Kapitel elva

Du kan få ett meningsfullt liv för evigt

VAR vi än bor hör vi talas om vetenskapliga upptäckter. Biologer, oceanografer och andra fortsätter att öka människans kunskap om jorden och livet på den. Astronomer och fysiker riktar blicken utåt och lär sig alltmer om vårt solsystem, stjärnorna och avlägsna galaxer. Vad visar den ökade kunskapen?

Många klartänkta människor instämmer med den forntida kung David, som sade: ”Himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen.” (Psalm 19:1) Somliga instämmer visserligen inte i detta eller säger att man inte kan vara säker på att det är så. Men när du nu har betraktat det som lagts fram i den här boken, tycker du då inte att du har goda skäl att tro att det finns en Skapare som är upphovet till universum och till vårt liv?

Aposteln Paulus skrev: ”Människorna kan inte säga att de inte vet något om Gud. Från världens början har människorna kunnat se hurdan Gud är genom de ting han har gjort. Detta visar hans makt som består för evigt. Det visar att han är Gud.” (Romarna 1:20, Holy Bible—New Life Version) Det material vi gick igenom i tidigare kapitel om skapelsen hjälpte oss att ”se hurdan Gud är”, att lära känna ”hans osynliga egenskaper”. (Nya Världens översättning) Men att inse att det fysiska skaparverket vittnar om Skaparen bör inte vara ett mål i sig självt. Varför inte det?

 Många forskare går helt upp i studiet av universum, men de tycker ändå att deras liv känns tomt och saknar bestående mening. Steven Weinberg, nobelpristagare i fysik, skrev till exempel: ”Ju bättre vi lär oss förstå världsalltet, desto meningslösare verkar det.” Angående astronomen Alan Dresslers inställning skrev tidskriften Science: ”När forskare säger att kosmologin uppenbarar Guds ’sinne’ eller ’handstil’, tillskriver de det gudomliga vad som till sist kanske är av mindre betydelse i universum — dess fysiska struktur.” Dressler framhöll att det som har större betydelse är meningen med människans existens. Han sade: ”Folk har övergett den gamla tron på att människorna är det fysiska universums medelpunkt, men måste återgå till tron på att vi är medelpunkten när det gäller meningen med livet.”

 Givetvis bör vi alla vara mycket intresserade av vad meningen med vår tillvaro är. Att bara medge att Skaparen, Mästerkonstruktören, finns och att vi är beroende av honom ger inte vårt liv mening. I synnerhet inte när man tänker på att livet verkar så kort. Många känner det som kung Macbeth i en av William Shakespeares pjäser:

”En skuggbild är vårt liv, en klen aktör

som kråmar sig sin korta stund på scenen

och sedan glöms; det är en saga, framsagd

utav en fåne, bullersam och häftig,

men utan mening.” — Macbeth, akt V, scen V.

Människor världen över kan tycka likadant, men när de själva drabbas av en svår kris, kanske de ändå ropar till Gud om hjälp. Elihu, en vis man som levde för länge sedan, sade: ”På grund av de förtryckande handlingarnas mängd anropar de ständigt om bistånd; de ropar ständigt på hjälp. ... Och ändå har ingen sagt: ’Var är Gud, den Store som har gjort mig?’ ... Han är den som lär oss mer än jordens djur, och han gör oss visare än till och med himlarnas flygande skapelser.” — Job 35:9–11.

Elihus ord understryker att vi människor inte är medelpunkten när det gäller meningen med livet. Det är vår store Skapare som är medelpunkten, och det som verkligen ger vår tillvaro mening inbegriper helt logiskt honom och är beroende av honom. För att finna denna mening och uppnå den djupa tillfredsställelse den medför behöver vi lära känna Skaparen och inordna vårt liv i enlighet med hans vilja.

Vänd dig till Skaparen

Mose gjorde det. Han medgav realistiskt: ”Våra års dagar är i sig själva sjuttio år; och om de på grund av särskild kraft är åttio år, innebär deras  ivriga strävan ändå bara vedermöda och skadliga ting.” Denna insikt gjorde inte Mose missmodig och pessimistisk. Den hjälpte honom att inse värdet av att vända sig till Skaparen. Mose bad: ”Lär oss att räkna våra dagar på ett sådant sätt att vi för in ett vishetens hjärta. Mätta oss om morgonen med din kärleksfulla omtanke, för att vi må ropa högt av fröjd och glädjas under alla våra dagar. Och må Jehovas, vår Guds, ljuvlighet visa sig vara över oss.” — Psalm 90:10, 12, 14, 17.

Mättade om morgonen. Glädjas under alla våra dagar. Guds ljuvlighet över oss. Vittnar inte sådana ord om att man har funnit en mening med livet — en mening som de flesta inte finner?

Vi kan ta ett viktigt steg i den riktningen genom att inse vilken ställning vi intar i förhållande till Skaparen. Den ökande kunskapen om universum kan på sätt och vis hjälpa oss. David frågade: ”När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har berett, vad är då en dödlig människa, att du kommer ihåg henne, och en jordemänniskas son, att du tar dig an honom?” — Psalm 8:3, 4.

Men vi behöver göra mer än bara inse att Jehova har skapat solen, månen och stjärnorna och frambringat liv i överflöd på jorden med all dess  infrastruktur. (Nehemja 9:6; Psalm 24:2; Jesaja 40:26; Jeremia 10:10, 12) Som vi såg tidigare visar Jehovas unika namn att han är en Gud som har ett uppsåt och att han är den ende som kan genomföra sin vilja fullständigt.

Jesaja skrev: ”Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos.” Sedan citerade han Jehovas ord: ”Jag är Jehova, och det finns ingen annan.” (Jesaja 45:18) Paulus skrev längre fram till medkristna: ”Vi är hans verk och skapades i gemenskap med Kristus Jesus till goda gärningar.” Centralt i dessa ”goda gärningar” är att bekantgöra ”Guds mångskiftande vishet ... enligt det eviga uppsåt som han utformade”. (Efesierna 2:10; 3:8–11) Vi kan och bör helt logiskt söka få ett nära förhållande till Skaparen, lära känna vad hans uppsåt är och inrätta oss efter det. — Psalm 95:3–6.

Att vi inser att vi har en kärleksfull, omtänksam Skapare bör sporra oss till handling. Lägg till exempel märke till sambandet mellan den insikten och det sätt som vi bör behandla andra på. ”Den som bedrar den ringe har smädat Honom som har gjort honom, men den som visar den fattige ynnest förhärligar Honom.” ”Är det inte en Gud som har skapat oss? Hur kommer det sig då att vi handlar förrädiskt mot varandra?” (Ordspråken 14:31; Malaki 2:10) Att vi inser att vi har en Skapare som bryr sig om oss bör således få oss att visa större omtanke om andra av hans skapelser.

Vi får hjälp att göra detta. Skaparen kan hjälpa oss. Även om Jehova inte nu frambringar nya skapelser  på jorden, kan det ändå sägas att han fortfarande skapar, fast på ett annat sätt. Aktivt och med framgång hjälper han människor som söker hans vägledning. Sedan David hade syndat, bad han: ”Skapa i mig ett rent hjärta, o Gud, och lägg i mitt inre en ny, en fast ande.” (Psalm 51:10; 124:8) Bibeln uppmanar också de kristna att ”lägga bort den gamla personligheten”, som formats av världen omkring dem, och att ta på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja”. (Efesierna 4:22–24) Ja, Jehova kan skapa ett nytt symboliskt hjärta i människor genom att hjälpa dem att utveckla en personlighet som avspeglar hans egenskaper.

Men det här är bara de inledande stegen. Vi behöver gå längre än så. Paulus sade till några bildade athenare: ”Den Gud som har gjort världen och allting i den ... har förordnat om de fastställda tiderna ... för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss.” — Apostlagärningarna 17:24–27.

Meningen med livet grundar sig på kunskap

Av det vi har betraktat bör det stå klart att Skaparen har gett oss många upplysningar genom sitt fysiska skaparverk och genom sitt inspirerade ord, Bibeln. Han uppmanar oss att växa till i kunskap och insikt och har till och med förutsagt att den tid skall komma då alla människor som lever kommer att äga kunskap i en omfattning som vida överträffar den kunskap människor har i dag. Han har beskrivit det som en tid då jorden ”sannerligen [kommer] att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten”. — Jesaja 11:9; 40:13, 14.

 Det är inte Skaparens vilja att vår förmåga att lära oss och förkovra oss skall vara begränsad till en livstid på 70–80 år. Det framgår av ett av Jesu mest berömda uttalanden: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.

”Evigt liv.” Detta är ingen illusion. Tanken på ett liv utan slut stämmer med det som Skaparen erbjöd våra första föräldrar, Adam och Eva. Det stämmer med vetenskapliga fakta om vår hjärnas uppbyggnad och kapacitet. Det stämmer också med vad Jesus Kristus lärde. Att människorna skulle få evigt liv var kärnan i Jesu budskap. Den sista kvällen han var tillsammans med sina apostlar här på jorden sade han: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och  om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.

Enligt vad vi såg i det föregående kapitlet kommer Jesu löfte om evigt liv att bli verklighet här på jorden för miljoner människor. En sådan framtidsutsikt kan givetvis bidra mycket till att ge livet mening. Det innebär att vi behöver uppodla ett nära förhållande till Skaparen. Att vi nu står i ett sådant förhållande till Skaparen är förutsättningen för att vi skall få evigt liv. Tänk på vilka perspektiv ett sådant liv öppnar: att kunna lära, utforska och uppleva mycket utan att sjukdom och död sätter en gräns. (Jämför Jesaja 40:28.) Vad skulle du kunna göra eller vilja göra om du hade evigt liv? Du vet själv bäst vilka intressen du har, vilka förmågor du längtar efter att få utveckla och vilka frågor du skulle vilja söka svaret på. Att du får möjlighet att ägna dig åt detta kommer att ge ditt liv ännu större mening!

Paulus hade goda skäl att se fram emot den tid då ”skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21) De som ser fram emot att uppnå den friheten finner verklig mening i sitt liv nu och kommer att få leva ett meningsfullt liv för evigt, till Guds ära. — Uppenbarelseboken 4:11.

Jehovas vittnen världen över har undersökt det här ämnet. De är övertygade om att det finns en Skapare och att han bryr sig om dem — och dig. De hjälper med glädje andra att finna denna välgrundade mening med livet. Vi uppmanar dig att undersöka det här ämnet tillsammans med dem. Det kommer att ge dig ett meningsfullt liv för evigt!

[Ruta på sidan 185]

Gud — i vilken bemärkelse?

”Forskare och andra använder ibland ordet ’Gud’ om något som är så abstrakt och oengagerat att Han knappast kan skiljas från naturlagarna”, skrev Steven Weinberg, som tilldelats nobelpriset för sitt arbete inom elementarpartikelfysiken. Han tillade:

”Jag tycker att om ordet ’Gud’ skall vara till någon nytta, bör det avse en intresserad Gud, en skapare och laggivare som har frambringat inte bara naturlagarna och universum, utan också normer för gott och ont, en person som bryr sig om vad vi gör, något som det kort och gott är rimligt att vi tillber. ... Detta är den Gud som har betytt något för män och kvinnor historien igenom.” — Dreams of a Final Theory.

[Bild på sidan 187]

Mose insåg att vi inte kan ignorera Skaparen om vårt liv skall ha verklig mening

[Bild på sidan 190]

När vi finner bestående mening i livet öppnar sig stora möjligheter