programmerare skriva och lägga in nya kodade instruktioner. Vår hjärna gör det arbetet automatiskt, både när vi är unga och när vi är gamla. Man skulle inte överdriva om man sade att  de mest avancerade datorerna är mycket primitiva i jämförelse med hjärnan. Forskare har kallat hjärnan ”den mest komplicerade struktur vi känner” och ”det mest komplexa objektet i universum”. Vi skall betrakta några upptäckter som har fått många att dra slutsatsen att människans hjärna är ett verk av en Skapare som bryr sig om oss.

Använd den eller förlora den

Sådana användbara uppfinningar som bilar och jetplan begränsas av de fastställda mekanismer och elektriska system som människor konstruerar och installerar. Vår hjärna däremot är i allra högsta grad en flexibel biologisk mekanism. Den kan fortsätta att förändras beroende på hur den brukas — eller missbrukas. Två huvudfaktorer tycks vara avgörande för hur hjärnan utvecklas under vår livstid — det som vi låter gå in i den genom våra sinnen och det som vi väljer att tänka på.

Även om ärftliga faktorer kan ha betydelse för den mentala prestationsförmågan, visar nutida forskning att den slutliga kapaciteten hos vår hjärna inte fastställs av generna i befruktningsögonblicket. ”Ingen kunde ana att hjärnan var så föränderlig som forskningen nu vet att den är”, skriver författaren Ronald Kotulak som tilldelats Pulitzerpriset. Sedan han intervjuat mer än 300 forskare, sade han: ”Hjärnan är inte ett statiskt organ; den stora mängden cellförbindelser är i konstant förändring och påverkas i hög grad av det man upplever.” — Inside the Brain.

Men det vi upplever är inte det enda som formar hjärnan. Den påverkas också av våra tankar. Forskarna har funnit att hjärnan hos människor som håller sig mentalt aktiva har upp till 40 procent fler förbindelser (synapser) mellan nervcellerna (neuronerna)  än hjärnan hos dem som är mentalt lata. Neurofysiologerna drar slutsatsen: Man måste använda den, annars förlorar man den. Hur är det då med äldre människor? Man tycks förlora en del hjärnceller när man åldras, och hög ålder kan medföra minnesförlust, men förlusten är mycket mindre än man en gång trodde. I en artikel om människohjärnan i National Geographic sades det: ”Genom mental aktivitet behåller äldre människor ... förmågan att bilda nya förbindelser och att vidmakthålla de gamla.”

Senare tiders upptäckter angående hjärnans flexibilitet är i linje med de råd som vi finner i Bibeln. Denna vishetens bok uppmanar läsarna att ”förvandla” sig genom att ”göra om ... [sitt] sinne” och att låta sig ”förnyas” genom att tillföra sinnet ”exakt kunskap”. (Romarna 12:2; Kolosserna 3:10) Jehovas vittnen har sett detta inträffa när människor studerar Bibeln och tillämpar dess råd. Många tusen — med mycket skiftande social ställning och utbildningsbakgrund — har gjort det. De bevarar sin personliga identitet, men de har blivit lyckligare och mer  balanserade. De har vad en skribent i det första århundradet kallade ”ett sunt sinne”. (Apostlagärningarna 26:24, 25) Sådana förbättringar är till stor del resultatet av att man gör gott bruk av en del av hjärnbarken som finns i främre delen av huvudet.

Pannloben

De flesta neuronerna i hjärnans yttre skikt, hjärnbarken, är inte direkt förbundna med muskler och sinnesorgan. Vi kan till exempel ta pannlobens miljarder neuroner. (Se teckning, sidan 56.) Studier av hjärnan visar att pannloben är aktiv när man tänker på ett ord eller framkallar minnesbilder. Främre delen av hjärnan har en speciell uppgift när det gäller att göra dig till den unika person du är.

”Främre delen av pannloben är viktig för tankeverksamheten, intelligensen, motivationen och personligheten. Den förbinder erfarenheter som är nödvändiga för att vi skall kunna utföra abstrakt tänkande, visa omdöme, vara uthålliga, göra upp planer, ägna andra omsorg och vägledas av ett samvete. ... Det är det som sker i detta område som skiljer människan från de andra djuren.” (Elaine N. Marieb: Human Anatomy and Physiology) Man ser verkligen bevis för denna skillnad i det som människor har uträttat på bland annat matematikens, filosofins och juridikens områden, där i första hand främre pannloben kommer in i bilden.

 Varför har människor en stor, flexibel främre pannlob som ger möjlighet till högre mentala funktioner, medan detta område hos djuren är enklare byggt eller saknas helt? Kontrasten är så stor att biologer som hävdar att människan utvecklats talar om ”den mystiska explosiva tillväxten hos hjärnan”. Richard F. Thompson, professor i biologi, kommenterar den mänskliga hjärnbarkens frapperande tillväxt och medger: ”Hittills förstår vi inte helt och fullt varför det blev så.” Skulle orsaken kunna vara att människan har skapats med denna makalösa hjärnkapacitet?

Ojämförlig kommunikationsförmåga

Andra delar av hjärnan bidrar också till att göra oss unika. I bakre delen av pannloben finns den motoriska barken (det motoriska centret) som går som ett band tvärs över huvudet. Den innehåller miljarder neuroner som står i förbindelse med musklerna. Också den har drag som gör skillnaden mellan oss och apor eller andra djur oerhört stor. Den motoriska  barken ger oss ”1) exceptionell förmåga att använda handen, fingrarna och tummen till att utföra arbetsuppgifter, som kräver stor fingerfärdighet, och 2) förmåga att använda munnen, läpparna, tungan och ansiktsmusklerna till att tala”. — Arthur Guyton: Textbook of Medical Physiology.

Vi skall helt kort betrakta den motoriska barkens betydelse för vår talförmåga. Över hälften av den kontrollerar talapparaten. Detta är en del av förklaringen till att människan har en så ojämförlig  kommunikationsförmåga. Även om händerna har en uppgift när vi kommunicerar (skriver, gör vanliga gester eller använder teckenspråk), har munnen vanligtvis den främsta uppgiften. Mänskligt tal — från ett spädbarns första ord till en åldrings röst — är otvivelaktigt ett underverk. Omkring 100 muskler i tungan, läpparna, käkarna, strupen och bröstkorgen samarbetar för att frambringa en mängd olika ljud. Lägg märke till följande kontrast: En enda hjärncell kan styra 2.000 fibrer i en idrottsmans vadmuskel,  men de hjärnceller som kontrollerar struphuvudet aktiverar endast 2 eller 3 muskelfibrer. Tyder inte detta på att vår hjärna är specialutrustad för kommunicerande?

Varje kort fras som du yttrar kräver sin egen kombination av muskelrörelser. Innebörden i ett enda uttryck kan förändras beroende på graden av rörelse och den blixtsnabba koordinationen av många olika muskler. Talpedagogen dr William H. Perkins säger: ”När vi talar i ett lugnt tempo, uttalar vi omkring 14 ljud i sekunden. Vill vi röra tungan, läpparna, käken och andra delar av talapparaten var för sig, kan vi göra det bara hälften så fort. Men när de alla samverkar för att frambringa tal, arbetar de på samma sätt som fingrarna hos duktiga maskinskrivare och konsertpianister. Rörelserna överlappar varandra i en symfoni av utsökt precision.”

Den aktuella information som du behöver för att ställa den enkla frågan: ”Hur mår du i dag?” finns lagrad i den del av hjärnans pannlob som kallas Brocas centrum och som en del anser vara talcentret. Sir John Eccles, nobelpristagare och neurofysiolog,  skrev: ”Inget område motsvarande ... Brocas talcentrum har upptäckts hos aporna.” Även om man skulle hitta liknande centra hos djur, är det ett faktum att forskarna inte kan få apor att frambringa mer än några få enkla språkljud. Du däremot kan frambringa ett komplicerat språk. När du gör det, sätter du samman ord enligt ditt språks grammatik. Brocas centrum hjälper dig att göra det, både när du talar och när du skriver.

Du kan naturligtvis inte utföra det underverk som det innebär att tala, om du inte kan åtminstone ett språk och förstår vad orden i det språket betyder. Ett annat specialområde i hjärnan kommer nu in i bilden — Wernickes centrum. Här urskiljer miljarder neuroner innebörden i talade eller skrivna ord. Wernickes centrum hjälper dig att förstå uttalanden  och fatta vad du hör eller läser. Du kan därför tillägna dig information och reagera förnuftigt.

Ytterligare faktorer är inbegripna när det gäller flytande tal. Följande exempel kan belysa det: Ett verbalt ”hej” kan förmedla många olika budskap. Tonfallet visar om du är glad, upphetsad, uttråkad, stressad, irriterad, ledsen eller rädd, och det kan också avslöja intensiteten i dessa sinnesstämningar. Ett annat område i hjärnan ger information för den känslomässiga sidan av talet. Olika delar av hjärnan är således inbegripna när du kommunicerar.

Man har lärt schimpanser ett visst begränsat teckenspråk, men de kan använda det endast i enkla sammanhang, till exempel för att be om mat eller liknande. Doktor David Premack, som har arbetat med att lära schimpanser enkelt icke-verbalt kommunicerande, förklarade: ”Människans språk är besvärande för evolutionsteorin, eftersom det har en mycket större kapacitet än man kan förklara.”

Man kan undra: ”Varför har människan denna förunderliga förmåga att förmedla tankar och känslor, att fråga och att svara?” I The Encyclopedia of  Language and Linguistics sägs det att ”[människans] tal är unikt”, och det medges att ”sökandet efter förelöpare i djurens kommunicerande inte är till stor hjälp när det gäller att överbrygga det enorma gap som skiljer språk och tal från djurens åtbörder”. Professor Ludwig Koehler sammanfattade skillnaden: ”Det mänskliga talet är en gåta; det är en gudagåva, ett underverk.”

Skillnaden mellan en apas förmåga att använda tecken och ett barns förmåga att använda ett komplicerat språk är verkligen enorm! Sir John Eccles framhöll något som de flesta av oss också konfronterats med, nämligen den förmåga ”som till och med treåriga barn ger prov på, när de med en ström av frågor uttrycker sin önskan att förstå sin värld”. Han tillade: ”Apor däremot ställer inga frågor.” Nej, det är bara människor som ställer frågor, däribland frågor om meningen med livet.

Minnet och mer!

När du tar en titt i spegeln, kanske du tänker på hur du såg ut när du var yngre, och du kanske också jämför det med hur du kan komma att se ut när du blir äldre. Sådana tankar kan uppstå så gott som omedvetet, men det är ändå något mycket speciellt som händer, något som inget djur kan uppleva.

Till skillnad från djuren, som huvudsakligen lever och verkar för de omedelbara behoven, kan människor fundera över det förgångna och planera för  framtiden. En förklaring till att vi kan göra det är hjärnans praktiskt taget obegränsade minneskapacitet. Djur har en viss minnesförmåga som gör att de kan hitta hem eller påminna sig var det finns föda, men det mänskliga minnet är mycket mer omfattande. En forskare har beräknat att vår hjärna kan innehålla information som ”skulle ... fylla ungefär tjugo miljoner volymer, lika många som i världens största bibliotek”. Somliga neurofysiologer beräknar att människan under en normal livstid utnyttjar endast 1/100 av 1 procent (0,0001) av sin potentiella hjärnkapacitet. Man kan med fog fråga: Varför har vi en hjärna med så stor kapacitet, när vi knappast utnyttjar en bråkdel av den under en normal livstid?

Men vår hjärna är inte bara ett enormt lagringsutrymme för information, som en superdator. Robert Ornstein och Richard F. Thompson, professorer i biologi, skriver: ”Det mänskliga sinnets förmåga att lära — att lagra och minnas information — är det mest anmärkningsvärda fenomenet i det biologiska universum. Allting som gör oss till människor — vårt språk, vårt tänkande, vår kunskap och vår kultur — är resultatet av denna förbluffande förmåga.”

Du har också ett medvetet sinne. Den upplysningen kanske verkar elementär, men den sammanfattar  något som otvivelaktigt gör dig unik. Sinnet har beskrivits som ”den svårdefinierade enhet där intelligens, beslutsfattande, varseblivning, öppenhet för intryck samt jagkänsla bor”. Precis som bäckar, åar och floder rinner ut i sjöar och hav, så flödar minnen, tankar, bilder, ljud och känslor ständigt in i eller genom vårt sinne. Medvetande är, enligt en definition, ”varseblivandet av vad som går in i ens eget sinne”.

På senare år har forskarna gjort stora framsteg i studiet av hjärnan och fått ökad insikt i dess fysiologi och en del av de elektrokemiska processer som försiggår i den. De kan också förklara de elektroniska kretsarna i en avancerad dator och hur maskinen fungerar. Men det är stor skillnad mellan hjärnan och en dator. Hjärnan gör dig medveten om att du finns till som en egen individ, men en dator är sannerligen  inte medveten om sin existens. Vad beror skillnaden på?

Hur och varför medvetandet uppstår genom fysiska processer i hjärnan är kort och gott ett mysterium. ”Jag förstår inte hur någon vetenskap skall kunna förklara det”, sade en neurobiolog. Professor James Trefil framhåller: ”Exakt vad medvetandet betyder för en människa ... är den enda större fråga inom vetenskaperna som vi inte ens vet hur vi skall formulera.” En orsak är att forskarna använder hjärnan till att försöka förstå hjärnan. Att bara studera hjärnans fysiologi är kanske inte tillräckligt. Medvetandet är ”ett av de största mysterierna i vår existens”, säger dr David Chalmers, ”men enbart kunskap om  hjärnan hjälper kanske inte ... [forskarna] att lösa det”.

Inte desto mindre har var och en av oss medvetande. Livliga minnen av tidigare händelser är inte bara lagrade fakta, som data i en dator. Vi kan reflektera över våra upplevelser, dra lärdom av dem och använda dem till att forma vår framtid. Vi kan ta flera framtidsscenarier i övervägande och bedöma de möjliga följderna av vart och ett. Vi har förmåga att analysera, skapa, värdera och visa uppskattning och kärlek. Vi kan glädja oss åt trevliga samtal om det förgångna, om nuet och om framtiden. Vi har etiska värderingar, och vi kan använda dem när vi fattar beslut som kanske inte alltid är till omedelbar fördel för oss. Vi tilltalas av skönheten på konstens och moralens områden. I sinnet kan vi forma och förbättra idéer och räkna ut hur andra kommer att reagera om vi genomför dem.

Sådana faktorer skapar ett medvetande som skiljer människan från andra livsformer på jorden. När en hund, en katt eller en fågel ser sig själv i en spegel, reagerar den som om den såg någon annan av samma art. Men när du ser dig själv i en spegel, är du medveten om att du finns till som en egen individ med de förmågor som just nämnts. Du kan fundera över knepiga frågor, till exempel: ”Varför lever vissa sköldpaddor i 150 år och vissa träd i mer än 1.000 år, medan en förnuftsbegåvad människa skapar tidningsrubriker om hon blir 100?” Doktor Richard Restak säger: ”Människohjärnan, och endast människohjärnan, har förmåga att ta ett steg tillbaka och granska sitt eget arbete och därigenom uppnå en viss grad av transcendental inblick. Ja, vår förmåga att skriva om vårt eget manuskript och omvärdera vår tillvaro skiljer oss från alla andra varelser i världen.”

 Människans medvetande förbryllar somliga. Boken Life Ascending, som föredrar en rent biologisk förklaring, medger: ”När vi frågar oss hur en process [utveckling] som liknar ett hasardspel, med fruktansvärda följder för förlorarna, kan ha frambringat förmågan att uppskatta skönhet och sanning, medlidandet, frihetsbegreppet och framför allt den mångfald sinnesstämningar som människor kan befinna sig i, blir vi förbryllade. Ju mer vi funderar över våra andliga resurser, desto mer förundrade blir vi.” Det är verkligen sant. Vi skall därför avsluta vår betraktelse av människans unika egenskaper med att se på några sidor av vårt medvetande som belyser varför många är övertygade om att det måste finnas en intelligent formgivare, en Skapare, som bryr sig om oss.

Skönhet och konst

”Varför har människor ett så passionerat intresse för konst?” frågar professor Michael Leyton i boken Symmetry, Causality, Mind. Han påpekar att somliga kanske säger att sådan mental aktivitet som att räkna ger människor klara fördelar, men vilka fördelar ger konsten? Leyton belyser det hela med att säga att människor reser långa vägar för att gå på konstutställningar och konserter. Vilken inre känsla är inbegripen? Människor världen över sätter upp vackra bilder eller målningar på väggarna i sina hem och på sina kontor. Tänk också på musiken. De flesta tycker om att lyssna på musik av något slag hemma och i bilen. Varför det? Det beror sannerligen inte på att musiken en gång bidrog till att den bäst rustade överlevde. Leyton säger: ”Konsten är kanske det mest oförklarliga fenomenet hos den mänskliga arten.”

 Men vi vet alla att detta att vi kan njuta av skönhet och konst är en del av det som gör att vi känner oss ”mänskliga”. Ett djur kan sitta på en kulle och titta på en färgsprakande himmel, men tilltalas det av skönheten som sådan? Vi ser på en brusande fors som glittrar i solskenet, iakttar den häpnadsväckande artrikedomen i en tropisk regnskog, betraktar en palmkantad strand eller beundrar stjärnorna som är strödda över den sammetssvarta natthimlen. Sådana scenerier får oss ofta att känna vördnad. Skönheten värmer hjärtat och gör oss glada till sinnes. Varför det?

Varför har vi en medfödd längtan efter sådant som är estetiskt men som i själva verket inte har någon större betydelse materiellt sett för vår överlevnad? Varifrån kommer våra estetiska värderingar? Om vi inte räknar med en Skapare som nedlagt dessa  värderingar hos människan vid skapelsen, finns det inget tillfredsställande svar på de frågorna. Detta gäller också skönheten på moralens område.

Moraliska värderingar

Många menar att den högsta formen av skönhet är goda gärningar. Att vara lojal mot principer trots förföljelse, att osjälviskt hjälpa till för att lindra andras lidande och att förlåta någon som uppträtt sårande är gärningar som tilltalar den moraliska känslan hos tänkande människor överallt. Det är det slaget av skönhet som omtalas i det gamla bibliska ordspråket: ”En människas insikt bromsar sannerligen hennes vrede, och det är skönhet från hennes sida att gå förbi överträdelse.” Eller som det sägs i ett annat ordspråk: ”Det åtråvärda hos jordemänniskan är hennes kärleksfulla omtanke.” — Ordspråken 19:11, 22.

Vi vet alla att somliga människor, och till och med grupper av människor, ignorerar eller föraktar höga moralprinciper, men de flesta gör inte det. Varifrån kommer de moraliska värderingar som funnits i alla tider och på praktiskt taget alla områden? Om det inte finns någon Skapare som är källan till den moraliska känslan, har då uppfattningen om rätt och orätt helt enkelt uppstått hos människorna, i det mänskliga samhället? Vi kan ta ett exempel: De flesta enskilda personer och grupper anser att det är orätt att mörda. Men man kan fråga: ”Orätt i jämförelse med vad?” Det är tydligt att en viss känsla för moral bär upp det mänskliga samhället i allmänhet och har inkorporerats i lagarna i många länder. Varifrån kommer dessa moralnormer? Kan det inte vara så att en intelligent Skapare med moraliska värderingar har nedlagt samvetet, eller den etiska känslan, hos människan? — Jämför Romarna 2:14, 15.

 Du kan tänka på framtiden och planera för den

En annan sida av människans medvetande är förmågan att tänka på framtiden. När man frågade professor Richard Dawkins om människorna har drag som skiljer dem från djuren, medgav han att människan verkligen har unika egenskaper. Sedan Dawkins nämnt ”förmågan att planera framåt genom att medvetet förutse och göra sig föreställningar om en utveckling”, tillade han: ”Kortsiktiga fördelar har alltid varit det enda som räknats i evolutionen; långsiktiga fördelar har aldrig tagits med i beräkningen. Det har aldrig varit möjligt för något att utvecklas, om det har varit till förfång för individens omedelbara kortsiktiga utveckling. För första gången någonsin är det möjligt, åtminstone för somliga, att säga: ’Bortse från att du på kort sikt kan tjäna på att hugga ner den här skogen. Hur blir fördelarna på lång sikt?’ Nu anser jag att detta är helt nytt och unikt [för människan].”

Andra forskare bekräftar att människans förmåga att medvetet planera på lång sikt saknar motstycke. Neurofysiologen William H. Calvin säger: ”Bortsett från hormonellt betingade förberedelser för vintern och för parning är det förvånansvärt lite som tyder på att djur planerar mer än några minuter framåt.” Djur kanske samlar föda före den kalla årstiden, men de tänker inte igenom problemet och planlägger. Människor däremot tänker på framtiden, också den avlägsna framtiden. Somliga forskare begrundar vad som kan hända med universum miljarder år framåt  i tiden. Har du någon gång undrat över varför människan — till skillnad från djuren — kan tänka på framtiden och planera för den?

I Bibeln sägs det om människorna: ”Också obestämd tid har han [Skaparen] lagt i deras hjärta.” (Predikaren 3:11) Enligt Bibelkommissionens varsamma revidering av 1917 års översättning lyder det: ”Han har också lagt evigheten i människornas hjärtan.” Vi använder denna karakteristiska förmåga varje dag, också när vi gör något så alldagligt som att se oss i spegeln och tänka på hur vi kommer att se ut om 10 eller 20 år. Vi bekräftar sanningen i orden i Predikaren 3:11 om vi så bara ägnar en flyktig  tanke åt ett sådant begrepp som oändligheten i tid och rum. Blotta det förhållandet att vi har denna förmåga stämmer med uttalandet att en Skapare har lagt ”evigheten i människornas hjärtan”.

Människan känner sig dragen till en Skapare

Många människor är emellertid inte nöjda med att bara njuta av skönhet, göra gott mot sina medmänniskor och tänka på framtiden. Professor C. Stephen Evans säger: ”Paradoxalt nog har vi ofta en känsla av att något saknas också i våra lyckligaste och dyrbaraste stunder då vi känner oss älskade. Vi kommer på oss med att önska något mer, men vi vet inte vad detta mer som vi önskar är för något.” Ja, till skillnad från djuren, som vi delar den här planeten med, känner vi människor, som medvetna varelser, ett annat behov.

”Religionen är djupt rotad i den mänskliga naturen, och religiösa känslor finns hos människor på alla nivåer i fråga om ekonomisk ställning och utbildningsbakgrund.” Detta är en summering av den forskning som professor Alister Hardy presenterade i boken The Spiritual Nature of Man. Den bekräftar vad många andra studier har slagit fast — människan har ett gudsmedvetande. Enskilda individer kan vara ateister, men inte i någon enda nation är alla människor ateister. I boken Is God the Only Reality? sägs det: ”Det religiösa sökandet efter en mening ... har varit en vanlig företeelse i alla tider och i alla kulturer ända sedan människosläktets uppkomst.”

Varifrån kommer denna till synes medfödda gudsmedvetenhet? Om människan bara var en slumpartad anhopning av nukleinsyra- och proteinmolekyler,  varför skulle dessa molekyler utveckla uppskattning av skönhet och konst, bli religiösa och börja tänka på evigheten?

Sir John Eccles ansåg att en evolutionistisk förklaring till människans existens ”brister på en mycket viktig punkt. Den kan inte förklara varför vi finns till som unika varelser som är medvetna om oss själva som individer.” Ju mer vi lär oss om hjärnans och sinnets funktioner, desto lättare är det att förstå varför miljoner människor har kommit fram till att människans medvetande om sin existens är ett bevis för att det finns en Skapare som bryr sig om oss.

I nästa kapitel skall vi betrakta varför människor i alla samhällsställningar har funnit att denna förnuftiga slutsats utgör grunden till att vi skall kunna få tillfredsställande svar på de viktiga frågorna: Varför är vi här, och vart är vi på väg?

[Ruta på sidan 51]

Världsmästaren i schack mot datorn

När den avancerade datorn Deep Blue besegrade världsmästaren i schack, uppstod frågan: ”Tvingas vi inte dra slutsatsen att Deep Blue måste ha en hjärna?”

Professor David Gelernter vid Yale University i USA svarade: ”Nej. Deep Blue är bara en maskin. Den har inte mer hjärna än en blomkruka. ... Dess huvudsakliga budskap är: människor är mästare på att bygga maskiner.”

Professor Gelernter nämnde denna stora skillnad: ”Hjärnan är en maskin som har förmåga att skapa ett ’jag’. Hjärnor kan framkalla mentala världar, och det kan inte datorer.”

Han drog slutsatsen: ”Klyftan mellan människan och ... [datorn] är permanent och kommer aldrig att överbryggas. Maskinerna kommer att fortsätta att göra livet lättare, sundare, rikare och mer förbryllande. Och människorna kommer i huvudsak att fortsätta att bry sig om detsamma som de alltid har gjort: sig själva, varandra och, många av dem, Gud. När det gäller detta har maskiner aldrig gjort vare sig från eller till, och de kommer aldrig att göra det.”

[Ruta på sidan 53]

Superdatorer kan jämföras med sniglar

”Dagens datorer kommer inte ens i närheten av en 4-årings nivå när det gäller förmågan att se, tala, röra sig eller använda sunt förnuft. En orsak är naturligtvis själva datorkraften. Man har beräknat att till och med den kraftfullaste superdatorn har en kapacitet när det gäller informationsbehandling som kan jämföras med nervsystemet hos en snigel — en ynkligt liten del av den kapacitet som superdatorn i [vår] skalle har.” — Steven Pinker, chef för centret för kognitionsforskning vid Massachusetts Institute of Technology.

[Ruta på sidan 54]

”Människans hjärna utgörs nästan helt och hållet av [hjärn]barken. Hjärnan hos en schimpans, till exempel, har också en bark, men av mycket mindre dimensioner. Hjärnbarken gör att vi kan tänka, komma ihåg, föreställa oss saker och ting. Vi är människor huvudsakligen tack vare vår hjärnbark.” — Edoardo Boncinelli, forskningschef på området molekylärbiologi, Milano.

[Ruta på sidan 55]

Partikelfysiken och hjärnan

Professor Paul Davies uttalade sig om hjärnans förmåga att hantera det abstrakta begreppet matematik: ”Matematik är inte något som ligger och skräpar på gatan. Det produceras av det mänskliga medvetandet. Men om vi frågar oss var matematik fungerar bäst, så är det i områden som partikelfysik och astrofysik, fundamentala vetenskapliga områden som ligger långt, långt ifrån vardagliga händelser.” Vad innebär det? ”Det får mig att tro att medvetandet och vår förmåga att utföra matematik inte är en ren slump, en trivial detalj, en insignifikant biprodukt till evolutionen.” — Är vi ensamma?

[Ruta/Bild på sidorna 56, 57]

(För formaterad text, se publikationen)

Motoriska barken

Pannloben

Främre pannloben

Brocas centrum

Wernickes centrum

● Hjärnbarken är det yttre skiktet av hjärnan som i hög grad är förknippat med intelligensen. Om hjärnbarken hos en människa breddes ut, skulle den täcka fyra ark skrivmaskinspapper; hjärnbarken hos en schimpans skulle täcka bara ett enda ark, och hos en råtta skulle den täcka ett frimärke. — Scientific American.

[Ruta på sidan 58]

Varje folk har ett språk

När olika folkslag träffat på varandra under historiens gång, har de gjort den gemensamma upptäckten att alla talade ett språk. I boken The Language Instinct sägs det: ”Man har aldrig träffat på en stam som saknat språk, och det finns inget som tyder på att ett visst område har tjänat som språkets ’vagga’, varifrån det spridit sig till grupper som tidigare inte hade något språk. ... Att komplicerade språk funnits överallt och i alla tider är en upptäckt som inger språkforskarna vördnad, och det är den främsta orsaken till att man förmodar att språket är ... produkten av en speciell mänsklig instinkt.”

[Ruta på sidan 59]

Språket och intelligensen

Varför har människan så mycket högre intelligens än djuren, till exempel aporna? En del av förklaringen är att vi använder syntax — vi sätter ihop ljud för att bilda ord och använder ord för att bilda meningar. Doktor William H. Calvin, teoretisk neurofysiolog, förklarar:

”Schimpanser i vilt tillstånd använder omkring tre dussin olika ljud för att få fram omkring tre dussin olika betydelser. De kan upprepa ett ljud för att intensifiera betydelsen, men de sätter inte ihop tre ljud för att utöka sin vokabulär med ett nytt ord.

Vi människor använder också omkring tre dussin ljud, så kallade fonem, men det är endast kombinationen av dem som ger innebörd: vi sätter ihop meningslösa ljud för att bilda meningsfulla ord.” Doktor Calvin säger att ”ingen har hittills kunnat förklara” språnget från djurens ”ett ljud/en mening” till människans unika förmåga att använda syntax.

[Ruta på sidan 60]

Du kan göra mer än att klottra

”Är det bara människan, Homo sapiens, som kan kommunicera med hjälp av ett språk? Svaret måste naturligtvis bero på vad man menar med ’språk’ — alla högre djur kommunicerar ju med hjälp av många olika tecken, till exempel gester, lukter, läten, vrål och sång, och när det gäller bin också med hjälp av dans. Men inget annat djur än människan tycks ha ett strukturerat språk med grammatik. Och något som kanske är högst betecknande är att djur inte ritar bilder av saker och ting. De kan på sin höjd klottra.” — Professorerna R. S. och D. H. Fouts.

[Ruta på sidan 61]

”När det gäller människans sinne, finner vi också strukturer av förvånansvärt invecklad beskaffenhet”, säger professor A. Noam Chomsky. ”Språket är ett exempel, men inte det enda. Tänk på förmågan att använda de abstrakta begreppen i talsystemet, [något som verkar vara] unikt för människan.”

[Ruta på sidan 62]

”Begåvade” med förmågan att fråga

Angående universums framtid skriver fysikern Lawrence Krauss: ”Vi dristar oss att ställa frågor om sådant som vi kanske aldrig personligen får uppleva, eftersom vi kan ställa frågorna. Våra barn, eller deras barn, kommer en dag att besvara dem. Vi är begåvade med föreställningsförmåga.”

[Ruta på sidan 69]

Om universum och vår existens i det är resultatet av en slump, kan vårt liv inte ha någon bestående mening. Men om vår tillvaro i universum är resultatet av skapelse, måste det finnas en tillfredsställande mening med livet.

[Ruta på sidan 72]

Därför att våra förfäder måste fly för sabeltandade tigrar?

John Polkinghorne vid universitetet i Cambridge i England säger:

”Den teoretiske fysikern Paul Dirac utvecklade något som kallas kvantfältteorin och som har fundamental betydelse för vår förståelse av den fysiska världen. Jag kan inte tro att Diracs förmåga att utveckla denna teori eller Einsteins förmåga att utveckla den allmänna relativitetsteorin är ett slags biprodukt av att våra förfäder var tvungna att fly för sabeltandade tigrar. Något mycket mer outgrundligt och mycket mer gåtfullt pågår. ...

När vi betraktar den logiska ordningen och den påfallande skönheten i den fysiska världen, som uppenbarats genom naturvetenskapen, ser vi en värld som är fylld av tecken på intelligens. För en religiös människa är det Skaparens intelligens som urskils i detta.” — Commonweal.

[Bild på sidan 63]

Det är bara människan som ställer frågor. En del frågor gäller meningen med livet

[Bild på sidan 64]

Till skillnad från djuren är människan medveten om sig själv och om framtiden

[Bild på sidan 70]

Det är bara människan som uppskattar skönhet, tänker på framtiden och känner sig dragen till en Skapare