Kapitel tio

Om Skaparen bryr sig om oss, varför finns det då så mycket lidande?

MEDAN klockan tickar 60 sekunder, dör mer än 30 människor i infektionssjukdomar, 11 förlorar kampen mot cancer och 9 avlider i hjärtsjukdomar. Och som du vet är det här bara några få av de sjukdomar som plågar människor. Många lider och dör av andra orsaker.

I vestibulen i FN-byggnaden i New York fanns det år 1996 en klocka som tickade symboliskt varje gång ett barn föddes i en fattig familj — 47 gånger i minuten. Varje dygn går 20 procent av jordens befolkning till sängs hungriga. Och hur många brott tror du har begåtts i din hemtrakt under samma tid?

Vi måste konstatera att det finns mycket lidande i världen i dag.

”Ändå är många av oss likgiltiga för orättvisorna överallt omkring oss”, säger en före detta  polisman. Men intrycket att vi är likgiltiga varar nog bara tills vi själva eller någon kär anförvant drabbas. Tänk dig att du var i Masakos ställe. Hon skötte sin mor och sin far som båda led av cancer. När de gick ner i vikt och jämrade sig av smärtor, kände sig Masako helt hjälplös. Eller tänk på Sharadas förtvivlan. Hon bor i Asien och var nio år, när hennes far sålde henne för en summa motsvarande omkring 100 kronor. Hon fördes från sin by till en främmande stad, där hon tvingades erbjuda sexuella tjänster åt sex män varje dag.

Varför finns det så mycket lidande i världen? Varför gör inte Skaparen slut på det? Allt detta lidande får många att vända ryggen åt Gud. Modern till den före detta polismannen, som omnämndes tidigare, föll offer för en psykopat. Han beskriver sin reaktion: ”Tanken på en suverän, kärleksfull Gud som styr universum hade aldrig känts mer avlägsen.” Du kanske också frågar: ”Varför?” Ja, varför finns det så mycket lidande? Vad är orsaken, och bryr sig Skaparen om att människor lider?

En följd av ett föregående liv?

I många delar av världen tror miljoner människor att orsaken till en persons lidande är hans förflutna. De menar att det nuvarande lidandet är straffet för gärningar i ett tidigare liv. ”Det mänskliga lidandet  beror på att vi är bundna i karma, eftersom vi alla, så snart vi föds, bär på en tung börda av tidigare karma.” * Det menade Daisetsu T. Suzuki, en filosof som gjorde zenbuddhismen populär i det västerländska samhället. Hinduiska filosofer tänkte ut ”lagen om karma”, när de sökte en förklaring till det mänskliga lidandet. Men är deras förklaring till lidandet logisk och verkligt tillfredsställande?

En buddhistisk kvinna sade: ”Jag tyckte att det verkade meningslöst att jag skulle behöva lida för något som jag var född med men som jag inte visste något om. Jag var tvungen att finna mig i det som mitt öde.” Hon tyckte att den här förklaringen till lidandet var otillfredsställande. Det kanske du också gör. Föreställningen om en återfödelse är kanske inte vanlig där du bor, men den har sin grund i en lära som man finner överallt, både i kristenheten och på andra håll — läran att människan har en odödlig själ som lever vidare när kroppen är död. Denna ”själ” sägs uppleva lidande — antingen i det här livet eller i ett liv efter detta.

Sådana uppfattningar är allmänt spridda, men är de välgrundade? Är det inte förståndigare att låta sig vägledas av vad Skaparen säger när det gäller så här viktiga frågor? Människors uppfattningar och starka övertygelser kan vara felaktiga, men vi har sett att Guds uttalanden är pålitliga.

Som vi såg i det föregående kapitlet ledde våra första föräldrars synd till vad som är den slutliga tragedin för alla människor — döden. Skaparen varnade Adam och sade: ”På den dag du ... [är olydig, dvs.  syndar] kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:17; 3:19) Gud sade ingenting om att Adam hade en odödlig själ. Adam var en människa. Enligt Bibelns terminologi betyder det att han var en själ. När han dog, dog därför den själ som hette Adam. Därefter var han inte medveten och led inte.

Vår Skapare stöder inte och godkänner inte lärorna om karma, återfödelsernas kretslopp och en odödlig själ som kan lida i en senare tillvaro. Men om vi inser vilka verkningar Adams synd fick, kan vi bättre förstå varför det finns lidande i våra dagar.

 Vad är orsaken till lidandet?

Det kan vara svårt att förstå allt som ligger bakom det mänskliga lidandet, men om vi använder rätt instrument blir det lättare. Precis som en kikare hjälper oss att se avlägsna föremål tydligare, kan Bibeln hjälpa oss att urskilja orsaken till lidandet.

Bibeln uppmärksammar oss på att ”tid och oförutsedd händelse” drabbar alla människor. (Predikaren 9:11) Jesus hänvisade till en händelse på sin egen tid — 18 människor dödades när ett torn föll över dem. Han förklarade att de här offren inte var större syndare än andra. (Lukas 13:1–5) De drabbades därför att de var på fel plats vid fel tillfälle. Men Bibeln går ett steg längre — den ger tillfredsställande upplysningar om den yttersta orsaken till lidandet. Vilka upplysningar?

Sedan de första människorna hade syndat, förklarade Jehova Gud, Domaren, att de hade förverkat all rätt till fortsatt liv. Under de år som gick innan Adam och Eva verkligen dog, drabbades de av kännbart lidande. Det var lidande som de själva hade dragit över sig — verkningarna av åldrande och sjukdom, kampen för brödfödan och sorgen över att få se sin familj splittrad av avundsjuka och våld. (1 Moseboken 3:16–19; 4:1–12) Det är viktigt att komma ihåg vem eller vilka som först och främst var skuld till allt detta lidande. Det var de själva. Det kanske inte är så svårt att förstå, men varför har lidandet fortsatt ända till vår tid?

Även om många protesterar mot att bli betraktade som syndare, ger Bibeln oss det rätta perspektivet, när den säger: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden  ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) De första människorna fick skörda frukterna av sin egen fördärvliga kurs, men också deras avkomlingar påverkades. (Galaterna 6:7) De ärvde ofullkomligheten, som leder till döden. Det kan vara lättare att förstå det här, om man tänker på det vetenskapliga faktumet att barn än i denna dag kan ärva sjukdomar eller defekter från sina föräldrar. Det kan gälla blödarsjuka, thalassemia (medelhavsanemi), kranskärlssjukdomar, en typ av diabetes och även bröstcancer. Barnen själva rår inte för att de har ärvt sjukdomen och därför får lida.

Adam och Eva, ursprunget till vårt genetiska arv, valde att förkasta det sätt som Jehova styrde människorna på. * Du vet av historien att människor har prövat alla slags styrelseformer i sina försök att styra jorden. En del män och kvinnor som har engagerat sig i detta har haft goda avsikter. Men hur bedömer du resultaten av människans självstyre? Lider människor mindre nu än förr? Knappast. Tvärtom har många politiska program och krig nationer emellan ökat lidandet. För omkring 3.000 år sedan sade en vis styresman: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” — Predikaren 8:9.

 Är situationen så mycket annorlunda nu, kanske bättre? De flesta svarar nog nej. Många män, kvinnor och barn får lida inte bara på grund av nedärvd synd och ofullkomlighet, utan också på grund av vad de själva eller andra har gjort. Tänk på hur människor har vanskött jorden, ofta på grund av girighet. Människor orsakar också miljöförorening, skapar fattigdom och bidrar till svält och sjukdomsepidemier. Till och med vissa slag av naturkatastrofer, som många kallar Guds verk, orsakas av människor. Men det finns en annan viktig orsak till lidandet som vanligtvis förbises.

Personen bakom lidandet

Av Bibelns böcker är det i synnerhet en som visar vad den främsta orsaken till lidandet är och varför Skaparen, som bryr sig om oss människor, har tillåtit lidandet. Den boken, Jobs bok, hjälper oss att få klarhet i frågan om lidandet. Det gör den genom att ge oss en inblick i den osynliga världen, där vissa avgörande händelser inträffade.

För omkring 3.500 år sedan, strax innan Mose skrev de första böckerna i Bibeln, bodde mannen Job i den trakt som nu är Arabien. Berättelsen visar att Job var rättrådig, generös och högt respekterad. Som  ägare av stora boskapshjordar var han en förmögen man och kallades rentav ”den störste av alla orientaler”. På det personliga planet hade Job en lycklig familj — hustru, sju söner och tre döttrar. (Job 1:1–3; 29:7–9, 12–16) En dag kom en budbärare springande och rapporterade att en del av Jobs värdefulla boskap hade rövats bort av inkräktare. Snart rapporterade en annan budbärare att Job hade förlorat sina fårhjordar. Sedan tog kaldéerna hans 3.000 kameler och dödade alla medhjälparna, utom en. Till slut kom den värsta nyheten. En ovanlig vind hade raserat hans förstfödde sons hus och dödat alla hans barn, som var samlade där. Skulle Job nu, när han drabbats så hårt, ge Gud skulden? Hur skulle du ha känt det om du hade varit i hans ställe? — Job 1:13–19.

Fler olyckor skulle komma. Job drabbades av en fruktansvärd sjukdom som gjorde att han fick elakartade bölder över hela kroppen. * Han blev så sjuk och frånstötande att hans hustru gav Gud skulden. ”Förbanna Gud och dö!” sade hon. Job visste inte varför han fick lida, men ändå ville han inte anklaga Gud för att ha vållat hans lidande. Vi läser: ”I allt detta syndade Job inte med sina läppar.” — Job 2:6–10.

Tre vänner till Job fick höra talas om hans kval och kom till honom. ”Var har de rättrådiga någonsin blivit utplånade?” frågade Elifas, som utgick ifrån att Job hade gjort något ont. (Job, kapitel 4, 5) Han beskyllde Job för att ha begått hemliga synder, till och  med ha nekat nödlidande bröd och ha förtryckt änkor och föräldralösa barn. (Job, kapitel 15, 22) De två andra falska tröstarna klandrade också Job som om han själv var orsak till sina lidanden. Hade de rätt? Inte alls.

Jobs bok hjälper oss att identifiera den egentliga orsaken till Jobs lidande och att förstå varför Gud tillät det. Kapitel 1 och 2 visar vad som nyligen hade hänt i himlen, i andevärlden. Den upproriska andevarelse, som kallas Satan, * och andra andevarelser hade samlats inför Gud. När Jobs klanderfria kurs kom på tal, sade Satan anklagande: ”Är det för ingenting som Job har fruktat Gud? ... Sträck för omväxlings skull ut din hand, det ber jag dig, och rör vid allt vad han har och se om han inte kommer att förbanna dig mitt i ansiktet.” — Job 1:9–12.

Satan anklagade med andra ord Gud för att muta Job. Denna upproriska andevarelse hävdade att om Job förlorade sin förmögenhet och sin hälsa, skulle han förbanna Jehova. I vidare mening gjorde Satan gällande att ingen människa skulle älska Gud och vara lojal mot honom, om hon utsattes för lidande. Den anklagelsen fick världsomfattande och bestående verkningar. Den stridsfråga som Satan väckte måste avgöras. Gud gav därför Satan frihet att ingripa mot Job, och Satan sände de olika formerna av lidande över denne man.

Job visste naturligtvis inte, och kunde inte veta, något om den universella stridsfråga som hade väckts i himlen. Satan fick det dessutom att se ut som om det var Gud som orsakade alla Jobs olyckor. När  Jobs fårhjordar dödades av blixten, drog den överlevande medhjälparen slutsatsen att det var ”Guds eld”. Trots att Job inte kände till varför allt detta hände, ville han inte förbanna Jehova Gud eller vända honom ryggen. — Job 1:16, 19, 21.

Om du analyserar omständigheterna kring det som Job fick uppleva, förstår du vad stridsfrågan gällde: Kommer människor att tjäna Jehova av kärlek, trots svårigheter? Job hjälpte till att besvara den frågan. Sann kärlek till Gud är det enda som kan få en människa att förbli trogen mot Jehova, och det var det Job var. Vilket kraftigt bevis för att Satans anklagelser var falska! Men fallet började och slutade inte med Job då på den tiden. Det har pågått i hundratals år. Också vi berörs.

Hur reagerar många när de ser lidande eller själva får lida, vad orsaken än är? De är kanhända omedvetna om den stridsfråga som väcktes på Jobs tid eller tror kanske inte ens att Satan existerar. Därför kanske de tvivlar på att det finns en Skapare, eller också ger de honom skulden för lidandet. Vad anser du? Med tanke på det du vet om Skaparen håller du nog med bibelskribenten Jakob, som trots allt lidande gav uttryck åt övertygelsen: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” — Jakob 1:13.

När det gäller att få en rätt syn på lidandet har vi stor hjälp av att tänka på Jesu fall. Vi vet att Jesus värderas högt för sin insikt, kunskap och förmåga att undervisa. Vad ansåg han om Satan och lidandet? Jesus var övertygad både om att Satan, Djävulen, existerar och om att han kan orsaka lidande. Satan, som försökte få Job att bryta sin ostrafflighet, försökte  öppet göra detsamma med Jesus. Förutom att detta bevisar att Satan är en verklig person, visar det att den stridsfråga som Satan väckte på Jobs tid fortfarande var aktuell. Precis som Job visade sig Jesus trogen mot Skaparen trots att det kostade honom mycket. För att vara trogen offrade Jesus rikedom och makt, utstod fysiskt lidande och var villig att dö på en tortyrpåle. Jesu fall visar att Gud fortfarande lät människor bevisa att de ville vara lojala mot honom, trots problem. — Lukas 4:1–13; 8:27–34; 11:14–22; Johannes 19:1–30.

Goda skäl till att Gud ännu inte har ingripit

För att kunna förstå varför det finns lidande måste vi inse att olyckor, syndiga mänskliga böjelser, människans vanskötsel av jorden och Satan, Djävulen, är faktorer som orsakar lidande. Men att vi vet vad som ligger bakom lidandet är inte nog. När man drabbas, är det lätt att känna det på samma sätt som den forntida profeten Habackuk, som sade: ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du  hör? Hur länge skall jag anropa dig om bistånd undan våld, utan att du räddar? Varför låter du mig se vad skadligt är, och varför fortsätter du att betrakta idel vedermöda? Och varför är skövling och våld inför mig, och varför uppstår gräl, och varför uppkommer strid?” (Habackuk 1:2, 3) Ja, varför fortsätter Jehova ”att betrakta ... vedermöda”, utan att till synes göra något? Som den Allsmäktige har han den makt och den kärlek till rättvisa som behövs för att göra slut på lidandet. När kommer han då att göra det?

När det första människoparet valde en kurs av totalt oberoende, var Skaparen, som tidigare nämnts, säker på att somliga av deras avkomlingar skulle handla annorlunda. I sin vishet lät Jehova tiden gå. Varför det? För att bevisa att ett styre oberoende av Skaparen endast leder till olyckliga förhållanden och även motsatsen, att ett liv i överensstämmelse med Skaparens vilja medför lycka och är det enda rätta.

Under tiden har Gud uppehållit livet på jorden och sörjt för en förhållandevis trivsam miljö. Aposteln Paulus skrev: ”I de gångna generationerna har han tillåtit alla nationerna att vandra vidare på sina egna vägar, fastän han sannerligen inte låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” (Apostlagärningarna 14:16, 17) Det är tydligt att Skaparen inte orsakar lidandet men att han har tillåtit det för att avgöra ytterst viktiga stridsfrågor.

När kommer Gud att ingripa?

Det förhållandet att lidandet ökar visar faktiskt att det snart kommer att upphöra. Hur kan vi säga det? Bibeln berättar vad som hände i den osynliga  världen på Jobs tid, och den berättar också vad som har hänt i himlen i vår tid. Den sista boken, Uppenbarelseboken, berättar om en strid som ägde rum i himlen. Vad blev resultatet? Satan och hans demonhorder ”slungades ner till jorden”. Det sägs vidare: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Uppenbarelseboken 12:7–12.

En ingående granskning av Bibelns profetior visar att den här händelsen ägde rum på 1900-talet. Som du kanske vet håller respekterade historiker med om att år 1914, det år då första världskriget började, var en stor vändpunkt i historien. * Sedan dess har lidandet och svårigheterna ökat. Jesus talade om samma tidsperiod, när hans närmaste lärjungar frågade honom vad som skulle ”vara tecknet på ... [hans] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. Han sade: ”Nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike; och det skall vara stora jordbävningar och på den ena orten efter den andra farsoter och hungersnöd; och det skall vara skräcksyner och från himlen stora tecken.” (Matteus 24:3–14; Lukas 21:5–19) De här orden, som förutsäger stort lidande, uppfylls nu i full skala för första gången i historien.

Bibeln beskriver de här händelserna som upptakten till ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Då kommer Gud att på ett avgörande sätt ingripa i  människans angelägenheter. Han kommer att göra slut på den onda tingens ordning som har orsakat lidande i årtusenden. Men detta betyder inte ”världens ände” i form av en kärnvapenkatastrof som utplånar hela mänskligheten. Guds ord försäkrar oss om att det kommer att finnas överlevande. ”En stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” skall komma levande ut ur denna vedermöda. — Uppenbarelseboken 7:9–15.

För att få en fullständig bild skall vi se vad Bibeln säger om den utveckling som sedan följer. Det trädgårdsliknande hem som Gud ursprungligen gav människan kommer att återställas. (Lukas 23:43) Ingen kommer att vara hemlös. Jesaja skrev: ”’De kommer sannerligen att bygga hus och bo i dem; och de kommer sannerligen att plantera vingårdar och  äta deras frukt. ... Ty som ett träds dagar kommer mitt folks dagar att vara; och av sina egna händers verk kommer mina utvalda att göra fullt bruk. De kommer inte att möda sig förgäves, inte heller kommer de att föda barn till plötslig förskräckelse; ty de är den avkomma som består av Jehovas välsignade, och deras ättlingar med dem. ... Vargen och lammet, de kommer att beta i endräkt, och lejonet kommer att äta halm alldeles som tjuren. ... De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg’, har Jehova sagt.” — Jesaja 65:21–25.

 Krig, våld och brottslighet kommer inte att finnas. (Psalm 46:8, 9; Ordspråken 2:22; Jesaja 2:4) Människans Skapare och Livgivare kommer att hjälpa lydiga människor att uppnå full hälsa. (Jesaja 25:8; 33:24) Ingen kommer längre att svälta, eftersom den ekologiska balansen i naturen kommer att återställas och jorden kommer att ge riklig avkastning. (Psalm 72:16) Ja, allt som nu orsakar lidande kommer att höra till en svunnen tid. — Jesaja 14:7.

Detta förtjänar verkligen att kallas de bästa av alla nyheter. Men somliga tycker kanske att två mörka moln kvarstår. Man skulle inte kunna njuta helt och fullt av de goda förhållandena, om man visste att man måste dö efter bara 70–80 år. Det skulle säkert också kännas svårt att tänka på de nära och kära som dött innan Skaparen gjorde slut på lidandet. Vad är lösningen?

Det största lidandet utplånas

Skaparen har lösningen. Han har skapat universum och det mänskliga livet på jorden. Han kan göra det som inte står i mänsklig förmåga eller det som människor endast börjat ana möjligheten till. Vi skall betrakta två exempel.

Vi har inneboende möjlighet till evigt liv.

Bibeln visar tydligt att vi har utsikten att få evigt liv av Gud. (Johannes 3:16; 17:3) Sedan dr Michael Fossel studerat generna i människoceller, rapporterade han att kvaliteten på de manliga könscellerna inte försämras med åldern. ”De gener som vi redan har kan, om de kommer till uttryck på rätt sätt, uppehålla våra celler så att de inte åldras.” Detta stämmer med det vi såg i kapitel 4, nämligen att hjärnan har en kapacitet som vi människor bara utnyttjar en  bråkdel av under en nuvarande normal livstid. Den verkar vara utformad för att fungera i oändlighet. Detta är naturligtvis inte det avgörande argumentet, men det kompletterar vad Bibeln direkt upplyser oss om — Jehova kommer att göra det möjligt för oss att uppnå ett evigt liv fritt från lidande. Lägg märke till vad han lovar i Bibelns sista bok: ”[Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” — Uppenbarelseboken 21:4.

Skaparen kan hjälpa en människa som har lidit och dött; han kan uppväcka henne från de döda, återkalla henne till livet.

Lasarus var en av dem som uppväcktes från de döda. (Johannes 11:17–45; se sidorna 158–160.) På tal om uppståndelsen använde professor Donald MacKay en illustration med en datafil. Han skrev att förstöringen av en dator inte nödvändigtvis betyder det definitiva slutet för en matematisk ekvation eller en process i den. Samma ekvation eller process kan läggas in i en ny dator och köras där, ”om matematikern så önskar”. Professor MacKay fortsatte: ”Lika lite tycks mekanistisk hjärnforskning resa några invändningar mot hoppet om evigt liv som kommer till  uttryck i ... [Bibeln], med dess karakteristiska betoning av ’uppståndelsen’.” En människa som har dött kan återkallas till livet av Skaparen, precis som Skaparen uppväckte Jesus och Jesus uppväckte Lasarus. MacKay drog slutsatsen att en människas död inte skulle utgöra något hinder för att hon återkallades till livet i en ny kropp, ”om vår Skapare så önskar”.

Ja, Skaparen har den slutliga lösningen. Endast han kan fullständigt avlägsna lidandet, upphäva syndens verkningar och utplåna döden. Jesus Kristus talade med sina lärjungar om en enastående händelse som ännu hör framtiden till. Han sade: ”Den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” — Johannes 5:28, 29.

Tänk att universums suveräne härskare både vill och kan återkalla de människor till livet som finns i hans minne! De kommer att ges möjlighet att visa om de är värdiga att få ”det verkliga livet”. — 1 Timoteus 6:19; Apostlagärningarna 24:15.

Men är det något vi måste göra nu, medan vi väntar på att bli helt befriade från lidandet? Kan det i så fall göra vårt liv mer meningsfullt redan nu? Det skall vi se närmare på i sista kapitlet.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 168]

Ingen odödlig själ

Bibeln lär att varje människa är en själ. När en människa dör, dör själen. I Hesekiel 18:4 sägs det: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” De döda är inte medvetna och är inte vid liv någon annanstans. Salomo skrev: ”Vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls.” (Predikaren 9:5, 10) Varken judarna eller de första kristna lärde att själen är odödlig.

”I GT [Gamla testamentet] avser inte själen en del av människan, utan hela människan — människan som levande varelse. I NT [Nya testamentet] betecknar den likaså mänskligt liv. ... Bibeln säger inte att en immateriell själ lever vidare efter döden.” — New Catholic Encyclopedia.

”Föreställningen om själens odödlighet och tron på de dödas uppståndelse ... är två begrepp som befinner sig på vitt skilda plan.” — Teologen Philippe H. Menoud: Dopo la morte: immortalità o resurrezione?

”Eftersom människan som helhet är en syndare, dör hon helt och hållet vid döden med både kropp och själ (fullständig död). ... Mellan död och uppståndelse gapar en klyfta.” — Evangelischer Erwachsenenkatechismus (luthersk katekes för vuxna).

[Ruta på sidan 175]

Har det egentligen gått så lång tid?

Från Jobs tid till Jesu tid gick det omkring 1.600 år. Det kan tyckas som om lidandet fortsatt en lång tid. För en människa verkar det länge att vänta 100 år på att lidandet skall ta slut. Men vi måste inse att de viktiga stridsfrågor som Satan väckte ställde Skaparen i en ogynnsam dager. I Guds ögon har den tid som han har tillåtit lidandet och ondskan varit kort. Han är ”evighetens Kung”, och för honom är ”tusen år ... bara som gårdagen, när den är förbi”. (1 Timoteus 1:17; Psalm 90:4) För människor som får evigt liv kommer den period i historien då lidandet existerade också att tyckas kort.

[Ruta på sidan 178]

Vändpunkt i historien

”När vi nu blickar tillbaka, ser vi tydligt att första världskrigets utbrott inledde en ’tid av stora svårigheter’ i det tjugonde århundradet — för att använda den brittiske historikern Arnold Toynbees uttryck — en tid som vår civilisation på intet sätt ännu har kommit ur.” — Edmond Taylor: The Fall of the Dynasties.

”Det är sannerligen året 1914 snarare än Hiroshima som markerar vändpunkten i vår tid, för nu kan vi se att ... det var första världskriget som inledde den kaotiska övergångsperiod som vi fortfarande tumlar omkring i.” — Doktor René Albrecht-Carrié, Barnard College, Columbia University, New York.

”År 1914 förlorade världen en sammanhållning som den inte har lyckats återställa sedan dess. ... Det har varit en tid med osedvanligt mycket oro och våld, både över och innanför de nationella gränserna.” — The Economist.

[Ruta på sidan 181]

Är det möjligt att bli uppväckt från de döda?

Neurologen Richard M. Restak skriver följande om människans hjärna och dess neuroner: ”Allt vi är och allt vi har gjort skulle kunna avläsas av en observatör med förmåga att tyda de förbindelser och kretsar som har upprättats i våra 50 miljarder nervceller.” Om det är så, skulle då inte vår kärleksfulle Skapare, med all den information han äger, kunna rekonstruera en människa?

 [Ruta på sidan 182]

Dina synapser är räknade

Jesus sade: ”På er är själva huvudhåren allesammans räknade.” (Matteus 10:29–31) Hur är det då med de grå cellerna inne i huvudet? Hjärncellerna (neuronerna) är så små att man måste ha ett kraftigt mikroskop för att kunna se dem. Föreställ dig att du skulle försöka räkna, inte bara neuronerna, utan också de mindre förbindelserna (synapserna) mellan neuronerna, vilka kan uppgå till omkring 250.000 för vissa neuroner.

Neurobiologen Peter Huttenlocher har med hjälp av det kraftiga elektronmikroskopet utfört ett banbrytande arbete när det gäller att räkna synapserna hos obducerade människor — hos foster, spädbarn och åldringar. Överraskande nog hade alla proverna, vart och ett av ungefär ett knappnålshuvuds storlek, i stort sett lika många neuroner, omkring 70.000.

När Huttenlocher sedan räknade förbindelserna mellan neuronerna i så små prover, fann han att neuronerna hos fostret hade 124 miljoner synapser, hos en nyfödd 253 miljoner och hos en åtta månaders baby 572 miljoner. Han fann att allteftersom ett barn sedan växte minskade antalet gradvis.

Dessa upptäckter är intressanta med tanke på vad Bibeln säger om uppståndelsen. (Johannes 5:28, 29) En vuxen har i hela hjärnan omkring en miljon miljarder synapser, dvs. en etta följd av 15 nollor. Har Skaparen förmåga inte bara att räkna dessa synapser, utan också att rekonstruera dem?

I The World Book Encyclopedia sägs det att antalet stjärnor i universum uppgår till 200 miljarder miljarder eller en tvåa följd av 20 nollor. Skaparen känner alla dessa stjärnor vid namn. (Jesaja 40:26) Det är därför fullt möjligt för honom att påminna sig och rekonstruera de synapser som utgör minnet och känslorna hos de människor han väljer att uppväcka.

[Bild på sidan 166]

Många tror på karma och ett kretslopp av födelse och död

[Bild på sidan 171]

Aleksej, son till tsar Nikolaj II och Alexandra Fjodorovna, ärvde blödarsjuka. Vi har ärvt ofullkomlighet från vår förfader Adam

[Bilder på sidan 179]

Även under den tid Skaparen har tillåtit lidandet har han gett oss mycket som vi kan glädja oss åt